Dessa vinner på Oscarsgalan 2016 – del 2 av 2

Här är andra halvan av dom 24 kategorierna på Oscarsgalan 2016 och vilka jag tror vinner, samt mina funderingar (första halvan hittar du här).

Bästa långa och korta animerade, långa och korta dokumentär, kortfilm, bästa skådespelare, bästa regi och bästa film ska koras. Vad gäller dessa kategorier känner jag mig faktiskt ganska säker.

Dom nominerade som är markerade med kursiv text är dem jag skulle överväga att prisa om jag själv satt i slutjuryn.

Inatt smäller det!

---

Best Animated Feature
“Anomalisa”
”Boy And The World”
“Inside Out” VINNER
“Shaun The Sheep Movie”
”When Marnie Was There”

Kommentar: Roligt att en alternativ film som Anomalisa finns med i mixen, som trevligt nog inte enbart består av cirka tre stycken blockbusters. Rätt nöjd med denna blandning. Det hade varit roligt om svårmodiga smalfilmen Anomalisa vann framför gulliga – men ändå svårmodiga, Inside Out, men vinner gör den sistnämnda garanterat. Efter att ha sett den har jag insett att jag gillar den desto mer dessutom, då blandningen mellan psykologi och fantasiland passar mig som handen i handsken.

---

 

Best Animated Short Film
”Bear Story”
”Prologue”
”Sanjay’s Super Team”
”We Can’t Live Without Cosmos”
”World Of Tomorrow” VINNER

Kommentar: Det kan gå lite hursom i dom mindre priskategorierna, men jag tycker mig ha sett att smått abstrakta World of Tomorrow har uppskattats lite mer när folk fått säga sitt om dom animerade kortfilmerna. 8,2 på IMDB säger också en del.

---

 

Best Documentary Feature
“Amy” VINNER
“Cartel Land”
”The Look Of Silence”
”What Happened Miss Simone”
”Winter On Fire: Ukraine’s Fight For Freedom”

Kommentar: Amy har haft mest ”buzz” kring sig och är den dokumentär med mest utrymme för empati, vilket den vinner på jämfört med The Look of Silence. Det är också den enda av dokumentärerna jag sett. Tråkigt att inte den andra ”club 27”-skildringen Cobain: Montage of Heck fick vara med, då den var mer komplex både i form och innehåll men också mest gripande för mig personligen.

---

 

Best Documentary Short Film
”Body Team 12”
”Chau, Beyond The Lines”
”Claude Lanzmann: Spectres Of The Shoah” VINNER
”A Girl In The River”
”Last Day Of Freedom”

Kommentar: Body Team 12 kanske träffar juryn, men eftersom Spectres of the Shoah är en dokumentär om skapandet av tidernas mest episka dokumentärfilm, om förintelsen av judarna under andra världskriget, så tror jag att den ligger ännu bättre till. Judar och dokumentärfilmskapande bör inge intresse.

---

 

Best Live-Action Short Film
”Ave Maria”
”Day One”
”Everything Will Be Okay”
”Shok” VINNER
”Stutterer”

Kommentar: Shok handlar om två pojkar vars vänskap testas under kriget i Kosovo och Stutterer handlar om en stammande typograf (om det är så det kallas) som ställs inför en svår utmaning. Tyngden i den förstnämnda väger mest och har högst betyg på IMDB, så det får bli den.

---

 

Best Foreign Language Feature
”Embrace Of The Serpent”
“Mustang”
“Son Of Saul” VINNER
“Theeb”
“A War”

Kommentar: Kryptiskt berättade Son of Saul från Ungern har varit favoriten hela tiden och ämnet med koncentrationsläger brukar fungera på juryn. Men, detta är en kategori som kan överraska, så inget är helt hugget i varken guld eller sten ännu.

