Etikettarkiv: Sheryl Lee

Twin Peaks: Fire Walk With Me (1992) eller: Lynchisk mindfuckterror av Laura Palmer

19 maj, 2017 Van Munch Lämna en kommentar

Jag skrapar fram en recension av Fire Walk With Me under min ringfingernagel inför fortsättningen av Twin Peaks. Du har väl sett den vid det här laget? Inte? Då är det hög tid. Order från David Lynch.

Twin Peaks är en liten stad på gränsen till Kanada. En ung prostituerad – Teresa Banks, hittas mördad. FBI kopplas in och agent Chet Desmond får hand om fallet. Ledtrådar till gåtans lösning dyker upp på de mest oväntade och överraskande sätt. När Desmond mystiskt försvinner kopplas specialagent Dale Cooper in. Samtidigt dras en annan ung flicka, high school-eleven Laura Palmer in i en tillvaro med sex och droger i en allt större omfattning. En epilogisk prolog till den kultförklarade tv-serien.

Övriga texter i temat 45 dagar av Female Exploitation hittas här.

Detta ÄR min favoritfilm, tillsammans med The Shining (1980), Valerie and her Week of Wonders (1970 – min recension), Death Proof (2007 – min recension hos kollegan Fiffis filmtajm) och Once Upon a Time in the West (1968 – min recension). Föredrar att se den inofficiella ”extended cut” med dom sedan 2014 släppta bortklippta scenerna. Finns ett antal magiska ögonblick från dessa ”Missing Pieces” och dom upplevs bäst integrerade i sitt rätta sammanhang. The Extended Blue Rose Cut (eller vad den brukar kallas) följer originalmanuset vilket innebär att scenerna ligger där dom ska och övrigt material är som vanligt. Den är högst kompetent sammansatt.

Tre och en halv timme lynchisk mindfuckterror med Laura Palmer i centrum är maxat. Dramatisk, känslotung surrealism som får den stabila grunden att lösas upp metafysiskt. Ljudarbetet i denna film är det bästa jag hört. Någonsin. Här är Lynch i sitt esse på alla punkter utifrån förutsättningarna.

Med tanke på att denna film är hans mest rushade filmproduktion i karriären (skriven, filmad OCH klippt på mindre än ett år) vilket är en bra ventil för Lynchs berömda intuition, lovar det gott för galenskapen i kommande fortsättning av Twin Peaks. Dom kommande 18 timmarna skrevs visserligen i stort på 3,5 år. Två år ägnades åt första timmarna. Själva produktionen regisserades och klipptes däremot på endast ett och ett halvt år, av i huvudsak Lynch själv. Jag ser detta som potentiellt utmärkt för det intuitiva sinnet att binda samman beatsen till en flytande helhet.

Och som du kanske hört några gånger vid det här laget; David Lynch rekommenderar dig att se framför allt Fire Walk With Me inför fortsättningen av Twin Peaks. Den är – givetvis till min stora glädje, essentiell för vad som kommer hända i Twin Peaks 25 år senare…

”I could say it’s the story of Laura Palmer’s last seven days. Very much important for this.”

(David Lynch på Showtimes presskonferens i januari 2017, på frågan om Fire Walk With Me ska ses som en del av utvecklingen i nya Twin Peaks, eller som en fristående enhet)

Betyg:
5 – Atmosfär
5 – Dramaturgi
5 – Dialog
5 – Skådespelare
5 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
4 – Foto
5 – Musik
5 – X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
5 – Lekfullhet (experimentiell lust)
5 – Omtittningsvärde
————
49/50 – Totalt

Jag har recenserat Fire Walk With Me tidigare. Här hittar du recensionen från mars 2016, publicerad i mars 2017.

David Lynch, Recensioner, Twin Peaks

Twin Peaks: Fire Walk With Me (1992) eller: It’s a great big psychedelic circus ride, isn’t it, Cooper?

20 mars, 2017 Van Munch 1 kommentar

Detta är en recension ursprungligen hämtad från topplistan över årets bästa filmer 1992 (från mars 2016), där Fire Walk With Me var, är och förblir otvivelaktig 1:a. Den får stå på egna ben som uppvärmning inför kommande säsongen av Twin Peaks senare i vår (21 maj 2017).

