Etikettarkiv: Lesli Linka Glatter

Twin Peaks – avsnitt 10 (1990) eller: A mystery in her life

Manus: Robert Engels
Regi: Lesli Linka Glatter
Episodtitel: The Man Behind the Glass
Säsong: 2
Sändes: Lördag 13 oktober, 1990
Tittare (USA): 13, 7 miljoner
Tidigare: Avsnitt 9

Blackie holds Audrey hostage and plots with Jean Renault. A brother of Jacques and Bernard, he plans to blackmail Ben Horne for the release of Audrey. James and Madeleine become close, to Donna’s dismay. Lucy lunches with snobby, not-so-gentleman Dick Tremayne. Dr. Jacoby undergoes hypnosis, leading to an arrest. Meanwhile, Nadine wakes from her coma a changed woman. Leland gets arrested because of the murder of Jacques Renault. Donna meets with Harold Smith, a shut-in who had befriended Laura. She finds a diary of Laura’s at Harold’s house.

Avsnitt 11 går snabbt in på Coopers nystande kring jätten, ringen och alla dom märkliga ledtrådarna och till vilka han kan dra linjer. Flummigt detektivarbete 1A, men svaren är få. Albert ger en minnesvärd bekännelse öga mot öga med den rakryggat konfronterande Truman. Jag gillar verkligen Alberts sätt och den intressant trätande relationen till den lokala poliskåren och Truman som här får en härlig twist. Synd bara att klipparen överröstar skådespelets egna känslor genom musik som i sammanhanget blir överoperett och rentav skäl situationen – på fel sätt. ”Skär” kanske är ett bättre ord för att beskriva musik som inte matchar känsloläget och därför saknar harmoni, hur bra musiken i sig än är komponerad.

Leland får kontakt med Cooper och Truman för att berätta att han känner igen mannen på fantombilden från hans barndom. En granne till hans farföräldrar som talades vid med honom och kastade tändstickor omkring sig. Hur kan denna man kopplas till fantombilden rent konkret? Hur kan mannen kopplas till fantombilden om vi frångår det logiska för ett ögonblick? Med tanke på allt som hänt känns det rimligt att även räkna in viss brist på logik i sammanhanget. En vision, likt hans fru Sarah, Maddie, Cooper och vad det verkar – Ronette.

Special Agent Dale Cooper: [mycket seriös] Fellas, let’s stand together for a moment. It’s time I mentioned something. Now, I’m not sure, but I believe I was visited by a giant. Twice. In my room. He left me three clues. The first had to do with Jacques Renault in a body bag. It came true almost immediately. The second was, ”The owls are not what they seem.” The third was about a man who points without chemicals.
Sheriff Harry Truman: [konfunderad] You were visited… by a giant?
Special Agent Dale Cooper: [nickar positivt]
FBI Agent Albert Rosenfield: Any relation to the dwarf?

Vi får bekanta oss med den mystiske enslingen Harold Smith för första gången efter hans gensvar till Donna. Ett mycket givande inslag som skapar mycket intressant nerv. En komplex ung man. Lätt att fastna för, trots att han bär på något – utöver en viss dagbok. Ett mysterium i sin blotta närvaro. Fascinerande. Harold spelas av Lenny von Dohlen (Electric Dreams, Home Alone 3) och jag kan inte annat än berömma sättet han gör det på. Hans närvaro ger andra säsongen något starkt att bygga vidare. Donna gör mycket nytta utan hennes detektivteam.

En annan karaktär som gör entré är gangsteröverhuvudet med det fransk-kanadensiskbrutna uttalet – Jean Renault. Spelad av den smått mytiske och fruktade 60-talstalangen Michael Parks, som då var populär genom TV-serien Then Came Bronson (1969-1970), hans attityd och kompromisslösa sätt att gå dit han själv ville. Övriga skådespelare i casten beskrev honom som en ”Marlon Brando-typ” och förebild. Han insisterade på att spela karaktären Jean Renault med fransk-kanadensisk brytning trots att det inte förhöll sig logiskt till faktorerna runtikring, men det var det uttalet som fick honom att vilja spela rollen och ingen sade emot. Givetvis talade han så även mellan tagningarna. Varför inte liksom?

