Etikettarkiv: Harley Peyton

Twin Peaks – avsnitt 11 (1990) eller: M.T. Wentz is coming to Twin Peaks

Manus: Jerry Stahl, Mark Frost, Harley Peyton, Robert Engels
Regi: Todd Holland
Episodtitel: Laura’s Secret Diary
Säsong: 2
Sändes: Lördag 20 oktober, 1990
Tittare (USA): 12, 8 miljoner
Tidigare: Avsnitt 10

Cooper and Truman arrest Leland after he confesses to the crime of murdering Jacques Renault in the hospital. Hank asks Norma to tidy up the Double R Diner when he is informed that a shady food critic named M.T. Wentz may be visiting Twin Peaks. Meanwhile, Jean Renault shows a videotape of Audrey Horne being held captive to Ben, demanding a $125,000 ransom for her return, and Cooper to be the drop-off man. Upon returning to One-Eyed Jacks, Jean murders Emory Battis for mistreating Audrey. With help from Truman, Cooper prepares to investigate Audrey’s kidnapping. Josie returns, claiming to have been in Seattle on business, learning from Pete that Catherine died in the sawmill fire. Later, a Japanese businessman, Mr. Tojamura, checks into the Great Northern Hotel.

I Brad Dukes bok Reflections: An Oral History of Twin Peaks berättar Mark Frost om sitt katastrofala samarbete med då destruktiva, heroinmissbrukande manusförfattaren Jerry Stahl som medförfattade dom erotik-expressionistiska undergroundfilmerna Nightdreams (1981), Café Flesh (1982), Dr. Caligari (1989) samt TV-serien Alf och senare CSI. I samband med skrivansvaret av detta avsnitt 11 var han oerhört svårmedgörlig. Eller som Mark Frost uttryckte det; ”an absolute car wreck… He turned in a completely incomprehensible, unusable, incomplete script a few days late and as I recall there were blood stains on it.” Frost fick tillsammans med dom trogna manusförfattarna Harley Peyton och Robert Engels skriva om i stort sett allting i sista minuten för att lösa situationen.

Dick Tremayne: $650. I’ve called around, I’ve been told it’s more than adequate.
Lucy Moran: For what?
Dick Tremayne: For the… to take care of… you know, the… little problem.
Lucy Moran: Richard, here’s what you’re going to do. Take your money, put it back in your wallet, or your pocket, turn around, walk through both sets of doors, the second one sticks sometimes, go out into the parking lot, get in your car, turn the key, and never, ever speak to me again as long as you live! Say one more word and I’ll scream. Leave, please.
Dick Tremayne: [starts to speak]
Lucy Moran: [screams]

Avsnittet som det sedan blev visar inga markanta svagheter, så manusteamet ska ha en eloge. Jag tycker att geisten efter Lynchs inledande två avsnitt av denna andra säsong fortfarande ringer kvar några avsnitt in. Inledningen i form av en bildteknisk färd från ett av hålen på akustikväggen och ut i förhörsrummet där Leland Palmer sitter paralyserad är en kreativ detalj som sätter färg. Ett försök att tillföra något mer än det som finns på pappret i lynchisk anda, helt klart influerat av resan in i örat i Blue Velvet (1986) som Lynch gjorde fyra år tidigare.

En narrativ tråd som gör att det här avsnittet sticker ut från tidigare i serien är kryddan att låta diverse av Twin Peaks invånare surra om matkritikern M.T. Wents besök i Twin Peaks. Det gör att episoden liksom får ett eget narrativ och inte enbart drivs av seriens långsiktiga. Jag tycker faktiskt att det skapar en behaglig, rent ut sagt mysig inramning – och då har jag inte mycket till övers för dramaserier med episodbundna dramainslag mitt i en större berättelse. Normalt sett gör det mig allt för medveten om den dramaturgiskt skrivna strukturen, men det här undantaget gör mig på bra humör. Inte så att jag direkt önskar mer sånt, men för den här gången. Scenerna mellan Hank, Norma, Toad och den okände gästen är en feelgood Twin Peaks inte haft tidigare.

Judge Clinton Sternwood: The law provides us structure to guide us through paralyzing and trying times. But it requires us a vision to its procedures and higher purposes. Before we assume our respective roles in this enduring drama just let me say that when these frail shadows we inhabit now have quit the stage we’ll meet and raise a glass again together in Valhalla.

Domare Sternwood är ett karismatiskt inslag jag gillar skarpt. Trygghet och känsla. Fin dynamik med Cooper och polishuset. Det dundrande regnovädret och åskdundret som kastar blåa ljus utanför polisteamets göranden kring behandlingen av Leland Palmer! Underbar atmosfär där! Det höjer utförandet ytterligare. Även om detta är ett avsnitt som puttrar och inte riktigt har samma höga intrigpuls som föregående tre avsnitt, lyckas regissör Todd Holland att göra det bättre och mer trivsamt än det är på pappret. Det kunde varit ett blekar avsnitt än det är, men är nu ganska trevligt tack vare dom små, små detaljerna. Credd till honom.


 

Betyg – intrig: 6 av 10 (-1)
Betyg – atmosfär: 7 av 10 (+/- 0)
Helhetsbetyg – avsnitt 10: 7 av 10 (+/- 0)

 

Annonser

Twin Peaks – avsnitt 9 (1990) eller: Some strange and twisted dream

Manus: Harley Peyton
Regi: David Lynch
Episodtitel: Coma
Säsong: 2
Sändes: Lördag 6 oktober, 1990
Tittare (USA): 14, 4 miljoner
Tidigare: Avsnitt 8

In the midst of the murder investigation and the aftermath of his shooting, Cooper receives the grim news that his insane former partner, Windom Earle, has escaped from a mental asylum. Meanwhile, Donna’s first day as a Meals on Wheels volunteer leads to an eerie meeting with an old woman and her grandson. Audrey uncovers more about Laura’s double life at One Eyed Jacks, while her investigation becomes increasingly dangerous.