När Twin Peaks lades ner gjorde David Lynch sin egen uppföljare – egentligen en prolog om Laura Palmers sista dagar i livet, fylld av surrealism på en nivå som Lynch inte visat sedan begynnelsen av hans karriär. Filmen blev ett kommersiellt fiasko och sågades av både publik och kritiker, men har decennier senare fått sin upprättelse som en av tidernas mest underskattade filmer. Här är en av mina recensioner av Fire Walk With Me.

Vad hade du förväntat dig? Hur skulle jag kunna placera någon annan film än David Lynchs (Eraserhead, Blue Velvet, Mulholland Drive) mästerverk först, detta år? En film som tillsammans med The Shining (1980)) är den enda jag skulle kunna påstå är min favoritfilm någonsin. Den floppade stort på biograferna och orsakade det kanske största och längsta buropet någonsin på Cannes filmfestival när den premiärvisades där i en längre, 3,5 timmar lång version. En version som Lynch efter Cannes snabbt klippte ned till den slutliga 2 timmar långa versionen som existerar idag.

Detta och faktumet att filmen spelades in och klipptes inom loppet av endast ett år, gör det till hans snabbast producerade långfilmsverk någonsin, Han är dock inte obenägen att förlita sig på känslan när han skapar sina filmer, då han ett knappt decennium senare skulle göra andra mästerverket Mulholland Drive (2001) vidareutvecklat från en pilotavsnitt för en TV-serie med samma namn som ratades av branschen.

Jag har skrivit om uppföljaren till Twin Peaks (1990-1991) – utspelandes innan händelserna i TV-serien, ett antal gånger flyktigt förut i och med alla texter om serien och kommer skriva om den igen, då det lär komma en och annan recension i samband med min pågående bevakning av den kompletta TV-serien och dess fortsättning, men också genom allmänt djupdykande kring filmens koder. Det är verkligen en intensiv, intim och stundtals oerhört svårtolkad upplevelse. Eller som Albert sade till Cooper, i en scen från ”the shooting script” som aldrig användes;

COOPER
The very fact that we are talking about word association means we are in a space that was opened up by our practice of word association. The world is a hologram, Albert.

ALBERT
Yes, it’s a great big psychedelic circus ride, isn’t it, Cooper?

Vi definierar vår verklighet genom mänskliga ord och språk – koder vi själva hittat på – och det gör vår värld till ett återskapat hologram av den ”verkliga” verkligheten. En enda stor, psykedelisk cirkusshow, för att låna orden från Albert och Coopers dialog. Det är en ganska bra beskrivning av detta komplexa mysterium till film. En enda stor, psykedelisk cirkusshow, eller feberdröm. En rymd omöjlig att på riktigt nysta upp till en ”verklig” verklighet, men massor av symbolik som säger något om vad som försiggår under ytan. Jag menar under ytan av det vi kallar vår verklighet.

Originaltiteln på filmen förklarar trots allt den konkreta grundpremissen; Fire Walk With Me – Teresa Banks and the Last Seven Days of Laura Palmer. FBI utreder med stor sekretess mordet på en ung, blond kvinna i det skogsbelägna samhället Dear Meadow, ett år innan det mytomspunna mordet på 17-åriga Laura Palmer. Resten av filmen skildrar Lauras sista, skälvande dagar i livet, som endast dokumenterades och berättades genom andra karaktärer i själva TV-serien.

Här får vi hela den hisnande upplevelsen rätt i ansiktet med första parkett rakt framför den mörka tunneln som TV-serien bara snuddade vid och Lynch har aldrig kommit närmare ren och skär skräck än så här.

Det är sådant flöde av frihet som förenas i denna film – symbolberättandet, det psykologiska skildrandet, ljudkonst, miljökonst, Sheryl Lee (Laura Palmer) i en av decenniets starkaste rollprestationer, Harry Dean Stanton (Paris, Texas, Alien) som dyker upp och stjäl showen på bara några minuter, David Bowie och hans vänner som suddar ut begreppen om tidslogik totalt och en atmosfär som både älskar mig och våldtar mig på samma gång. Det är inte skildrandet av drömmar jag känner här – det är verkligen en dröm. En turbulent dröm i slow-motion, som blev för mycket för att ges en ärlig chans i tiden då den damp ner.

