Etikettarkiv: Musik

Musikrecension: Lil Empire (Petite Meller, 2016)

petite-meller-lil-empire-2016-2480x2480

Albumtitel: Lil Empire
Artist: Petite Meller
Genre: Europop, La Nouveau Jazzy Pop
Speltid: 42 min
Utgivningsår: 2016

Driven av modebranschens alternativa utsvävningar (eller ytsvävningar?) ger den pastellfärgglada fransyskan Petite Mellers musik mig energier som känns LÄTTSAMT frigörande. Hon anspelar tydligt på en lek med barnets energi och även om det ofrånkomligen viftas med lolitakortet hör jag i själva musiken ett avstånd bort från sexinfluenser och till inspirerande skaparglädje. Tyvärr känns hennes dyra målarfärger lite väl materialistiska, men det går inte att komma ifrån att resultatet är trevligt.


Konsonans: Väldigt mycket pop men trots det smått tidlöst kreativt uppfriskande, eller som hon själv beskriver det; la nouveau jazzy pop

Dissonans: Kan kännas väl mycket ”rika överklassbarn leker intellektuella konstnärer” emellanåt


SYD-Betyg-07


Bob Dylan: Album fem-i-topp / Sånger tio-i-topp

bkg_home-02

Idag tillkännagavs det att artisten och mångfacetterade kreatören Bob Dylan tilldelats årets nobelpris i litteratur.

Att ge ett litteraturpris till en låtskrivare är kontroversiellt, då det tidigare gått till dem som skrivit för ett medium där materialet i första hand trycks i pärmar och på papper. Poet eller pjäsdramatiker – litteratur brukar definieras av utgivningsformen. Bob Dylan är musikhistoriens enligt mig skickligaste poet och ett levande fenomen inom sitt område, av en grad vida överlägsen den största idag levande bokförfattaren.

Jag var nog 20 år när jag gav mig på projektet att lyssna in mig i hans musik på allvar, då jag tidigare inte hade hittat vad det var för storhet som gjorde att många älskade hans musik så mycket. Jag hade hört vissa så kallade hits av honom innan som dom flesta andra och även plöjt ett ”greatest hits”-album, men jag började inse att om jag ska förstå en artist på riktigt så måste jag göra läxan och inte stanna vid lösryckta hits.

Det första album av Dylan som jag lyssnade från början till slut var Another Side of Bob Dylan från 1964. Hans fjärde studio-LP i karriären. Jag minns det som ett av dom starkaste ögonblicken från den här åldern i livet. Jag städade mitt rum grundligt med dammsugare och trasa en ledigt grå dag och ville ha något att lyssna på en längre stund. Jag fastnade för Dylans lättsamma och lekfulla attityd på detta album som smittade av sig. Albumet funkade som helhet och lyckades därför vinna mitt förtroende.

Därefter började jag under ett drygt års tid att lyssna igenom samtliga studioalbum i kronologisk ordning och det blev ett projekt som gjorde mig mer och mer besatt. Många långa, mörka bussresor till och från högskolan och andra platser fylldes av Bob Dylans musik. När jag hör hans musik kopplar jag det mestadels till regn och rusk faktiskt, vilket nog främst beror på att det var under dessa tider jag lyssnade som mest på honom. Undantaget är hans lite senare album Oh Mercy (1989), som för mig är ett album jag förknippar med sommaren när den är som bäst. När jag går omkring helt ensam med hörlurar på öppna fält och angränsande trädnatur med solnedgången framför mig och inga förutlagda vägar som begränsar vart jag sätter mina fötter. Men i övrigt är det mest regn, rusk och slask – när den är som allra mysigast, förstås.

31fea739007019935542e7e010dfb2c436cb222c

Idag är Bob Dylan den enskilt viktigaste artisten i mitt liv. Det finns en rad band som präglat mig på samma nivå som honom, men vad gäller enskilda artister är han den lysande punkten i mitt musiklyssnande. Nick Cave och Syd Barrett är bägge viktiga i mitt musiklyssnande, men dom är mer av bandprofiler och deras bagage är inte lika enkom definierat av en enda pelare, på samma sätt som Dylans texter och egendomligt filosofisk trolleripoesi.

Därför har jag, i alla enkelhet, gjort två topplistor dagen till ära. En där jag rangordnar mina fem favoritalbum från hans karriär och en där jag rangordnar dom tio enligt mig bästa sångerna av honom, enligt den smak som träffar mig just nu.