David Lynch regisserar för andra avsnittet i rad och det är ”Lynch Show” all the way. Utan att gå in på någonting specifikt alls kring Twin Peaks-uppföljande långfilmen Fire Walk With Me (1992) skulle jag säga att detta avsnitt har flera paralleller till den filmen – kanske mer än något annat avsnitt av Lynch, men det är mer en känsla än baserat på sakligt innehåll.

Audrey Horne: I’m insane? Well, I’m Audrey Horne and I get what I want.

Cooper och Albert sitter i The Great Northern och samtalar över en kopp kaffe. Cooper talar inledningsvis om harmoniska ämnen, men samtalet leds över till en viss Windom Earle, som från ena stunden till den andra får Cooper att växla över hela scenen till bekymrande stämning.

Albert Rosenfield: Senor Droolcup has, shall we say, a mind that wanders.

Kameran glider tåååålmooodigt (det går aldrig att understrykas tillräckligt när det kommer till Lynchs tempo) över till ett annat bord och med denne Windom Earle instucken i vårt medvetande sitter där istället en asiatisk, inte så gladhågsen man i kostym. Sekvenserna stiger gång på gång in i mystiska banor som här och nu är förvirrande men allt som ofta nattsvart kittlande. Doppade i en mörk atmosfär nästan enbart byggd på händelseförloppet i sig och rytmen, snarare än stämningsmusik.

Avsnittet drivs av detta pendlande från vardaglig harmoni till mörker, likt sömnparalysens förrädiska spratt på den som faller in i den. Om du någon gång drabbats av sömnparalys förstår du precis vad jag menar. Lynch vaggar fram och tillbaka, fram och tillbaka… Till slut är det nästan så att du slumrar till i det högst vardagliga, sparsmakade… Där faller du sedan in i en mörk passage som stramar åt och rätt var det är har den högst bekanta situationen eller miljön inkräktats av hotfull stämning.

Mrs. Tremond: My grandson is studying magic!

Rädsla. Oro. Den finns hela tiden runt hörnet redo att göra entré. Den trygga tillvaron är som en kuliss, som för en paranoid schizofren. Log Ladyn tar kontakt med Major Briggs angående ett meddelande. Leland Palmer känner entusiastiskt igen mannen på fantombilden från hans barndoms dagar vid sommarhuset i Pearl Lake. Donna besöker i hennes ledstrådssökande extraknäck för ”Meals on wheels” en främmande tant och hennes barnbarn – en magiker sägs det.

Spänningen stiger när Donna tycks få meddelanden från pojken. Finns det någon mening i vad som sägs eller vad handlar det om? Major Briggs meddelande levereras till Dale Cooper – en topphemlig rappakalja av ord som plötsligt börjar säga saker, riktade till honom personligen. Många meddelanden på samma dag.

En gråhårig, jeansklädd man smyger fram längst bak från rummet och närmar sig utan att du kan röra dig en millimeter framför TV:n. The owls are not what they seem. En serie lynchiska passager.

Jerry Horne: Is this real, Ben? Or some strange and twisted dream?


Betyg – intrig: 9 av 10 (+1)
Betyg – atmosfär: 9 av 10 (+/-0)
Helhetsbetyg – avsnitt 9: 9 av 10 (+1)

Twin Peaks – avsnitt 6 (recension)

Twin-Peaks-Episode-header6 20114-001

Manus: Harley Peyton
Regi: Caleb Deschanel
Episodtitel: Realization Time
Säsong: 1
Sändningsdatum (USA): Torsdag 17 maj, 1990
Tittare (USA): 15, 6 miljoner
Tidigare: Avsnitt 5

Cooper har återvänt till sitt hotellrum där han hittar Audrey (Sherilyn Fenn) naken i hans säng. Han tydliggör att han omöjligt kan bli inblandad med henne på grund av hans position i utredningen och som FBI-utredare och hennes position som studerande i ung ålder. Han säger att det hon behöver är en vän och föreslår att han kan vara det, varpå han går ner till restaurangen och hämtar kvällsmat åt dem båda medan hon tar på sig kläderna. Nästa morgon planerar han och Sheriff Truman (Michael Ontkean) för att besöka svartklubben One Eyed Jacks på andra sidan den kanadensiska gränsen genom att gå undercover, då den misstänkte Jacques Renault har kopplingar dit. Dom tar hjälp av bookhouse boy-medlemmen Ed Hurley (Everett McGill) och 10 000 nypressade dollar från FBI:s kassa för att framstå som högsatsande spelrävar.

003

Leo Johnson – vid liv men skadad, spionerar på sitt hem och ser Bobby Briggs besöka Shelly. Hon är livrädd över att Johnson ska komma tillbaka och döda henne, men Briggs försäkrar henne om att han vill ta hand om saken. Leo lyssnar på en polisradio i sitt fordon och hör att Jacques Renaults fågel av arten beostare nu betraktas som ett vittne i mordutredningen, då dess förmåga att härma tal i bästa fall kan ge någon ledtråd. Leo kör omedelbart iväg. På natten skjuter han fågeln genom polisstationens fönster. En ljudinspelare har dock varit aktiverad vid fågelburen över kvällen och Cooper får höra att orden ”Leo, no!” är en av flera meningar inspelningen fångade den kvällen.

James Hurley (James Marshall), Donna Hayward (Lara Flynn Boyle) och Madeline Ferguson (Sheryl Lee) lyssnar på kassettbanden som Maddy hittade i Lauras sovrum. Samtliga är monologer ämnade till psykiatrikern Dr Laurence Jacoby (Russ Tamblyn). En av dessa blottande inspelningar – daterad till dygnet då hon försvann, finns inte där bland resten av banden. Ungdomarna planerar att använda sig av Maddys likheter med kusinen Laura för att distrahera Dr Jacoby länge nog för att kunna smita in på hans kontor och sno det förlorade kassettbandet. Dom lyckas få Jacoby att gå i fällan länge nog för att hitta bandet, men Donna och James är skuggade på avstånd av Bobby Briggs. Han är i sin tur skuggad av ytterligare en person. Bobby gömmer en påse kokain i tanken på James motorcykel.