Tack vare att David Lynch efter 22 års medlande och tjatande från inbitna nördar lyckades få rättigheterna till dom 1,5 timmar bortklippta scenerna från Fire Walk With Me och släppa dem i blu-ray-utgåvan av Twin Peaks för två år sedan, har givetvis en engagerad entusiast klippt in dessa scener på ett naturtroget vis utifrån originalmanuset och det innebär att vi idag genom fildelning kan ta del av ”den långa versionen”. Den innehåller till största del ”fan service” med fler cameos av karaktärer från originalserien, samt några riktigt intressanta scener som späder på mytologin ytterligare.

Jag väger inte någon av versionerna över den andra, utan vilken version du eller jag borde se beror helt på hur mycket tid vi känner för att investera i Twin Peaks fantastiska drömvärld. Jag rekommenderar dock varmt att uppleva dom bortklippta scenerna integrerade i filmen, då dom gör ännu sin rätt där än genom att ses separat.

Läs mina övriga recensioner av Twin Peaks här:

Alla avsnitt av Twin Peaks (recensioner)

Och mina övriga recensioner av David Lynchs filmer här:

Twin Peaks: Uppsnack inför nya säsongen

Twin Peaks: Uppsnack inför nya säsongen #4

26 april, 2016 Van Munch 2 kommentarer

Previously on Twin Peaks:
Uppsnack inför nya säsongen #3: Re-castinginfo nyttigt att känna till oavsett inställning

I detta uppsnack:

Casten i nya Twin Peaks nu offentliggjord – 217 namn!

Hastigt och lustigt är jag tillbaka exakt en månad efter förra uppsnacket, i sköljvattnet av gårdagens B-R-E-A-K-I-N-G N-E-W-S-!

Igår kväll gick CBS/Showtime ut med den officiella pressreleasen att offentliggöra samtliga namn som medverkar framför kameran i nya Twin Peaks, i ren WikiLeaks-anda!

217 namn fyller denna massiva lista (skriv ut den och rama in den på väggen vettja!), som bör vara precis alla utom möjligen TV-seriens statistnamn (minimalt medverkande utan repliker). Rykten säger dock att det finns fler ännu ej offentliggjorda namn åtminstone av mindre intressegrad.

Nyheten om den kompletta casten till Twin Peaks trendade igår Twitter, Facebook och andra sociala medier i världen så pass att det var det enda som syntes ett tag, parallellt som sjätte säsongen av Game of Thrones just började sändas ut i dom förenta staternas televisionsapparater. Twin Peaks passerade till och med Princes tragiska död i trendvärde under en period.

Just valet att offentliggöra ALLA namn är något av ett udda grepp, men helt klart sympatiskt och måhända taktiskt ur flera synpunkter. Flera större namn har redan rapporterats och ryktats kring i skvallerpressen sedan inspelningen började och här röjer produktionen alla skygglappar för att ändå skapa buzz, kring en cast som ändå ger oss som publik kanske ännu fler frågetecken och funderingar än vad vi hade haft utan den. Oinvigda, framtida tittare kan även skönja några namn som lockar dem och ta steget att börja se ikapp säsong 1, säsong 2 och långfilmen i god tid innan premiären om – förmodligen, knappt ett år.

Dessutom skapar Twin Peaks just nu rubriker och den så viktiga publika buzzen utan att behöva visa en omvälvande trailer med diverse namn ”in character” som inte känns nödvändig att släppa så här pass långt innan. Denna namnlista på 217 är på flera sätt en bättre trendsättare än en trailer då den avslöjar mindre om vad vi har att vänta oss handlingsmässigt, men får det ändå att klia i fingrarna rejält!

Vi visste sedan tidigare att Kyle MacLachlan som spelade Agent Dale Cooper i Twin Peaks (1990-1991) och långfilmen Fire Walk With Me (1992) kommer medverka som skådespelare på något vis i den kommande fortsättningen. Nu vet vi även vilka som gör honom sällskap.

Här är alla 217 namn (asterisk innebär medverkan i tidigare produktioner av Twin Peaks):

