Etikettarkiv: Q&A

Twin Peaks Uppsnack #10: Premiär 21 maj! 4 timmars premiär! 18 timmar totalt! Lynchs egna ord!

Twin-Peaks-Nyheter-headerTwin-Peaks-spoilers-header

Previously on Twin Peaks:
Förväntningar och info kring måndagnattens Twin Peaks-presentation på Television Critics Association Winter Press Tour 2017…

 

I detta uppsnack:

Premiär 21 maj! 4 timmars premiär! 18 timmar totalt! Lynchs egna ord!


twin-peaks-premiere-date

”In the beginning, many years ago, Mark and I – as if lost in the wilderness – as it always is in the beginning, we seemed to find some mountain and we began the climb. And when we rounded the mountain we entered a deep forest, and going through the forest for a time the trees began to thin, and when we came out of the woods we discovered this small town called Twin Peaks. And we got to know many of the people in Twin Peaks and the people who visited Twin Peaks, and we discovered a mystery. And within this mystery were many other mysteries, and we discovered a world, and within this world there were other worlds. That’s how it started, and that’s what brings us here today, and the story continues.” — David Lynch (TCA 2017)

Natten blev en jackpot! Redan på Showtimes introduktion 22.45 avslöjade showtimebossen David Nevins att nya Twin Peaks får världspremiär på Showtime och alla deras streamtjänster söndagen 21 maj, 21.00 (amerikansk tid). Han talade inte om serien i formen av avsnitt, men första avsnittet kommer vara 2 timmar. Direkt efter kommer nästföljande 2 timmar släppas online på deras streamtjänster i förväg till alla kunder och sedan sändas tillsammans söndagen därpå. Hela serien är 18 timmar och resterande 14 timmar kommer släppas nästföljande söndagar, en timme åt gången.

Allt som allt innebär detta att nya Twin Peaks kommer sändas i 16 veckor – fyra månader, och vara över (för gott?) i september ungefär. En HEL sommar med Twin Peaks, skrivet av David Lynch och Mark Frost, regisserat av David Lynch!

c1xwvqhweaa_whz

David Nevins och programchefen Gary Levine har sett samtliga 18 timmar tillsammans med Lynch (som tog för vana att servera donuts och kaffe på visningarna) och beskriver upplevelsen så här;

“David Lynch is one of the great film masters of my lifetime. I think this is the pure heroin version of David Lynch and I’m excited to put it out.”

“The thing about Twin Peaks, and this new version of Twin Peaks, is it rewards close watching. It was an original social media discussion show before the tools of fan engagement really existed. That’s one reason why David is so particular about secrecy. It will really reward close watching and piecing things together over time.”

Detta hintar starkt om att Lynch inte lär ha tappat intresset för den surrealism, mystik och symbolik som tidigare Twin Peaks och hela hans karriär präglats av när den varit i sitt esse. Kan nya Twin Peaks bli en mindfuck i stil med Inland Empire (2006), till och med? Lägg märke till detaljerna.

Nevins om serien kan få fler avsnitt efter dessa 18;

“It’s designed to be a close-ended, one-time event.”

Han gav också en antydan om att inga trailers – åtminstone som avslöjar något, är att vänta innan premiären 21 maj;

“I don’t know whether we’re going to have a traditional trailer. You might start seeing some filmed pieces coming out but there definitely won’t be trailers that give away all the big plot points as is traditional in the movie business.”

Hur Nevins höll koll på Lynch i redigeringsprocessen och en liten antydan om kärnan av seriens innehåll;

“We talked. I wouldn’t call it traditional notes. But we had deep discussions on the script and on the cuts. But it was David’s choice what to do and what not to do […]. The core of it is Agent Cooper’s odyssey back to Twin Peaks.”

Vi kan alltså som förväntat räkna med att Dale Cooper (Kyle MacLachlan) är seriens huvudfigur även denna gång.

twin-peaks-revival-details-pic

När klockan slog 2.00 (svensk tid), innan fem av seriens skådespelare skulle svara på frågor tillsammans trots munkavel, äntrade David Lynch själv scenen helt utan förvarning. Från pressuppbådet ljudade ett euforiskt sus. Under 20 minuter var Lynch karaktäristiskt kortfattad och jordnära kryptisk (rolig kombo), efter en längre introduktion (se inledningen av inlägget). Frågorna haglade som aldrig förr. Detta var några saker han svarade på…

Om hur Lynch och medskaparen Mark Frost samarbetar på manusstadiet;

“We work together on Skype. Mark lives in Ojai and I live in the Hollywood, and we Skype and write together.”

På frågan om han märkt av den höjda temperaturen kring serien sedan comebacken avslöjades för drygt två år sedan;

“I’m too in the middle and I don’t go out much. But I’m very happy in this world and how things are going.”

Om han minns ögonblicket när han ville bli en berättare;

”No, I don’t. I wanted to be a painter.”

Om hur det var att spela in originalserien;

”I didn’t really know about television. We just were telling the story.”