010

Audrey har i sin tur påbörjat jobbet vid hennes fars varuhus, vid parfymdisken där både Laura och Ronette Pulaski var anställda vid innan deras försvinnande. Audrey fortsätter hennes spionerande genom att se hennes kvinnliga medarbetare bli överöst med gåvor och erbjuden ett jobb som glädjeflicka på ett priviligerat ställe av parfymbutikens chef. Senare hittar Audrey både Ronettes och Lauras namn på chefens speciella lista. Efter att Audrey lyckas få en adress till One Eyed Jacks, besöker hon svartklubben under falsk identitet. Klubbens föreståndare, den lömske Blackie O’Reilly (Victoria Catlin), är tveksam till att anställa henne, men ändrar uppfattning när Audrey visar sin färdighet att knyta en knut på en körsbärstjälk med sin tunga.

Catherine Martell (Piper Laurie) får reda på att en ny policy för livsförsäkringen har tagits ut i hennes namn, av Josie Packard (Joan Chen) och Benjamin Horne (Richard Beymer). Martell hade planerat med Horne att bränna ner Packards sågverk för att billigt kunna köpa marken det står på. Josie samtalar med Horne över telefon, går med på att sågverket hon äger med Catherine Martell kan brännas ner, men att Martell ska brinna inne tillsammans med sågverket. När Josie Packard lägger på visar det sig att den nyligen frisläppte mördaren Hank Jennings (Chris Mulkey) har befunnit sig vid hennes sida.

012

Säsongens näst sista avsnitt når en ny bottennivå vad gäller publik, genom att dala från 17, 3 miljoner till 15, 6 miljoner tittare. Ett tapp på nästan 2 miljoner. Harley Peyton återvänder som manusförfattare av detta avsnitt, efter att tidigare ha skrivit det gastkramande begravningsavsnittet (avsnitt 3).

Regissör är Caleb Deschanel – gift med Mary Jo Deschanel (som spelar Donnas mamma i Twin Peaks) och far till inga mindre än Zoey Deschanel (500 Days of Summer, New Girl) och Emily Deschanel (Bones, My Sister’s Keeper). Han hade innan Twin Peaks regisserat några filmer själv, men främst varit fotograf på ganska prestigefyllda projekt som The Right Stuff (1983) och More American Graffiti (1979). Senare hade han hand om foto i filmer som Anna and the King (1999), The Patriot (2000), The Passion of the Christ (2004) och William Friedkins Killer Joe (2011).

044

Jag gillar hur Audreys utrymme i serien expanderar i det här avsnittet. Hon har länge utfört sitt privata detektivarbete och samtidigt flörtat med Cooper. Ett försök som sett utifrån det här avsnittet får en ny vändning, då Cooper står på sig vad gäller hans hederlighet och yrkesmässiga professionalism på ett sätt som jag tycker känns värdigt, även om något inom mig vill att det ska bli något mer mellan dem. Samtidigt är tanken på en vänskaplig kemi och ett lovande samarbete mellan dem något intressant i sig som lovar ännu mer, då det för tankarna till klassiska ”film-noir”-radarpar som exempelvis gamle Philip Marlowe (Humphrey Bogart) och unga Vivian Rutledge (Lauren Bacall) i The Big Sleep (1946), vars kemi snarare bestod av deras växelverkande, ytkonstrasterande men inomlika magnetism.

Dale Cooper: Audrey, you’re a high school girl. I’m an agent of the FBI.
Audrey Horne: So, do you want me to leave or what?
Dale Cooper: What I want and what I need are two different things, Audrey.

014

Audrey är ju en mycket spännande, personaskiftande femme fatale med skinn på näsan medan Dale Cooper är en oemotstridligt fascinerande detektiv. Bägge växlar på varsitt håll mellan nyfiket barnasinne och fingerfärdig intelligens. En vänskap mellan dem kan möjligen gynna dem mer än ett på flera sätt riskfyllt kärleksförhållande. En nästan syskonmässig vänskapspotential rivs lätt genom sexuella förlösningar. Cooper lär vara en av dom bättre vännerna Audrey kan få. Utifrån Audreys soloshow blandat med känslomässiga bräcklighet vid sidan av andra människors gemenskap – samt förstås hennes kalla förhållande till den dysfunktionella familjen Horne, är Coopers bedömning mycket rimlig i att hon behöver en vän.

Sedermera är bägge full fart framåt i deras vardera utredningar kring Lauras mysterium, som om Nancy Drew (Kitty) och Kalle Blomkvist var satta på samma fall. Kontrasten mellan Audrey kontra den andra tjejen vid parfymavdelningen tycker jag är mycket intressant. Audrey verkar naturligt ha en fallenhet för att se igenom andra människors falskheter och underliggande motiv. Hon tar tag i saker på egen hand för att få det hon vill ha och är beredd att kliva andras korruption på tårna för att få egen vinning av den. En orm eller något annat lömskt rovdjur.

024

Den andra tjejen vid parfymdisken är däremot oerhört from som ett lamm och överdrivet mjuk i sitt sätt, även om hennes underliggande motiv också verkar vara väldigt karriärsökande och statusmässigt målmedvetet. Hon är smörigt vänlig, men känns inte genuint godhjärtad utan falskspelar sig kallt fram precis som Audrey.

När bägge dessa möts är det som att Audrey spelar ner sig själv till kollegans nivå för att inge ett falskt förtroende, medan kollegan å andra sidan inte har förmågan att själv höja sig över Audreys sluga nivå. Det är som två manipulativa människor i samma bur, som går en direktmatch med bägges favoritmedel och Audrey har hela tiden ett övertag. En väldigt djupdykande analys från min sida av ett litet inslag, men jag kan inte låta bli att underhållas av det!

