Manus: Mark Frost
Regi: Lesli Linka Glatter
Episodtitel: Cooper’s Dreams
Säsong: 1
Sändningsdatum (USA): Torsdag 10 maj, 1990
Tittare (USA): 17, 3 miljoner
Tidigare: Avsnitt 4
Cooper (Kyle McLachlan) väcks tidigt av ljuden från livliga, isländska turistfestligheter på Great Northern Hotel. Han beger sig därifrån för att träffa Truman, medan den sprudlande Jerry Horne (David Patrick Kelly) är tillbaka från sin senaste affärsresa och träffar sin bror Benjamin (Richard Beymer) för att diskutera dom nya, isländska investerarnas del i deras skogskapital. Leland Palmer (Ray Wise) anländer – förvirrad och med en stark vilja att återvända till sitt arbete för att rensa tankarna, men bröderna Horne skickar hem honom. Cooper, Truman (Michael Ontkean) och Dr Hayward (Warren Frost) diskuterar Leo Johnsons blodiga skjorta, med den nya vetskapen från proverna att blodet inte tillhörde Lauras, utan drogsmugglaren Jacques Renault vars lägenhet dom hittade skjortan i.
Leo Johnsons fru Shelly äter frukost med sin älskare Bobby Briggs. Dom leker med Shellys pistol och Bobby skojar om vad han ska göra med Leo om han kommer på dem. När polisen Andy Brennan (Harry Goaz) knackar på för att förhöra Shelly om Leo blir Bobby rädd och gömmer sig i rummet intill. Shelly berättar för Brennan om Leo och försöker få hennes man att verka väldigt misstänkt för inblandningen i mordet på Laura och Jacques Renaults försvinnande.
I en annan del av Twin Peaks möts älskarna Ed Hurley (Everett McGill) och Norma Jennings (Peggy Lipton) för att prata om Normas äkta man och Eds fru. Normas man Hank (Chris Mulkey) har släppts fri från fängelset, medan Eds nerviga fru alltmer börjar bete sig som om hon håller på att bli galen. Jennings går med känslan av att saker inte kommer någon vart åt det bättre och ”Big” Ed lämnas modfälld. Audrey Horne (Sherilyn Fenn) blir anställningsintervjuad vid Hornes varuhus, som ägs av hennes pappa. Hon utpressar den personalansvarige mannen som intervjuar henne att hon vill jobba vid varuhusets parfymavdelning – samma butik som Laura och Ronette Pulaski arbetade vid innan dom försvann.
Lauras kusin Madeline Ferguson (Sheryl Lee) möter upp James Hurley och Donna Hayward (Lara Flynn Boyle) vid RR Diner. Dom diskuterar Lauras död. Hurley och Hayward tror att Laura gömde en dagbok på sitt rum och bägge försöker övertala Maddy, som just nu övernattar hos Lauras föräldrar, att leta efter den. Dom lämnar samtidigt som Norma och Shelly anländer. Jennings återvändande man sitter vid ett av borden och leder Norma åt sidan för att berätta att han vill arbeta för att förtjäna hennes förtroende och kärlek.
Ute i skogarna vandrar FBI-utredaren Cooper med följe av poliserna Truman och Hawk samt Dr Hayward mot en avlägset belägen stuga som dom tror sig identifierat med hjälp av ett fotografi och en pornografisk tidning i Jacques lägenhet samt genom ledtrådar från Coopers dröm. Dom tror att denna stuga kan vara platsen som mordet på Laura inträffade. Dom kommer fram till en stuga, men där bor det beryktade originalet från trakten – ”Log Lady”, den äldre damen med vedträdet. Hon bjuder dem på te och berättar kryptiska saker om eld. Hon berättar vad hennes vedträ vet från natten då Laura dödades.
Därefter går dom ännu längre in i skogen och hör till slut avlägsen musik, som leder dem fram till stugan dom tror sig leta efter. Inuti stugan ser dom röda draperier, precis som dem på fotot, i den pornografiska tididningen – och Coopers dröm. På golvet hittar FBI-utredaren Dale Cooper ett pokerchip med tryck från One Eyed Jacks – samma sort som det som påträffades i Laura Palmers mage. Truman hittar där också Waldo – Jacques fågel av arten beostare, instängd i en bur. Letandet har gett utdelning…
Dr. Lawrence Jacoby: Bobby, what happened the first time you and Laura made love?