Jay Aaseng
Alon Aboutboul
Jane Adams
Joe Adler
Kate Alden
Stephanie Allynne
Mädchen Amick*
Eric Ray Anderson
Finn Andrews
Elizabeth Anwies
Dana Ashbrook*
Joe Auger
Phoebe Augustine*
Melissa Bailey
Tammie Baird
Matt Battaglia*
Chrysta Bell
Monica Bellucci
Jim Belushi
Leslie Berger
Richard Beymer*
John Billingsley
Michael Bisping
Ronnie Gene Blevins
Kelsey Bohlen
Sean Bolger
Rachael Bower
Brent Briscoe
Robert Broski
Wes Brown
Richard Bucher
Page Burkum
Scott Cameron
Juan Carlos Cantu
Gia Carides
Vincent Castellanos
Michael Cera
Richard Chamberlain
Bailey Chase
Johnny Chavez
Candy Clark
Larry Clarke
Scott Coffey
Frank Collison
Lisa Coronado
Catherine E. Coulson*
Grace Victoria Cox
Jonny Coyne
James Croak
Julee Cruise*
Heather D’Angelo
Jan D’Arcy*
David Dastmalchian
Jeremy Davies
Owain Rhys Davies
Ana de la Reguera
Rebekah Del Rio
Laura Dern
Neil Dickson
Hugh Dillon
Cullen Douglas
Edward ”Ted” Dowlin
Judith Drake
David Duchovny*
Christopher Durbin
Francesca Eastwood
Eric Edelstein
John Ennis
Josh Fadem
Tikaeni Faircrest
Eamon Farren
Sherilyn Fenn*
Jay R. Ferguson
Sky Ferreira
Miguel Ferrer*
Rebecca Field
Robin Finck
Brian Finney*
Patrick Fischler
Erika Forster
Robert Forster
Meg Foster
Travis Frost
Warren Frost*
Pierce Gagnon
Allen Galli
Hailey Gates
Brett Gelman
Ivy George
Balthazar Getty
James Giordano
Harry Goaz*
Grant Goodeve
George Griffith
Tad Griffith
James Grixoni
Cornelia Guest
Travis Hammer
Hank Harris
Annie Hart
Andrea Hays*
Stephen Heath
Heath Hensley
Gary Hershberger*
Michael Horse*
Ernie Hudson
Jay Jee
Jesse Johnson
Caleb Landry Jones
Ashley Judd
Luke Judy
Stephen Kearin
David Patrick Kelly*
Laura Kenny
Dep Kirkland
Robert Knepper
David Koechner
Virginia Kull
Nicole LaLiberte
Jay Larson
Sheryl Lee*
Jennifer Jason Leigh
Jane Levy
Matthew Lillard
Jeremy Lindholm
Peggy Lipton*
Bellina Martin Logan*
Sarah Jean Long
David Lynch*
Riley Lynch
Shane Lynch
Kyle MacLachlan*
Mark Mahoney
Karl Makinen
Malone
Xolo Maridueña
Berenice Marlohe
Rob Mars
James Marshall*
Elisabeth Maurus
Josh McDermitt
Everett McGill*
Zoe McLane
Derek Mears
Clark Middleton
Greg Mills
James Morrison
Christopher Murray
Don Murray
Joy Nash
Priya Diane Niehaus
Bill O’Dell
Casey O’Neill
Johnny Ochsner
Walter Olkewicz*
Charity Parenzini
Elias Nelson Parenzini
John Paulsen
Sara Paxton
Max Perlich
Linas Phillips
Tracy Phillips
John Pirruccello
Linda Porter
Jelani Quinn
Ruth Radelet
Mary Reber
Adele René
Mariqueen Reznor
Trent Reznor
Carolyn P. Riggs
Kimmy Robertson*
Wendy Robie*
Erik L. Rondell
Marv Rosand*
Ben Rosenfield
Tim Roth
Rod Rowland
Carlton Lee Russell*
Elena Satine
John Savage
Amanda Seyfried
Amy Shiels
Sawyer Shipman
Tom Sizemore
Sara Sohn
Malachy Sreenan
Harry Dean Stanton*
J.R. Starr
Bob Stephenson
Charlotte Stewart*
Emily Stofle
Al Strobel*
Carel Struycken*
Ethan Suplee
Sabrina S. Sutherland
Jessica Szohr
Russ Tamblyn*
Bill Tangradi
Cynthia Lauren Tewes
Jodee Thelen
Jack Torrey
Sharon Van Etten
Eddie Vedder
Greg Vrotsos
Jake Wardle
Naomi Watts
Nafessa Williams
Ray Wise*
Alicia Witt*
Karolina Wydra
Charlyne Yi
Nae Yuuki
Grace Zabriskie*
Christophe Zajac-Denek
Madeline Zima
Blake Zingale

Så vad har vi då här, värda att fälla några ord om? Jag har gjort mitt bästa för att scanna igenom allt.

