Ödlan är en symbol som representerar drömmande, hög sinneskänslighet gentemot levnadsmiljön, sökandet efter förändring och förmågan att lämna delar av sitt liv bakom sig för att påbörja nästa steg i livet.
Ödlan blev också en symbol för poeten och sångaren James Douglas Morrison. Jim var ikonisk frontman i det trollbindande, psykedeliska rock/jazz/blues-bandet The Doors på 60-talet och fram tills hans allt för tidiga död vid 27 års ålder, den 3 juli 1971 i Paris.
”This is the end, my only friend, the end
It hurts to set you free
But you’ll never follow me
The end of laughter and soft lies
The end of nights we tried to die
This is the end”
Denne alkoholiserade och spirituelle jesusinkarnation för den moderna erans drömmare benämndes av följare ofta med titeln ”The Lizard King”, då dom poetiska raderna i dikten ”The Celebration of the Lizard King” och låtversionen ”Not to Touch the Earth” skvallrade om en ödlekonung med makten och friheten att åstadkomma vad som helst. För fans blev det en spirituell beskivning av Morrison själv.
”Some outlaws lived by the side of a lake
The minister’s daughter’s in love with the snake
Who lives in a well by the side of the road
Wake up, girl, we’re almost home
[…]
We should see the gates by mornin’
We should be inside the evenin’
[…]
I am the Lizard King
I can do anything”
Eftersom månadens filmspanartema är det fantasifulla ”Det kryper och krälar” ville jag vara fantasifull och oförskämt långsökt fokusera på denne man kallad Jim Morrison, då min förkärlek för The Doors slagit glöd på senare tid.
Utöver att ha svalt album, inspelad poesi, radiodokumentärer, restmaterial och livespelningar med hull och hår så har jag även projicerat ett antal dokumentära och filmrelaterade verk om Jim Morrison och The Doors.
Därför får det här temainlägget bli inledningen på en hyllning till Jim Morrison – ”The Lizard King” genom en liten resumé av vad jag sett av honom i det så kallade rörliga bildmediet. Utan större tidsmässigt mellanrum kommer jag därför publicera inlägg som recenserar följande filmiska produktioner med Jim Morrison i huvudrollen…
HWY: An American Pastoral (kortfilm, 1969)
An American Prayer (poesialbum, 1978)
The Doors (film, 1991)
Final 24: Jim Morrison – ”His Final Hours” (dramadokumentär, 2007)
Classic Albums: The Doors (dokumentär, 2008)
The Doors: When You’re Strange (dokumentär, 2009)
Så håll koll på min blogg för vidare Jim Morrison-läsning dom närmaste timmarna och dagarna!
…
Vill du läsa vad dom övriga filmspanarbloggarna och poddarna har att uttrycka sig på temat ”Det kryper och krälar”? Ja, det vill du. Då kan du följa dessa uppradade länkar till dem:
Rörliga bilder och tryckta ord
Har du inte sett den (podcast)
Har du inte sett den (blogg)
Absurd Cinema 
Verkligen udda vinkel på Det kryper och krälar, men desto roligare. Öppna tolkningar leder till större fält att utforska! Känns som om jag kommer få veta allt jag behöver veta om Jim Morrison 🙂