Donna: As much as I love you, Laura, most of the time we were trying to solve your problems. And you know what? We still are. Not mine or James’ or Maddy’s. Yours. You’re dead Laura, but your problems keep hanging around!

Dom inblandade överraskades tydligen även av hans väldigt lågmälda sätt att tala och spela, som var så tyst att dom knappt hörde honom på inspelningsplatsen. Jag tycker det funkar finfint i slutresultatet. Han ger liksom Harold en karaktäristisk aura som kommer genuint, hur överdriven än hans brytning är. Det känns som att vad som helst kan hända runt honom och det är mest i det subtila som det ger sig uttryck. Du känner förmodligen igen honom som en av Quentin Tarantinos återkommande favoritskådisar, i små fixroller – främst som old school-sheriffen Earl McGraw i From Dusk till Dawn, Kill Bill Vol. 1 och Death Proof, men även som sydamerikansk, mytisk hitmanmentor till Bill i Kill Bill Vol. 2. Underbar skådespelare.

Avsnitt 10 som helhet är mest puttrande och fokuserar på Donnas (Lara Flynn Boyle) kaosartade triangeldrama som liksom eldar på sig själv gång på gång på gång. Mycket ungdomssåpa. Harold är definitivt höjdpunkten och välbehövlig i sammanhanget, för att få Donna att hämta andan från hennes melankoliska passion kring James. Donnas öppna bekännelse vid Laura Palmers gravsten mot slutet må inleda ganska krystat, men jädrar i min låda vad den tar sig när känslorna bubblar över för henne. Donna och peakar här. Blommar ut som karaktär, om än för ett ögonblick.


 

Betyg – intrig: 7 av 10 (-2)
Betyg – atmosfär: 7 av 10 (-2)
Helhetsbetyg – avsnitt 10: 7 av 10 (-2)

 

Annonser

Twin Peaks – avsnitt 5 (recension)

Twin-Peaks-Episode-header5

5935TwinPeaksSeason1_noninir0_original

Manus: Mark Frost
Regi: Lesli Linka Glatter
Episodtitel: Cooper’s Dreams
Säsong: 1
Sändningsdatum (USA): Torsdag 10 maj, 1990
Tittare (USA): 17, 3 miljoner
Tidigare: Avsnitt 4

Cooper (Kyle McLachlan) väcks tidigt av ljuden från livliga, isländska turistfestligheter på Great Northern Hotel. Han beger sig därifrån för att träffa Truman, medan den sprudlande Jerry Horne (David Patrick Kelly) är tillbaka från sin senaste affärsresa och träffar sin bror Benjamin (Richard Beymer) för att diskutera dom nya, isländska investerarnas del i deras skogskapital. Leland Palmer (Ray Wise) anländer – förvirrad och med en stark vilja att återvända till sitt arbete för att rensa tankarna, men bröderna Horne skickar hem honom. Cooper, Truman (Michael Ontkean) och Dr Hayward (Warren Frost) diskuterar Leo Johnsons blodiga skjorta, med den nya vetskapen från proverna att blodet inte tillhörde Lauras, utan drogsmugglaren Jacques Renault vars lägenhet dom hittade skjortan i.

003

Leo Johnsons fru Shelly äter frukost med sin älskare Bobby Briggs. Dom leker med Shellys pistol och Bobby skojar om vad han ska göra med Leo om han kommer på dem. När polisen Andy Brennan (Harry Goaz) knackar på för att förhöra Shelly om Leo blir Bobby rädd och gömmer sig i rummet intill. Shelly berättar för Brennan om Leo och försöker få hennes man att verka väldigt misstänkt för inblandningen i mordet på Laura och Jacques Renaults försvinnande.

I en annan del av Twin Peaks möts älskarna Ed Hurley (Everett McGill) och Norma Jennings (Peggy Lipton) för att prata om Normas äkta man och Eds fru. Normas man Hank (Chris Mulkey) har släppts fri från fängelset, medan Eds nerviga fru alltmer börjar bete sig som om hon håller på att bli galen. Jennings går med känslan av att saker inte kommer någon vart åt det bättre och ”Big” Ed lämnas modfälld. Audrey Horne (Sherilyn Fenn) blir anställningsintervjuad vid Hornes varuhus, som ägs av hennes pappa. Hon utpressar den personalansvarige mannen som intervjuar henne att hon vill jobba vid varuhusets parfymavdelning – samma butik som Laura och Ronette Pulaski arbetade vid innan dom försvann.