Personer som funnits teoretiskt tillgängliga men som saknas:

Michael Ontkean (Harry S. Truman), Piper Laurie (Catherine Martell), Lara Flynn Boyle (Donna Hayward), Michael J. Anderson (Man From Another Place), Kenneth Welsh (Windom Earle), Heather Graham (Annie Blackburn), Moira Kelly (Donna Hayward), David Bowie (Philip Jeffries), Chris Isaak (Chester Desmond), Kiefer Sutherland (Sam Stanley), Eric DaRe (Leo Johnson), Joan Chen (Josie Packard), Chris Mulkey (Hank Jennings), Robert Bauer (Johnny Horne), Mary Jo Deschanel (Eileen Hayward), Ian Buchanan (Dick Tremayne), Brett Vadset (Joey Paulson), Kevin Young (Toad), Robyn Lively (Lana Budding Milford), Billy Zane (John Justice Wheeler), David L. Lander (Tim Pinkle).

Dom kritiska som sörjs här är förstås Michael Ontkean och Piper Laurie, samt den nuvarande ovissheten kring David Bowies, ”den dansande dvärgen” Michael J. Andersons och Heather Grahams karaktärsöden som nu faller fritt (som i en dröm) och vad som händer med Donna. Mycket av detta har jag dock skrivit rikligt om i mitt tidigare inlägg och kommer få anledning att skriva mer om framöver. How’s Annie, really?

Återvändande namn är oerhört många och gnager ända in på mindre birollskaraktärer näst intill på statistnivå! Jätteroligt att exempelvis Catherine E. Coulson som är avliden är med, samt mina favorit Dana Ashbrook, mästaren Harry Dean Stanton, Sherilyn Fenn, Russ Tamblyn, Mädchen Amick, Peggy Lipton, Everett McGill (you made it!), Phoebe Augustine (extra spännande!), Kimmy Robertson, Harry Goaz, Michael Horse, Al Strobel, Richard Beymer, David Patrick Kelly, Miguel Ferrer (yes!), David Lynch själv, Warren Frost (över 90 och äldst i produktionen), Grace Zabriskie, Sheryl Lee och Ray Wise! Samt flera ytterligare.

Sedan en hel hög välkända skådespelare – en härlig blandning av kvinnor och män, både från Lynchs egna filmer och från filmvärlden överlag! Laura Dern (Blue Velvet, Wild at Heart och Inland Empire – say no more), Naomi Watts (Mulholland Drive), Jennifer Jason Leigh (direkt från Oscarsgalan), Amanda Seyfried (woww?!), Tim Roth, Robert Forster (kultskådis jag tidigare skrivit om och klockren i Jackie Brown), Tom Sizemore, återvändande David Duchovny (X-Files, Californication), Meg Foster (otrolig karaktär), Jim Belushi, Michael Cera (oh, ok?), Monica Bellucci, Caleb Landry Jones, Ashley Judd, Balthazar Getty, Jeremy Davies (Justified), Ernie Hudson (Ghostbusters), Jane Levy (Evil Dead) och Matthew Lillard (Shaggy i Scooby Doo), med flera.

Till råga på det – en massa udda musiknamn kryddar listan:

Julee Cruise (soloartist som medverkade i Twin Peaks och dess musik, skriven av Angelo Badalamenti och David Lynch, samt på en låt i Blue Velvet), Rebekah Del Rio (soloartist som medverkade i Mulholland Drive), Chrysta Bell (soloartist som producerats av David Lynch och sjungit låtar skrivna av honom – bland annat till Inland Empire), Sky Ferreira (soloartist som uttryckt tydligt både i låtar och muntligt hur influerad hon är av Lynch och har framfört musik till hans ära), Trent Reznor (Nine Inch Nails, producerade även soundtracket till Lynchs film Lost Highway och gjorde filmmusik till den), Mariqueen Reznor (artist i bandet How To Destroy Angels samt Trent Reznors hustru), Robin Finck (samarbetar återkommande med Reznor), Eddie Vedder (frontman i Pearl Jam och förespråkare av samma meditation som Lynch), Sharon Van Etten (soloartist under eget namn), Ruth Radelet (artist i suveräna synthbandet Chromatics).

Jag har nu gått igenom en hel drös, men har långt ifrån kommenterat alla av värde. Det skulle ta evigheter och vi har gått om tid att njuta så jag plockar endast russinen nu.

