Etikettarkiv: Psycho

The Hitcher (1986)

Halloween-banner-2015969701

Genre: Thriller, Terror, Rysare, Mysterium
Produktionsland: USA
Svensk titel: Liftaren
Manus: Eric Red
Regi: Robert Harmon
Längd: 97 min
Budget: Cirka 6 000 000 dollar (USA)
Skådespelare: Rutger Hauer, C. Thomas Howell, Jeffrey DeMunn, Jennifer Jason Leigh

The terror starts the moment he stops.

På väg mot San Diego färdas den unge Jim Halsey genom Texas ogästvänliga öken. Regnet piskar ner och och det är mörkt. Jim är trött och uttråkad. När en liftare plötsligt lösgör sig ur dunklet ser han sin chans till lite trevligt sällskap.

thehitcherd1by4 mhjlu3twtmmuj1e4uadp

För upplevelsens skull rekommenderar jag att läsa denna recension först efter att du sett The Hitcher från 1986.

Med sin ökenmiljö – mäktig och ljuvlig med öppna vyer, mörkertyngda blixtnedslag i ösregn och stekheta dagar, plockar The Hitcher fram USA:s bästa sidor. Passande nog och inte helt oväntat fick manusförfattare Eric Red (som skrev Near Dark och Blue Steel åt Kathryn Bigelow) idén till filmen när han under en lång bildfärd från New York till Austin lyssnade på The Doors atmosfärshymn ”Riders on the Storm”.

hitcher7 hitcher trucks

Inramningen är väldigt pirrande skön på ett nästan mer 70-talsaktigt vis än 80-tal, men med 80-talets mer action/dramatikdopade ”ta i från tårna”-inslag. Som om Spielbergs mysiga ökenjaktsfilm Duel (1971) genomgått en carpenterskolad nervrenovering skriven av Stephen King och understödd av Cannon Films rejäla skitighet.

Kultskådisen Rutger Hauer (Blade Runner, Sin City, Hobo with a Shotgun) äger i antagonisttitelrollen, definitivt. Skulle jag träffat honom i verkligheten under den tiden hade jag identifierat honom som denna films skrämmande terrorpsykopat, vilket är ett oerhört starkt postulat för en bra rollprestation. Hans ansiktsuttryck bär rovdjurets avvaktande uttryck av sadistisk överlägsenhet när det leker med sitt byte, redo att låta bytet ge signal för när det är dags att avsluta. En triumfartad skådespelarshow och både karaktärens motiv och utförande delar personligheten av The Joker från Batmans olika universum, är något jag tänker på.

resizeofothercopcars3stars010027homagetomadmaxff9.1508 the-hitcher-jennifer-jason-leigh1

Jennifer Jason Leigh (The Hateful Eight, Dolores Claiborne, Last Exit to Brooklyn) får inte heller glömmas bort i hennes biroll som den avslappnade, ungdomliga ökenservitrisen Nash. Magnetiskt utseende javisst, men hon visar hur självsäkert och avslappnat karaktäriserande plockar fram en karisma som skapar en intressant, levande person utifrån manusets enkla penseldrag. Jag har tidigare aldrig hållit med dem som berömt Leighs utseende, utan jag har nöjt mig med att kalla henne en mycket bra skådespelare som tyvärr glömts bort ganska rejält fram tills nu, i och med hennes stora comeback i The Hateful Eight och kommande roller i både fortsättningen av Twin Peaks och biografin oom presidenten Lyndon B. Johnson. Men hennes nämnda självsäkerhet och karisma i kombination med utseendet här får mig nästan att bli kär.

Nackdelarna med filmen bryr jag mig inte jättemycket om utan kan se förbi för all del tack vare det bra, men det saknades en hel del logik i hur tingen föll sig. Hur hotet kunde dyka upp från ingenstans mitt på öppen ökengata exempelvis. Men sånt har vi köpt i var och varannan film och det är grejen med film, att sånt kan hända där.

the_hitcher_06_stor CbxP8hNWEAUKlPY

Det gjorde istället följdaktligen att jag som tittare länge övervägde teorin att hotet var huvudkaraktärens paranoida, galna inbillning, vilket tillförde något mer till inlevelsen snarare än stukade den. Det är viktigare än realism, plotholes och logik. För kan det inte vara så, att den jagade och jägaren på sätt och vis är samma person?

Oavsett hur det egentligen ligger till är The Hitcher en sådan film som har den oerhörda psykologiska förmågan att göra med liftarna vad Jaws / Hajen (1974) gjorde med hajarna och Psycho (1960) gjorde med duscharna – plantera en paranoia som får dig att tänka efter minst en gång extra för resten av ditt liv, innan du plockar upp en liftare…

Målgruppschecklist (mängdvärdet):
2 – 
Hjärna (komplext värde)
2 – 
Hjärta (emotionellt värde)
2 – 
Sentimentalitet/Romantik
3 – 
Barnförbjudet
1 – 
Feelgood
2 – 
Budskap
3 – 
Obehag
1 – 
Humor
4 – 
Action
2 – 
Prat

tumblr_llzn7aF8MJ1qcoaf4o1_r1_500 Hitcher 1

Betyg:
4 – 
Atmosfär
4 – 
Dramaturgi
2 – 
Dialog
4 – 
Skådespelare
4 – 
Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
4 – 
Foto
4 – 
Musik
4 – 
X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
2 –
 Lekfullhet (experimentiell lust)
3 – 
Omtittningsvärde
————
35/50 – 
Totalt

SYD-Betyg-08


maxresdefault

I spåkulan: Alfred Hitchcock and the Making of ‘Psycho’

2013 beräkas premiären för den kommande filmatiseringen av Stephen Rebellos undersökande bok om den legendariske regissören Alfred Hitchcocks svårigheter kring filmandet av Psycho, som passande nog fått namnet Alfred Hitchcock and the Making of ‘Psycho’.