022

Lauras kusin Madeline Ferguson (Sheryl Lee) möter upp James Hurley och Donna Hayward (Lara Flynn Boyle) vid RR Diner. Dom diskuterar Lauras död. Hurley och Hayward tror att Laura gömde en dagbok på sitt rum och bägge försöker övertala Maddy, som just nu övernattar hos Lauras föräldrar, att leta efter den. Dom lämnar samtidigt som Norma och Shelly anländer. Jennings återvändande man sitter vid ett av borden och leder Norma åt sidan för att berätta att han vill arbeta för att förtjäna hennes förtroende och kärlek.

Ute i skogarna vandrar FBI-utredaren Cooper med följe av poliserna Truman och Hawk samt Dr Hayward mot en avlägset belägen stuga som dom tror sig identifierat med hjälp av ett fotografi och en pornografisk tidning i Jacques lägenhet samt genom ledtrådar från Coopers dröm. Dom tror att denna stuga kan vara platsen som mordet på Laura inträffade. Dom kommer fram till en stuga, men där bor det beryktade originalet från trakten – ”Log Lady”, den äldre damen med vedträdet. Hon bjuder dem på te och berättar kryptiska saker om eld. Hon berättar vad hennes vedträ vet från natten då Laura dödades.

053

Därefter går dom ännu längre in i skogen och hör till slut avlägsen musik, som leder dem fram till stugan dom tror sig leta efter. Inuti stugan ser dom röda draperier, precis som dem på fotot, i den pornografiska tididningen – och Coopers dröm. På golvet hittar FBI-utredaren Dale Cooper ett pokerchip med tryck från One Eyed Jacks – samma sort som det som påträffades i Laura Palmers mage. Truman hittar där också Waldo – Jacques fågel av arten beostare, instängd i en bur. Letandet har gett utdelning…

Dr. Lawrence Jacoby: Bobby, what happened the first time you and Laura made love?
Bobby Briggs: What kind of question is that?
Dr. Lawrence Jacoby: Bobby, did you cry?
Bobby Briggs: [förskräckt] Did I WHAT?
Dr. Lawrence Jacoby: And what did Laura do? Did she laugh at you? Did she laugh at you a lot?
Bobby Briggs: [nedtonad] How do you know… did she tell you…? How…

Samma eftermiddag besöker Bobby med familj Dr. Jacoby (Russ Tamblyn) för familjeterapi. Samme psykiatriker som hade Laura som patient tiden innan hennes död. Bobby är inledningsvis osamarbetsvillig när det kommer till familjeterapin, men så fort han får tala i enrum med Dr. Jacoby bryter han ihop och berättar om hans relation med Laura. Han erkänner att hon sagt att hon ville dö – och att hon pressat Bobby att börja med försäljning av droger för att hon själv skulle kunna börja använda dem.

036

På en fest vid hotellet Great Northern där dom nya investerarna från Island firar deras affärssamarbete med bröderna Horne, gör Benjamin Horne och Catherine Martell (Piper Laurie) i hemlighet upp planerna om att bränna ner stadens sågverk och köpa marken billigt. Leland Palmer börjar gråta hysteriskt när en viss partymusik spelas, varpå Martell försöker rädda situationen och eskorterar iväg honom. Hemma hos Palmers hittar Maddy inspelade kassettband som är Lauras och ringer genast Donna och James för att berätta. 

Hemma hos Leo och Shelly Johnson väntar Shelly ensam med pistolen till hands, när en bil hörs anlända i kvällsmörkret utanför. Leo går ur bilen men Hank överfaller honom bakifrån och slår ned honom till marken med hot om att dom har ouppklarade affärer att ta itu med. Leo vänder sedan in till huset med blodslaget ansikte, där Shelly väntar med pistolen. Han upptäcker henne och Shelly skjuter rädset av ett skott mot honom. På The Great Northern återvänder Cooper till sitt rum efter skogsvandringen, men i hans säng ligger Audrey, utan kläder…

075

Torsdagkvällen 1990 som femte avsnittet av Twin Peaks sändes ursprungligen dominerades regelrätt av kanalen NBC, med Cheers, The Cosby Show, A Different World och LA Law. Cheers sjönk dock publikmässigt med ett flertal miljoner till 26,8 miljoner tittare totalt. ABC:s Twin Peaks behåller i princip publikantalet från förra veckan – 17,3 miljoner mot förra veckans 17,4 miljoner, på samma tablåtid som Cheers.