Av alla dessa namn är några guldkorn för mig personligen givetvis Naomi Watts och Laura Dern som gjort några av dom starkaste rollprestationerna någonsin skrivna av David Lynch. Med Balthazar Getty från Lost Highway samt kombinationen Sheryl Lee och Kyle MacLachlan innebär det att huvudroller från sex av Lynchs totalt nio långfilmer kommer medverka.

Att Sheryl ”Laura Palmer” Lee själv kommer återvända i någon form kunde vi kanske gissa, men även fantastiske Ray Wise! Detta kan jag sova oerhört gott på! Och Sky Ferreira! Min enda crush i livet just nu och en mycket cool artist i artistordets rätta bemärkelse. Meg Foster har satt sig kraftfullt avtryck på min näthinna sedan jag blev hänförd av henne som häxa i Rob Zombies Lords of Salem. Hennes röst och hennes ögon!

Två återvändande veteraner jag håller extra hårt om hjärtat är förstås Catherine E. Coulson som alltså hann spela in åtminstone något innan hon tragiskt avled i cancer. Underbart att hon får avsluta i sin ikoniska roll. Och snart 100-årige Harry Dean Stanton som ägde i Fire Walk With Me återvänder! Alla hintar som pekar på att Fire Walk With Me kommer vara av nyckelvikt i nya Twin Peaks gör att jag lättar från marken.

Nu måste jag återhämta mig, för det snurrar verkligen av överbelastning i min hjärna efter denna skådespelarbomb. Puh!

I nästa avsnitt av uppsnacket kommer jag diskutera dom skådespelare som avlidit sedan dom medverkade i första vändan av Twin Peaks och/eller Fire Walk With Me.

Syns sart igen…

David Lynch, Recensioner

Twin Peaks (1990-1991)

22 oktober, 2014 Van Munch 1 kommentar

I vad som troligen var inledningen av 2007, började jag se TV-serien Twin Peaks för första gången. Ingenting varken förr eller senare har fängslat mig lika mycket som den atmosfär David Lynch frälste mig med den där gången. Det var det närmaste jag kommit en religiös upplevelse och förnimmelsen av ett tidigare liv.

Två år senare – för ungefär fem och ett halvt år sedan, var jag fortfarande hemmahörande på ett filmforum där jag skrev om film. Då skrev jag denna kortfattade recension av Twin Peaks. Jag tänkte publicera den här med tanke på att Twin Peaks återigen blivit aktuell, dels genom den färska bluray-boxen och framför allt i och med den chockerande comebacken som just annonserats…

…

Genre: TV-serie, Mysterium, Kriminaldrama, Thriller, Komedi, Såpopera, Absurdism, Post-modernism
Produktionsland: USA
TV-bolag: ABC
Manus: Mark Frost (story), David Lynch (story), Harley Peyton, Robert Engels, Barry Pullman, Tricia Brock, Scott Frost, Jerry Stahl
Regi: David Lynch, Lesli Linka Glatter, Caleb Deschanel, Duwayne Dunham, Tim Hunter, Todd Holland, Tina Rathborne, Graeme Clifford, Mark Frost, Uli Edel, James Foley, Stephen Gyllenhaal, Diane Keaton, Jonathan Sanger
Längd: 2 säsonger om 30 avsnitt (2 st långfilmslånga avsnitt, 28 standardavsnitt)
Skådespelare: Kyle MacLachlan, Michael Ontkean, Mädchen Amick, Dana Ashbrook, Richard Beymer, Lara Flynn Boyle, Sherilyn Fenn, Warren Frost, Peggy Lipton, James Marshall, Everett McGill, Jack Nance, Ray Wise, Joan Chen, Piper Laurie, Kimmy Robertson, Frank Silva, Eric Da Re, Harry Goaz, Michael Horse, Catherine E. Coulson, Sheryl Lee, Heather Graham, Don S. Davis, Michael Parks, Michael J. Anderson, Russ Tamblyn, Walter Olkewicz, Kenneth Welsh m.fl.

I det isolerade lilla skogssamhället Twin Peaks hittas den sjuttonåriga skönhetsdrottningen Laura Palmer mördad. FBI-agent Dale Cooper kopplas in för att lösa fallet, men inne i de djupa skogarna döljer sig många hemligheter och den öppensinnade Cooper är inte sen att ta till okonventionella metoder för att hitta sanningen om vem som mördade Laura Palmer.