Ett annat ögonblick i avsnittet som fascinerade mig på detaljnivå, är när Nadine beklagar sig över att hon inte fått till det i livet med dom tysta gardinstängerna och Ed stöttar henne tålmodigt. Men ”Big” Ed spelar som att han själv befinner i en såpopera, med såpoperan ”Invitation to Love” på TV:n i bakgrunden. Det går verkligen att se hopplösheten i hans ansikte av att behöva höra sig själv spela den rollen. Det insiktsfulla i att han inte älskar henne på riktigt och på så sätt endast är en roll i någon annans liv, precis som rollerna i en orealistisk, krakelerande såpaintrig – och precis som dessa intriger är för dem som ser dem på TV. Underbart metagrepp.

051

När sedan han och Cooper infiltrerar One Eyed Jacks finner jag det komiskt att Big Ed Hurley får en peruk för att inte bli igenkänd, som nästan är identisk med hans riktiga frisyr. Brunt lockigt hår ovanpå brunt lockigt hår. Alla dessa små detaljer som detta avsnitt bär på är det jag tar med mig. Ett samspel mellan fint karaktärsskrivande i förhållande till varann samt rent objektmässiga kvaliteter med TV:n i rummet som en spegel till karaktärerna och peruken som ytterligare en blinkning till skådespelandet karaktärerna gör. Ingen annan bryr väl sig dock lika mycket som jag om det.

En sak till angående Coopers barnasinne och infiltrerandet på One Eyed Jacks; Cooper går in i täckmanteln som casinokille med samma entusiasm som ett barn. Han gillar att spela spelet och känner verkligen att han leker. Det finns en glädje för mig som åskådare att se någon leka trots allvaret. Det som Cooper och Audrey bemästrar om och om igen till min stora förtjusning.

050

Avsnitt 6 är alltså starkt, med mycket intrig, många händelser och detta till trots även ganska mycket stämning. Dom inspelade meningarna från beostaren Waldo ger rysningar. Jag minns att jag när jag såg serien första gångerna lyssnade på dessa om och om igen tack vare små ljudklipp av dem som jag lade in på min mp3-spelare. Det var alltid några av favoriterna bland alla dom ljudklipp jag hade från serien.

Det allra mest ryggrysande innehållet i denna episod är dock när Donna, James och Maddy lyssnar på Lauras inspelade band och därefter ger sig ut i Twin Peaks alltid lika atmosfäriska natt. Maddy är utklädd till Laura för att lura Dr Jacoby och den märkliga siuationen, med Bobby och någon okänd person spionerandes i buskagen, är ett laddat moment. Dom unga människornas egna detektivarbeten når hitintills någon slags höjdpunkt här.

030

En svaghet i detta avsnitt är alla vändningar och dubbelspel kring Josie Packard, Catherine Martell och Ben Horne. Jag tycker intrigen överlag hittills är underhållande på ett såpamässigt, gammaldags charmigt vis och den ger en tillbakalutad mysfaktor till intrigerna med Laura. Däremot blir den just här svår att hänga med i. Vem är i maskopi med vem? Vad var det dom ville åt nu igen? Vem äger sågverket eller är det både Catherine och Josie, vilket är orsaken till allt? Jag blir för en stund förvirrad, även om poletten faller ner nu när jag resumerade avsnittet i skriven form. Manusförfattare Peyton har en trend att packa sina avsnitt till gränsen.

Dale Cooper: Harry, what’s on your mind?
Harry S. Truman: I’m worried about Josie. She’s been really afraid.
Dale Cooper: About what?
Harry S. Truman: Ben Horne and Catherine Martell. They’ve been seeing each other on the sides, it’s been going on for years. Josie just found out. She thinks that they are planning to burn down the sawmill, and somehow get rid of her too.
Dale Cooper: Do you belive her?
Harry S. Truman: Well… I know that Ben Horne wants that land around the sawmill for Ghostwood Developments, and Josie won’t sell. So, yeah. I believe her.
Dale Cooper: Well, how much do you know about her? Where she’s from? Who she was before she came to Twin Peaks?
Harry S. Truman: What are you getting at?
Dale Cooper: The truth Harry. Because that’s my job.

Nu är det inte långt kvar på första säsongen. Näst på tur är säsongsavslutningen, skriven och regisserad av Mark Frost.

031

Trivia:

  • Det falska namnet som Audrey uppger för Blackie, ”Hester Prynne”, är namnet på huvudkaraktären i Nathaniel Hawthornes romanklassiker The Scarlet Letter (1850).
  • Den man som har hand om Catherine Martells policy till livsförsäkringen kallas Mr Neff. Fred MacMurrays karaktär i den klassiska noirdeckaren Double Indemnity (1944) är en försäkringsförsäljare som går just under namnet Walter Neff.
  • Blackie nämner för Dale Cooper att han ser ut som skådespelaren Cary Grant (North by Northwest, His Girl Friday, Notorious!), vilket jag helt klart kan hålla med om, med hakan och dom lite avlånga kinderna. Kyle MacLachlan som spelar Cooper skulle sedermera komma att spela Cary Grants spöke i filmen Touch of Pink (2004).

Betyg – intrig:
Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Recorder-Betyg-GhostRecorder-Betyg-Ghost
(8/10)
-1

Betyg – atmosfär:
Owl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-Betyg-GhostOwl-Betyg-Ghost
(8/10) 
-2

Helhetsbetyg – avsnitt 6:
coffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-icon-GHOSTcoffee-cup-icon-GHOST
(8/10)
-2

Vad pressen skrev om Twin Peaks i samband med detta avsnitt:

”Only one of the three most-asked questions about ”Twin Peaks” has been answered. ABC answered it when the network announced its new fall schedule Monday. Yes, ”TwinPeaks” will be back next season. All ”Peaks” freaks, Cooper troopers and doughnut dollies can relax. And rejoice.

As for the other two big stumpers-who killed Laura Palmer, and will tonight’s season finale (at 10 on Channel 7) reveal the murderer’s identity?-nobody’s talking, and that includes ABC and the producers and creators of the series, David Lynch and Mark Frost. They declined to make the episode available for preview.”

”Peggy Lipton co-stars on ”TwinPeaks,” but even she doesn’t know who killed Laura Palmer. ”I don’t know if anyone on the cast knows,” she said this week.