Mina favoritsångers röda tråd är intressant. Dom skildrar i princip samtliga relationer till kvinnor. Är det något jag är ointresserad av i kreativa skildranden så är det kärleksutsvävningar till andra människor, då det är så banalt och uttjatat. Och tänker jag på vad jag fastnar för i Dylans låtar i allmänhet så är det knappast hans skildrande av sina kvinnorelationer, utan det är hans förmåga att göra texternas meningar till något mycket större. Något jag endast kan jämföra med filosofiska funderingar. Han får ord att bli till mångbottnad poesi. Kryptisk poesi, fri från banalitet.

Lyckas han alltså hypnotisera mig till att älska skildrandet av gryende eller brusten kärlek – relationer till andra människor, genom att presentera relationerna som filosofiska funderingar helt förlorade i kryptisk, mångbottnad poesi? Likt kärlek göra det banala till något större än vad det är rent materiellt? Det är fortfarande något av ett mysterium vad som gör hans musik så kemiskt gångbar med min person, men jag är oerhört glad att jag gav mig på att lyssna igenom alla hans knappt 40 album och även den drös av överblivet guldmaterial, bootlegs som släppts. Jag är glad att jag inte stannade vid något fjuttigt ”hitslyssnande”, för jag hade sannolikt varit en helt annan, mer begränsad människa utan den speciella erfarenhet det gav mig.


 

Album fem-i-topp:

7087

 

5. Another Side of Bob Dylan (1964)

another-side-cover-2


 

4. Blood on the Tracks (1974)

blood-on-the-tracks-album-cover


 

3. Oh Mercy (1989)

album-bob-dylan-oh-mercy


 

2. Desire (1976)

album-bob-dylan-desire-0


 

1. Blonde on Blonde (1966)

bob-dylan-blonde-on-blonde-album-cover-billboard-1240


 

Sånger tio-i-topp:

tumblr_o2n0k3xv9h1rjtbk7o5_1280

10. Lay Lady Lay

(från Nashville Skyline, 1969)

9. It’s All Over Now, Baby Blue

(från Bringing It All Back Home, 1965)

8. Sad Eyed Lady of the Lowlands

(från Blonde on Blonde, 1966)

7. Oh, Sister

(från Desire, 1976)

6. Love Minus Zero

(från Bringing It All Back Home, 1965)

5. Just Like a Woman

(från Blonde on Blonde, 1966)

4. Brownsville Girl

(från Knocked Out Loaded, 1986)

3. You’re a Big Girl Now

(från Blood on the Tracks, 1974)

2. Most of the Time

(från Oh Mercy, 1989)

1. Sara

(från Desire, 1976)

Alan Vega och Suicide

14470521_1420569524634715_6450718151089461792_n

Inte förrän nyss läste jag att Alan Vega har avlidit, 16 juli, 78 år gammal. Frontmannen i avantardistiska duon Suicide, som slog fram punken som antiform och drog upp det kompromisslösa musikuttrycket på 70-talet och framåt. Deras musik var nog den artistakt jag spelade mest av alla artistakter i somras, då jag upptäckte bandet först då och blev omedelbart förälskad. Bakom alla mellanvägar av tvångskonvention och väggar av putsade sound finns det en kärna av fri kreativitet och den drog Suicide fram i rampljuset som en ful, kaxig ankunge som inte hade någon som helst naiv önskan om att få bli en vit svan och passa in i den fina ramen på andras villkor. Oerhört upplyftande inspiration som inte riktigt går att förklara. ”Roy Orbison i en bilolycka” är ändå ett försök som slinker ur mig.

Även om min intention höftar in Alan Vega och Suicide i halloweentider, så är det musik som passar i dessa mörka, blåsiga och kalla tider. Givetvis gärna isolerad i din bil eller åtminstone i dina omslutande hörlurar. Det är ursprunget till housemusiken som musikinriktning, innan house märkligt nog blev något som förknippades med luftighet och distans. Ta in hela det självbetitlade debutalbumet Suicide från 1977 och stanna för all del inte där utan ge även det andra albumet från 1980 ett flertal lyssningar, passande nog kallat The Second Album i nyutgivningar men i original kallat Suicide: Alan Vega and Martin Rev.

968b354d532fb635ddb269a0980e1fb6

Några russin ur kakan från dessa första album, för att introducera den oetablerade men nyfikne lyssnaren, skulle jag säga är dom 4+4 härunder, där ”Touch Me” är min generella favorit från scratch och fortfarande. Den går märkligt nog inte att hitta på Youtube då samtliga klipp med orden ”suicide” och ”touch me” där istället spelar spåret ”Harlem” som visserligen innehåller orden ”touch me”, men det är inte ”Touch Me”. Sök dig istället till fysiska utgåvor av albumen eller till Spotify.

