Etikettarkiv: Leonardo DiCaprio

The Revenant (2015)

Mkrorecensioner-header

Dags att försöka göra lite skäl för benämningen ”mikrorecensioner” efter att mest använt uttrycket som en fräsig header till mina recensioner dom senaste månaderna, allt medan mina texter växer sig tillbaka till vanlig övervikt. Jag borde tänka mer ”hellre recensera samma film två, tre gånger om jag kommer på mer och mer att säga” istället för ”hela kortleken på bordet”. Inget fel i att skriva långa recensioner, men ibland räcker det att en åsikt är just en åsikt och inte argument för en hel livsfilosofi. Åtminstone ibland. En text behöver inte rymma allt, alltid.

Jag har recenserat The Revenant en gång tidigare, för fyra månader sedan i samband med Oscarsgalan.



fb94f76f6a73ca7b5d5c5ec4e79b9c29

Genre: Drama, Äventyr, Thriller, Western, Hämndhistoria, Rape-and-revenge
Produktionsland: USA
Manus: Alejandro González Iñárritu, Mark L. Smith (delvis baserad på en bok av Michael Punke)
Regi:
Alejandro González Iñárritu
Längd:
 156 min
Skådespelare:
Leonardo DiCaprio, Tom Hardy, Domhnall Gleeson, Will Poulter, Forrest Goodluck, Paul Anderson, Kristoffer Joner, Joshua Burge,Duane Howard, Melaw Nakehk’o, Fabrice Adde, Arthur RedCloud, Christopher Rosamond, Robert Moloney, Lukas Haas, Brendan Fletcher

”I ain’t afraid to die anymore. I’d done it already.”

Historien utspelar sig på 1820-talet och kretsar kring Hugh Glass, en man som bestämmer sig för att hämnas på männen som lämnade honom att dö efter en björnattack.

MTM1MTQ0MzIxMDI1Mjg0NTc0

Jag gillade verkligen andligheten. Den andliga närheten till naturen, som kan sägas vara filmens egentliga huvudkaraktär. Däremot håller jag med Bret Easton Ellis (i hans åsikter om filmen hämtade ur hans lyssningsvärda podcast) om att filmen inte behövde lyfta upp ett så tydligt budskap till åskådaren, som den gör i slutsekvensen. Filmen vill liksom skita ur sig en mening för att rättfärdiga resan dit, men filmer – inte minst av det här poetiska slaget, behöver inte vara lika övertydliga och predikande som disneymoralkakor. Bortsett från det; en bra, onödigt dyr film, men ändå ovanligt bra just för att vara en så dyr film.

Sex symbolSexIndianspalten: Filmens enda egentliga kvinna är huvudkaraktärens heliga urinvånarfru, som symboliseras likt hans vakande ängel. Jag gillar det. Jag gillar indianer som en symbol för hur människor kan komma närmare naturen, istället för imaginära gudar som mest används som lockbete för undergivelse och skyddsrum åt välbärgade samhällens skuld.

The-Cinematography-of-The-Revenant-4

Och vi urbana människor gillar att kontrastera indianer mot oss och skildra dom största kontrasterna – goda eller onda i framtoningen. Det kan kännas klyschigt håller jag med om, då det blir ytterligheterna som framställs. Karikatyrer eller stereotyper snarare än personligheterna. En indian är alla indianer. Men tänker vi bortom människor, har till och med indiankarikatyren mycket att säga i skildrandet av mönstren i aktionen. Handlingarnas utgång snarare än personernas trovärdighet.

Mänskliga ideal säger ofta mer om människan, än trovärdiga individer. Precis som vi valt att låta mytologiernas gudar vara dem som skildrar den urbana människans kval, snarare än människan själv. Den stora framför den lilla. Indianer har i den urbana människans ögon blivit något av ett gudaväsen, liksom DiCaprios vakande ängel i The Revenant.