That’s hard to believe, given that someone on the show must have done it. ABC promises answers when the season finale of ”TwinPeaks” airs from 9 to 10 tonight on WLS-Channel 7.

”It’s like life,” Lipton said. ”Sometimes it doesn’t make sense.” ”

Bonusögonblick:

034
018
027
037
042
045
053

Twin Peaks – avsnitt 3 (recension)

Twin-Peaks-Episode-header3
TwinPeaksS1Manus: Harley Peyton
Regi: Tina Rathborne
Episodtitel: Rest in Pain
Säsong: 1
Sändningsdatum (USA): Torsdag 26 april, 1990
Tittare (USA): 16, 7 miljoner
Tidigare: Avsnitt 2

Audrey möter upp Cooper på The Great Northern för att prata, efter kortet han fick av henne med texten ”One Eyed Jacks”. Hon berättar vad hon känner till om Laura och One Eyed Jacks och hennes fars koppling till Laura. Att hon gör det för Lauras skull, vilket Cooper verkar förstå som ett delvis genomskinligt motiv. Dels kan ingen undgå att hon skickar romantiska, rent förföriska spänningar till Cooper, men kanske förstår han även att hon gillar spänningen som det ger att vara detektiv när komplex brottslighet har skett. Cooper markerar dock snabbt att hon visar tecken på kärlek och att det är ett farligt spel hon nog inte vill spela.

07

Cooper fikar därefter med Truman och Lucy. Dom är spända på att han ska berätta om vem som mördade Laura Palmer. Han berättar om sin dröm – om relationen mellan ”Bob” och ”Mike” och att han plötsligt befann sig 25 år in i framtiden, i ett rött rum. Laura var där och viskade vem som mördade henne – men han kan inte minnas vem det var.

Dale Cooper: She whispered to me who killed her
Sheriff Truman: Well, what did she say?
Dale Cooper: You know… I don’t remember.

En intressant scen utspelas vid Lauras obduktionsbord nere i sjukhusets källare. Rosenfield insisterar på att göra alla sina närgångna tester på Lauras kropp. Detta kommer göra att begravningen antingen kommer vara utan kroppen, eller att den får vänta. Doktor Hayward vägrar låta Rosenfield göra detta, då det inkräktar på all form av värdighet. Benjamin Horne befinner sig i samma rum för att backa upp Dr Hayward, men Rosenfield klär av Hornes hederlighet genom träffsäker kritik. Cooper och Truman kommer och avbryter situationen i sista stund. Rosenfield fortsätter buffla på utan spår av solidarisk ton och Truman ger honom en snyting vid kanten av Lauras döda kropp. Cooper tar Trumans, Hornes och Haywards parti i frågan och på så sätt hela Twin Peaks-bygden, till Rosenfields stora förtret.

10

Leland Palmer sitter hemma i stilla och stum sorg, när han plötsligt får besök av en avlägsen släkting – Madeleine Ferguson, kusin till Laura Palmer. Men ser hon inte nästan exakt ut som Laura, bortsett från hennes mörka hår och stora, karaktäristiska glasögon? Leland och hon kramar om varandra i ömsesidig sorg över deras förlust.

RR Diner-ägaren och servitrisen Norma Jennings har ett väldigt formellt möte med hennes mans – Hank Jennings, advokat. Han har tjänat av sitt långa fängelsestraff och advokaten förbereder henne på hur hon förväntas agera vid hans återkomst, för att situationen ska bli så bra som möjligt för dem tillsammans. Hon är inte särskilt glad över att han kommer tillbaka, men hon säger att hon ska vara professionell och leda i honom in i det hederliga samhället igen.

Bobby Briggs och hans diciplinerade far, major Garland Briggs, har ett ”far-och-son”-samtal hemma, inför Lauras begravning. Major Briggs predikar för sin son om rädsla och betydelsen av sin sons väldigt James Deaniga ”Ung Rebell”-beteende, vilket för övrigt visar likheter mellan honom och Audrey Horne, i förhållandet till deras fädrer. Bobby Briggs tydliggör ursinnigt till sin fars bekymrade ansikte, att han inte är det minsta rädd och kommer vända upp och ner på den där begravningen.

15

Harry och Cooper förhör Leo när han hugger ved, men Leo hävdar att han var i Butte (Montana) natten då Laura Palmer mördades och att Shelly kan intyga det då hon talade i telefon med honom då. Den patrullerande polisen Hawk har fortfarande inte kommit närmare sökandet efter den enarmade mannen dom eftersöker, men han ombeds att fortsätta leta då det är en av hans styrkor, med sin urinvånarbakgrund.

FBI-utredaren Albert Rosenfield redovisar för Dale Cooper och Harry S. Truman vad han hittat för spår på Laura Palmers kropp. Märken vid handvristerna och armvecken visar på att hon var bakbunden på två ställen, med två olika rep. Cooper minns vad Laura sade i hans dröm; ”Sometimes, my arms bend back”. Även medoffret Ronette Pulaski bands med samma rep, vilket binder dem starkare samman också i utredningen. Hon har även tecken på att djurklor eller djurtänder har rivit henne på halsen. Tester visar även att det var rester av kokain hon förvarade i hennes dagbok och hon hade kokain i blodet när hon dog, vilket tyder på ett missbruksbeteende. Rosenfield tydliggör också att han hittat spår av något slags plastföremål i hennes mage med bokstaven ”J” tryckt på. Många nya ledtrådar töar fram efter Rosenfields arbete, med andra ord.

19

Rosenfield vill sedan i enrum med Cooper att han ska skriva på en anmälan angående Harrys knytnäve mot honom, men Cooper vidhåller sin förkärlek vid Twin Peaks fredliga själ och att han inte vill röra om mer i den för sådana här saker. Till sin bandspelare hintar han om hur han ämnar att bosätta sig i Twin Peaks, vilket verkar visa var Coopers sympatier och empatier alltmer ligger här i världen.

Albert Rosenfield: [om Truman] Aw, look. It’s trying to think.

