Etikettarkiv: Roy Orbison

Alan Vega och Suicide

14470521_1420569524634715_6450718151089461792_n

Inte förrän nyss läste jag att Alan Vega har avlidit, 16 juli, 78 år gammal. Frontmannen i avantardistiska duon Suicide, som slog fram punken som antiform och drog upp det kompromisslösa musikuttrycket på 70-talet och framåt. Deras musik var nog den artistakt jag spelade mest av alla artistakter i somras, då jag upptäckte bandet först då och blev omedelbart förälskad. Bakom alla mellanvägar av tvångskonvention och väggar av putsade sound finns det en kärna av fri kreativitet och den drog Suicide fram i rampljuset som en ful, kaxig ankunge som inte hade någon som helst naiv önskan om att få bli en vit svan och passa in i den fina ramen på andras villkor. Oerhört upplyftande inspiration som inte riktigt går att förklara. ”Roy Orbison i en bilolycka” är ändå ett försök som slinker ur mig.

Även om min intention höftar in Alan Vega och Suicide i halloweentider, så är det musik som passar i dessa mörka, blåsiga och kalla tider. Givetvis gärna isolerad i din bil eller åtminstone i dina omslutande hörlurar. Det är ursprunget till housemusiken som musikinriktning, innan house märkligt nog blev något som förknippades med luftighet och distans. Ta in hela det självbetitlade debutalbumet Suicide från 1977 och stanna för all del inte där utan ge även det andra albumet från 1980 ett flertal lyssningar, passande nog kallat The Second Album i nyutgivningar men i original kallat Suicide: Alan Vega and Martin Rev.

968b354d532fb635ddb269a0980e1fb6

Några russin ur kakan från dessa första album, för att introducera den oetablerade men nyfikne lyssnaren, skulle jag säga är dom 4+4 härunder, där ”Touch Me” är min generella favorit från scratch och fortfarande. Den går märkligt nog inte att hitta på Youtube då samtliga klipp med orden ”suicide” och ”touch me” där istället spelar spåret ”Harlem” som visserligen innehåller orden ”touch me”, men det är inte ”Touch Me”. Sök dig istället till fysiska utgåvor av albumen eller till Spotify.

Suicide (1977):
Johnny
Che
Cheree
Frankie Teardrop

Suicide: Alan Vega and Martin Rev / The Second Album (1980):
Diamonds, Fur Coat, Champagne
Dream Baby Dream
Sweetheart
Touch Me

Det där är en mästerlig musikvideo.

Annonser

Mixtapes: My Fucked Up Teenage Dream / Teen Beat (spotify)

best-mixtape-ever

Gillar du Lana Del ReyDirty Beaches eller andan som föregår sprucken, ångestdrypt dream pop? Älskar du tanken på blodfläckar och tårar i paradiset?

Här är månadens mixtape, med 47 sånger från 50/60-talet som fångar känslan av tonårshjärtan, ungdomliga drömmar och glossig, amerikansk idyll. Det är musik som lika mycket ger mig känslor av patetik, vemod och mörka undertoner som hör hemma i filmer regisserade David Lynch, Kenneth Anger eller John Waters, för att nämna några. Sådan musik artister som Lana Del Rey och Dirty Beaches bygger bygger sin egen musik på nu för tiden, för att återkoppla till inledningen.

Lana-Del-Rey-Ultraviolence

Jag har försökt välja ut spår som inte alla redan hört i typiska samlingar, utan det här är snarare guldkorn att upptäcka på riktigt – kanske för första gången. Åtminstone är dom bästa bitarna från perioden samlade på ett och samma ställe för första gången. Jag har sållat ut de cirka 10 klart bästa procenten från min betydligt längre lista (470 spår), så jag ser verkligen dessa spår som dom ”vaskade guldkornen”.

När jag mår riktigt jävla dåligt är denna musik den bästa kuren för när jag lyssnar på den påminns jag om hur underhållande människans vardagsmisär och kvantitativa lycka egentligen är! Trevlig lyssning – en tidig julklapp från mig …