Etikettarkiv: Vinnare

Peace & Love Film Festival är över men inte recensionerna

P&LFF-header

Peace & Love Film festival anno 2013 är slut och vinnarna är korade:

Best FilmJeunesse (recension!)

Best Short FilmUndocumented (recension!)

Best Director – Chang Jung-Chi (Touch of the Light)

Best Talent – Esther Garrel (Jeunesse)

Jury Prize 1 – Rickard Krantz, for the editing of Tyskungen

Jury Prize 2 – Ryota Nakano, for the screenwriting and directing of Capturing Dad

Special Mention 1 – Anna Gunndís Guðmundsdótti, for the acting in Frost

Special Mention 2 – for the drama comedy Body Fat Index of Love

För motiveringar och mer info, besök Peace & Love Film Festivals hemsida.

on_the_road_2012_1080p_bluray_kissthemgoodbye_net_2823

Vad jag framför allt vill säga är att även om filmfestivalen är över så kommer några fler recensioner samt podcastmaterial från den att rulla in på min hemsida och på Peace & Love Film Festivals facebook-sida även framöver.

Så fortsätt läs för att se om vi delar samma åsikter om filmerna eller för att se vad du missade under denna festival. Tack på förhand!

Annonser

P&LFF 2013: Jeunesse (2012)

P&LFF-header

Jeunesse-pósterGenre: Drama, Självbiografi, Ungdomsskildring
Regi: Justine Malle
Manus: Justine Malle, Cécile Vargaftig
Längd: 72 min
Skådespelare: Esther Garrel, Didier Bezace, Émile Bertherat, Johannes Oliver Hamm

Jeunesse är en fransk självbiografi av filmskaparen Justine Malle – dotter till den kände franske regissören Louis Malle (Le Feu Follet, Atlantic City U.S.AA Revoir les Enfants) som gick bort vid 63 års ålder 1995.

Filmen skildrar Juliette vid 20 års ålder när hon lever ett liv som vilken annan ung tjej som helst. Hon går i skolan och blir kär i en klasskamrat men vill inte ha något seriöst förhållande. Hennes respekterade filmregissör till far blir plötsligt svårt sjuk och förändras snabbt till det sämre, vilket blir väldigt svårt för Juliette att acceptera. Hon tvingas kämpa mellan hennes perfekta liv och vetskapen att hennes älskade far snart ska dö.

Inför visningen på Peace & Love Film Festival av filmen Jeunesse fastnade jag för handlingsbeskrivningen att filmens kvinnliga huvudkaraktär lever ett perfekt liv. Med ”perfekt” tolkar jag det som ett helt vanligt liv utan några särskilda bekymmer eller spektakulära händelser.

Det är inte ofta filmer dramatiseras med den idén då en publik ofta räknar med att film ska bjuda på något utöver det vanliga. En främling dyker upp. En sällsynt chans skymtas. En dröm blir till verklighet.

jeunesse-justine-malle-01

I den här filmen är det istället en vanlig ung kvinna som verkar vilja vara ensam mycket och inte vill känna sig bunden. Samtidigt vill hon utvecklas och uppleva saker. Hennes far blir sjuk och hennes vardag blir distraherad av en annan, tyngre vardag. Det är nog så intressant enligt mig och får inte underskattas!

Jeunesse är verkligen en självbiografisk historia. Justine Malle sade själv på en Q&A efter filmen att 90 procent av det vi ser i filmen har hänt på det viset. Hon distanserar dock sitt eget liv genom vissa markörer. Dels heter huvukaraktären ”Juliette” och inte Justine. Detsamma gäller även alla andra karaktärer i hennes liv. Fadern i filmen är en älskad, gammal regissör men han ser inte ut som Louis Malle.

Filmen utspelar sig inte ens i mitten av 90-talet utan i modern tid. Det sistnämnda fungerar lika bra ur budgetsynpunkt givetvis, men jag gillar ändå valen sammantaget för att hålla någon slags barriär mellan sitt eget liv och filmens skildring av det.