Målgruppschecklist (mängdvärdet):
2 – Hjärna (komplext värde)
3 – Hjärta (emotionellt värde)
4 – Sentimentalitet/Romantik
2 – Barnförbjudet
1 – Feelgood
4 – Budskap
3 – Obehag
1 – Humor
4 – Action
1 – Prat

revenant-gallery-13-gallery-image

Betyg:
4 – Atmosfär
3 – Dramaturgi
3 – Dialog
4 – Skådespelare
4 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
5 – Foto
2 – Musik
2 – X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
3 – Lekfullhet (experimentiell lust)
3 – Omtittningsvärde
————
33/50 – Totalt

SYD-Betyg-07

Dessa vinner på Oscarsgalan 2016 – del 2 av 2

oscars-2016-nominations-snubs-discussion

Här är andra halvan av dom 24 kategorierna på Oscarsgalan 2016 och vilka jag tror vinner, samt mina funderingar (första halvan hittar du här).

Bästa långa och korta animerade, långa och korta dokumentär, kortfilm, bästa skådespelare, bästa regi och bästa film ska koras. Vad gäller dessa kategorier känner jag mig faktiskt ganska säker.

Dom nominerade som är markerade med kursiv text är dem jag skulle överväga att prisa om jag själv satt i slutjuryn.

Inatt smäller det!


rileys-emotions-inside-out1

Best Animated Feature
“Anomalisa”
”Boy And The World”
“Inside Out” VINNER
“Shaun The Sheep Movie”
”When Marnie Was There”

Kommentar: Roligt att en alternativ film som Anomalisa finns med i mixen, som trevligt nog inte enbart består av cirka tre stycken blockbusters. Rätt nöjd med denna blandning. Det hade varit roligt om svårmodiga smalfilmen Anomalisa vann framför gulliga – men ändå svårmodiga, Inside Out, men vinner gör den sistnämnda garanterat. Efter att ha sett den har jag insett att jag gillar den desto mer dessutom, då blandningen mellan psykologi och fantasiland passar mig som handen i handsken.


 

maxresdefault

Best Animated Short Film
”Bear Story”
”Prologue”
”Sanjay’s Super Team”
”We Can’t Live Without Cosmos”
”World Of Tomorrow” VINNER

Kommentar: Det kan gå lite hursom i dom mindre priskategorierna, men jag tycker mig ha sett att smått abstrakta World of Tomorrow har uppskattats lite mer när folk fått säga sitt om dom animerade kortfilmerna. 8,2 på IMDB säger också en del.


 

250c4b3d26f60813b161230826784d9f-maxresdefault

Best Documentary Feature
“Amy” VINNER
“Cartel Land”
”The Look Of Silence”
”What Happened Miss Simone”
”Winter On Fire: Ukraine’s Fight For Freedom”

Kommentar: Amy har haft mest ”buzz” kring sig och är den dokumentär med mest utrymme för empati, vilket den vinner på jämfört med The Look of Silence. Det är också den enda av dokumentärerna jag sett. Tråkigt att inte den andra ”club 27”-skildringen Cobain: Montage of Heck fick vara med, då den var mer komplex både i form och innehåll men också mest gripande för mig personligen.


 

theLASToftheUNJUST-Photo3-2012-ClaudeLanzmann1

Best Documentary Short Film
”Body Team 12”
”Chau, Beyond The Lines”
”Claude Lanzmann: Spectres Of The Shoah” VINNER
”A Girl In The River”
”Last Day Of Freedom”

Kommentar: Body Team 12 kanske träffar juryn, men eftersom Spectres of the Shoah är en dokumentär om skapandet av tidernas mest episka dokumentärfilm, om förintelsen av judarna under andra världskriget, så tror jag att den ligger ännu bättre till. Judar och dokumentärfilmskapande bör inge intresse.


 

Shok

Best Live-Action Short Film
”Ave Maria”
”Day One”
”Everything Will Be Okay”
”Shok” VINNER
”Stutterer”

Kommentar: Shok handlar om två pojkar vars vänskap testas under kriget i Kosovo och Stutterer handlar om en stammande typograf (om det är så det kallas) som ställs inför en svår utmaning. Tyngden i den förstnämnda väger mest och har högst betyg på IMDB, så det får bli den.