Suicide (1977):
Johnny
Che
Cheree
Frankie Teardrop

Suicide: Alan Vega and Martin Rev / The Second Album (1980):
Diamonds, Fur Coat, Champagne
Dream Baby Dream
Sweetheart
Touch Me

Det där är en mästerlig musikvideo.

Musikrecension: Skeleton Tree (Nick Cave and the Bad Seeds, 2016)

nick-cave-album

The Bad Seeds 16:e studioalbum Skeleton Tree (2016) är en helhet större än varje del och omöjlig att inte känna utan närvaron av Nick Caves stora förlust av 15-årige sonen Arthur, som för drygt ett år sedan föll från ett 20 meters stup och slets från sin familj, inklusive tvillingbrodern Earl. Bandet och frontfiguren är ikoniska för det rika spektrat av bleckmörk musik dom gett ut under mer än 30 år, men jag undrar om inte Skeleton Tree är det svartaste kapitlet hittills?

You fell from the sky
Crash landed in a field
Near the river Adur
Flowers spring from the ground
Lambs burst from the wombs of their mothers
In a hole beneath the bridge

Laddningen i sig är stark på ett sätt jag knappt kan begripa – än mindre jämföra med något annat musikalbum leveransmässigt, men det påverkar mig att föreställa något jag inte ser fram emot. Jag känner en medvetenhet om döden som kan träffa oss och en tacksamhet för dessa liv som föregår den.

And if you want to leave, don’t breathe
And if you want to leave, don’t breathe
And if you want to leave, don’t breathe a word
And let the world turn

nick-cave

Låtlista:

  1. Jesus Alone
  2. Rings of Saturn
  3. Girl in Amber
  4. Magneto
  5. Anthrocene
  6. I Need You
  7. Distant Sky
  8. Skeleton Tree

Twin Peaks: Uppsnack inför nya säsongen #5

Twin-Peaks-Nyheter-headerTwin-Peaks-spoilers-header

Previously on Twin Peaks:
Uppsnack inför nya säsongen #4: Casten i nya Twin Peaks nu offentliggjord – 217 namn!

I detta uppsnack:

Inspelningsteam, trailer på gång (?) och seriens totallängd


13087028_1143268449037465_2938046514911401547_o

Dagen efter att (vad det verkar) den kompletta skådespelarlistan för nya Twin Peaks släpptes (här har du en behändig lista på alla inklusive foton på hur dom ser ut ifall du är nyfiken), har nu även produktionsteamet bakom inspelningen tillkännagivits. Hela listan går att se längre ner i inlägget.

En fråga som vi nu måste ställa oss; innebär detta att kaptenerna David Lynch, Mark Frost och Showtime efter drygt 140 dagars inspelning (förra veckan sägs ha varit slutet på hela inspelningen) och ett halvårs klippning förbereder oss för en första, riktig TRAILER redan i samband med säsongspremiären av Penny Dreadful på söndag, den 1 maj?

Indiewire skriver dock kring varför Showtime gått ut med namnen på produktionens samtliga skådespelare (som förmodligen inte är riktigt samtliga, after all) och inspelningteammedlemmar. Enligt insiders är det av sympati för dom inblandades jobbsökanden;

”Why make the announcements now? According to insiders, now that principal photography has wrapped on ”Twin Peaks,” executive producers David Lynch and Mark Frost wanted to allow the show’s cast to start sharing the credit (such as on their resumes and sites like IMDB) as they move on to their next gigs. Ditto the show’s crew members, who now must move on to new jobs.”

Vad som är anmärkningsvärt med produktionsteamlistan är att David Lynch även står som ”editor” (klippare) av TV-serien tillsammans med yrkesklipparen Duwayne Dunham (som jag tidigare skrivit om). Nog för att regissörer brukar vara med och vägleda klipparen i klipprummet, men om Lynch står som delaktig klippare bör det betyda att han suttit och klippt avsevärda delar av serien aktivt det senaste halvåret parallellt med den intensiva inspelningen av den. Flitigt, minst sagt. Han verkar ta igen sin nästan tioåriga exil från nya film/tv-sysslor genom att producera mer än han någonsin gjort tidigare.

Badalamenti

Sannolikt blir serien minst 20 timmar vilket öppnar upp för möjligheten att serien sänds med runt 10 avsnitt våren 2017 och 10 avsnitt hösten 2017. Showtime eller dramaserier överlag idag sänder generellt inte längre säsonger än drygt 10 avsnitt åt gången, men kanske sänds Twin Peaks i ett långt kör. Osäkert än så länge.