Det dröjer inte länge innan detta avsnitt leder in mig i en sammanhållen stämning som jag inte riktigt upplevt sedan pilotavsnittet faktiskt. Till och med tightare än det andra avsnittet som David Lynch regisserade, så starkt är det här kapitlet! David Patrick Kelly som spelar Ben Hornes sprallige, skapligt excentriske bror Jerry Horne är lysande och välkommen tillbaka sedan hans karaktärs frånvaro på Island. Kelly är så bekväm som hoppig skojare med en genuin kärlek till livet som smittar av sig, men alltid med en listig räv bakom örat som underhuggare till smidige Ben.

030

Dr. Lawrence Jacoby: What else did she tell you? Did she tell you that there was no goodness in the world?
Bobby Briggs: She said that people tried to be good. But they were really sick and rotten on the inside, her most of all. And every time she tried to make the world a better place, something terrible came up inside her and pulled her back down into hell, and took her deeper and deeper into the blackest nightmare. Each time it got harder to go back up to the light.
Dr. Lawrence Jacoby: Did you sometimes get the feeling that Laura was harboring some awful and terrible secret?
Bobby Briggs: Yeah.
Dr. Lawrence Jacoby: A secret bad enough that she wanted to die because of it? Bad enough that it drove her to consciously find peoples weaknesses and prey on them, tempt them, break them down? Make them do terrible, degrading things? Laura wanted to corrupt people because that’s how she felt about herself. Is that what happened to you? Is that what Laura did to you?
Bobby Briggs: [på gränsen till tårar] She wanted so much. She made me sell drugs so she could have them.

068

Vad som är anmärkningsvärt med avsnitt 5 och sannolikt en överhängande del i dess fina form, är att Twin Peaks medskapare Mark Frost åter har skrivit avsnittsmanuset, precis som i piloten, avsnitt 1 och avsnitt 2. Denna gång skriver han dock utan parhästen Lynch och kanske spetsade han till händelseharmomin lite extra med den tiden han fick använda ensam och utan någon annan att ta social hänsyn till på samma sätt?

Scenen när Bobby och Shelly rollspelar med pistolen tillsammans är fullständigt lysande, när Bobby tuppar upp en kaxig attityd mot en påhittad Leo i huset för att i nästa ögonblick bli skrajsen och gömma sig med svansen mellan benen när någon oväntat rullar in med bilen på parkeringen utanför. Dana Ashbrooks glänser i sitt skådespeleri som Bobby, i den genuina ansiktsförändringen och attitydskiftet i motivation. Sedan gillar jag verkligen dialogen mellan honom och Dr Jacoby på terapistunden. Det är Frosts känsliga manusskrivande i sitt esse och ekar kvar efter avsnittet.

026

Vad den här episoden har som är mycket efterlängtat, är en handling tydligare skriven kring skogen! Tidigare avsnitt har hållit sig lite för nära samhället hela tiden, när jag tycker att det är skogen som är Twin Peaks starkast pumpade hjärta och den mest atmosfäriska ingrediensen som det går att cirkulera kring. Piloten etablerade Twin Peaks fuktiga natur och dunkla granskog ypperligt men det är inte förrän nu serien på riktigt återvänder dit, trots några kortvisiter i skogskanterna. Här leds handlingen verkligen in i den, med ugglor som spejar och granar som vajar.

Avsnittets monumentala höjdpunkt är när Cooper och gänget vandrar ut i skogen på halmstråaktig bevisjakt och leds in i den ensamma Log Ladyns hem, för att i skeendet efter upptäcka det mystiska tillhållet för en sällskapsfågel och nya högst intressanta steg framåt i utredningen. Den atmosfäriska musiken som spelas i sekvensen – ”Into the night”, sjungen av Julee Cruise och skriven av David Lynch och Angelo Badalamenti, sätter en ton som är en oerhörd boost för hela avsnittets stämning!