 

SonofSaulCannes

Best Foreign Language Feature
”Embrace Of The Serpent”
“Mustang”
“Son Of Saul” VINNER
“Theeb”
“A War”

Kommentar: Kryptiskt berättade Son of Saul från Ungern har varit favoriten hela tiden och ämnet med koncentrationsläger brukar fungera på juryn. Men, detta är en kategori som kan överraska, så inget är helt hugget i varken guld eller sten ännu.


 

screen-shot-2016-01-14-at-10-06-19-am

Best Supporting Actress
Jennifer Jason Leigh – “The Hateful Eight”
Rooney Mara – “Carol”
Rachel McAdams – “Spotlight”
Alicia Vikander – “The Danish Girl” VINNER
Kate Winslet – ”Steve Jobs”

Kommentar: Kommer svenska Alicia Vikander att vinna? Både tidigare vinnaren Kate Winslet och Rooney Mara flåsar henne i nacken, men den moraliska vinnaren är ändå Vikander, som visar en nakenhet i sin känsloleverans som nästan ingen annan. Det är verkligen inte bara vi i Sverige som förälskat oss i hennes skådespeleri. Med det sagt är det ett väldigt, väldigt starkt startfält där alla utom inkvoterade Rachel McAdams är fantastiska i sina filmer. Jennifer Jason Leigh är min personliga favorit tillsammans med Vikander.


 

screen-shot-2016-01-14-at-10-04-59-am

Best Supporting Actor
Christian Bale – “The Big Short”
Tom Hardy – ”The Revenant”
Mark Ruffalo – “Spotlight”
Mark Rylance – “Bridge Of Spies”
Sylvester Stallone – “Creed” VINNER

Kommentar: 39 år efter att Rocky (1976) vann en oscar för bästa film och Sylvester Stallone nominerades för sin roll och manuset, kommer Stallone att vinna för samma roll. Jag har svårt att se hur juryn skulle vilja missa det ögonblicket på galan och det är verkligen inte helt oförtjänt. Alla andra vinnare kan få fler chanser, men den här kvällen tillhör ”Rocky”.


 

screen-shot-2016-01-14-at-10-22-19-am

Best Actress
Cate Blanchett – “Carol”
Brie Larson – “Room” VINNER
Jennifer Lawrence – ”Joy”
Charlotte Rampling – “45 Years”
Saoirse Ronan – “Brooklyn”

Kommentar: Jag gillar personligen Ronans insats i Brooklyn mycket då den var annorlunda i det lilla, men Brie Larson är den som gjorde tydligast avtryck i sin roll som mamma instängd i rum med sin 5-årige son. Hon gör en väldigt genuin prestation och förtjänar verkligen en oscar. Hon känns för övrigt som ett givet castingval i rollen som Janis Joplin i en biopic. Hoppas jag får se henne här snart igen, nominerad för den rollen.


 

screen-shot-2016-01-14-at-10-23-47-am

Best Actor
Bryan Cranston – “Trumbo”
Matt Damon – “The Martian”
Leonardo DiCaprio – “The Revenant” VINNER
Michael Fassbender – “Steve Jobs”
Eddie Redmayne – “The Danish Girl”

Kommentar: Ja, Leonardo DiCaprio kommer äntligen få sin första oscarsstatyett och han är värd den. Matt Damon däremot är inte värd sin nominering, eller så är jag blind för hans fantastiska skådespeleri.


 

screen-shot-2016-01-14-at-10-21-00-am

Best Director
Alejandro Gonzalez Inarritu – “The Revenant” VINNER
Adam McKay – “The Big Short”
George Miller – ”Mad Max Fury Road”
Lenny Abrahamson – ”Room”
Tom McCarthy – ”Spotlight”

Kommentar: Det ligger en historisk prestation i potten ifall Alejandro Gonzalez Inarritu vinner här, då han blir den andra regissören någonsin som vunnit i kategorin två år i rad. Även om McKay och publikfavoriten och jokern George Miller kan finnas med där i bakgrunden med sin sandsprutande actionrulle, är det svårt för juryn att bortse från det utmanande arbetet med The Revenant.


