Rocky Horror Music: From Her to Eternity (Nick Cave and the Bad Seeds)

En stor del av oktober för mig är att lyssna på stämningshöjande temamusik. En av låtarna jag lyssnar på och som jag vill belysa i text är titelspåret från Nick Cave and the Bad Seeds första platta, From Her to Eternity (1984).

Det är en manisk låt som bankar fram Bad Seeds mest galna ögonblick, tydligt influerat av Nick Caves tidigare band The Birthday Party, som Bad Seeds blev en evolvering av. Rent stämningsmässigt får jag tydliga vibbar av skräckmästaren Edgar Allan Poes berättarkonst, när Cave berättar om en flicka som bor i rum 29, rakt ovanför hans eget. Hur han fantiserar kring vad hon gör där uppe. Hur han hör ljuden av hennes steg. Hur hon gråter om nätterna och hur han fångar hennes tårar i hans mun. Det är ett av Nick Caves mästerverk både poetiskt och rent musikaliskt kreativt.

Stycket tar mer formen av karaktärer, sceneri och manin som uppstår mellan rummen. Det är större pjäspoesi än vad dom flesta pjäser har i sig självt. Och ljudbilden ger känslan av ett förkylt öra som pulserar knastrigt. Som med så många andra av Bad Seeds låtar ser jag den visuella dramatiken så tydligt framför mig – som en film, och samtidigt vet jag att inget visuellt kan klå bilderna som enkommer från själva musiken. Perfekt poesi.

This desire to possess her is a wound
and its naggin at me like a shrew
but, Ah know, that to possess her
Is, therefore, not to desire her.
O o o then ya know, that lil girl would just have to go!
Go! Go-o-o! From her to eternity!

Av någon dum anledning var jag inte mogen nog att ha med detta spår i min avstannade Nick Cave and the Bad Seeds-special jag gjorde för några år sedan. Dom två delar jag hittills gjort av den kan du hitta här, där jag går igenom favoritlåtar av Bad Seeds, från första skivan och framåt …

NICK CAVE AND THE BAD SEEDS 1984-1986 (I JUKEBOXEN: HALLOWEEN-SPECIAL)

NICK CAVE AND THE BAD SEEDS 1986 (I JUKEBOXEN: HALLOWEEN-SPECIAL)

Rocky Horror Music: Dead Man’s Bones

Skådespelaren Ryan Gosling (The Notebook, Half-Nelson, Drive) bildade ett band med vännen och musikern Zack Shields, efter att de träffades genom deras flickvänner (skådespelerskan Rachel McAdams och hennes syster). Bandet fick namnet Dead Man’s Bones och bygger på deras gemensamma kärlek för musik, skräckfilm och läskiga saker. Gitarrer var inte tillåtna och ingen låt fick spelas in med mer än tre tagningar.

Mysig independent-musik, helt klart.

Rocky Horror Music: ”Hammer Horror” (Kate Bush)

Igår skrev jag om Hammer Film Productions, så då känns det passande att idag återuppliva halloweenmusik-serien ”Rocky Horror Music” med att väcka lite minnen till liv för åtminstone vissa genom en hyllningslåt till filmstudion av Kate Bush.

Kate Bush var en av 70- och 80-talets bästa musikförebilder då hon trots sitt tidiga genombrott verkligen var kreativt engagerad i alla möjliga av de moment rollen som artist innefattar, såsom texter, komposition, sång och dans.

Hon upptäcktes av David Gilmour (från Pink Floyd) och byggde en framgångsrik karriär, trots att hon till skillnad från i princip alla andra stora artister inte turnerade. Hon gjorde det endast en enda gång, i början av sin karriär och anledningen till att det inte blev mer har inte framkommit klart och tydligt.

Nästan exakt på dags datum år 1978 släppte Kate Bush från albumet Lionheart singeln Hammer Horror, där hon – 19 år ung, på ett fyndigt sätt skildrar en skådespelarkonflikt rörande Hammer-inspelningen av The Hunchback of Notre Dame.

Kanske inte världens mest halloween-rysliga låt, men kopplingen är oundviklig och ibland kan det vara trevligt att se hur musikvideos kunde se ut före MTV:s födelse…

Rocky Horror Music: Red Right Hand

Scream-filmernas soundtrack skiljer sig från de andra klassiska slasher-serierna (Halloween, Fredagen den 13:e, Terror på Elm Street) då den förstnämnda inte har någon utpräglad instrumental filmmusik (score), men istället valt att lyfta fram fina mix-tapes av tidsenlig pop/rockmusik.

Nick Cave and The Bad Seeds‘ ursköna låt ”Red Right Hand”, från albumet Let Love In (1994) har av Scream-producenterna gjorts till ett inofficiellt ledmotiv, då den förekommer i de första tre filmerna. I Scream 3 dyker den till och med upp i en nyinspelad version kallad ”Red Right Hand 2”, gjord speciellt för filmen. Fantastisk låt och en given, återkommande favorit under halloweentider för mig, tack vare sin stenhårda, mörka ton i text och musik.

Nick Cave är för övrigt en favorit hos mig och ”Red Right Hand” gav ett smakprov på det bäcksvarta, mordiska, kommande albumet vid namn Murder Ballads (1996). Ett mörkare, mer obesvärat ondskefullt album har mina öron aldrig någonsin hört och det hör hemma bland mina tre absoluta favoritalbum – någonsin. De samlade texterna skulle gjort både Edgar Allan Poe, H.P. Lowecraft och Stephen King rättvisa.

Redan på första spåret – med den ironiska titeln ”Song of Joy” förstår du precis vad du har gett dig in på.  Vill du frångå den klassiska halloween-musiken och lyssna på något innerligt som förflyttar dig in i huvuden på dem som tar liv och deras dåd, lyssna då på Murder Ballads en mörk höstkväll. Gärna när du är ute och går, ensam…

Rocky Horror Music: He’s Back (The Man Behind The Mask)

Alice Cooper har en uppenbar förkärlek för skräck vilket präglat större delen av hans mer och mindre kontroversiella karriär. Kanske var det en av anledningarna till att han ställde upp på att sjunga titellåten till den sjätte Fredagen den 13:e-filmen, Jason Lives. Filmen hade en mer distanserad utformning, med flera komiska inslag – bland annat James Bond-blinkningen efter första scenen då Jason gör en pastiche på den obligatoriska Bond-presentationen.

Framför allt minns jag dock filmen för Alice Coopers sångbidrag, som är patetiskt tidsenligt med synthbeat och en fjantig musikvideo som kronan på verket. Det är svårt att se hur Alice Cooper kunde vara bland det farligaste ungdomar kunde intressera sig för en gång i tiden. Musikvideon är dock mycket sevärd för nostalgi, en fånigt katchy låt och en underhållande musikvideo!