Twin Peaks är samhället där alla känner alla och inget är som det verkar…

Jag upptäckte Twin Peaks på allvar efter att det kom på tal under en lektion på gymnasiet. Jag införskaffade mig snabbt serien och ägnade mina mörka, regniga och ensamma kvällar åt att sjunka in i David Lynchs och Mark Frosts postmodernistiska tv-serie som fick ett helt folk att bänka sig framför tv:n, gärna med en rykande kopp svart kaffe och en bit körsbärspaj. Jag var totalt fast och det kändes som hela mitt liv hade strävat åt känslan som jag fick när jag såg Twin Peaks. Det berörde mig så djupt in i själen, det var som en dröm från mitt förflutna – underbar och hemsk på samma gång.

Jag fick en ny syn på tv-serier efter detta och även om jag inte såg speciellt mycket av dem innan så gjorde Twin Peaks att jag fick en slags distans till allt övrigt på televisionen. David Lynch kommer vid de bästa sekvenserna i denna serie till sin karriärs esse, och tack vare tv-serieformatet så lyckas han bjuda på hela spektrat av sitt auteurskap. Den absurda blandningen mellan drama, humor, mystik, såpopera, parodi, deckare och rysare gör Twin Peaks till något som fortfarande är smått unikt, och det gör att beundrarskaran så här 19 år senare är större än någonsin och fortfarande växer (bland annat så gjorde Nike nyligen en skomodell till seriens ära).

Den första säsongen består av det inledande, långfilmslånga pilot-avsnittet och sju efterföljande avsnitt. David Lynch har själv regisserat piloten och avsnitt 2. Vi får bekanta oss med den hjälpsamme Sheriff Truman (Michael Ontkean), skogshuggargubben Pete Martell (suveränt spelad av Eraserhead-bekantingen Jack Nance) och den underliga Log-ladyn. Vi lär också känna Twin Peaks ungdomar, som den unge ensamvargen James Hurley, odågan Bobby Briggs och femme fatalen Audrey Horne. Men i centrum, framför alla original och virrpannor, står rättvisans man – Dale Cooper (spelad av Kyle MacLachlan), och försöker vägleda oss till lösningen.

Den andra säsongen inleder även den med ett långfilmslångt avsnitt, regisserat av David Lynch (som regisserade ytterligare tre avsnitt, inkluderat finalen), och fortsätter i ytterligare 21 avsnitt. Eftersom den andra säsongen är längre så blir intensiteten ganska frånvarande under en serie avsnitt och innehåller en del fåniga sidestorys (som kommit till på grund av påtryckningar och inblandning från produktionsbolaget), men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Den andra säsongen innehåller – tillsammans med pilotavsnittet, de mest minnesvärda avsnitten.

Det går inte att tala om Twin Peaks utan att nämna musiken av Angelo Badalamenti. Hans musik är hjärtat i serien och kan tillskrivas åtminstone 40 procent av den speciella atmosfären – därför är det ingen vits med att snåla med ljudet när du ser tv-serien. Jag tycker att du ska göra som jag gjorde; sätt dig ner i ett mörkt rum, skruva upp volymen och avskärma dig från eventuella spoilers på internet och i extramaterial. Det sista tipset ska du ta extra noga i akt, då det finns mycket i Twin Peaks som man bara inte vill veta förens det verkligen är dags. Jag hade turen att veta väldigt lite på förhand ända fram till det sista avsnittet hade avverkats.

Oavsett om du kommer älska eller hata denna tv-serie efter att du sett den, så kommer du inte glömma dom besynnerliga händelserna i det lilla samhället Twin Peaks.

Betyget blir, givetvis, full pott – 5 st koppar svart kaffe med körsbärspaj!

Fotnot: Efter serien gjorde David Lynch en långfilm som fungerar som en prequel till serien, men som i största grad innehåller spoilers och därför ska undvikas att se innan tv-serien. Dock är filmen min favoritfilm av Lynch och väl värd att se när så är dags. ”Fire walk with me” heter den.

David Lynch, Ord om film

Twin Peaks Stockholm Festival, Fire Walk With Me och Robert Engels…

24 november, 2012 Van Munch Lämna en kommentar

Imorgon reser jag iväg för att delta i Sveriges första Twin Peaks Festival, som hålls i Stockholm!