Motgångarna för Hitchcock började redan när han skulle sälja in filmidén till Paramount och de spolade påfundet att han skulle gå ifrån sin genre och göra skräckfilm, när de hellre ville att hans kontrakt med dem skulle innefatta lättsamma publiksuccéer (bland annat en film med Audrey Hepburn, som tvingades läggas på is efter att hon blev gravid). Dessutom trodde de inte att den kontroversiella filmen skulle bli någon succé.

Hitchcock insisterade och hoppades få göra filmen om han använde samma produktionsteam och budget som ett vanligt avsnitt av hans tv-show, Alfred Hitchcock Presents, men inte ens det gick de med på. Han bytte studio till konkurrerande Universal och erbjöd sig att göra filmen utan någon lön och med eget produktionsbolag, vilket fick dem att ge med sig, trots svårigheter även där.

Sedan följde en lång process av problemfyllt manusarbete där bokens karaktärer omformades kraftigt. Slutligen kunde de påbörja den efterlängtade inspelningen och knyta åt sig filmens stjärnor på kraftigt sänkta löneavtal tack vare Hitchocks rykte. Övrig intressant trivia angående att filmen är svartvit trots att den spelades in 1960 beror dessutom till huvudsak på att det höll nere filmens budget.

Inspelningsdagarna var begränsade och filmens huvudrollinnehavare tilläts improvisera så länge det inte påverkade kameravinklarna, vilket bidrog till Anthony Perkins ikoniska prestation i rollen som Norman Bates – den kanske bästa skådespelarinsatsen genom tiderna. Och Psycho ändrade förutsättningarna totalt vad gäller skräckfilmsgenren och den psykologiska thrillern, så pass att alla skräckfilmer som gjorts därefter har Psycho att tacka för väldigt mycket.

Inspelningen av filmen om inspelningen av filmen Psycho börjar om en månad, i april. Förutsättningarna finns absolut för en mycket intressant filmskaparskildring och det gör mig givetvis förväntansfull i dubbel bemärkelse! Tydligen kommer extra energi läggas på Hitchcocks personliga relation till sin hustru Alma, under arbetet med filmen, vilket även det är en sida av Hitchcock som vi inte redan sett och hört allt om.

Här är en liten genomgång av skådespelarna som har fått privelegiet att spela de klassiska filmpersonligheterna…

Alfred Hitchcock / Anthony Hopkins
Hannibal Lecter som Alfred Hitchcock! Anthony Hopkins har dock slagits för att få den här rollen under flera år så det är inte enbart frågan om något star-casting-beslut här. Likheterna mellan Hopkins och Hitchcock är ju inte slående då Hitchcock har en så extremt personlig karaktär till utseendet som är omöjlig att härma, men Hopkins är ju både brittisk och besitter en fantastisk aktörförmåga, så det enda jag egentligen oroar mig här är hur pass mycket smink och kostym de lär gå in med för att omforma Hopkins rent utseendemässigt. Dock har de ju vissa likheter åtminstone på bilden ovan. Det enda som behövs är väl just hundhängkinderna och ett något mer fisförnämt ögonuttryck, typ. De delar dock ofta samma smil när de brister ut i leende, faktiskt!

Alma Reville / Helen Mirren
Alma är den minst välkända personen i sammanhanget, men jag gissar att rollen blir desto mer intressant att följa i filmen och att Helen Mirren kan göra den bra är jag inte det minsta osäker på. Hon kan mycket väl bli filmens mest positiva punkt skådespelarmässigt just eftersom hon lär stå för de intressanta scenerna som visar Hitchcocks mer privata karaktär – en sida som han verkar ha värderat högt och som manusförfattaren tillika förlagans författare – Stephen Rebello, har lagt ner extra energi på i manusutvecklingen.

Anthony Perkins / James D’Arcy
En skådis jag inte kände till särskilt mycket förens jag insåg att det är hans som är Sherlock Holmes i tv-serien Sherlock. Dock hajade jag till direkt när jag såg bilder på honom och direkt såg slående likheter med Anthony Perkins. Det hetaste namnet till rollen på förhand har varit Andrew Garfield, men han är upptagen och dessutom ser jag hellre det mindre kända namnet istället för en upphausad stjärna, då det brukar bli så att man ser personen bakom mycket lättare om det är någon välkänd.

Janet Leigh / Scarlett Johansson
Johansson är en respekterad skådespelerska och enda nackdelen för henne är väl egentligen att hon är lite för snygg för rollen som Janet Leigh, men hon tillför ju sex appealen som Leigh hade i Psycho. Viktigt att tänka på är ju att hon inte spelar karaktären i Psycho, utan skådespelerskan som spelade karaktären i Psycho. Jag tror inte det ska vara några problem för henne och ska bli spännande att se Johansson i en sån, biografisk roll.