---

 

Best Supporting Actress
Jennifer Jason Leigh – “The Hateful Eight”
Rooney Mara – “Carol”
Rachel McAdams – “Spotlight”
Alicia Vikander – “The Danish Girl” VINNER
Kate Winslet – ”Steve Jobs”

Kommentar: Kommer svenska Alicia Vikander att vinna? Både tidigare vinnaren Kate Winslet och Rooney Mara flåsar henne i nacken, men den moraliska vinnaren är ändå Vikander, som visar en nakenhet i sin känsloleverans som nästan ingen annan. Det är verkligen inte bara vi i Sverige som förälskat oss i hennes skådespeleri. Med det sagt är det ett väldigt, väldigt starkt startfält där alla utom inkvoterade Rachel McAdams är fantastiska i sina filmer. Jennifer Jason Leigh är min personliga favorit tillsammans med Vikander.

---

 

Best Supporting Actor
Christian Bale – “The Big Short”
Tom Hardy – ”The Revenant”
Mark Ruffalo – “Spotlight”
Mark Rylance – “Bridge Of Spies”
Sylvester Stallone – “Creed” VINNER

Kommentar: 39 år efter att Rocky (1976) vann en oscar för bästa film och Sylvester Stallone nominerades för sin roll och manuset, kommer Stallone att vinna för samma roll. Jag har svårt att se hur juryn skulle vilja missa det ögonblicket på galan och det är verkligen inte helt oförtjänt. Alla andra vinnare kan få fler chanser, men den här kvällen tillhör ”Rocky”.

---

 

Best Actress
Cate Blanchett – “Carol”
Brie Larson – “Room” VINNER
Jennifer Lawrence – ”Joy”
Charlotte Rampling – “45 Years”
Saoirse Ronan – “Brooklyn”

Kommentar: Jag gillar personligen Ronans insats i Brooklyn mycket då den var annorlunda i det lilla, men Brie Larson är den som gjorde tydligast avtryck i sin roll som mamma instängd i rum med sin 5-årige son. Hon gör en väldigt genuin prestation och förtjänar verkligen en oscar. Hon känns för övrigt som ett givet castingval i rollen som Janis Joplin i en biopic. Hoppas jag får se henne här snart igen, nominerad för den rollen.

---

 

Best Actor
Bryan Cranston – “Trumbo”
Matt Damon – “The Martian”
Leonardo DiCaprio – “The Revenant” VINNER
Michael Fassbender – “Steve Jobs”
Eddie Redmayne – “The Danish Girl”

Kommentar: Ja, Leonardo DiCaprio kommer äntligen få sin första oscarsstatyett och han är värd den. Matt Damon däremot är inte värd sin nominering, eller så är jag blind för hans fantastiska skådespeleri.

---

 

Best Director
Alejandro Gonzalez Inarritu – “The Revenant” VINNER
Adam McKay – “The Big Short”
George Miller – ”Mad Max Fury Road”
Lenny Abrahamson – ”Room”
Tom McCarthy – ”Spotlight”

Kommentar: Det ligger en historisk prestation i potten ifall Alejandro Gonzalez Inarritu vinner här, då han blir den andra regissören någonsin som vunnit i kategorin två år i rad. Även om McKay och publikfavoriten och jokern George Miller kan finnas med där i bakgrunden med sin sandsprutande actionrulle, är det svårt för juryn att bortse från det utmanande arbetet med The Revenant.

---

 

Best Picture
“The Big Short”
“Bridge Of Spies”
“Brooklyn”
“Mad Max: Fury Road”
“The Martian”
“The Revenant” VINNER
”Room”
“Spotlight”

Kommentar: Innan nomineringarna släpptes trodde jag att The Danish Girl, Steve Jobs och The Hateful Eight skulle vara med här och på allvar utmana sedan länge uppsnackade The Revenant om titeln ”Bästa film”. Ingen av dem blev nominerade och även Carol gick bet. Istället har vi en förvånansvärt trevlig skara småskaliga eller på andra sätt annorlunda filmer bland dom nominerade. Under oscarsracet har både Mad Max: Fury Road är något så ovanligt som en mångfaldigt oscarsnominerad blockbusteractionrulle och det kan jag inte annat än älska. The Big Short och Spotlight har tippats som allvarliga utmanare till The Revenant och det tycker jag är positivt.

