Filmspanarna är tillbaka igen och månadens tema är ”Biopics/filmatiserade biografier”. Ganska förståeligt, då det är den sortens filmer som brukar ramla in i mängder på biografrepertoaren när internationella filmgalor vankas. The Butler, Nelson Mandela x2 och en Monica Zetterlund-film, inte minst.
Jag kände direkt att jag ville göra en ganska klassisk lista på dom biopics jag gillar allra mest. I samma veva som jag knåpar ihop denna lista inser jag dock att jag behöver gå på djupet med vad som egentligen räknas som en filmatiserad biografi. Jag känner mig tvungen att förklara hur min definition av ”biopics/filmatiserade biografier” skiljer sig och hur jag snarare kort och gott går efter riktlinjen ”based on a true story/baserad på verkliga händelser”.
biopic (plural biopics)
- A motion picture based on the life (or lives) of a real, rather than fictional, person (or people).
enligt en.wiktionary.org är en ”biopic” alltså en film baserad på en eller flera individers liv hämtade från verkligheten. Alla källor skiljer sig något, då vissa vill att en biopic ska begränsas till skildrandet av kända personers liv och några vill dessutom att ursprungsnamnen ska finnas med för att filmen ska kunna räknas.
Det brukar vara allmänt uppskattat att skildra en bestämd period i en persons liv som exempelvis i Johnny Cash-biografin Walk The Line (2005), snarare än att rada upp hela livet från barndom till död, som i Ray (2006) eller La Vie en Rose (2007).
Själv är jag nöjd ifall filmen skildrar en historia som bygger på verkliga händelser från en eller några få personers perspektiv, men nödvändigtvis inte behöver förhålla sig särskilt mycket till sanningen utan endast utgå ifrån den. Det är väl hyfsat ”fair” ändå, för annars skulle konstnärligt fria och underbara filmer som Man on the Moon (1999), Braveheart (1995) eller Bronson (2008) aldrig varit aktuella i diskussionen om biografiska filmer.
Jag går dock isär i min bedömning när jag börjar titta på filmer som snarare skildrar händelser i sig – personers göranden, än lägger fokuset på en eller några personer. Filmer som All The President’s Men (1975), JFK (1991), Zodiac (2007) och The Social Network (2010) skildrar några verklighetsbaserade personer under nyckelperiod av deras liv, men där är det händelsen som är i strålkastarljuset snarare än personerna. Dessa tvingas jag räkna bort, men jag gillar det inte då det är sjudundrande filmer.
Jag skulle till och med vilja hävda att andravärldskrigsskildringen Idi i Smotri / Come and See (1985) ska tas med i diskussionen om huruvida det är en biografisk skildring eller en skildring av tid och miljö men inte person.
Visst, den är inte lika mycket en biografi i förstaperson, som en biografi över den turbulenta perioden och undergångsbådande miljön den vitryske lille huvudkaraktären vandrar genom. Trots det fanns det människor från tiden och miljön som kan vittna om snarlika upplevelser och livsberättelser.
I den mer allmänkända andravärldskrigsskildringen The Pianist (2002) skildras hur verklighetens Władysław Szpilmans liv som framgångsrik pianist vänds upp och ner när krigets nazister jagar honom för att han är jude. Det är en berättelse hämtad från verkligheten, men biografin skrevs inte av honom i första hand och på grund av vissa stränga regler i utförandet ändrades dessutom viss karaktärisering.
Därefter överfördes boken till filmmanus och när regissören Roman Polanski väl skapade själva filmen lade han ner mycket energi på att förstärka detaljer från hans egen barndom som polsk krigsflykting och inte minst vittnesmål från hans far och anhöriga som också fick uppleva krigets bojor, nazisternas våld och koncentrationslägrens nedbrytande.
Kvar är en enormt stark film, men den största skillnaden mellan den och vitryska Idi i Smotri är att den sistnämnda saknar en bevisat existerande person och ett namn.
Vad jag vill säga är väl att personen kan vara relevant, men det är upplevelsen och vad vi som publik får ut av den som är det viktiga. ”Biopics/filmatiserade biografier” är en onödigt låsande subgenre jag gärna förbiser.