 

oscar_best_picture

Best Picture
“The Big Short”
“Bridge Of Spies”
“Brooklyn”
“Mad Max: Fury Road”
“The Martian”
“The Revenant” VINNER
”Room”
“Spotlight”

Kommentar: Innan nomineringarna släpptes trodde jag att The Danish Girl, Steve Jobs och The Hateful Eight skulle vara med här och på allvar utmana sedan länge uppsnackade The Revenant om titeln ”Bästa film”. Ingen av dem blev nominerade och även Carol gick bet. Istället har vi en förvånansvärt trevlig skara småskaliga eller på andra sätt annorlunda filmer bland dom nominerade. Under oscarsracet har både Mad Max: Fury Road är något så ovanligt som en mångfaldigt oscarsnominerad blockbusteractionrulle och det kan jag inte annat än älska. The Big Short och Spotlight har tippats som allvarliga utmanare till The Revenant och det tycker jag är positivt.

Det räcker dock inte hela vägen och Alejandro Gonzalez Inarritu kommer försvara den titel Birdman vann förra året, även här. Brett Ratner (Prison Break, X-Men: The Last Stand, Hercules) var med och producerade filmen exekutivt så grattis på förhand till honom!

The-Cinematography-of-The-Revenant-4

The Revenant (2015)

Mkrorecensioner-headerThe Revenant PosterGenre: Drama, Äventyr, Thriller, Western
Produktionsland: USA
Manus: Alejandro González Iñárritu, Mark L Smith (delvis baserad på en bok av Michael Punke)
Regi:
Alejandro González Iñárritu
Längd:
 156 min
Skådespelare:
Leonardo DiCaprio, Tom Hardy, Domhnall Gleeson, Will Poulter, Forrest Goodluck, Paul Anderson, Kristoffer Joner, Joshua Burge,Duane Howard, Melaw Nakehk’o, Fabrice Adde, Arthur RedCloud, Christopher Rosamond, Robert Moloney, Lukas Haas, Brendan Fletcher

The Revenant; One who has returned, as if from the dead.

Historien utspelar sig på 1820-talet och kretsar kring Hugh Glass, en man som bestämmer sig för att hämnas på männen som lämnade honom att dö efter en björnattack.

leo-xlarge

Jag brukar aldrig ha några förhoppningar på filmer och klarar mig oftast från att gå in med förväntningar, på så vis att jag förväntar mig allt snarare än något specifikt eller inget alls. Det är allt som oftast hämmande för en upplevelse. Sedan kan jag fortfarande längta efter upplevelser, men inte med inställningen ”Det här kommer bli så bra!” eller ”Hoppas att den blir fantastisk!”. Det är misstag dom flesta gör och jag får mycket mer ut av både filmer och livet om jag inte begår dom misstagen. Förväntningar är hämmande.

Jag hade efter sedermera oscarsvinnaren Birdman (2014 – läs min recension) av regissör Iñárritu (21, Grams, Babel) inte lagt ribban särskilt högt inför The Revenant när jag skulle se den på bio. Jag slapp känna att det sannolikt lär bli en kraftfull filmupplevelse. Jag kunde förvänta mig snyggt foto och fin natur, på min höjd, för det är ren fakta. Och en viss björnscen, förstås.

the-revenant

Med det sagt; vilken upplevelse! The Revenant är en väldigt perspektivgivande film, som får mig att känna hur bekvämt jag har det i min tillbakalutande position, med varmt boende, mat för dagen och förströelse så det räcker och blir över.

Leonardo DiCaprios karaktär har det verkligen inte lätt, den satans stackaren. Han är på dödens rand uppåt ett dussin gånger och kombinationen DiCaprisk inlevelse samt ständigt närgången kamera med andningar och smuts in på näthinnan låter mig få känna på det så mycket jag bara kan, som åskådare. 3D, 4D och allt sånt har ingenting mot en riktigt effektiv upplevelse, som kan ge mig som tittare förmågan att leva mig in i karaktärernas prövningar. Självklart givetvis, men alltid värt att påminnas om.