Då det tidigare talats om okonventionella medel för att sända nya Twin Peaks har spekulationerna gått kring att det kan bli biovisningar av avsnitt och/eller att avsnitten är längre än normalt – kanske rentav långfilmslånga, och skiftar i längd. Spännande, säger jag. Att se Twin Peaks i längre avsnitt än 45 min åt gången är enligt mig enbart positivt för upplevelsen, men jag hoppas att serien håller sig till television och digital streaming, för jag vill gärna kunna se det hemma på min TV-skärm första gången jag upplever allt.

Uppgifterna om att serien kommer bli minst 20 timmar kommer från den initierade Twin Peaks-nörden Jerry från Twin Peaks Archive i ett rykande färskt samtal om kommande Twin Peaks för podcasten The Brad Dukes Show. Han avslöjar också att 15-18 timmar av TV-serien redan är färdigklippt och att det inte är mycket kvar innan allt är klart (vilket innebär post-produktion såsom ljudläggning och annan efterbearbetning, givetvis). Det lär innebära att skaparna nu bör veta ungefär hur avsnitten kommer delas upp i för längder, utgår jag ifrån.

David_Lynch-30-moongirlstar(2)

Dessutom nämner Jerry för Brad Dukes (författaren bakom den fantastiska och mycket köpvärda intervjuboken Reflections: An Oral History of Twin Peaks) att en insiderkälla påstår att komplexiteten i nya Twin Peaks kommer få Eraserhead (1977) att framstå som en ”after school special”.

rabbits

Det är tunga ord, som hintar om att fortsättningen av Twin Peaks helt enligt Lynchs berättarutvecklingskurva förmodligen kan ta surrealistiska berättarsvängar som motsvarar dem i Lost Highway (1997 – läs min första och andra recension), Mulholland Drive (2001) och kanske till och med Inland Empire (2006). Kan knappt bärga mig för utformningen. Även han misstänker med ganska hög ton av förhoppning i rösten att Showtime kan komma att släppa en första trailer med nyfilmat material mycket snart, sannolikt 1 maj. Det är bara att hålla tummarna…

Jag rekommenderar för övrigt att lyssna på fler avsnitt av podden The Brad Dukes Show då den innehåller flera intervjuer relaterade till Twin Peaks och Fire Walk With Me (1992). Bland annat en intervju med Pamela Gidley som spelade den mystiska Teresa Banks i den sistnämnda produktionen. Hon har en hel del fascinerande saker att dela med sig av – bland annat kring David Lynchs excentriskt bestämda ogillande av luft, vind och fläktar. Bara att klicka in och lyssna.


 

tumblr_o3n8n1EJyb1qea3oqo1_1280

Här är så listan med produktionsteamet bakom dom nya avsnitten. Märk tydligt att varken kompositör Angelo Badalamenti eller någon annan inom filmmusikdelen står märkta här.  Detta ska inte vara något att oroa sig över, då det handlar om att dom inte var på plats under själva inspelningsperioden. Av samma anledning står inte heller Mark Frost och David Lynch med i listan som manusförfattare.

Uppgifter från marken talar om att Badalamenti (enligt Lynchs önskan om att ha musiken till hands under inspelningen) redan spelat in musiken för nya Twin Peaks för flera år sedan och att en anonym musiker som hört den blev så tillfredsställd att han ”inte behöver se fortsättningen av Twin Peaks. Det räcker med att höra musiken.”

badalamenti-cafc3a9-5

Från facebooksidan för Twin Peaks;

Through the darkness of future’s past,* the new Twin Peaks came to be.

DIRECTOR/PRODUCERS
Director/Executive Producer: David Lynch *
Executive Producer: Mark Frost *
Producer: Sabrina S. Sutherland *
Line Producer/UPM: Christine Larson-Nitzsche

PRODUCTION
Assistant UPM (WA): Fon Chen Williams
Production Supervisor: Kate Kelly
Production Coordinator: Matthew Rockel
Production Coordinator (WA): Alison Kelly
Production Secretary: Daniel Fisch
Production Secretary (WA): Kylie Walchuk
Assistant To D. Lynch: Michael Barile
Production Assistant: Dana Marie Farley, Zachary Robert Craft, Chrissy Maroon
Production Assistant (WA): Brendan Griffin, Antonio Decossio

ACCOUNTING
Accountant: Beverly Rose Kubik
1st Assistant Accountant: Lenore Sena, Dana Michaelsen
1st Assistant Accountant / Payroll: Stephanie Cornick
2nd Assistant Accountant: Samantha Dabkey
Payroll Accountant: Jean Marc Madelon
Accounting Clerk: Lorene Sponsel
Accounting Clerk (WA): Alex Schulz