050

Mötet med Log Lady planterar nya grillor i huvudet och hennes kryptiska möte må vara oklart, men det är definitivt kittlande. Eld och demoner – hon (och hennes vedträ?!?) verkar ha en fallenhet för att tolka saker bortom vår klarspråkiga logik, eller så är hon ett av alla dessa original som snöat in sig på gammalt skrock i sin uppenbara ensamhet. Men hon har ju ett vedträ att krama om när det blåser kallt, åtminstone. Vad hennes vedträ säger om natten då Laura mördades är; två män, två flickor, musik, ficklampor, skrik, ugglor, ugglor som tystnar.

Log Lady: Fire is the Devil hiding like a coward in the smoke.

Jag tycker verkligen att det här ett avsnitt i klass med piloten och avsnitt 2. Regissör för avsnittet är Lesli Linka Glatter, som hade en handfull mindre TV-regiarbeten på sin resumé innan Twin Peaks samt en ingång till film/TV-branschen som koreograf för William Friedkins 80-talsrulle To Live and Die in L.A. (1985). Efteråt skulle hon dock bli en av dom tyngsta reginamnen, både som regissör och producent för dramaserien Homeland men också som regissör på ER (Cityakuten), The West Wing (Vita Huset) och True Blood.

033

Glatter har själv sagt att hennes tolkning av Twin Peaks är att den genomsyrar temat längtan och åtrå, vilket hon har mycket rätt i. Ed och Norma längtar bägge bort från deras respektiven för att få älska varandra utan skygglappar. Shelly är med Leo men vill vara med Bob. Truman har en passionerad förälskelse i den mystiska Josie Packard. Donna vill vara med James och James med Donna, men James bär oket efter sin kärlek till Laura. Audrey stöter uppenbart på Cooper och Ben Horne vänsterprasslar med Catherine Martell, som bägge åtrår deras affärsvinster på ett nästan barnsligt vis. Och Andy försöker taffligt närma sig polisbiträdet Lucy.

Hank Jennings: Do as you’re told, Leo! Next time, you’ll watch me take your little chippie apart before I kill you!

I avsnitt 5 har Glatter skapat en slowmotionartad, träffsäker stabilitet i händelseförloppet som lyfter fram den atmosfär och mystiska naturvibrationer som gör åtminstone mig glad, underbyggt av Mark Frosts tonsäkra manus som jonglerar både såpakakan och detektivklossen med föredöme. Humorn är mer måttlig vilket jag gillar, men trevlighetskänslan är där i högsta grad. Allt sitter ihop med solida händer och andetag, helt organiskt.

048

Trivia:

  • Detta avsnitt vid namn ”Coopers Dreams” utspelas den 1 mars 1989. På detta historiska datum firade Island sin första så kallade ”Beer Day”, då Island hävde förbudet av öl med över 2,25 procent alkohol i landet, som pågått sedan 1915. Förbudet innefattade öl specifikt och inte alkohol som alkohol. Under förbudstiden drack islänningar istället främst deras nationaldryck ”brennivin” – en destillering av potatis som resulterar i cirka 40-procentig sprit känd under det beryktade namnet ”Svarta döden”.
  • Regissören Lesli Linka Glatter noterade att inspirationsföredömet – pilotavsanittet av Twin Peaks, hade en uppmärksammad sammankomst vid Hornes hotell The Great Northern (i form av dom anländande norrmännen). Därför gjorde hon det till ett stående metaskämt att olika sammankomster skulle inträffa på The Great Northern varje gång hon regisserade ett avsnitt. I detta avsnitt var det just islänningarnas ”Beer Day” som uppmärksammades.
  • Glatter har hyllat Kyle MacLachlans hängivna insats i rollen som Dale Cooper, då hon tyckte att han gick in i rollen med stort hjärta och utforskade rollens alla sidor. Hon prisade framför allt att han lade ner minst lika mycket tid på karaktärens komiska sidor såväl som dom seriösa och att filmteamet hade oerhörda problem att fullfölja tagningarna under inspelning, på grund av hans inlevelsefulla, komiska leverans.

