Manus: Harley Peyton
Regi: Tina Rathborne
Episodtitel: Rest in Pain
Säsong: 1
Sändningsdatum (USA): Torsdag 26 april, 1990
Tittare (USA): 16, 7 miljoner
Tidigare: Avsnitt 2
Audrey möter upp Cooper på The Great Northern för att prata, efter kortet han fick av henne med texten ”One Eyed Jacks”. Hon berättar vad hon känner till om Laura och One Eyed Jacks och hennes fars koppling till Laura. Att hon gör det för Lauras skull, vilket Cooper verkar förstå som ett delvis genomskinligt motiv. Dels kan ingen undgå att hon skickar romantiska, rent förföriska spänningar till Cooper, men kanske förstår han även att hon gillar spänningen som det ger att vara detektiv när komplex brottslighet har skett. Cooper markerar dock snabbt att hon visar tecken på kärlek och att det är ett farligt spel hon nog inte vill spela.
Cooper fikar därefter med Truman och Lucy. Dom är spända på att han ska berätta om vem som mördade Laura Palmer. Han berättar om sin dröm – om relationen mellan ”Bob” och ”Mike” och att han plötsligt befann sig 25 år in i framtiden, i ett rött rum. Laura var där och viskade vem som mördade henne – men han kan inte minnas vem det var.
Dale Cooper: She whispered to me who killed her
Sheriff Truman: Well, what did she say?
Dale Cooper: You know… I don’t remember.
En intressant scen utspelas vid Lauras obduktionsbord nere i sjukhusets källare. Rosenfield insisterar på att göra alla sina närgångna tester på Lauras kropp. Detta kommer göra att begravningen antingen kommer vara utan kroppen, eller att den får vänta. Doktor Hayward vägrar låta Rosenfield göra detta, då det inkräktar på all form av värdighet. Benjamin Horne befinner sig i samma rum för att backa upp Dr Hayward, men Rosenfield klär av Hornes hederlighet genom träffsäker kritik. Cooper och Truman kommer och avbryter situationen i sista stund. Rosenfield fortsätter buffla på utan spår av solidarisk ton och Truman ger honom en snyting vid kanten av Lauras döda kropp. Cooper tar Trumans, Hornes och Haywards parti i frågan och på så sätt hela Twin Peaks-bygden, till Rosenfields stora förtret.
Leland Palmer sitter hemma i stilla och stum sorg, när han plötsligt får besök av en avlägsen släkting – Madeleine Ferguson, kusin till Laura Palmer. Men ser hon inte nästan exakt ut som Laura, bortsett från hennes mörka hår och stora, karaktäristiska glasögon? Leland och hon kramar om varandra i ömsesidig sorg över deras förlust.
RR Diner-ägaren och servitrisen Norma Jennings har ett väldigt formellt möte med hennes mans – Hank Jennings, advokat. Han har tjänat av sitt långa fängelsestraff och advokaten förbereder henne på hur hon förväntas agera vid hans återkomst, för att situationen ska bli så bra som möjligt för dem tillsammans. Hon är inte särskilt glad över att han kommer tillbaka, men hon säger att hon ska vara professionell och leda i honom in i det hederliga samhället igen.
Bobby Briggs och hans diciplinerade far, major Garland Briggs, har ett ”far-och-son”-samtal hemma, inför Lauras begravning. Major Briggs predikar för sin son om rädsla och betydelsen av sin sons väldigt James Deaniga ”Ung Rebell”-beteende, vilket för övrigt visar likheter mellan honom och Audrey Horne, i förhållandet till deras fädrer. Bobby Briggs tydliggör ursinnigt till sin fars bekymrade ansikte, att han inte är det minsta rädd och kommer vända upp och ner på den där begravningen.
Harry och Cooper förhör Leo när han hugger ved, men Leo hävdar att han var i Butte (Montana) natten då Laura Palmer mördades och att Shelly kan intyga det då hon talade i telefon med honom då. Den patrullerande polisen Hawk har fortfarande inte kommit närmare sökandet efter den enarmade mannen dom eftersöker, men han ombeds att fortsätta leta då det är en av hans styrkor, med sin urinvånarbakgrund.