Bobby Briggs: What kind of question is that?
Dr. Lawrence Jacoby: Bobby, did you cry?
Bobby Briggs: [förskräckt] Did I WHAT?
Dr. Lawrence Jacoby: And what did Laura do? Did she laugh at you? Did she laugh at you a lot?
Bobby Briggs: [nedtonad] How do you know… did she tell you…? How…
Samma eftermiddag besöker Bobby med familj Dr. Jacoby (Russ Tamblyn) för familjeterapi. Samme psykiatriker som hade Laura som patient tiden innan hennes död. Bobby är inledningsvis osamarbetsvillig när det kommer till familjeterapin, men så fort han får tala i enrum med Dr. Jacoby bryter han ihop och berättar om hans relation med Laura. Han erkänner att hon sagt att hon ville dö – och att hon pressat Bobby att börja med försäljning av droger för att hon själv skulle kunna börja använda dem.
På en fest vid hotellet Great Northern där dom nya investerarna från Island firar deras affärssamarbete med bröderna Horne, gör Benjamin Horne och Catherine Martell (Piper Laurie) i hemlighet upp planerna om att bränna ner stadens sågverk och köpa marken billigt. Leland Palmer börjar gråta hysteriskt när en viss partymusik spelas, varpå Martell försöker rädda situationen och eskorterar iväg honom. Hemma hos Palmers hittar Maddy inspelade kassettband som är Lauras och ringer genast Donna och James för att berätta.
Hemma hos Leo och Shelly Johnson väntar Shelly ensam med pistolen till hands, när en bil hörs anlända i kvällsmörkret utanför. Leo går ur bilen men Hank överfaller honom bakifrån och slår ned honom till marken med hot om att dom har ouppklarade affärer att ta itu med. Leo vänder sedan in till huset med blodslaget ansikte, där Shelly väntar med pistolen. Han upptäcker henne och Shelly skjuter rädset av ett skott mot honom. På The Great Northern återvänder Cooper till sitt rum efter skogsvandringen, men i hans säng ligger Audrey, utan kläder…
Torsdagkvällen 1990 som femte avsnittet av Twin Peaks sändes ursprungligen dominerades regelrätt av kanalen NBC, med Cheers, The Cosby Show, A Different World och LA Law. Cheers sjönk dock publikmässigt med ett flertal miljoner till 26,8 miljoner tittare totalt. ABC:s Twin Peaks behåller i princip publikantalet från förra veckan – 17,3 miljoner mot förra veckans 17,4 miljoner, på samma tablåtid som Cheers.
Det dröjer inte länge innan detta avsnitt leder in mig i en sammanhållen stämning som jag inte riktigt upplevt sedan pilotavsnittet faktiskt. Till och med tightare än det andra avsnittet som David Lynch regisserade, så starkt är det här kapitlet! David Patrick Kelly som spelar Ben Hornes sprallige, skapligt excentriske bror Jerry Horne är lysande och välkommen tillbaka sedan hans karaktärs frånvaro på Island. Kelly är så bekväm som hoppig skojare med en genuin kärlek till livet som smittar av sig, men alltid med en listig räv bakom örat som underhuggare till smidige Ben.
Dr. Lawrence Jacoby: What else did she tell you? Did she tell you that there was no goodness in the world?
Bobby Briggs: She said that people tried to be good. But they were really sick and rotten on the inside, her most of all. And every time she tried to make the world a better place, something terrible came up inside her and pulled her back down into hell, and took her deeper and deeper into the blackest nightmare. Each time it got harder to go back up to the light.
Dr. Lawrence Jacoby: Did you sometimes get the feeling that Laura was harboring some awful and terrible secret?
Bobby Briggs: Yeah.
Dr. Lawrence Jacoby: A secret bad enough that she wanted to die because of it? Bad enough that it drove her to consciously find peoples weaknesses and prey on them, tempt them, break them down? Make them do terrible, degrading things? Laura wanted to corrupt people because that’s how she felt about herself. Is that what happened to you? Is that what Laura did to you?