Betyg – intrig:
Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Recorder-Betyg-Ghost
(9/10)
+2

Betyg – atmosfär:
Owl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-Betyg
(10/10) 
+4

Helhetsbetyg – avsnitt 5:
coffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-icon
(10/10)
+3

Vad pressen skrev om Twin Peaks i samband med detta avsnitt:

”My clothes are generally several years out of date, I absolutely and for all time do not understand rock music, and most of the books I like to spend my time reading haven’t been in vogue for at least four centuries. So there is no logic to my passion for trendy TV. But there it is-you name it, and I was there first: the ”Batman” of the ’60s, ”Kojak,” ”Dallas” and ”Falcon Crest,” all the sitcoms as they rose and fell and now, of course, the two programs that have caused the most recent outbreak of sociology among the Worrying Class, ”The Simpsons” and ”Twin Peaks.” I don’t think their attractions should be all that hard to fathom. They are both, in their way, faithful sendups of all that is pretentious, self-important, compulsive, absurd, two-faced, pitiful and deranged in our commonplace lives.”

””Twin Peaks” is not the best new series of the year. It isn’t the best written of the season; it doesn’t have the best characters or the best acting; it isn’t the most emotionally involving; it doesn’t have the best music; it doesn’t take the most risks. ”Twin Peaks” is not even the best series of the year in which Miguel Ferrer (Albert, the FBI agent) plays an unctuous government official.

The winner in all those categories, hands down, is ”Shannon’s Deal,” which has a special episode at 10 tonight on Channel 4. ”Shannon’s Deal” is the other second-season series created by a non-mainstream director, but while David Lynch has allowed ”Twin Peaks” to turn into a parody of itself, John Sayles’ new series never fails to deliver something of value in every episode.”

Bonusögonblick:

073
034
024
035
039
069

Twin Peaks (1990-1991)

1990_twin_peaks

I vad som troligen var inledningen av 2007, började jag se TV-serien Twin Peaks för första gången. Ingenting varken förr eller senare har fängslat mig lika mycket som den atmosfär David Lynch frälste mig med den där gången. Det var det närmaste jag kommit en religiös upplevelse och förnimmelsen av ett tidigare liv.

Två år senare – för ungefär fem och ett halvt år sedan, var jag fortfarande hemmahörande på ett filmforum där jag skrev om film. Då skrev jag denna kortfattade recension av Twin Peaks. Jag tänkte publicera den här med tanke på att Twin Peaks återigen blivit aktuell, dels genom den färska bluray-boxen och framför allt i och med den chockerande comebacken som just annonserats…

jaquette_334062Genre: TV-serie, Mysterium, Kriminaldrama, Thriller, Komedi, Såpopera, Absurdism, Post-modernism
Produktionsland: USA
TV-bolag: ABC
Manus: Mark Frost (story), David Lynch (story), Harley Peyton, Robert Engels, Barry Pullman, Tricia Brock, Scott Frost, Jerry Stahl
Regi: David Lynch, Lesli Linka Glatter, Caleb Deschanel, Duwayne Dunham, Tim Hunter, Todd Holland, Tina Rathborne, Graeme Clifford, Mark Frost, Uli Edel, James Foley, Stephen Gyllenhaal, Diane Keaton, Jonathan Sanger
Längd: 2 säsonger om 30 avsnitt (2 st långfilmslånga avsnitt, 28 standardavsnitt)
Skådespelare: Kyle MacLachlan, Michael Ontkean, Mädchen Amick, Dana Ashbrook, Richard Beymer, Lara Flynn Boyle, Sherilyn Fenn, Warren Frost, Peggy Lipton, James Marshall, Everett McGill, Jack Nance, Ray Wise, Joan Chen, Piper Laurie, Kimmy Robertson, Frank Silva, Eric Da Re, Harry Goaz, Michael Horse, Catherine E. Coulson, Sheryl Lee, Heather Graham, Don S. Davis, Michael Parks, Michael J. Anderson, Russ Tamblyn, Walter Olkewicz, Kenneth Welsh m.fl.

I det isolerade lilla skogssamhället Twin Peaks hittas den sjuttonåriga skönhetsdrottningen Laura Palmer mördad. FBI-agent Dale Cooper kopplas in för att lösa fallet, men inne i de djupa skogarna döljer sig många hemligheter och den öppensinnade Cooper är inte sen att ta till okonventionella metoder för att hitta sanningen om vem som mördade Laura Palmer.