ART DEPARTMENT
Production Designer: Ruth De Jong
Art Director: Cara Brower
Set Designer: Nancy Deren, Scott Herbertson, Barbara Mesney
Graphic Designer: Jason Perrine, Karen Teneyck
Art Department Coordinator: Carolyn King
Art Department PA: Jake Cavallo, Keara Birmingham
Art Department PA (WA): Evelyn Weston

ASSISTANT DIRECTORS
1st Assistant Director: Scott Cameron *
2nd Assistant Director: Ime N. Etuk
2nd 2nd Assistant Director: Lori Ashfield
DGA Trainee: Mindy T. McKoin, Cody Gallo
Production Assistant: John Sclimenti *, Riley Lynch, Magdalene Serpa
Production Assistant (WA): David R.D. Goodman
Add’l Production Assistant: John Pullano
Add’l Production Assistant (WA): Haley Watson, Paul Dahlke, Micaela Colman

CAMERA
DP / A Camera Operator: Peter Deming
A Camera 1st Assistant: David Eubank
A Camera 2nd Assistant: Eric Amundsen
B Camera/Steadicam Operator: George Billinger, Soc
B Camera/Steadicam Operator (WA): Manolo Rojas
B Camera 1st Assistant: Lisa K. Ferguson, Steve Cueva, Tommy Klines *
B Camera 1st Assistant (WA): Steve Itano *
B Camera 2nd Assistant: Robin L. Bursey
C Camera 1st Assistant (WA): Bob Webeck
Loader: Brendan Devanie
Loader (WA): Alisa Tyrrill
DIT: Maninder ”Indy” Saini
Digital Utility Technician (WA): Nick Kelling, Robyn Scaringi
Still Photographer: Suzanne Tenner

CASTING
Assoc. Producer / Casting Director: Johanna Ray *
Casting Director: Krista Husar
Location Casting (WA): Heidi Walker *

CATERING
Catering: Bruce’s Gourmet Catering
Chef: Maurice Sok
Assistant Chef: Edgar Gomez, Marcos E. Ramirez Ponce, Alfonso Pano, James Lilley, Andrew Demarest
Catering (WA): McGuffin Catering, Cameron Catering

CONSTRUCTION
Construction Coordinator: Karen D. Higgins
General Foreman: David Ott
Paint Supervisor: Jason Byers
Construction Buyer: Brian Tipton
Labor Foreman: John F. Karas
Toolman: Steve R. Valenzuela
Propmaker Foreman: Clete Cetrone, Neal Garland, Brett Mangiarelli, Chris Parkinson
Propmaker Foreman (WA): Alan Feffer
Propmaker: Alan C. Alvarado, Paula Burnett, Bill Cash, Chris Chichotka, Daniel C. Colegrove, Robert Espinoza, John David Harris, Mats Holmberg, Mike Kissick, Jose Miranda
Propmaker Welder (WA): Dan Laclergue (Danclerg)
Propmaker (WA): Nathan Rivers, Gary P. Barks, John Lammon
Labor Foreman: Ted Kerr
Labor Gang Boss: Ernesto Garcia
Labor: Paul Ruiz, Fred Valenzuela
Labor-Plaster HOD: Roy G. Decauwer
Paint Foreman: Dennis Murillo
Paint Foreman (WA): James Workman
Paint Gangboss: Jennifer Carruthers, Rafael Lopez, Robert Perez Jr.
Painter: Jimmy Garcia, Thomas Moffitt, George Picero, Richard Suarez, Michael Sweda, Kevin Valentine, Amy Wadworth, Bill Williams
Painter (WA): Ellen Lepinski, Lilly Kristin Frank, Jeff Ringer, Beth E. Peterson
Scenic Painter (WA): Steven Larose
Plaster Foreman: Ronald Savini
Welder Foreman: Mark Caplan
Welder: Bret Barrett
Standby Painter: Aaron Rodriguez
Utilty (WA): Matt Sage, Alex C.D. Chalk
Greens (WA): Nick Worsfold, William Chalk

COSTUMES
Costume Designer: Nancy Steiner
Costume Supervisor: Leslie Sungail, Sue Bub
Key Costumer: Tasha Goldthwait, Jennifer Starzyk, Mila Hermanovski
Set Costumer: Anita ”Snoops” Brown, Lori D. Harris
Set Costumer (WA): Kimberlee Iblings
Costumer: Laura Wong
Costumer (WA): Frances Kenny, Gerard Parr, Linda Scott
Buyer: Adrienne Greshock
Seamstress/Ager-Dyer (WA): Ledawn King, Victoria Simons
Costume PA: Jenelle Kinney, Meredith Murphy, Valeria Barrera
Costume PA (WA): Aidan Vitti, Kristen Bonnalie