Vad han gillade mest med originalserien från 1990-1991;

“I’ll tell you what I loved – the pilot for Twin Peaks. That for me set the tone, and made the world and the characters for me. That’s started the thing and I felt really good bout that and that mood and those characters and fell in deep, deep love.”

Vad som hände med originalserien i andra säsongen för 25 år sedan;

”What killed Twin Peaks originally was ‘who killed Laura Palmer?’ was a question we didn’t ever really want to answer. That Laura Palmer mystery was the goose that laid these little golden eggs. At a certain point we were told we needed to wrap that up, and it never really got going again after that.”

Hur det var att spela in på miljöerna i nordvästra USA igen, där originalserien spelades in;

”Both the same and different.”

På frågan om långfilmen Twin Peaks: Fire Walk With Me (1992) kommer spela roll för nya seriens innehåll;

”It’s the story of Laura Palmer’s last seven days and very much important with this.”

Detta är givetvis självklart, men jag har längre haft uppfattningen att kommande Twin Peaks kommer inneha en ton jämförbar med Fire Walk With Me vad gäller symboliskt berättande och starkare ton av mörker i den absurda världen.

Hans uttalande varken förnekar eller bekräftar detta, men det är bara att studera dom avsnitt Lynch regisserade av originalserien och du ser att dessa ingredienser är mycket starkare förekommande där än i övriga serien – drömmar, visioner, symbolik och död. Då han regisserat alla 18 nya avsnitt lär det blir som att gå rätt in i den lynchiska tunneln, utan avbrott.

Det kommer knappast bli som Inland Empire i och med att det här är Twin Peaks och eftersom Mark Frost finns där som den logiska, linjeritande motorn. Men ”the pure heroin version of David Lynch” beskriver enligt mig essensen av Twin Peaks, som hans tidigare regi förgyllt serien med.

david-lynch-twin-peaks-2

Detta är hans egna ord kring hur hans regi har förändrats sedan tidigare produktioner och hans syn på det han åstadkommit denna gång;

”It was just the same as all the others. I see it as a film, and a film in parts is what people will experience.”

Detta innebär förmodligen att avsnitten inte nödvändigtvis ens avslutas med cliffhangers eller upptrappande dramaturgi annat än den överhängande – som en 18 timmar lång film med andra ord. Jag har otaliga gånger beskrivit detta som det för min smak optimala sättet att berätta en TV-serie och det närmaste detta jag upplevt annat än från miniserier är med första säsongen av True Detective (2014).

Märk väl att även Showtime nämner i artiklar och från pressfolk nämner serien i timmar och inte avsnitt, vilket följer Lynchs och Frosts delade syn på hur dom format nya Twin Peaks sedan den tunga manusbibeln skissades fram.

Lynch kommenterade sedan Nevins speciella hyllning av honom och nya serien mer lättsamt;

”I hear heroin is a very popular drug these days.”

När skådespelaren Kyle ”Dale Cooper” MacLachlan intervjuades i farten efter Lynchs snabba visit inför pressuppbådet frågade en journalist om Lynch brukar vara mer kommunikativ med sina skådespelare än vad han är med journalisterna. Kyle MacLachlan vände på det;

”You guys got a lot. He must really like you.”


 

Kommande dagar driver jag igång min recensionsföljetong av säsong 2, för att sikta på att fullfölja detta projekt i lagom tid före 21 maj. Recensionerna av hela säsong 1 hittar du här, i tur och ordning.

Lite analyser av Twin Peaks säsong 1-2 samt långfilmen kommer även kunna dyka upp lite oregelbundet, parallellt. Trevlig fortsättning och på återseende. Vi har en sprudlande vår och drömlik sommar framför oss.

Följ nedräkningen här, om du inte är upptagen.

P&LFF 2013: Jeunesse (2012)

P&LFF-header

Jeunesse-pósterGenre: Drama, Självbiografi, Ungdomsskildring
Regi: Justine Malle
Manus: Justine Malle, Cécile Vargaftig
Längd: 72 min
Skådespelare: Esther Garrel, Didier Bezace, Émile Bertherat, Johannes Oliver Hamm

Jeunesse är en fransk självbiografi av filmskaparen Justine Malle – dotter till den kände franske regissören Louis Malle (Le Feu Follet, Atlantic City U.S.AA Revoir les Enfants) som gick bort vid 63 års ålder 1995.

Filmen skildrar Juliette vid 20 års ålder när hon lever ett liv som vilken annan ung tjej som helst. Hon går i skolan och blir kär i en klasskamrat men vill inte ha något seriöst förhållande. Hennes respekterade filmregissör till far blir plötsligt svårt sjuk och förändras snabbt till det sämre, vilket blir väldigt svårt för Juliette att acceptera. Hon tvingas kämpa mellan hennes perfekta liv och vetskapen att hennes älskade far snart ska dö.

Inför visningen på Peace & Love Film Festival av filmen Jeunesse fastnade jag för handlingsbeskrivningen att filmens kvinnliga huvudkaraktär lever ett perfekt liv. Med ”perfekt” tolkar jag det som ett helt vanligt liv utan några särskilda bekymmer eller spektakulära händelser.