Jeunesse6

Filmen är också väldigt välgjord rent detaljmässigt och det märks att det finns hjärta bakom massor av ögonblick som inträffar i den (en scen innehållandes Bob Dylan-musik sitter kvar särskilt starkt). Jag förstår verkligen karaktären Juliette och allt är väldigt äkta.

Juliette är en stark kvinnlig karaktär som inte är intresserad av typmotiven för kvinnor på film. Hon vill inte sträva efter förhållanden, hon stirrar inte beundrande av underlägsenhet på hennes medmänniskor och hon är mest av allt intresserad av filosofi och att utvecklas snarare än kärlek och trygghet.

Justine Malle nämner dessutom på festivalens Q&A hur hon i verkligheten inte tror på begreppet fascination i studerandet av idoler vilket är en hel filosofi i sig. Jag älskar hur hennes personlighet och filmens version så pass tydligt speglar varandras ståndpunkter.

Jeunesse1

Utöver filmskaparen Justine Malles känsla för att berätta hennes historia så vill jag också särskilt hylla huvudrollsaktören Esther Garrel (Camille Redouble) då hon känns som klippt och skuren för karaktären i precis alla känslolägen.

Jag fastnar särskilt för hennes sätt att agera ut och gestikulera med hennes händer och armar, vilket jag verkligen kan koppla till en kreativ personlighet och särskilt förståeligt ifall denne har en regissör till förälder. Hon förstår verkligen sin karaktär, tänker jag gång på gång.

Regissören och förlagan Justine Malle ger en klockren förklaring till varför Garrel var klockren för rollen på filmens Q&A. Malle berättar att hon prövade flera skådisar för rollen men fastnade för Esther Garrel just för att hon visste hur Justine Malles skrivna repliker skulle sägas för att låta naturliga.

Jeunesse3

En självklarhet givetvis, men den underliggande förklaringen tror hon dock ligger i att Esther Garrels pappa också är en meriterad regissör så deras liv påminner om varandra. Pappan heter Philippe Garrel och har bland annat regisserat Velvet Underground-sångerskan Nico många gånger, så Esthers utåtagerande konstnärsrörelser får en högst nanturlig förklaring.

Scenerna i filmen då karaktären Juliette umgås med sin borttynande far är dessutom enormt rörande och fina, med en tragik som är närvarande för många av oss som förr eller senare kommer i kontakt med samma situation i våra liv. Det tär på känslorna att se hur far och dotter bägge är införstådda med faderns försämrade tillstånd.

Vill du se en välberättad och välagerad film om bördan av att se en närstående sakta försvinna, men minst lika mycket se en film om en kvinna på väg att bli vuxen och som visar det utan någon som helst överspelad filmdramatik, då är Jeunesse – internationellt kallad Youth, en film att kolla upp framöver! Justine Malle har skapat en suverän ungdomsskildring.

BetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelGhostBetygReelGhost

Fotnot: Prisutdelningen på Peace & Love Film Festival har precis avslutats och Jeunesse vann priset som ”Best Film”! Dessutom vann huvudrollsinnehavaren Esther Garrel priset som ”Best Talent” tack vare hennes skådespeleri, så jag kan inte säga annat än att juryn röstade helt rätt i dessa fall!

Filmen har just precis nu haft sin premiär i Frankrike – precis efter visningen på Peace & Love Film Festival, och jag är övertygad om att tongångarna kring Louis Malles dotter Justine Malle kommer vara mycket goda för med den här filmen kan hon stå helt på sina egna meriter.