Bobby Briggs: [på gränsen till tårar] She wanted so much. She made me sell drugs so she could have them.
Vad som är anmärkningsvärt med avsnitt 5 och sannolikt en överhängande del i dess fina form, är att Twin Peaks medskapare Mark Frost åter har skrivit avsnittsmanuset, precis som i piloten, avsnitt 1 och avsnitt 2. Denna gång skriver han dock utan parhästen Lynch och kanske spetsade han till händelseharmomin lite extra med den tiden han fick använda ensam och utan någon annan att ta social hänsyn till på samma sätt?
Scenen när Bobby och Shelly rollspelar med pistolen tillsammans är fullständigt lysande, när Bobby tuppar upp en kaxig attityd mot en påhittad Leo i huset för att i nästa ögonblick bli skrajsen och gömma sig med svansen mellan benen när någon oväntat rullar in med bilen på parkeringen utanför. Dana Ashbrooks glänser i sitt skådespeleri som Bobby, i den genuina ansiktsförändringen och attitydskiftet i motivation. Sedan gillar jag verkligen dialogen mellan honom och Dr Jacoby på terapistunden. Det är Frosts känsliga manusskrivande i sitt esse och ekar kvar efter avsnittet.
Vad den här episoden har som är mycket efterlängtat, är en handling tydligare skriven kring skogen! Tidigare avsnitt har hållit sig lite för nära samhället hela tiden, när jag tycker att det är skogen som är Twin Peaks starkast pumpade hjärta och den mest atmosfäriska ingrediensen som det går att cirkulera kring. Piloten etablerade Twin Peaks fuktiga natur och dunkla granskog ypperligt men det är inte förrän nu serien på riktigt återvänder dit, trots några kortvisiter i skogskanterna. Här leds handlingen verkligen in i den, med ugglor som spejar och granar som vajar.
Avsnittets monumentala höjdpunkt är när Cooper och gänget vandrar ut i skogen på halmstråaktig bevisjakt och leds in i den ensamma Log Ladyns hem, för att i skeendet efter upptäcka det mystiska tillhållet för en sällskapsfågel och nya högst intressanta steg framåt i utredningen. Den atmosfäriska musiken som spelas i sekvensen – ”Into the night”, sjungen av Julee Cruise och skriven av David Lynch och Angelo Badalamenti, sätter en ton som är en oerhörd boost för hela avsnittets stämning!
Mötet med Log Lady planterar nya grillor i huvudet och hennes kryptiska möte må vara oklart, men det är definitivt kittlande. Eld och demoner – hon (och hennes vedträ?!?) verkar ha en fallenhet för att tolka saker bortom vår klarspråkiga logik, eller så är hon ett av alla dessa original som snöat in sig på gammalt skrock i sin uppenbara ensamhet. Men hon har ju ett vedträ att krama om när det blåser kallt, åtminstone. Vad hennes vedträ säger om natten då Laura mördades är; två män, två flickor, musik, ficklampor, skrik, ugglor, ugglor som tystnar.
Log Lady: Fire is the Devil hiding like a coward in the smoke.
Jag tycker verkligen att det här ett avsnitt i klass med piloten och avsnitt 2. Regissör för avsnittet är Lesli Linka Glatter, som hade en handfull mindre TV-regiarbeten på sin resumé innan Twin Peaks samt en ingång till film/TV-branschen som koreograf för William Friedkins 80-talsrulle To Live and Die in L.A. (1985). Efteråt skulle hon dock bli en av dom tyngsta reginamnen, både som regissör och producent för dramaserien Homeland men också som regissör på ER (Cityakuten), The West Wing (Vita Huset) och True Blood.
Glatter har själv sagt att hennes tolkning av Twin Peaks är att den genomsyrar temat längtan och åtrå, vilket hon har mycket rätt i. Ed och Norma längtar bägge bort från deras respektiven för att få älska varandra utan skygglappar. Shelly är med Leo men vill vara med Bob. Truman har en passionerad förälskelse i den mystiska Josie Packard. Donna vill vara med James och James med Donna, men James bär oket efter sin kärlek till Laura. Audrey stöter uppenbart på Cooper och Ben Horne vänsterprasslar med Catherine Martell, som bägge åtrår deras affärsvinster på ett nästan barnsligt vis. Och Andy försöker taffligt närma sig polisbiträdet Lucy.
