I vad som troligen var inledningen av 2007, började jag se TV-serien Twin Peaks för första gången. Ingenting varken förr eller senare har fängslat mig lika mycket som den atmosfär David Lynch frälste mig med den där gången. Det var det närmaste jag kommit en religiös upplevelse och förnimmelsen av ett tidigare liv.
Två år senare – för ungefär fem och ett halvt år sedan, var jag fortfarande hemmahörande på ett filmforum där jag skrev om film. Då skrev jag denna kortfattade recension av Twin Peaks. Jag tänkte publicera den här med tanke på att Twin Peaks återigen blivit aktuell, dels genom den färska bluray-boxen och framför allt i och med den chockerande comebacken som just annonserats…
…
Genre: TV-serie, Mysterium, Kriminaldrama, Thriller, Komedi, Såpopera, Absurdism, Post-modernism
Produktionsland: USA
TV-bolag: ABC
Manus: Mark Frost (story), David Lynch (story), Harley Peyton, Robert Engels, Barry Pullman, Tricia Brock, Scott Frost, Jerry Stahl
Regi: David Lynch, Lesli Linka Glatter, Caleb Deschanel, Duwayne Dunham, Tim Hunter, Todd Holland, Tina Rathborne, Graeme Clifford, Mark Frost, Uli Edel, James Foley, Stephen Gyllenhaal, Diane Keaton, Jonathan Sanger
Längd: 2 säsonger om 30 avsnitt (2 st långfilmslånga avsnitt, 28 standardavsnitt)
Skådespelare: Kyle MacLachlan, Michael Ontkean, Mädchen Amick, Dana Ashbrook, Richard Beymer, Lara Flynn Boyle, Sherilyn Fenn, Warren Frost, Peggy Lipton, James Marshall, Everett McGill, Jack Nance, Ray Wise, Joan Chen, Piper Laurie, Kimmy Robertson, Frank Silva, Eric Da Re, Harry Goaz, Michael Horse, Catherine E. Coulson, Sheryl Lee, Heather Graham, Don S. Davis, Michael Parks, Michael J. Anderson, Russ Tamblyn, Walter Olkewicz, Kenneth Welsh m.fl.
I det isolerade lilla skogssamhället Twin Peaks hittas den sjuttonåriga skönhetsdrottningen Laura Palmer mördad. FBI-agent Dale Cooper kopplas in för att lösa fallet, men inne i de djupa skogarna döljer sig många hemligheter och den öppensinnade Cooper är inte sen att ta till okonventionella metoder för att hitta sanningen om vem som mördade Laura Palmer.
Twin Peaks är samhället där alla känner alla och inget är som det verkar…
Jag upptäckte Twin Peaks på allvar efter att det kom på tal under en lektion på gymnasiet. Jag införskaffade mig snabbt serien och ägnade mina mörka, regniga och ensamma kvällar åt att sjunka in i David Lynchs och Mark Frosts postmodernistiska tv-serie som fick ett helt folk att bänka sig framför tv:n, gärna med en rykande kopp svart kaffe och en bit körsbärspaj. Jag var totalt fast och det kändes som hela mitt liv hade strävat åt känslan som jag fick när jag såg Twin Peaks. Det berörde mig så djupt in i själen, det var som en dröm från mitt förflutna – underbar och hemsk på samma gång.
Jag fick en ny syn på tv-serier efter detta och även om jag inte såg speciellt mycket av dem innan så gjorde Twin Peaks att jag fick en slags distans till allt övrigt på televisionen. David Lynch kommer vid de bästa sekvenserna i denna serie till sin karriärs esse, och tack vare tv-serieformatet så lyckas han bjuda på hela spektrat av sitt auteurskap. Den absurda blandningen mellan drama, humor, mystik, såpopera, parodi, deckare och rysare gör Twin Peaks till något som fortfarande är smått unikt, och det gör att beundrarskaran så här 19 år senare är större än någonsin och fortfarande växer (bland annat så gjorde Nike nyligen en skomodell till seriens ära).
Den första säsongen består av det inledande, långfilmslånga pilot-avsnittet och sju efterföljande avsnitt. David Lynch har själv regisserat piloten och avsnitt 2. Vi får bekanta oss med den hjälpsamme Sheriff Truman (Michael Ontkean), skogshuggargubben Pete Martell (suveränt spelad av Eraserhead-bekantingen Jack Nance) och den underliga Log-ladyn. Vi lär också känna Twin Peaks ungdomar, som den unge ensamvargen James Hurley, odågan Bobby Briggs och femme fatalen Audrey Horne. Men i centrum, framför alla original och virrpannor, står rättvisans man – Dale Cooper (spelad av Kyle MacLachlan), och försöker vägleda oss till lösningen.
Den andra säsongen inleder även den med ett långfilmslångt avsnitt, regisserat av David Lynch (som regisserade ytterligare tre avsnitt, inkluderat finalen), och fortsätter i ytterligare 21 avsnitt. Eftersom den andra säsongen är längre så blir intensiteten ganska frånvarande under en serie avsnitt och innehåller en del fåniga sidestorys (som kommit till på grund av påtryckningar och inblandning från produktionsbolaget), men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Den andra säsongen innehåller – tillsammans med pilotavsnittet, de mest minnesvärda avsnitten.
Det går inte att tala om Twin Peaks utan att nämna musiken av Angelo Badalamenti. Hans musik är hjärtat i serien och kan tillskrivas åtminstone 40 procent av den speciella atmosfären – därför är det ingen vits med att snåla med ljudet när du ser tv-serien. Jag tycker att du ska göra som jag gjorde; sätt dig ner i ett mörkt rum, skruva upp volymen och avskärma dig från eventuella spoilers på internet och i extramaterial. Det sista tipset ska du ta extra noga i akt, då det finns mycket i Twin Peaks som man bara inte vill veta förens det verkligen är dags. Jag hade turen att veta väldigt lite på förhand ända fram till det sista avsnittet hade avverkats.
Oavsett om du kommer älska eller hata denna tv-serie efter att du sett den, så kommer du inte glömma dom besynnerliga händelserna i det lilla samhället Twin Peaks.
Betyget blir, givetvis, full pott – 5 st koppar svart kaffe med körsbärspaj!
Fotnot: Efter serien gjorde David Lynch en långfilm som fungerar som en prequel till serien, men som i största grad innehåller spoilers och därför ska undvikas att se innan tv-serien. Dock är filmen min favoritfilm av Lynch och väl värd att se när så är dags. ”Fire walk with me” heter den.
Absurd Cinema 