Etikettarkiv: Skapande

Alan Vega och Suicide

14470521_1420569524634715_6450718151089461792_n

Inte förrän nyss läste jag att Alan Vega har avlidit, 16 juli, 78 år gammal. Frontmannen i avantardistiska duon Suicide, som slog fram punken som antiform och drog upp det kompromisslösa musikuttrycket på 70-talet och framåt. Deras musik var nog den artistakt jag spelade mest av alla artistakter i somras, då jag upptäckte bandet först då och blev omedelbart förälskad. Bakom alla mellanvägar av tvångskonvention och väggar av putsade sound finns det en kärna av fri kreativitet och den drog Suicide fram i rampljuset som en ful, kaxig ankunge som inte hade någon som helst naiv önskan om att få bli en vit svan och passa in i den fina ramen på andras villkor. Oerhört upplyftande inspiration som inte riktigt går att förklara. ”Roy Orbison i en bilolycka” är ändå ett försök som slinker ur mig.

Även om min intention höftar in Alan Vega och Suicide i halloweentider, så är det musik som passar i dessa mörka, blåsiga och kalla tider. Givetvis gärna isolerad i din bil eller åtminstone i dina omslutande hörlurar. Det är ursprunget till housemusiken som musikinriktning, innan house märkligt nog blev något som förknippades med luftighet och distans. Ta in hela det självbetitlade debutalbumet Suicide från 1977 och stanna för all del inte där utan ge även det andra albumet från 1980 ett flertal lyssningar, passande nog kallat The Second Album i nyutgivningar men i original kallat Suicide: Alan Vega and Martin Rev.

968b354d532fb635ddb269a0980e1fb6

Några russin ur kakan från dessa första album, för att introducera den oetablerade men nyfikne lyssnaren, skulle jag säga är dom 4+4 härunder, där ”Touch Me” är min generella favorit från scratch och fortfarande. Den går märkligt nog inte att hitta på Youtube då samtliga klipp med orden ”suicide” och ”touch me” där istället spelar spåret ”Harlem” som visserligen innehåller orden ”touch me”, men det är inte ”Touch Me”. Sök dig istället till fysiska utgåvor av albumen eller till Spotify.

Suicide (1977):
Johnny
Che
Cheree
Frankie Teardrop

Suicide: Alan Vega and Martin Rev / The Second Album (1980):
Diamonds, Fur Coat, Champagne
Dream Baby Dream
Sweetheart
Touch Me

Det där är en mästerlig musikvideo.

Procent #9: David Lynch fyller 70 och jag börjar tänka på idéer

Prousit-headerdavid-lynch-5

Idag, den 20 januari 2016, fyller min favoritkonstnär David Lynch hela 70 år. Det är omöjligt för mig att säga vilket projekt som är min favorit av honom *egentligen*, eftersom riktigt starka upplevelser är för komplexa att definiera på det viset. Ändå envisas jag med att rangordna viktiga saker gång på gång, ironiskt nog. Mitt livs bästa upplevelser kommer genom David Lynchs skapelser och inte minst Twin Peaks har förändrat mitt liv för alltid, vågar jag dock med handen på hjärtat påstå.

Har du missat något av honom så finns det underbara, nya upplevelser som väntar dig, om du har ett öppet sinne. Ett öppet sinne har jag nog alltid haft och jag vågar påstå att det är vad alla föds med och bär på som barn, men dom flesta stryper och tränar bort ju äldre dom blir. När dom blir vad dom kallar ”vuxna” eller lärda. Ibland – mer och mer ofta, får jag dock känslan av att mitt sinne blir mer öppet och det är en pirrande känsla, som när jag var barn.

david-lynch-614193

För att uppmärksamma dagen lite mer än med premiären av mitt uppsnack inför tredje säsongen av Twin Peaks, som han just nu filmar, tänkte jag envisas med att dela med mig av en kort reflektion kring ett ämnesområde som han tjatat om år efter år; idéer, kreativitet och meditation. Jag har flertalet dussin gånger reagerat över att han tjatar om samma, simpla saker, men jag har insett att det kan ta åratal – om inte livstider, för människor att ta in dessa ”enkla” saker han försöker beskriva. Och att det inte alls är så simpelt, då jag först nu börjar se det stora i dom på ytan små sakerna han upprepar om och om igen.

Det här är vad jag tänker på just nu…

Idéerna är energin som binder oss samman. Idéer är en förlängning av harmonin – den kreativa energin, och kreativiteten visar sig i form av idéer när våra primitiva sinnen får tolka. Idén kommer alltid först. Den kommer alltid före mig som tänker den. Intentioner är illusioner. Intentioner är i själva verket en intuition, formad av idén. Intentionen är skapad av mitt ego, som försöker hitta mening ur det kreativa flödet och paketera det efter mitt mänskliga intellekt. Intentionen är tron på att intuitionen har ett syfte och att det kom före. Det är min meningsfulla tolkning av idén.

När någon frågar mig vad syftet med någonting är och jag tror att jag har ett svar, så är det min egen tolkning, konstruerad i efterhand, från idén. Inte från mig, utan det innan och det efter. Jag är aldrig större än idén jag presenterar. Jag är egot men idén är det verkligt fantastiska. Alla vi människor – alla vi egon, är egentligen våra idéer och hur mycket vi än försöker knyta dem till oss så kommer vi aldrig kunna ta kontroll över idéerna, för det är dem som styr oss.