CRAFT SERVICE
Craft Service Foreman: Curt L. Ayers
Craft Service: John Burns
Craft Service (WA): Justina Panther-Renaud
Add’l Craft Service: Curtis ”Tug” Ayers
Craft Service Assistant (WA): Brian M. Gurnett

EDITORIAL
Editor: Duwayne Dunham, David Lynch
Additional Editor: Jonathan Shaw, Brian Berdan, ACE, Justin Krohn
Assistant Editor: Noriko Miyakawa, Mathias Hilger, Michelle Gold, Ken Ramos
Editorial PA: Angie Browne

ELECTRIC
Chief Lighting Technician: Michael Laviolette
Assistant Chief Lighting Technician: Eric Sandlin
Best Boy Electrician (WA): Jeremiah Skender
Dimmer Board Operator / Set Lighting Technician (WA): Chris ”Chalky” Chalk
Set Lighting Technician: Dessie Coale, Lee Ramsey, Chris Andersen, Wesley Alley, Ken Sylvester
Set Lighting Technician (WA): David Ray Robinson, Travis Becker, Joey Feffer
Rigging Gaffer: Steve Kucharski, Steve Zvorsky
Rigging Electrician: Kevin Cadwallader, Norbert Quiban, Vince Manocchia, David Diamond

EXTRAS CASTING
Extras Casting Director: Christopher Gray
Extras Casting Assistant: Christopher Gonzalez
Extras Casting Director (WA): Denise Gibbs

GRIP
Key Grip: Paul Wilkowsky
Best Boy Grip: Joe Guzman, Bruce Carothers
Best Boy Grip (WA): Keegan Larson
Dolly Grip: Tim Collins
Grip: William Clouter, Christopher Goe, David Gamble, Anthony Lockerman, Douglas L. Wall, Shaun Sangkarat, Bruce Letterman, Adam Camacho
Grip (WA): Donald Robert Stier, Mike Astle, Norman Tumolva, Niall James
Rigging Key Grip: Jayson Rury
Rigging Key Grip (WA): Gregory D. Smith
Best Boy Rigging Grip: Kevin Enright, Jr.
Best Boy Rigging Grip (WA): Jon Lafollette

HAIR
Department Head Hair: Clare M. Corsick
Key Hair: Bryn E. Leetch
Additional Hairstylist: Sheryl Blum
Additional Hairstylist (WA): Akemi Hart

LOCATIONS
Location Manager: Eric Fierstein
Location Manager (WA): Dave Drummond
Key Assistant Location Manager: Philip Barnes, Andrew J. Areffi
Key Assistant Location Manager (WA): James E. Canavan
Assistant Location Manager: Christian A. Fechser, Susanne Medina
Location Assistant (WA): Niles Compau, Kevin Demunn, Zachary Bennett

MAKE-UP
Department Head Make-Up: Debbie Zoller
Key Make-Up: Richard Redlefsen
Additional Make-Up (WA): Eva Lohse

MAKE-UP EFFECTS
Make-Up Effects: Carey Jones, Knb Efx Group Inc.
Additional Prosthetics: Debbie Zoller

MEDIC
Set Medic: Dan Harder
Supervising Medic: Chris Carrington
Medic Coordinator (WA): Ed Gorre
Medic: Nathan Bell, Evan Liss
Medic (WA): Lori Starke, Kris Hampton, Tyler Beahan, Kim Becerra, Fred Jaross, Desiree Ramirez, Erik Keyes, Ryan Murphy, Scott Ruijters, Scot Beahan, Adam Chamberlin, Matthew McSharry, Christopher Dideon

PROPERTY DEPARTMENT
Property Master: Mick Flowers
Assistant Property Master: Laura Sherrier, Drew Pinniger, Josh Ritcher
Assistant Property Master (WA): O.N. Lofgren
Prop Assistant: Claudio Vergara, Hunter Brown
Armorer: Tony Didio
Armorer (WA): Daniel Smith

SCRIPT
Script Supervisor: Cori Glazer *

SET DECORATION
Set Decorator: Florencia Martin
Leadman: Thierry Labbe
Buyer: Allison Isenberg
Set Dresser: David L. Bush, Chris Hayes, Sean Smith, Glenn Strauss, R. Gregg Szabo Jr., Shane Valentine, Brenner Harris
Set Dresser (WA): Tania Kupczak, Aaron A. Fink, Damian Lund, Erin O. Kay
Draper: Jory Alvarado, Michael Garcia
On Set Dresser: Mike Malone *