FBI-utredaren Albert Rosenfield redovisar för Dale Cooper och Harry S. Truman vad han hittat för spår på Laura Palmers kropp. Märken vid handvristerna och armvecken visar på att hon var bakbunden på två ställen, med två olika rep. Cooper minns vad Laura sade i hans dröm; ”Sometimes, my arms bend back”. Även medoffret Ronette Pulaski bands med samma rep, vilket binder dem starkare samman också i utredningen. Hon har även tecken på att djurklor eller djurtänder har rivit henne på halsen. Tester visar även att det var rester av kokain hon förvarade i hennes dagbok och hon hade kokain i blodet när hon dog, vilket tyder på ett missbruksbeteende. Rosenfield tydliggör också att han hittat spår av något slags plastföremål i hennes mage med bokstaven ”J” tryckt på. Många nya ledtrådar töar fram efter Rosenfields arbete, med andra ord.
Rosenfield vill sedan i enrum med Cooper att han ska skriva på en anmälan angående Harrys knytnäve mot honom, men Cooper vidhåller sin förkärlek vid Twin Peaks fredliga själ och att han inte vill röra om mer i den för sådana här saker. Till sin bandspelare hintar han om hur han ämnar att bosätta sig i Twin Peaks, vilket verkar visa var Coopers sympatier och empatier alltmer ligger här i världen.
Albert Rosenfield: [om Truman] Aw, look. It’s trying to think.
Samtidigt håller Nadine hennes man Ed i ett järngrepp som han i sin tur verkar finna vara omöjligt att ta sig ur, just för att han trots allt har en nästan alltför stor empati för hennes knäppa, barnsliga trogenhet vid honom. Hur han ska kunna lämna henne för Norma är en svår nöt att knäcka. James berättar att han inte kan förmå sig att närvara på den stundande begravningen.
Vid The Great Northern spionerar Audrey på hennes föräldrars grälande och hur hennes utvecklingshandikappade storebror omvårdas av Dr Jacoby. Hon ser hur Jacoby och hennes bror hyser en ömsesidig förståelse för varann som hennes föräldrar aldrig förmått sig att ha till varken honom eller henne. Sprickorna i Horne-familjen blir ännu tydligare, genom Audreys ögon.
När det är dags för Laura Palmers begravning står nästan alla samlade, utom James. Cooper studerar alla deltagares ansikten, för att på något vis se blottande tecken på vilken emotionell koppling dom har till situationen, eller vad dom kan dölja. Plötsligt är det som att hela det vanligtvis så fridfulla samhällets omskakade panna slutligen kokar över. Bobby Briggs lättar sitt tyngda hjärta och spottar ut sin frustration inför alla dessa så vänliga själar som står här, men som aldrig gjorde något för att förhindra Lauras undergång. James Hurley, som bevakat begravningen på eget avstånd, får nog och rusar fram för att ryka ihop med Bobby. Leland Palmer bryter ihop (igen) och ramlar ner i graven. På ett absurt hopplöst sätt ligger han över hennes gravkista och kramar den i desperation, medan hans fru Sarah och övriga gäster bara kan bevittna det explosionsartade eländet som begravningen mynnat ut i.
På RR Diner träffar ”Agent” Cooper Truman, ”Deputy” Hawk och ”Big Ed” Hurley över en bit paj. Han får höra talas om ett hemligt sällskap i Twin Peaks, kallat ”Bookhouse Boys”, där dessa herrar är delaktiga. Ett slags brödraskap som arbetar utanför polisens register, ämnat att hålla Twin Peaks och dess skog tryggt och säkert utan inblandning från nytraditionell polis och utomstående. Dom berättar om den avslöjade droghandeln som försiggår i samhället och antyder deras beslutsamhet att vilja stoppa det, samt att Jacques Renault måste ha drogat ”Big” Eds öl på The Roadhouse härom kvällen då bråket uppstod.