Samtidigt håller Nadine hennes man Ed i ett järngrepp som han i sin tur verkar finna vara omöjligt att ta sig ur, just för att han trots allt har en nästan alltför stor empati för hennes knäppa, barnsliga trogenhet vid honom. Hur han ska kunna lämna henne för Norma är en svår nöt att knäcka. James berättar att han inte kan förmå sig att närvara på den stundande begravningen.

Vid The Great Northern spionerar Audrey på hennes föräldrars grälande och hur hennes utvecklingshandikappade storebror omvårdas av Dr Jacoby. Hon ser hur Jacoby och hennes bror hyser en ömsesidig förståelse för varann som hennes föräldrar aldrig förmått sig att ha till varken honom eller henne. Sprickorna i Horne-familjen blir ännu tydligare, genom Audreys ögon.

25

När det är dags för Laura Palmers begravning står nästan alla samlade, utom James. Cooper studerar alla deltagares ansikten, för att på något vis se blottande tecken på vilken emotionell koppling dom har till situationen, eller vad dom kan dölja. Plötsligt är det som att hela det vanligtvis så fridfulla samhällets omskakade panna slutligen kokar över. Bobby Briggs lättar sitt tyngda hjärta och spottar ut sin frustration inför alla dessa så vänliga själar som står här, men som aldrig gjorde något för att förhindra Lauras undergång. James Hurley, som bevakat begravningen på eget avstånd, får nog och rusar fram för att ryka ihop med Bobby. Leland Palmer bryter ihop (igen) och ramlar ner i graven. På ett absurt hopplöst sätt ligger han över hennes gravkista och kramar den i desperation, medan hans fru Sarah och övriga gäster bara kan bevittna det explosionsartade eländet som begravningen mynnat ut i.

På RR Diner träffar ”Agent” Cooper Truman, ”Deputy” Hawk och ”Big Ed” Hurley över en bit paj. Han får höra talas om ett hemligt sällskap i Twin Peaks, kallat ”Bookhouse Boys”, där dessa herrar är delaktiga. Ett slags brödraskap som arbetar utanför polisens register, ämnat att hålla Twin Peaks och dess skog tryggt och säkert utan inblandning från nytraditionell polis och utomstående. Dom berättar om den avslöjade droghandeln som försiggår i samhället och antyder deras beslutsamhet att vilja stoppa det, samt att Jacques Renault måste ha drogat ”Big” Eds öl på The Roadhouse härom kvällen då bråket uppstod.

27

Dom beger sig till lokalen The Bookhouse vid The Roadhouse, där James och hans motorcykelvän från pilotavsnittet Joey Paulson – således också medlemmar i sällskapet, håller Jacques Renaults bror Bernard fången. Dom frågar ut honom angående Jacques, men han vägrar säga något på egen hand. Han rekommenderar dem att fråga hans bror själv istället, när han återvänder till sitt jobb som bartender på The Roadhouse samma kväll.

Sheriff Truman: There’s a sort of evil out there. Something very, very strange in these old woods. Call it what you want. A darkness, a presence. It takes many forms but… its been out there for as long as anyone can remember and we’ve always been here to fight it.

När Jacques senare närmar sig The Roadhouse varnas han dock av en röd lampa som tänts utanför och han ringer upp Leo om att fly över den kanadensiska gränsen då han förstår att dom är dem på spåren angående droghandeln. Samtidigt gömmer Leos fru Shelly en blank pistol i hemmet, som hon införskaffat till sig själv…

01

När mörkret har lagt sig besöker Dr Jacoby ensam Laura Palmers gravsten, där han lägger en bukett han tagit med. Cooper har bevakat gravstenen ett tag och överraskar Jacoby. Cooper säger att han inte såg honom på begravningen och Jacoby ber om ursäkt, men öppnar upp sig inför Cooper att han är en vidrig människa. Att han som terapeut inte brytt sig om människor på mycket länge, men att hans kontakt med Laura fick honom att göra det igen. Han är märkbart tagen när han säger det.

Josie och Harry S. Truman träffas igen hos henne. Hon talar om för honom att Catherine har två olika exemplar av skogens och det tillhörande sågverkets värdebokföring. Hon öppnar kassaskåpet för att visa Harry, men kvar ligger endast ett exemplar. Hon öppnar upp sig om hennes paranoia inför att hennes döde man mördades och att också hon är rädd för att dö av personer nära Catherine och Benjamin Horne, som vill åt skogen som är i hennes ägo. Samtidigt tjuvlyssnar Catherine i rummet intill på dem bägge, med den andra bokföringen.

Vid The Great Northern sitter ”Deputy” Hawk och Cooper över en kaffe och samtalar om deras existentiella eller spirituella tro på själar. Leland Palmer bryter ihop i desperation på dansgolvet bakom dem inför alla hotellgästerna. Cooper och Hawk tar hand om honom när ingen annan förmår sig, och leder honom hem…

13

Detta avsnitt sjönk med 2,3 miljoner tittare till en totalsiffra på 16,7 miljoner vilket förlänger den stadigt sjunkande trenden sedan premiäravsnittet och även om jag inte hittat någon statistik för denna vecka, kan jag tänka mig att Cheers, The Cosby Show och Cosby-spinoffen A Different World (Dotter på Vift) fortsätter dominera TV-utbudet. Mycket av snacket verkar dock förståeligt snurra kring Twin Peaks, inte minst efter det föregående, märkliga avsnittet som lämnade ganska många frågor åt tittaren.

Regissör för avsnittet är oetablerade kvinnan Tina Rathborne, som ett par år tidigare skrev, producerade och regisserade den intressanta men bortglömda långfilmen Zelly and Me (1988), där David Lynchs dåvarande fru Isabella Rossellini (Blue Velvet, Wild at Heart) hade en av huvudrollerna och David Lynch gjorde där faktiskt själv debut som skådespelare, i en av birollerna. Harley Peyton  skrev manuset efter utkast av Lynch och Frost. Peyton skulle senare komma att även bli producent och producerade samtliga avsnitt i säsong 2 av Twin Peaks. Hon skrev också filmen Friends with Benefits (2011) och manuset till Less Than Zero (1987), baserad på boken av Bret Easton Ellis.