17322913_32

Tom Hardy (Bronson, The Dark Knight Rises, Locke) som birollen gör en bra men entonig roll i vad som skulle kunna vara den beryktade björnen, men det är Leonardo DiCaprio som får jobba och han är i högform, trots ytterst lite repliker. Till och med rätt slätstrukna Domhnall Gleeson är intressant i sin roll som kapten för Leos mannar.

”What makes you go on?”

Jag vill mala på mer om fotot. Emmanuel Lubezki (Children of Men, To The Wonder, Gravity) har varit min favoritcinematograf sedan hans karriärshöjdpunkt i The Tree of Life (2011 – läs recensionen). Vem kan motstå hans fäbless för nyttjande av enbart naturligt ljus samt svävande, långa tagningar som ger en slags förhöjd känsla av naturlighet som ingen annan idag kommer i närheten av? Det kommer verkligen till sin rätt här.

revenant-gallery-13-gallery-image

Fotot påminner förstås om Malick-filmen och Lubezki-fotade The New World (2005), men här finns betydligt mer actionorienterade scener och det är oerhört, oerhört sällan action är så bedårande som här och det vackra stannar inte enbart i dom mer stillsamma scenerna. Bara svårigheten i att få alla moment att sitta när tagningarna är flera minuter utan klipp till nästa bild, visar på mästarklass. Öppningsscenen är en i raden av bevis.

Jag tycker om en riktigt intensiva överlevnadsskildringar och det här är en av dom bästa som gjorts. Den hinner pricka av poesi, existentialism, skönhet, tystnad, smärta och våld på ett gastkramande sätt. Parallellerna till Malick finns inte bara i fotot, utan i hela berättandet. Det är möjligt att den vinner dom tyngsta priserna på Oscarsgalan i år och det förtjänar den, desto mer än Birdman förra året.

– Manus
5 – Skådespelare
4 – Stämning
5 – Foto
3 – Musik
———-
21 – Totalt

SYDSYDSYDSYDSYDs-ghost

The Wolf of Wall Street styr upp firmafesten…

Ska jag dansa till en låt så ska jag dansa till den här låten hela året – och jag ska låtsas att jag är ett pengasugande svin och att det är fucking firmafest!

Hm-hm-hm-hm! hm-hm-hm-hm! hm-hm-hm-hm-hm-hm-hm-hm-hm hm-hm-hm-hm!

The Wolf of Wall Street Chest Thump Mix from Eclectic Method on Vimeo.

Läs min recension av The Wolf of Wall Street (2013) här.

I backspegeln #18: Oscarsnomineringarna 2014

I-Backspegeln

Oscars 2014 1

Oscarsnomineringarna 2014 har presenterats. American Hustle och Gravity fick flest nomineringar (10 var) och 12 Years a Slave fick näst flest (9 st).

Antingen kommer det bli ett väldigt utspritt prisregn mellan dessa eller så kommer 12 Years a Slave bli Oscarsgalans största vinnare i år, då jag tycker att den har bäst chans både att ta hem ”Bästa film” och ”Bästa regi” för Steve McQueen (som i så fall skulle bli den förste svarta regissören att vinna priset i Oscarsgalans väldigt vita historia).

Jag vill sammanfatta valet av nomineringar genom att hävda att juryn har avlägsnat tummen från röven och börjat ge några av dem som förtjänat oscars mest de senaste åren nomineringar åtminstone; Michael Fassbender, Matthew McConaughey, Leonardo DiCaprio, Steve McQueen och en generellt ung, skådespelande klick namn framför en prenumererande veteranskara.