Hank Jennings: Do as you’re told, Leo! Next time, you’ll watch me take your little chippie apart before I kill you!
I avsnitt 5 har Glatter skapat en slowmotionartad, träffsäker stabilitet i händelseförloppet som lyfter fram den atmosfär och mystiska naturvibrationer som gör åtminstone mig glad, underbyggt av Mark Frosts tonsäkra manus som jonglerar både såpakakan och detektivklossen med föredöme. Humorn är mer måttlig vilket jag gillar, men trevlighetskänslan är där i högsta grad. Allt sitter ihop med solida händer och andetag, helt organiskt.
Trivia:
- Detta avsnitt vid namn ”Coopers Dreams” utspelas den 1 mars 1989. På detta historiska datum firade Island sin första så kallade ”Beer Day”, då Island hävde förbudet av öl med över 2,25 procent alkohol i landet, som pågått sedan 1915. Förbudet innefattade öl specifikt och inte alkohol som alkohol. Under förbudstiden drack islänningar istället främst deras nationaldryck ”brennivin” – en destillering av potatis som resulterar i cirka 40-procentig sprit känd under det beryktade namnet ”Svarta döden”.
- Regissören Lesli Linka Glatter noterade att inspirationsföredömet – pilotavsanittet av Twin Peaks, hade en uppmärksammad sammankomst vid Hornes hotell The Great Northern (i form av dom anländande norrmännen). Därför gjorde hon det till ett stående metaskämt att olika sammankomster skulle inträffa på The Great Northern varje gång hon regisserade ett avsnitt. I detta avsnitt var det just islänningarnas ”Beer Day” som uppmärksammades.
- Glatter har hyllat Kyle MacLachlans hängivna insats i rollen som Dale Cooper, då hon tyckte att han gick in i rollen med stort hjärta och utforskade rollens alla sidor. Hon prisade framför allt att han lade ner minst lika mycket tid på karaktärens komiska sidor såväl som dom seriösa och att filmteamet hade oerhörda problem att fullfölja tagningarna under inspelning, på grund av hans inlevelsefulla, komiska leverans.
Betyg – intrig:
(9/10)
+2
Betyg – atmosfär:
(10/10)
+4
Helhetsbetyg – avsnitt 5:
(10/10)
+3
…
Vad pressen skrev om Twin Peaks i samband med detta avsnitt:
”My clothes are generally several years out of date, I absolutely and for all time do not understand rock music, and most of the books I like to spend my time reading haven’t been in vogue for at least four centuries. So there is no logic to my passion for trendy TV. But there it is-you name it, and I was there first: the ”Batman” of the ’60s, ”Kojak,” ”Dallas” and ”Falcon Crest,” all the sitcoms as they rose and fell and now, of course, the two programs that have caused the most recent outbreak of sociology among the Worrying Class, ”The Simpsons” and ”Twin Peaks.” I don’t think their attractions should be all that hard to fathom. They are both, in their way, faithful sendups of all that is pretentious, self-important, compulsive, absurd, two-faced, pitiful and deranged in our commonplace lives.”
””Twin Peaks” is not the best new series of the year. It isn’t the best written of the season; it doesn’t have the best characters or the best acting; it isn’t the most emotionally involving; it doesn’t have the best music; it doesn’t take the most risks. ”Twin Peaks” is not even the best series of the year in which Miguel Ferrer (Albert, the FBI agent) plays an unctuous government official.
The winner in all those categories, hands down, is ”Shannon’s Deal,” which has a special episode at 10 tonight on Channel 4. ”Shannon’s Deal” is the other second-season series created by a non-mainstream director, but while David Lynch has allowed ”Twin Peaks” to turn into a parody of itself, John Sayles’ new series never fails to deliver something of value in every episode.”
Bonusögonblick:
Manus: Robert Engels
Absurd Cinema 