SOUND
Sound Mixer: Douglas Axtell
Supervising Sound Editor: Dean Hurley
Boom Operator: Gunnar T. Walter
Sound Utility: Anna D. Wilborn, Steve Blazewick
Sound Utility (WA): Kelsey Wood

SPECIAL EFFECTS
Special Effects Coordinator: Phil Bartko
Special Effects Supervisor: Gary D’amico
Special Effects Tech: Jay Bartus, Blair Foord, Chris Nelson, Ryan Dodd, Teizo May

STAND-INS
Stand-In: Skip Buccola *, Ashley Siloac, Sean Michael Quezada, Tyler James Neuhengen, Leah Chapple

Studio Teacher
Studio Teacher: Josie Batorski
Studio Teacher (WA): Linda Bloom

STUNTS
Stunt Coordinator : Mark Norby, Brian Duffy, Tad Griffith
Stunts: Koby Azarly, Helena Barrett, Richard Bucher, Darrell Davis, Courtney Farnsworth, Tait Fletcher, Kirsten Foe, Kiralee Hayashi, Cassidy Vick Hice, Michael Hilow, Casey O’Neill, Ryan Sturz, Trampas Thompson, Cody Thornbury, Kyle Weishaar.

TRANSPORTATION
Transportation Coordinator: Dusty Saunders
Transportation Captain: Chad S. Moore, Steve Rawson
Transportation Captain (WA): Ronnie King
DOT: Steven Saunders
Picture Car Captain: Patrick Peña
Driver: Joe Auger, Hector M. Gonzalez, Heriberto Osorio, Jose Sanchez, Reese Lane, John ”JJ” Jordan, Mary Fritts, Phil Balani, Mark J. Quinn, Martin Tajra, Mike Santana, Bryan Cawthon, Sammy Danielsen, Harold Bud Lacy, Mike Phillips, Jerry Shore, Glen Walker, Richard Vestal, Ric Wiley, Devon Moore, Randy Werner, Steve Deleon, Gary Watts
Lunchbox Driver: Justin Howard
Camera Car Driver: Byron Carter, Lyle Christensen
Water Truck Driver: Ricardo Sepulveda
Driver (WA): Jim Charleston, Robert Mair, David Anderson, Chester Sohn, Jeannie Mccarthy, Jimmy Hicks, Bill McCarthy, Diana Yarborough, Leslie Church, Rick Wiley, Grady Hughes, Ian Savage, Herman Esau.

VIDEO
Video Assist: R. Scott Lawrence

VISUAL EFFECTS
VFX: Pierre Buffin, Stephane Vogel, Robert Schajer, Coline Six, India Osborne, David Lynch *, Noriko Miyakawa

Love & Mercy (2014)

Mkrorecensioner-headerLove Mercy PosterGenre: Drama, Biografi
Produktionsland: USA
Manus: Oren Moverman, Michael A Lerner
Regi:
Bill Pohlad
Längd:
 122 min
Skådespelare:
Paul Dano, John Cusack, Paul Giamatti, Elizabeth Banks, Brett Davern, Kenny Wormald, Jake Abel, Graham Rogers,  Erin Darke, Joanna Going, Bill Camp, Nick Gehlfuss, Johnny Sneed, Teresa Cowles, Max Schneider, Erik Eidem, Diana Maria Riva, Dylan Kenin, Mark Linett, Jeff Meacham, Vince Meghrouni, Carolyn Stotesbery, Fred Cross, Tyson Ritter, Jeff Galfer, Morgan Phillips, Wayne Bastrup, Oliver Pohlad

The Life, Love and Genius of Brian Wilson

En biografi om den tillbakadragna låtskrivaren och musikern Brian Wilson, grundare till det legendariska popbandet The Beach Boys. Från hans framgångar inom musiken till hans nervsammanbrott och efterföljande möte med den kontroversiella terapeuten Dr Eugene Landy.

LOVE-MERCY-3

Satan vilken positiv överraskning det här var! Den mytologiska berättelsen om det kreativa geniet Brian Wilson som gick in i en mental kollaps, har berört mig oerhört, på nästan samma sätt som den snarlika mytologin om Syd Barrett som grundlade Pink Floyds tidiga framgångssaga samtidigt som han själv brakade ihop mentalt av pressen det medförde i kombination med drogrelaterad depression. Ja, det är verkligen moderna mytologiska sagor vi talar om när det kommer till Syd Barretts och Brian Wilsons livsöden och jag kan ju endast drömma om en Syd Barrett-filmatisering någon gång i framtiden.