09

Nu blev det en fruktansvärt detaljerad resumé av vad som skedde i avsnittet och jag ska försöka att inte vara så pass detaljerad och långrandig varje gång. Samtidigt vittnar det på något sätt också om hur mycket som händer utvecklingsmässigt i det här avsnittet. Cooper och Audrey känner på varandra, Rosenfield kommer trots motstridigheter fram med flera viktiga framsteg kring den suddiga bilden om vad som egentligen kan ha hänt innan och under Lauras plötsliga död.

Sedan bjuder episod 3 även på några riktigt laddade och intressanta scener i form av samtalet mellan Bobby och Major Briggs inför fru Briggs obräckliga munterhet (spelad av Charlotte Stewart som är fru Eraserhead i Lynchs debutfilm). Är hon över huvud taget benägen att ta in svärta i hennes värld eller blundar hon medvetet för den? En av seriens starkaste scener hittills sker sedan på Lauras känsloförlösning till begravning. Dana Ashbrook som spelar Bobby Briggs är verkligen ”on fire” skådespelarmässigt här, för att beskriva honom både i rollen och leveransmässigt. På begravningen väller faktiskt några tårar fram hos mig då intensiteten verkligen kommer till sin rätt. Eller för att jag då och då när jag är ensam kan bli blödig.

26

Rent stämningsmässigt är avsnittet klart bra, även om det inte är den där ”lynchiska” atmosfären som infinner sig utan mer dramatik och klassiska såpoperavibbar. Jag gillar det dock och vi får även se det återspeglas när Leland ser på TV, där svulstigheterna i ”såpan i såpan”, Invitation to Love sänds. Karaktären ”Jared” (som har en stark Orson Welles-anda) skriver där till sin dotter att han bestämt sig för att avsluta sitt liv, på grund av fruktansvärda, finansiella svårigheter. Ja, det går alltid att ta saker ett steg längre i såpavärlden. Jag gillar verkligen detta lilla metaelement att placera en såpa i en såpa.

Dale Cooper: This must be where pies go when they die.

Donna är bortsett från en glimt vid begravningen helt frånvarande i det här avsnittet. Allvaret tar överhand om lustigheter får jag också säga, vilket inte är mig emot och dom absurda momenten finns ju där, som Lelands fall ner på kistan och det drömska besöket av Maddy Ferguson, som ger ett dagdrömmande brus i scenen hon är med. Slutscenen är också vacker, med den obalanserade Leland i danstagen. Ray Wise är med andra ord inblandad i det mesta av absurt värde denna gång.

I övrigt är jag som mest engagerad när utredningen går framåt i och med ”Agent” Rosenfields arbete i avsnittet och jag blir genast sugen på att se nästa avsnitt då det känns som att serien nu drog upp en växel i framåtrörelse. Vi ses igen om en vecka eller så.

29

Trivia:

  • Sheryl Lee spelar här två karaktärer; blonda Laura Palmer och hennes brunhåriga kusin. I Hitchcock-filmen Studie i Brott (Vertigo, 1958) spelar Kim Novak två karaktärer; en blond och en brunett. Ena karaktären har namnet ”Madeleine” och James Stewarts huvudkaraktär heter ”John Ferguson”. Namnet på Laura Palmers kusin ”Madeleine Ferguson” är därmed en uppenbar variant på dessa två nyckelkaraktärer.
  • Karaktären ”Maddie Ferguson” härstammar från Missoula (Montana), vilket tillika är David Lynchs födelseort.

Betyg – intrig:
Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Recorder-Betyg-Ghost
(9/10)
+/- 0

Betyg – atmosfär:
Owl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-Betyg-GhostOwl-Betyg-GhostOwl-Betyg-Ghost
(7/10) 
-3

Helhetsbetyg – avsnitt 3:
coffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-icon-GHOSTcoffee-cup-icon-GHOST
(8/10)
-1

Vad pressen skrev om Twin Peaks i samband med detta avsnitt:

  • A ‘Soap Noir’ Inspires a Cult and Questions (NY Times, 26 april, 1990): NY Times publicerade vid datumet för detta avsnitt en artikel som rapporterar dom senaste tongångarna kring Twin Peaks runtom i USA. Det ryktas om att ABC har köpt rättigheter för en till säsong efter avsnitt 7, men att inga beslut kommer tas förrän om en månad när det avsnittet har sänts. Det skrivs även om hur vissa ringt in klagomål från känsliga tittare angående dvärgen som deltog i förra avsnittet, samt dom sexuella undertonerna när bröderna Horne åt franska baguetter. Artikeln tar även upp seriens normbrytande tyngd;

Most managers used the words ”progressive” and ”experimental” in talking about ”Twin Peaks.” After saying the show was doing well in Meridian, Miss., Bruce Miller, the general manager of WTOK, was asked whether he liked the show.

”I think it’s a radical change from the norm, and with our changing industry, it’s good to see progressive programming,” he replied, a little solemnly.

Yes, but did he like it? Mr. Miller paused. ”Yes,” he finally answered.

Twin Peaks (1990-1991)

1990_twin_peaks

I vad som troligen var inledningen av 2007, började jag se TV-serien Twin Peaks för första gången. Ingenting varken förr eller senare har fängslat mig lika mycket som den atmosfär David Lynch frälste mig med den där gången. Det var det närmaste jag kommit en religiös upplevelse och förnimmelsen av ett tidigare liv.