Dom beger sig till lokalen The Bookhouse vid The Roadhouse, där James och hans motorcykelvän från pilotavsnittet Joey Paulson – således också medlemmar i sällskapet, håller Jacques Renaults bror Bernard fången. Dom frågar ut honom angående Jacques, men han vägrar säga något på egen hand. Han rekommenderar dem att fråga hans bror själv istället, när han återvänder till sitt jobb som bartender på The Roadhouse samma kväll.
Sheriff Truman: There’s a sort of evil out there. Something very, very strange in these old woods. Call it what you want. A darkness, a presence. It takes many forms but… its been out there for as long as anyone can remember and we’ve always been here to fight it.
När Jacques senare närmar sig The Roadhouse varnas han dock av en röd lampa som tänts utanför och han ringer upp Leo om att fly över den kanadensiska gränsen då han förstår att dom är dem på spåren angående droghandeln. Samtidigt gömmer Leos fru Shelly en blank pistol i hemmet, som hon införskaffat till sig själv…
När mörkret har lagt sig besöker Dr Jacoby ensam Laura Palmers gravsten, där han lägger en bukett han tagit med. Cooper har bevakat gravstenen ett tag och överraskar Jacoby. Cooper säger att han inte såg honom på begravningen och Jacoby ber om ursäkt, men öppnar upp sig inför Cooper att han är en vidrig människa. Att han som terapeut inte brytt sig om människor på mycket länge, men att hans kontakt med Laura fick honom att göra det igen. Han är märkbart tagen när han säger det.
Josie och Harry S. Truman träffas igen hos henne. Hon talar om för honom att Catherine har två olika exemplar av skogens och det tillhörande sågverkets värdebokföring. Hon öppnar kassaskåpet för att visa Harry, men kvar ligger endast ett exemplar. Hon öppnar upp sig om hennes paranoia inför att hennes döde man mördades och att också hon är rädd för att dö av personer nära Catherine och Benjamin Horne, som vill åt skogen som är i hennes ägo. Samtidigt tjuvlyssnar Catherine i rummet intill på dem bägge, med den andra bokföringen.
Vid The Great Northern sitter ”Deputy” Hawk och Cooper över en kaffe och samtalar om deras existentiella eller spirituella tro på själar. Leland Palmer bryter ihop i desperation på dansgolvet bakom dem inför alla hotellgästerna. Cooper och Hawk tar hand om honom när ingen annan förmår sig, och leder honom hem…
Detta avsnitt sjönk med 2,3 miljoner tittare till en totalsiffra på 16,7 miljoner vilket förlänger den stadigt sjunkande trenden sedan premiäravsnittet och även om jag inte hittat någon statistik för denna vecka, kan jag tänka mig att Cheers, The Cosby Show och Cosby-spinoffen A Different World (Dotter på Vift) fortsätter dominera TV-utbudet. Mycket av snacket verkar dock förståeligt snurra kring Twin Peaks, inte minst efter det föregående, märkliga avsnittet som lämnade ganska många frågor åt tittaren.
Regissör för avsnittet är oetablerade kvinnan Tina Rathborne, som ett par år tidigare skrev, producerade och regisserade den intressanta men bortglömda långfilmen Zelly and Me (1988), där David Lynchs dåvarande fru Isabella Rossellini (Blue Velvet, Wild at Heart) hade en av huvudrollerna och David Lynch gjorde där faktiskt själv debut som skådespelare, i en av birollerna. Harley Peyton skrev manuset efter utkast av Lynch och Frost. Peyton skulle senare komma att även bli producent och producerade samtliga avsnitt i säsong 2 av Twin Peaks. Hon skrev också filmen Friends with Benefits (2011) och manuset till Less Than Zero (1987), baserad på boken av Bret Easton Ellis.
Nu blev det en fruktansvärt detaljerad resumé av vad som skedde i avsnittet och jag ska försöka att inte vara så pass detaljerad och långrandig varje gång. Samtidigt vittnar det på något sätt också om hur mycket som händer utvecklingsmässigt i det här avsnittet. Cooper och Audrey känner på varandra, Rosenfield kommer trots motstridigheter fram med flera viktiga framsteg kring den suddiga bilden om vad som egentligen kan ha hänt innan och under Lauras plötsliga död.
