Singin in the rain | Absurd Cinema

Det här är första bidraget till en lång serie där jag med korthet kommer behandla särskilt genomtänkta och/eller överraskande klockrena låtval i filmer genom tiderna – så kallad ”smart filmmusik”. Först ut är det kanske mest logiska valet vad gäller den beskrivningen…

A Clockwork Orange (1971) anses vara en av de mest kontroversiella filmerna genom tiderna, av många anledningar, men kanske mest för sitt ”good old ultra-violence”. Filmen förbjöds totalt i Storbritannien på mästerregissören Stanley Kubricks (Dr.Strangelove, 2001: A Space Odyssey, The Shining) egen begäran och visades återigen först 27 år senare, efter hans bortgång 1999.

Anledningen var att den väckt en så pass stor debatt kring våld på film att Kubricks familj fick hot riktade mot sin egen familj från människor som antingen ansåg sig våldsinspirerade av karaktärerna i A Clockwork Orange men också av demonstranter mot filmen. Eller som Stanley ”IQ 140” Kubrick själv förklarade sitt beslut;

”To try and fasten any responsibility on art as the cause of life seems to me to put the case the wrong way around. Art consists of reshaping life, but it does not create life, nor cause life. Furthermore, to attribute powerful suggestive qualities to a film is at odds with the scientifically accepted view that, even after deep hypnosis in a posthypnotic state, people cannot be made to do things which are at odds with their natures.”

I vilket fall finns det en scen som är lite mer minnesvärd än andra i filmen, nämligen scenen då Alex DeLarge (Malcolm McDowell) och hans ligistgäng bryter sig in hos ett par ute på landsbygden och påbörjar en makaber våldtäkt på kvinnan.

Samtidigt sjunger Alex DeLarge glatt klassikern ”Singin’ in the rain” (som framfördes av Gene Kelly i musikalfilmen med samma namn) och det smarta – jag vågar till och med påstå geniala, med det absurda sångvalet är just att det är så obehagligt opassande glatt med tanke på det fruktansvärda dådet som samtidigt utförs.

Sångvalet är dessutom ett av filmhistoriens häftigaste improvisationer då det var skådespelaren Malcolm McDowell som började sjunga den efter att regissör Kubrick klagat på att han agerade ut den hemska scenen för stelt. Därpå skapades filmhistoria…

Fick en förstapressad originalutgåva av det fantastiska soundtracket till A Clockwork Orange på vinyl av farsan. Roligt och tillräckligt snyggt omslag för att rama in och pryda en vägg med, till och med.

Går ju inte att undvika att börja nynna på ”Singin in the rain” och samtidigt få en bitterljuv känsla i magen av lika delar obehag som av suverän filmkonst, när jag ser det där omslaget. Ett av filmhistoriens mest finurliga låtval.

Det sägs ju att Malcolm McDowell spontant började nynna på melodin under de första tagningarna, varpå Stanley Kubrick insåg det perfekta att massakera den ultimata feelgood-dängan i en så pass otäck scen och därför filmade scenen med endast det låtvalet och sedan satsade alla kort på att få rättigheterna till att använda musikallåten till sin film.

Hade han misslyckats så hade den komplicerade scenen blivit tvungen att omfilmas och antagligen sett helt annorlunda ut. Istället blev det filmhistoria.