Två år senare – för ungefär fem och ett halvt år sedan, var jag fortfarande hemmahörande på ett filmforum där jag skrev om film. Då skrev jag denna kortfattade recension av Twin Peaks. Jag tänkte publicera den här med tanke på att Twin Peaks återigen blivit aktuell, dels genom den färska bluray-boxen och framför allt i och med den chockerande comebacken som just annonserats…

jaquette_334062Genre: TV-serie, Mysterium, Kriminaldrama, Thriller, Komedi, Såpopera, Absurdism, Post-modernism
Produktionsland: USA
TV-bolag: ABC
Manus: Mark Frost (story), David Lynch (story), Harley Peyton, Robert Engels, Barry Pullman, Tricia Brock, Scott Frost, Jerry Stahl
Regi: David Lynch, Lesli Linka Glatter, Caleb Deschanel, Duwayne Dunham, Tim Hunter, Todd Holland, Tina Rathborne, Graeme Clifford, Mark Frost, Uli Edel, James Foley, Stephen Gyllenhaal, Diane Keaton, Jonathan Sanger
Längd: 2 säsonger om 30 avsnitt (2 st långfilmslånga avsnitt, 28 standardavsnitt)
Skådespelare: Kyle MacLachlan, Michael Ontkean, Mädchen Amick, Dana Ashbrook, Richard Beymer, Lara Flynn Boyle, Sherilyn Fenn, Warren Frost, Peggy Lipton, James Marshall, Everett McGill, Jack Nance, Ray Wise, Joan Chen, Piper Laurie, Kimmy Robertson, Frank Silva, Eric Da Re, Harry Goaz, Michael Horse, Catherine E. Coulson, Sheryl Lee, Heather Graham, Don S. Davis, Michael Parks, Michael J. Anderson, Russ Tamblyn, Walter Olkewicz, Kenneth Welsh m.fl.

I det isolerade lilla skogssamhället Twin Peaks hittas den sjuttonåriga skönhetsdrottningen Laura Palmer mördad. FBI-agent Dale Cooper kopplas in för att lösa fallet, men inne i de djupa skogarna döljer sig många hemligheter och den öppensinnade Cooper är inte sen att ta till okonventionella metoder för att hitta sanningen om vem som mördade Laura Palmer.

01

Twin Peaks är samhället där alla känner alla och inget är som det verkar…

Jag upptäckte Twin Peaks på allvar efter att det kom på tal under en lektion på gymnasiet. Jag införskaffade mig snabbt serien och ägnade mina mörka, regniga och ensamma kvällar åt att sjunka in i David Lynchs och Mark Frosts postmodernistiska tv-serie som fick ett helt folk att bänka sig framför tv:n, gärna med en rykande kopp svart kaffe och en bit körsbärspaj. Jag var totalt fast och det kändes som hela mitt liv hade strävat åt känslan som jag fick när jag såg Twin Peaks. Det berörde mig så djupt in i själen, det var som en dröm från mitt förflutna – underbar och hemsk på samma gång.

Jag fick en ny syn på tv-serier efter detta och även om jag inte såg speciellt mycket av dem innan så gjorde Twin Peaks att jag fick en slags distans till allt övrigt på televisionen. David Lynch kommer vid de bästa sekvenserna i denna serie till sin karriärs esse, och tack vare tv-serieformatet så lyckas han bjuda på hela spektrat av sitt auteurskap. Den absurda blandningen mellan drama, humor, mystik, såpopera, parodi, deckare och rysare gör Twin Peaks till något som fortfarande är smått unikt, och det gör att beundrarskaran så här 19 år senare är större än någonsin och fortfarande växer (bland annat så gjorde Nike nyligen en skomodell till seriens ära).

02

Den första säsongen består av det inledande, långfilmslånga pilot-avsnittet och sju efterföljande avsnitt. David Lynch har själv regisserat piloten och avsnitt 2. Vi får bekanta oss med den hjälpsamme Sheriff Truman (Michael Ontkean), skogshuggargubben Pete Martell (suveränt spelad av Eraserhead-bekantingen Jack Nance) och den underliga Log-ladyn. Vi lär också känna Twin Peaks ungdomar, som den unge ensamvargen James Hurley, odågan Bobby Briggs och femme fatalen Audrey Horne. Men i centrum, framför alla original och virrpannor, står rättvisans man – Dale Cooper (spelad av Kyle MacLachlan), och försöker vägleda oss till lösningen.

Den andra säsongen inleder även den med ett långfilmslångt avsnitt, regisserat av David Lynch (som regisserade ytterligare tre avsnitt, inkluderat finalen), och fortsätter i ytterligare 21 avsnitt. Eftersom den andra säsongen är längre så blir intensiteten ganska frånvarande under en serie avsnitt och innehåller en del fåniga sidestorys (som kommit till på grund av påtryckningar och inblandning från produktionsbolaget), men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Den andra säsongen innehåller – tillsammans med pilotavsnittet, de mest minnesvärda avsnitten.

TWIN PEAKS ....

Det går inte att tala om Twin Peaks utan att nämna musiken av Angelo Badalamenti. Hans musik är hjärtat i serien och kan tillskrivas åtminstone 40 procent av den speciella atmosfären – därför är det ingen vits med att snåla med ljudet när du ser tv-serien. Jag tycker att du ska göra som jag gjorde; sätt dig ner i ett mörkt rum, skruva upp volymen och avskärma dig från eventuella spoilers på internet och i extramaterial. Det sista tipset ska du ta extra noga i akt, då det finns mycket i Twin Peaks som man bara inte vill veta förens det verkligen är dags. Jag hade turen att veta väldigt lite på förhand ända fram till det sista avsnittet hade avverkats.

Oavsett om du kommer älska eller hata denna tv-serie efter att du sett den, så kommer du inte glömma dom besynnerliga händelserna i det lilla samhället Twin Peaks.

Betyget blir, givetvis, full pott – 5 st koppar svart kaffe med körsbärspaj!

Black Coffee Betyg Cherry Pie Betyg Black Coffee Betyg Cherry Pie Betyg Black Coffee Betyg Cherry Pie Betyg Black Coffee Betyg Cherry Pie Betyg Black Coffee Betyg Cherry Pie Betyg

Fotnot: Efter serien gjorde David Lynch en långfilm som fungerar som en prequel till serien, men som i största grad innehåller spoilers och därför ska undvikas att se innan tv-serien. Dock är filmen min favoritfilm av Lynch och väl värd att se när så är dags. ”Fire walk with me” heter den.