Är Twin Peaks över huvud taget inte bekant för dig så kanske det är bäst att kortfattat berätta vad sjutton det är för nåt…

Twin Peaks är en TV-serie som skapades av filmregissören/konstnären/musikern/meditatören/surrealisten/originalet David Lynch (Eraserhead, Blue Velvet, Mulholland Drive) tillsammans med tv-serieskaparen Mark Frost (Hill Street Blues) i slutet av 80-talet.

Det är en historia som kretsar kring ett litet samhälle vid namn Twin Peaks, i norraste USA:s dimmiga granskogar. En på ytan gemytlig plats som lever kvar i en insomnad idyll.

Plötligt en dag förändras dock allt, när 17-åriga Laura Palmer – skolans populära skönhetsdrottning, hittas död, naken och inlindad i plast. Hur det kunde hända en oskyldig, snäll tjej som henne är ett mysterium. FBI-agenten Dale Cooper åker dit för att utreda mordet, men svaret på frågan ”vem dödade Laura Palmer?” blir betydligt svårare att lösa för honom än väntat.

Svaren döljer sig på de mest oväntade ställen och metoderna för att hitta dem blir allt mer okonventionella. Ingenting förblir sig likt i Twin Peaks – där alla känner alla och inget är vad det verkar…

När tv-serien hade premiär 1990 blev den ett oöverträffat fenomen i tv-historien med sitt originella, nyskapande och vågade berättande som influerade hela tv-seriemediet för all framtid. Plötsligt ville alla veta vem som dödade Laura Palmer.

När producenterna sedan tvingade David Lynch och Mark Frost att ge dem svaret på grund av sjunkande tittarsiffror så blev det också tv-seriens död. Den lades ner efter två säsonger, men den David Lynch-regisserade avslutningen blev en mästerlig sorti på en tv-serie som otvivelaktigt var långt före sin tid.

Twin Peaks följdes upp av en långfilm som utspelar sig dagarna före Laura Palmers död, med henne själv i huvudrollen. Filmen fick namnet Twin Peaks: Fire Walk With Me (1992). Den håller sig till den mörka atmosfären från TV-serien och utelämnar det mer lättsamma för att enbart berätta Laura Palmers öde, med David Lynchs minst sagt fria, suggestiva berättande.

Filmen floppade totalt publikmässigt.

Trots det har den blivit kultförklarad som en av de mest underskattade mästerverken och är för mig favoritregissören David Lynchs största filmiska höjdpunkt. Jag räknar den så högt som den näst bästa och mest inspirerande film jag har sett.

Twin Peaks och Fire Walk With Me har levt vidare med en ständigt växande beundrarskara och är idag – 22 år efter sin premiär, större än någonsin.

Nu har turen äntligen kommit för Sverige att ordna sin egen Twin Peaks-happening!

Twin Peaks Festival har tidigare anordnats i London ett par gånger de senaste åren, men framför allt i nordvästra USA, där det mytomspunna området som Twin Peaks pilotavsnitt och filmen Twin Peaks: Fire Walk With Me spelades in.

Denna ursprungliga festival har arrangerats mer eller mindre varje år sedan tv-serien hade premiär 1990, och lockar årligen fans från hela världen och gästar alltid medarbetare från tv-serien och filmen som kommer och berättar om deras erfarenheter av tv-serien och hur det var att jobba med David Lynch.

I evenemanget för Twin Peaks Stockholm Festival, som går av stapeln imorgon, ingår en biovisning av Twin Peaks: Fire Walk With Me, samt ett seminarium med manusförfattaren Robert Engels, som skrev avsnitt för tv-serien och framför allt var parhäst åt David Lynch i manusskrivandet av Fire Walk With Me!

Festivalen avslutas sedan med en hejdundrande fest med Twin Peaks-tema, maskerad, konstutställningar och musikframträdanden. En fest jag tyvärr missar, men det gör ingenting jämfört med vad jag får se.

Jag har sett Fire Walk With Me närmare tiotalet gånger, men få gånger har jag längtat efter att se den så mycket som nu…

Jag skriver förhoppningvis en slags uppföljning på denna händelse. En uppföljning som ämnar att bli min första riktiga recension på Twin Peaks: Fire Walk With Me – en recension jag tänkt skriva i fem års tid, men viljan att göra filmen rättvisa har hela tiden hindrat mig.

Jag känner att det är ett utmärkt tillfälle att ändra på det nu, på filmens 20-årsjubileum och allt!