Och det där med att en biografi ska skildra en persons liv och inte en persons göranden… Bland det bästa fiktionens Margret Thatcher sade i biografin The Iron Lady (2011) är något väldigt sant som får mig att omdefiniera vad som är en biografisk skildring ännu en gång…
”It used to be about trying to do something. Now it is about trying to be someone.”
…
Jag har gjort en ”15 i topp”-lista över filmer som – med självargumentationen i åtanke, följer mina riktlinjer för en biografisk skildring och där upplevelsen är något utöver det vanliga.
Min ovana trogen blev dock listan mer omfattande än jag från början såg framför mig och jag tänker därför dra ut på spänningen och läsningen för att förhoppningsvis kunna ge varje film på listan lite mer uppmärksamhet från dig som läsare. Därför publicerar jag fem filmer åt gången i tre inlägg var utspridda över detta dygn.
Till sist avslutar med ett bonusinlägg där jag tar upp fem hedersomnämningar som inte riktigt kom med men jag kunde inte låta dem bli parenteser endast för att utbudet till den huvudsakliga topplistan blev så ofantligt stort. Vissa filmer är – trots avsaknaden av vissa element, lite mer speciella än de flesta andra.
15 i topp:
Biografiska skildringar: Top 11-15
Bonus:
Biografiska skildringar: 5 hedersomnämningar (Kommer snart!)
Nästan där:
A Beautiful Mind (2001), Hunger (2008), The Pianist (2002), Gorillas in the Mist (1988), Monster (2003), The Aviator (2004), Henry: Portrait of a Serial Killer (1986), Capote (2004), Man on the Moon (1999), James Dean (2001), Casino (1995), Boys Don’t Cry (1999), 23 (1998), Bronson (2008), Walk The Line (2005), Goodfellas (1990), The Queen (2006), Il Capitano (1991), My Week With Marilyn (2011), Hotel Rwanda (2004), Braveheart (1995), Moneyball (2011), Raging Bull (1980), Der Untergang (2004), The Hurricane (1999), Ray (2006), Milk (2008), The Iron Lady (2011), The Fighter (2010), Miracle (2004), The Last King of Scotland (2006), Maria Larssons Eviga Ögonblick (2008).
…
Slutnotering:
Något jag märkt i och med mitt ganska omfattande sållande bland ”biopics” genom filmhistorien är hur pass många filmer från 2000-talet som jag listat. Nog för att jag sett flest filmer från detta decennium överlag, men i och med det allt mer konkurrenskraftiga filmklimatet känns det som att den biografiska filmen fått en ”boom” just under detta millennium vi nu är inne i.
Dessutom känns det som att publiken i sin tur börjar ledsna på dessa filmer, men förändringen kommer nog – som med det mesta, först när vi återigen upplever en allmänt ekonomisk högkonjunktur.
Tills dess lär vi nog se några ytterligare Martin Luther King, Robert F. Kennedy, Albert Einstein, James Brown, Oscar Wilde, John Lennon, Cliff Richard, James Dean, Ronald Reagan, Kurt Cobain, Napoleon, Steve Jobs, Bill Gates, Pussy Riot och Marilyn Monroe skildras på vita duken.
Läs nu vad de andra filmspanarna har skrivit om i deras tolkningar av temat ”biopics/filmatiserade biografier”!
Fripps Filmrevyer (Henke)
Flmr (Steffo)
Har du inte sett den? (podcast)
Jojjenito (Johan)
Filmitch (Johan)
Mode och Film (Rebecca)
Rörliga Bilder och Tryckta Ord (Sofia)
Fiffis Filmtajm (Fiffi)
Moving Landscapes (Lena)
Absurd Cinema 
Kul med listor. Jag kommer följa din med spänning och ser redan nu en film som glidit mellan mina fingrar som jag måste fånga upp: Dog Day Afternoon.
Det där med kategoriseringar är aldrig lätt, det kommer alltid att finnas gråzoner. Jag är böjd att tycka att All the President’s Men inte är en biopic, men att Bronson är det. Däremot är jag inte riktigt med på ditt resonemang kring The Pianist, en självbiografi måste ju inte prompt vara skriven av den det handlar om? Och en biopic måste väl inte vara baserad på just en självbiografi?
Otroligt bra text!
Härligt matnyttig genomgång om det här med begreppet ”biopics”.
Känner mig fullmatad. På ett bra sätt!
Dina listor är bara att stämma in i. Har inte sett alla, men många! 🙂