Det är inte ofta filmer dramatiseras med den idén då en publik ofta räknar med att film ska bjuda på något utöver det vanliga. En främling dyker upp. En sällsynt chans skymtas. En dröm blir till verklighet.

jeunesse-justine-malle-01

I den här filmen är det istället en vanlig ung kvinna som verkar vilja vara ensam mycket och inte vill känna sig bunden. Samtidigt vill hon utvecklas och uppleva saker. Hennes far blir sjuk och hennes vardag blir distraherad av en annan, tyngre vardag. Det är nog så intressant enligt mig och får inte underskattas!

Jeunesse är verkligen en självbiografisk historia. Justine Malle sade själv på en Q&A efter filmen att 90 procent av det vi ser i filmen har hänt på det viset. Hon distanserar dock sitt eget liv genom vissa markörer. Dels heter huvukaraktären ”Juliette” och inte Justine. Detsamma gäller även alla andra karaktärer i hennes liv. Fadern i filmen är en älskad, gammal regissör men han ser inte ut som Louis Malle.

Filmen utspelar sig inte ens i mitten av 90-talet utan i modern tid. Det sistnämnda fungerar lika bra ur budgetsynpunkt givetvis, men jag gillar ändå valen sammantaget för att hålla någon slags barriär mellan sitt eget liv och filmens skildring av det.

Jeunesse6

Filmen är också väldigt välgjord rent detaljmässigt och det märks att det finns hjärta bakom massor av ögonblick som inträffar i den (en scen innehållandes Bob Dylan-musik sitter kvar särskilt starkt). Jag förstår verkligen karaktären Juliette och allt är väldigt äkta.

Juliette är en stark kvinnlig karaktär som inte är intresserad av typmotiven för kvinnor på film. Hon vill inte sträva efter förhållanden, hon stirrar inte beundrande av underlägsenhet på hennes medmänniskor och hon är mest av allt intresserad av filosofi och att utvecklas snarare än kärlek och trygghet.

Justine Malle nämner dessutom på festivalens Q&A hur hon i verkligheten inte tror på begreppet fascination i studerandet av idoler vilket är en hel filosofi i sig. Jag älskar hur hennes personlighet och filmens version så pass tydligt speglar varandras ståndpunkter.

Jeunesse1

Utöver filmskaparen Justine Malles känsla för att berätta hennes historia så vill jag också särskilt hylla huvudrollsaktören Esther Garrel (Camille Redouble) då hon känns som klippt och skuren för karaktären i precis alla känslolägen.

Jag fastnar särskilt för hennes sätt att agera ut och gestikulera med hennes händer och armar, vilket jag verkligen kan koppla till en kreativ personlighet och särskilt förståeligt ifall denne har en regissör till förälder. Hon förstår verkligen sin karaktär, tänker jag gång på gång.

Regissören och förlagan Justine Malle ger en klockren förklaring till varför Garrel var klockren för rollen på filmens Q&A. Malle berättar att hon prövade flera skådisar för rollen men fastnade för Esther Garrel just för att hon visste hur Justine Malles skrivna repliker skulle sägas för att låta naturliga.

Jeunesse3

En självklarhet givetvis, men den underliggande förklaringen tror hon dock ligger i att Esther Garrels pappa också är en meriterad regissör så deras liv påminner om varandra. Pappan heter Philippe Garrel och har bland annat regisserat Velvet Underground-sångerskan Nico många gånger, så Esthers utåtagerande konstnärsrörelser får en högst nanturlig förklaring.

Scenerna i filmen då karaktären Juliette umgås med sin borttynande far är dessutom enormt rörande och fina, med en tragik som är närvarande för många av oss som förr eller senare kommer i kontakt med samma situation i våra liv. Det tär på känslorna att se hur far och dotter bägge är införstådda med faderns försämrade tillstånd.

Vill du se en välberättad och välagerad film om bördan av att se en närstående sakta försvinna, men minst lika mycket se en film om en kvinna på väg att bli vuxen och som visar det utan någon som helst överspelad filmdramatik, då är Jeunesse – internationellt kallad Youth, en film att kolla upp framöver! Justine Malle har skapat en suverän ungdomsskildring.

BetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelAliveBetygReelGhostBetygReelGhost

Fotnot: Prisutdelningen på Peace & Love Film Festival har precis avslutats och Jeunesse vann priset som ”Best Film”! Dessutom vann huvudrollsinnehavaren Esther Garrel priset som ”Best Talent” tack vare hennes skådespeleri, så jag kan inte säga annat än att juryn röstade helt rätt i dessa fall!

Filmen har just precis nu haft sin premiär i Frankrike – precis efter visningen på Peace & Love Film Festival, och jag är övertygad om att tongångarna kring Louis Malles dotter Justine Malle kommer vara mycket goda för med den här filmen kan hon stå helt på sina egna meriter.