Det räcker dock inte hela vägen och Alejandro Gonzalez Inarritu kommer försvara den titel Birdman vann förra året, även här. Brett Ratner (Prison Break, X-Men: The Last Stand, Hercules) var med och producerade filmen exekutivt så grattis på förhand till honom!

Stereotypiskt sexiga karaktärer är (skräck)filmens största problem

Det retade mig idag återigen. Den där brutalt störande klichén jag gång på gång ser i moderna skräckfilmer. Jag talar om den alldagliga karaktären porträtterad av den stereotypsnygga, amerikanska ”skådespelaren”. Jag spottar när jag ens nämner ordet skådespelare, för jag ser sällan något som är värdigt att kalla skådespeleri hos dessa personer.

Den mesiga, sexiga killen.
Den oskuldsfulla, sexiga tjejen.
Den tuffa, sexiga killen.
Den farliga, sexiga tjejen.
Den roliga, sexiga killen.
Den lite mindre oskuldsfulla, sexiga tjejen.
Den auktoritära, sexiga mannen.
Den moderliga, sexiga mamman.

Och så vidare. Inte så mycket fantasi när det kommer till karaktärernas karaktär, men kom ihåg – dom måste ha ett mått av sexighet annars är dom bortkastad potential. Skräckfilmspubliken är ung och deras pubertala drift måste tas vara på. Det här är verkligen inget speciellt för skräckgenren heller. ALLA filmer ska vara så här och det har alltid varit så, men det eskalerar hela tiden och det eskalerar alltid i händerna på talanglösa ”director-for-hire”-filmskapare.

Det är som att den förfärliga filmindustrin som formas från det glänsande Hollywood i väst har präglat sitt filmskapande efter Hugh Hefners Playboy-recept; du måste casta en orimligt sexig ”the girl next door” och/eller ”the boy next door” beroende på vilket kön publiken har mellan benen, för vi vill alla använda våra kön på en väldigt vanlig men otroligt sexdrypande ”granne” i vår egen ålder eller ännu hellre – yngre.

När jag ser film visar det här sig så ofta att jag får byta kläder dagligen av all spya jag tvingas utsöndra av denna intelligensutrotande smörja. Lösningen är inte heller barnsligt enkel. Det är inte alltid bara att spola dom vackra skådespelarna och ta dom som är verkligt alldagliga till utseendet eller mindre utseendemedvetna. Det är givetvis inte så att just den skaran alltid besitter den talang som skönhetsmodellerna så ofta saknar.

Problemet är såklart betydligt större. Den handlar om den globala skönhetshysterin och vår syn på våra egna liv. Vi tror att om vi söker ett jobb (i det här fallet en skådespelarroll) så är vi skyldiga att se anständiga ut. Ju hårdare konkurrensen är, ju viktigare är det att höja ribban för det bemötande vi ger och utseendet är en del av vår anständighet som hela tiden måste växa. Sociala jävla pissnormer.

I skådespelarbranschen – och Hollywood är skådespelarbranschens hänsynslösa mecka, är utseendet extra kritiskt då det är vad som syns i det visuella mediet som film och teater är. Vi tror att vi måste vara vackra för att bli accepterade. Är vi inte vackra måste vi åtminstone vara anständiga. Hetsen accelererar.

Bjud på dig själv! Visa mer hud! Visa mer bröst! Mer svällande muskler! Ansa kroppsbehåringen! Svanka mera! Puta med läpparna! Skrik!

Jag vill bara avbryta den här skönhetshysterin hos alla som vill bli skådespelare och jag vill slänga en spottloska i ansiktet på alla filmskapare och mäktiga producenter som väljer skådespelare utifrån deras utseenden som det vore prioritet 1.