Sedan bjuder episod 3 även på några riktigt laddade och intressanta scener i form av samtalet mellan Bobby och Major Briggs inför fru Briggs obräckliga munterhet (spelad av Charlotte Stewart som är fru Eraserhead i Lynchs debutfilm). Är hon över huvud taget benägen att ta in svärta i hennes värld eller blundar hon medvetet för den? En av seriens starkaste scener hittills sker sedan på Lauras känsloförlösning till begravning. Dana Ashbrook som spelar Bobby Briggs är verkligen ”on fire” skådespelarmässigt här, för att beskriva honom både i rollen och leveransmässigt. På begravningen väller faktiskt några tårar fram hos mig då intensiteten verkligen kommer till sin rätt. Eller för att jag då och då när jag är ensam kan bli blödig.
Rent stämningsmässigt är avsnittet klart bra, även om det inte är den där ”lynchiska” atmosfären som infinner sig utan mer dramatik och klassiska såpoperavibbar. Jag gillar det dock och vi får även se det återspeglas när Leland ser på TV, där svulstigheterna i ”såpan i såpan”, Invitation to Love sänds. Karaktären ”Jared” (som har en stark Orson Welles-anda) skriver där till sin dotter att han bestämt sig för att avsluta sitt liv, på grund av fruktansvärda, finansiella svårigheter. Ja, det går alltid att ta saker ett steg längre i såpavärlden. Jag gillar verkligen detta lilla metaelement att placera en såpa i en såpa.
Dale Cooper: This must be where pies go when they die.
Donna är bortsett från en glimt vid begravningen helt frånvarande i det här avsnittet. Allvaret tar överhand om lustigheter får jag också säga, vilket inte är mig emot och dom absurda momenten finns ju där, som Lelands fall ner på kistan och det drömska besöket av Maddy Ferguson, som ger ett dagdrömmande brus i scenen hon är med. Slutscenen är också vacker, med den obalanserade Leland i danstagen. Ray Wise är med andra ord inblandad i det mesta av absurt värde denna gång.
I övrigt är jag som mest engagerad när utredningen går framåt i och med ”Agent” Rosenfields arbete i avsnittet och jag blir genast sugen på att se nästa avsnitt då det känns som att serien nu drog upp en växel i framåtrörelse. Vi ses igen om en vecka eller så.
Trivia:
- Sheryl Lee spelar här två karaktärer; blonda Laura Palmer och hennes brunhåriga kusin. I Hitchcock-filmen Studie i Brott (Vertigo, 1958) spelar Kim Novak två karaktärer; en blond och en brunett. Ena karaktären har namnet ”Madeleine” och James Stewarts huvudkaraktär heter ”John Ferguson”. Namnet på Laura Palmers kusin ”Madeleine Ferguson” är därmed en uppenbar variant på dessa två nyckelkaraktärer.
- Karaktären ”Maddie Ferguson” härstammar från Missoula (Montana), vilket tillika är David Lynchs födelseort.
Helhetsbetyg – avsnitt 3:
(8/10)
-1
…
Vad pressen skrev om Twin Peaks i samband med detta avsnitt:
- A ‘Soap Noir’ Inspires a Cult and Questions (NY Times, 26 april, 1990): NY Times publicerade vid datumet för detta avsnitt en artikel som rapporterar dom senaste tongångarna kring Twin Peaks runtom i USA. Det ryktas om att ABC har köpt rättigheter för en till säsong efter avsnitt 7, men att inga beslut kommer tas förrän om en månad när det avsnittet har sänts. Det skrivs även om hur vissa ringt in klagomål från känsliga tittare angående dvärgen som deltog i förra avsnittet, samt dom sexuella undertonerna när bröderna Horne åt franska baguetter. Artikeln tar även upp seriens normbrytande tyngd;
Most managers used the words ”progressive” and ”experimental” in talking about ”Twin Peaks.” After saying the show was doing well in Meridian, Miss., Bruce Miller, the general manager of WTOK, was asked whether he liked the show.
”I think it’s a radical change from the norm, and with our changing industry, it’s good to see progressive programming,” he replied, a little solemnly.
Yes, but did he like it? Mr. Miller paused. ”Yes,” he finally answered.