01

Twin Peaks är samhället där alla känner alla och inget är som det verkar…

Jag upptäckte Twin Peaks på allvar efter att det kom på tal under en lektion på gymnasiet. Jag införskaffade mig snabbt serien och ägnade mina mörka, regniga och ensamma kvällar åt att sjunka in i David Lynchs och Mark Frosts postmodernistiska tv-serie som fick ett helt folk att bänka sig framför tv:n, gärna med en rykande kopp svart kaffe och en bit körsbärspaj. Jag var totalt fast och det kändes som hela mitt liv hade strävat åt känslan som jag fick när jag såg Twin Peaks. Det berörde mig så djupt in i själen, det var som en dröm från mitt förflutna – underbar och hemsk på samma gång.

Jag fick en ny syn på tv-serier efter detta och även om jag inte såg speciellt mycket av dem innan så gjorde Twin Peaks att jag fick en slags distans till allt övrigt på televisionen. David Lynch kommer vid de bästa sekvenserna i denna serie till sin karriärs esse, och tack vare tv-serieformatet så lyckas han bjuda på hela spektrat av sitt auteurskap. Den absurda blandningen mellan drama, humor, mystik, såpopera, parodi, deckare och rysare gör Twin Peaks till något som fortfarande är smått unikt, och det gör att beundrarskaran så här 19 år senare är större än någonsin och fortfarande växer (bland annat så gjorde Nike nyligen en skomodell till seriens ära).

02

Den första säsongen består av det inledande, långfilmslånga pilot-avsnittet och sju efterföljande avsnitt. David Lynch har själv regisserat piloten och avsnitt 2. Vi får bekanta oss med den hjälpsamme Sheriff Truman (Michael Ontkean), skogshuggargubben Pete Martell (suveränt spelad av Eraserhead-bekantingen Jack Nance) och den underliga Log-ladyn. Vi lär också känna Twin Peaks ungdomar, som den unge ensamvargen James Hurley, odågan Bobby Briggs och femme fatalen Audrey Horne. Men i centrum, framför alla original och virrpannor, står rättvisans man – Dale Cooper (spelad av Kyle MacLachlan), och försöker vägleda oss till lösningen.

Den andra säsongen inleder även den med ett långfilmslångt avsnitt, regisserat av David Lynch (som regisserade ytterligare tre avsnitt, inkluderat finalen), och fortsätter i ytterligare 21 avsnitt. Eftersom den andra säsongen är längre så blir intensiteten ganska frånvarande under en serie avsnitt och innehåller en del fåniga sidestorys (som kommit till på grund av påtryckningar och inblandning från produktionsbolaget), men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Den andra säsongen innehåller – tillsammans med pilotavsnittet, de mest minnesvärda avsnitten.

TWIN PEAKS ....

Det går inte att tala om Twin Peaks utan att nämna musiken av Angelo Badalamenti. Hans musik är hjärtat i serien och kan tillskrivas åtminstone 40 procent av den speciella atmosfären – därför är det ingen vits med att snåla med ljudet när du ser tv-serien. Jag tycker att du ska göra som jag gjorde; sätt dig ner i ett mörkt rum, skruva upp volymen och avskärma dig från eventuella spoilers på internet och i extramaterial. Det sista tipset ska du ta extra noga i akt, då det finns mycket i Twin Peaks som man bara inte vill veta förens det verkligen är dags. Jag hade turen att veta väldigt lite på förhand ända fram till det sista avsnittet hade avverkats.

Oavsett om du kommer älska eller hata denna tv-serie efter att du sett den, så kommer du inte glömma dom besynnerliga händelserna i det lilla samhället Twin Peaks.

Betyget blir, givetvis, full pott – 5 st koppar svart kaffe med körsbärspaj!

Black Coffee Betyg Cherry Pie Betyg Black Coffee Betyg Cherry Pie Betyg Black Coffee Betyg Cherry Pie Betyg Black Coffee Betyg Cherry Pie Betyg Black Coffee Betyg Cherry Pie Betyg

Fotnot: Efter serien gjorde David Lynch en långfilm som fungerar som en prequel till serien, men som i största grad innehåller spoilers och därför ska undvikas att se innan tv-serien. Dock är filmen min favoritfilm av Lynch och väl värd att se när så är dags. ”Fire walk with me” heter den.