Skådespelare är inga nakenmodeller eller porrstjärnor som exponerar deras kroppar som viktigaste gärning. Dom ska vara bra på att agera, skådespela och gå in i karaktärer skrivna med ord. Dom ska få dessa skrivna karaktärer att leva och om dessa karaktärers största bedrift redan på pappret är att vara vackra, snygga eller sexiga så vill jag skicka en spottloska på alla dessa skyldiga manusförfattare också.

Skräckfilmsgenren är den mest konventionella genren i filmhistorien. Den följer nästan alltid samma mönster och den finns till för att skrämmas och underhålla med skräckinfluenser. Det kommer sällan en skräckfilm som bjuder på något vi inte redan sett. Trots det är den begränsade storyn för mig inte det största problemet varken i skräck eller någon annan genre, för en dålig story kan fortfarande lyftas av karaktärer med verklig karaktär som porträtteras av talangfulla skådespelare.

En film som prioriterat vackra, snygga och sexiga karaktärer framför realism eller djup kan dock inte överträffa en film med helt vanliga skådespelare utan ”anständighet” men med sann karaktär. En film som prioriterar vackra snygga och sexiga karaktärer framför realism eller djup kan knappt ens överträffa en dålig story.

Om jag kunde få världen att ändra utseendehysterins ologiska, omvända prioritetsordning så skulle mycket förbättras (inte minst i film och skräckfilm), men tyvärr är det könet som har övermakten i den här frågan, oavsett vilket kön könet har.

Vi spelar alla med i det fördummande spelet. All film och dess skådespelare med behovet att gå minst plus minus noll har blivit Twilight och ingen tycks bry sig.

Filmåret 2012: Årets Jessica Chastain award

Årets Jessica Chastain award – till ”the hardest working person in acting business”, går till…

Matthew McConaughey!

eftersom han är med i nästan alla filmer och eftersom han dyker upp i alla filmer som man absolut inte räknat med att han ska dyka upp i.

Redan 2011 bestämde han sig för att ge upp trygghetstänkandet att ”type-casta” sig som inoljad, snygg, surferdude i kassa romantiska komedier. Han insåg att han snart kommer vara för gammal för att få roller i sin beprövade genre-nisch. Så vad göra?

I ett försök att liva upp sin karriär ber han sin agent upplysa hollywood om att han vill ha utmanande roller där han får chans att visa nya sidor av sig själv. Fler borde definitivt pröva. Han mjukstartar genom The Lincoln Lawyer (2011) och Bernie (2011).

Sedan tar han det ett steg ytterligare med rollen som slemmig yrkesmördare i Killer Joe (2011), tragisk strippare i Magic Mike (2012), trilskande utredare i The Paper Boy (2012) och brottsling allierad med barn i Mud (2012).

Som om inte det räckte tar han ytterligare ett par steg inför nästa år i och med en roll i Martin Scorseses The Wolf of Wall Street och oscarsstoffet som utmärglad HIV-positiv i Dallas Buyer’s Club, bland annat.

Jag var nog inte ensam om att ha honom som ett av få riktiga hatobjekt inom skådespelarvärlden innan denna motivationsförvandling, för innan var min stämpel på honom ”värdelös toyboy-utvikskille med uppkäftigt utseende och noll intresse för kvalitet”. Nu är han plötsligt en man jag börjar beundra.

Definitivt årets stora utropstecken på skådespelarfronten, på samma sätt som Jessica Chastain var med i alla filmer 2011 (The Tree of Life, Take Shelter, The Help, The Dept, Coriolanus m.fl.) och typ alltid spelade brallan av de kvinnliga konkurrenterna.

Nu är McConaughey inte riktigt så bra, men hans uppgång är värd all beröm! Många är dom på senare tid som försöker göra samma förändring som honom – Lindsey Lohan, Zac Efron, Vanessa Hudgens, 50 Cent och Selena Gomez bland annat, men ingen har övertygat i närheten av lika bra som honom.