”Alright, Chuck, Let’s have it… We don’t want to take 16… Here we go… I’m losing it, I’m losing the whole record… That’d be great… Something’s not happenin’… Alright, here we go, ‘I’m Grass and You’re a Power Mower’…”

60181

Här är det Oren Moverman som skrivit manuset som skildrar Brian Wilsons prövningar. Han har tidigare skrivit manus till musikerbiografimästerverket I’m Not There (2007), men även oscarsnominerats för manuset till dramat The Messenger (2009) som han även regisserade. Sedan var han med någonstans i manusprocessen för den delvis taffliga rysaren The Quiet Ones (2014), men pengarna ska in och med många kockar…

Jag tippade att alltid suveräne Paul Dano (Little Miss Sunshine, There Will Be Blood, Prisoners) skulle briljera som den unge Brian Wilson och jag älskar hans prestation (lyssna på intervjuer med Brian Wilson från perioden och du hör hur identiska dem bägge är enbart i talrytmiken) men förväntade mig inte mycket av John Cusack (High Fidelity, Being John Malkovich) som den äldre versionen. Cusack levererade verkligen genuint och rodde skådisbriljansen i hamn så det räckte och blev över. Han har nog aldrig varit bättre.

r1wg

Lägg därtill mycket – mycket, fina prestationer från Elizabeth Banks (Wet Hot American Summer, W.) som kvinnan som faktiskt bryr sig om det knepige genioffret Brian och Paul Giamatti (American Splendor, Win Win) som den narcissistiske framgångspsykopaten och terapeuten som skor sig på att kontrollera Brian. Banks har några sällsynt fina scener där hon visar klart statyettvärdig talang – liksom Giamatti även om han var det verkar till sin egen nackdel är lika suverän för ofta. Sällsamt välavvägd casting.

Carl Wilson: I’m worried about you, brother.
Brian: I think I might be losing it.
Dennis Wilson: I don’t blame you. There’s a lot to lose out there.

Det är ju synd att inte filmen skyltats mer på filmgalorna i år för det här är en riktigt bra film totalt oförtjänt satt i skymundan. Den hade ganska lätt kunnat ståta med över en handfull oscarsnomineringar i år, men där gick galan bet. Men vad spelar det för roll egentligen. Viktigast ändå är att filmen kryllar av känsliga ögonblick kring det genuint kreativa skapandet och svårigheterna som förföljer det i en kommersiell värld. Det här är för mig mer än bara en film. Den skildrar något mycket större.

4 – Manus
5 – Skådespelare
4 – Stämning
3 – Foto
5 – Musik
———-
21 – Totalt

SYDSYDSYDSYDSYDs-half


Lost Songs: The Basement Tapes Continued (2014)

Mkrorecensioner-headerlost-songs-the-basement-tapes-continued.35942Genre: Dokumentär, Musikdokumentär
Produktionsland: USA
Manus: Sam Jones
Regi: Sam Jones
Längd: 106 min
Medverkande: Jim James, Elvis Costello, Marcus Mumford, Taylor Goldsmith, Rhiannon Giddens, Johnny Depp

En dokumentär med några av dagens mest talangfulla musiker som går bakom kulisserna när dom ska göra ny musik av sedan länge försvunna men nu funna sångtexter från Bob Dylan och The Bands legendariska inspelningar av The Basement Tapes. T-Bone Burnett bjuder in Elvis Costello, Rhiannon Giddens, Taylor Goldsmith, Jim James, och Marcus Mumford för att tillsammans genomföra projektet i en dramatisk tvåveckorsinspelning i Capitol Studios. Innehåller en exklusiv intervju med Bob Dylan. Regisserad av prisbelönade musikfotografen Sam Jones som dokudebuterade med Wilco-dokumentären I Am Trying to Break Your Heart, 2002.

Lost Songs The Basement Tapes Conitnued

En musikdokumentär med musiker som ska spela in förlorat material av Dylan och The Band. Puttrigt och småtrevligt. Inte så värst engagerande. Var trött när jag såg den, men kändes lite som att se in i kändis-Big Brother utan flippiga, uppmärksamhetskåta människor, men utan något särskilt intressant komplement att riktigt engageras av.

2 – Ämne
2 – Berättargrepp
2 – Visuell stil
2 – Stämning
———-
8 – Totalt

SYDSYDSYDs-ghostSYDs-ghostSYDs-ghost