Jag behöver inte säga så mycket om The Light Between Oceans (börjar alltså med att ifrågasätta det här inläggets existens). Och även om den utomordentligt lagom korta trailern inte säger så värst mycket heller, säger den allt som behövs.
Derek Cianfrance, som gjorde tunggripande relationsdramerna Blue Valentine (2010) och The Place Beyond the Pines (2012/2013 – läs min tiotaggade tokhyllning här), regisserar och har skrivit adaptionen på M.L. Stedmans roman tryckt 2012, om en kustboende fyrtornsskötare och hans fru, som räddar ett barn från havet och uppfostrar det tillsammans.
Nyligen korade drottningen av skådespeleri – Alicia Vikander (Hotelltrubbel och huvudbry, Ex Machina), ser ut att vara som gjord för rollen som Isabel Sherbourne. Börjar gråthulka bara av trailern och distansera mig mot alla ikoner hon överglänser i sin ursinniga ”tour de force”.
Som pojkvännen (i film som i verklighet) Tom Sherbourne ser vi mästaren Michael Fassbender (Hunger, Shame), som äntligen tycks ha fått material värdig hans talanger igen efter några års sökande. Som om inte det vore nog, är alltid respektabla doldisen Rachel Weisz (The Fountain, Oz the Shit and Shut the F*ck Up) med.
Laddningen denna sammanlagda kemi ger mig – inklusive den stämningsfyllda kustetableringen, är överjordlig. Jag känner bara att jag vill gå ut i havet med nakna fötter och låta den här vågen av kvalitativt drama S-K-Ö-L-J-A Ö-V-E-R M-I-G helt och hållet. Take me! I’m yours.
Filmen har förväntad premiär internationellt framåt september, men kanske dyker den upp på Cannes om ett par månader innan dess?
Absurd Cinema 