Oscarsgalan 2013 – mina tips

Silver-Linings-Playbook-poster

Bästa film
”Amour”
”Argo”
”Beasts of the Southern Wild”
”Django Unchained”
”Les Misérables”
”Berättelsen om Pi”
”Lincoln”
”Silver Linings Playbook”
”Zero Dark Thirty”

Bästa manliga huvudroll
Bradley Cooper i ”Silver Linings Playbook”
Daniel Day-Lewis i ”Lincoln”
Hugh Jackman i ”Les Misérables”
Joaquin Phoenix i ”The Master”
Denzel Washington i ”Flight”

Bästa manliga biroll
Alan Arkin i ”Argo”
Robert De Niro i ”Silver Linings Playbook”
Philip Seymour Hoffman i ”The Master”
Tommy Lee Jones i ”Lincoln”
Christoph Waltz i ”Django Unchained”

Bästa kvinnliga huvudroll
Jessica Chastain i ”Zero Dark Thirty”
Jennifer Lawrence i ”Silver Linings Playbook”
Emmanuelle Riva i ”Amour”
Quvenzhané Wallis i ”Beasts of the Southern Wild”
Naomi Watts i ”The Impossible”

Bästa kvinnliga biroll
Amy Adams i ”The Master”
Sally Field i ”Lincoln”
Anne Hathaway i ”Les Misérables”
Helen Hunt i ”The Sessions”
Jacki Weaver i ”Silver Linings Playbook”

Bästa animerade film
”Modig”
”Frankenweenie”
”ParaNorman”
”Piraterna!”
”Röjar-Ralf”

Bästa foto
”Anna Karenina”
”Django Unchained”
”Berättelsen om Pi”
”Lincoln”
”Skyfall”

Bästa kostymdesign
”Anna Karenina”
”Les Misérables”
”Lincoln”
”Spegel spegel”
”Snow White and the Huntsman”

Bästa regi
”Amour” Michael Haneke
”Beasts of the Southern Wild” Benh Zeitlin
”Berättelsen om Pi” Ang Lee
”Lincoln” Steven Spielberg
”Silver Linings Playbook” David O. Russell

Bästa dokumentär (långfilm)
”5 Broken Cameras”
”The Gatekeepers”
”How to Survive a Plague”
”The Invisible War”
”Searching for Sugar Man”

Bästa dokumentär (kortfilm)
”Inocente”
”Kings Point” 
”Mondays at Racine”
”Open Heart”
”Redemption”

Bästa redigering
”Argo”
”Berättelsen om Pi”
”Lincoln”
”Silver Linings Playbook”
”Zero Dark Thirty”

Bästa utländska film
”Amour” Österrike
”Kon-Tiki” Norge
”No” Chile
”A Royal Affair” Danmark
”War Witch” Kanada

Bästa makeup & hår
”Hitchcock”
”Hobbit: En oväntad resa”
”Les Misérables”

Bästa originalmusik
”Anna Karenina”
”Argo”
”Berättelsen om Pi”
”Lincoln”
”Skyfall”

Bästa originalsång
”Before My Time” från ”Chasing Ice”
”Everybody Needs A Best Friend” från ”Ted”
”Pi’s Lullaby” från ”Berättelsen om Pi”
”Skyfall” från ”Skyfall”
”Suddenly” från ”Les Misérables”

Bästa scenografi
”Anna Karenina”
”Hobbit: En oväntad resa”
”Les Misérables”
”Berättelsen om Pi”
”Lincoln”

Bästa animerade kortfilm
”Adam and Dog”
”Fresh Guacamole”
”Head over Heels”
”Maggie Simpson in The Longest Daycare”
”Paperman”

Bästa kortfilm
”Asad”
”Buzkashi Boys”
”Curfew”
”Death of a Shadow (Dood van een Schaduw)” 
”Henry”

Bästa ljudredigering
”Argo”
”Django Unchained”
”Berättelsen om Pi”
”Skyfall”
”Zero Dark Thirty”

Bästa ljudmix
”Argo”
”Les Misérables”
”Berättelsen om Pi”
”Lincoln”
”Skyfall”

Bästa visuella effekter
”Hobbit: En oväntad resa”
”Berättelsen om Pi”
”The Avengers”
”Prometheus”
”Snow White and the Huntsman”

Bästa manus efter annan förlaga
”Argo”
”Beasts of the Southern Wild”
”Berättelsen om Pi”
”Lincoln”
”Silver Linings Playbook”

Bästa originalmanus
”Amour”
”Django Unchained”
”Flight”
”Moonrise Kingdom”
”Zero Dark Thirty”

Dagen efter dagen efter Oscarsgalan

Oscarsgalan är över för den här gången. Billy Crystal var tillbaka och det med ett fint intro, ett rent tekniskt drivet och fint signatursångnummer och ingav sköna vibbar. Han levererade på ett avslappnat sätt och ingav en trygghetskänsla under en stressad sändning.

Galan uppfyllde intentionen om att pressa schemat för att ligga under tre timmar (standard har varit en bit under fyra timmar). Helhetsintrycket är att tiden var lagom för en engagerad men trött person som sitter och kollar under småtimmarna, men känslan blev ändå att de stressade på sändningen för mycket under tacktalen och att det märktes att vinnare hade svårt att koncentrera sig när talen pressades att ligga under 45 sekunder. Ironiskt nog blev Octavia Spencers tal desto mer känslofyllt och laddat när hon snabbt rabblade upp alla hon ville tacka, men man tycker ju att alla ska få säga sitt eller åtminstone visa lite känsla.

Cirque De Soleils mellannummer var fantastisk underhållning som nästan fick mig att sätta hjärtat i halsgropen och något jag gärna kommer gå tillbaka och återse i repris. Några fler godbitar var Morgan Freemans extremt avslappnade öppningspresentation (den killen föddes utan nerver!), Meryl Streeps självdistans och Chris Rocks dealerinsats. Framför allt tyckte jag att Christopher Plummers tal var bäst – ett av mina favoriter de senaste åren, och ett fint ögonblick.

Jag tycker att det fattades några fler positiva överraskningar. Sasha Baron Cohens askning skedde ju redan på röda mattan och att ”Bästa foto” inte gick till The Tree of Life var en överraskning med dåliga vibbar, även om jag respekterar Robert Richardson oerhört och han är en av de absolut största. Det kunde gått och väl ha klämts in ett humornummer ytterligare, i integration med publiken då det är klart mest uppfriskande, men annars var det en bra gala, klart bättre innehållsmässigt än de senaste tack vare Crystal.

Även om jag gärna ser nya, spännande kort har jag inget emot att fortsätta med Billy Crystal även nästa år, men i vilket fall är det fastslaget att en ensam oscarsvärd är mycket bättre än två som måste interagera med varann hela tiden.

Något av årets oscarshöjdpunkt för min del kom i podcasten Oscar, Oscar with Jason O’Brien, när filmkritikern Dean Treadways ringde in i spetember förra året för att berätta sitt modiga påstående om att The Artist skulle vinna bland annat ”Bästa film”, ”Bästa manliga huvudroll” och ”Bästa regi” – något som programvärdarna Jason O’Brien och Jamey Duvall hånskrattade åt då och blev oscarracets samtalsämne ett antal månader senare. Något Jason fått äta upp nu efter galan.

Min tippning av oscarsgalan blev precis som för många andra ganska framgångsrik. Jag gissade rätt på 18 av de 24 priserna vilket jag tror är lika som förra året. Jag trodde att The Artist och Hugo skulle stå som delade vinnare men att The Artist skulle ta de tyngsta priserna och min gissning på fyra oscars var blev i verkligheten fem oscars vardera. Jag gissade i alla fall helt rätt i de tyngsta kategorierna och är glad att jag höll fast vid Meryl Streep som en av vinnarna.

Nu tar ju den naturliga tomheten över när årets ketchupeffekt av filmhöjdpunkter är slut, men även jag har som tur är mekanismen som säger åt mig att se in i framtiden. Härnäst tänkte jag presentera topplistan över mina personliga favoritfilmer, samt ett inlägg med mitt eget prisregn över de filmer jag sett – en prisgala utan röda mattan och med mig som enväldig jury och värd.

Det är mycket arbete som läggs ner på mina priser (helt i onödan kan man tycka), men se det som ytterligare ett avslut och en förutsättning för att börja om på ny kula. Fortsättning följer!