Positivt:

  • Nybörjaren Barkhad Abdi blev nominerad för birollen i Captain Phillips
  • Matthew McConaughey fick ÄNTLIGEN en nominering, efter så många ratade rollprestationer från de senaste fyra åren
  • Leonardo DiCaprio FICK en nominering för The Wolf of Wall Street trots den kyliga relationen med Oscarsgalan (endast tre nomineringar i karriären)
  • Michael Fassbender FICK en nominering för 12 Years a Slave trots den kyliga relationen med Oscarsgalan (ingen nominering alls i karriären tidigare)
  • June Squibb blev nominerad för birollen i jordnära Nebraska
  • Oprah Winfrey fick ingen landssympatinominering för The Butler

Negativt:

  • Inside Llewyn Davis ratades från ”Bästa film”, ”Bästa regi” för bröderna Coen OCH ”Bästa manus” från bröderna Coen
  • Robert Redford blev inte nominerad för soloprestationen i Al Is Lost
  • Det dialoglösa manuset för All Is Lost blev inte heller nominerat
  • Emmanuel Lubezski blev nominerad för fotot i Gravity men inte för det gudomliga fotot i To The Wonder (fast den filmen var trots allt inte i diskussionen)
  • Larry Smith nominerades inte för det fetsvartröda fotot i Only God Forgives (men den filmen var inte heller i diskussionen tyvärr)
  • Fotot för Spring Breakers var inte nominerat (men samma visa där)
  • James Franco blev inte nominerad för Spring Breakers (men samma visa där)

Värt att uppmärksamma:

  • Jackass Presents: Bad Grandpa är oscarsnominerad för ”Bästa smink och hårstyling”
  • Jonah Hill blev oscarsnominerad för andra gången, för ”Bästa manliga biroll”
  • Ingen nominering alls för evige oscarsfavoriten Tom Hanks
  • Ingen nominering alls för ”oscarsfilmen” The Butler
  • Ingen nominering till Idris Elba för Mandela: Long Walk to Freedom
  • Ingen ”Bästa regi” till Paul Greengrass för Captain Phillips
  • Daniel Brühl blev inte nominerad för Rush

Jag har försökt mig på att göra en tidig oscarstippning, för att se hur fel ute jag var idag om två månader när Oscarsgalan 2014 väl ägt rum.

Feral short filmBEST SHORT FILM (ANIMATED):
Feral (vinnaren) (moraliska vinnaren?)
Get a Horse!
Mr Hublot
Possessions
Room on the Broom

BEST SHORT FILM (LIVE ACTION):
Aquel No Era Yo (That Wasn’t Me)
Avant Que De Tour Perdre (Just Before Losing Everything)
Helium (vinnaren) (moraliska vinnaren?)
Pitääkö Mun Kaikki Hoitaa? (Do I Have to Take Care of Everything?)
The Voorman Problem

mandela-long-walk-to-freedom02BEST ORIGINAL SONG:
Let It Go – Frozen
Ordinary Love – Mandela: Long Walk to Freedom (vinnaren) (moraliska vinnaren?)
Alone Yet Not Alone – Alone Yet Not Alone
Happy – Despicable Me 2
The Moon Song – Her

BEST ORIGINAL SCORE:
The Book Thief
Gravity
Her
Philomena (vinnaren) (moraliska vinnaren?)
Saving Mr Banks

FrozenBEST ANIMATED FEATURE FILM:
Despicable Me 2
Frozen (vinnaren) (moraliska vinnaren?)
The Croods
Ernest & Celestine
The Wind Rises

BEST FOREIGN LANGUAGE FILM:
The Great Beauty (Italy)
The Hunt (Denmark) (vinnaren) (moraliska vinnaren?)
The Broken Circle Breakdown (Belgium)
The Missing Picture (Cambodia)
Omar (Palestine)

01. The Act of KillingBEST DOCUMENTARY FEATURE:
The Act of Killing (vinnaren) (moraliska vinnaren?)
Cutie and the Boxer
Dirty Wars
The Square
20 Feet from Stardom

BEST DOCUMENTARY SHORT SUBJECT:
SaveDigger
Facing Fear (vinnaren) (moraliska vinnaren?)
Karama Has No Walls
The Lady in Number 6: Music Saved My Life
Prison Terminal: The Last Days of Private Jack Hall

b640x600BEST MAKE-UP & HAIRSTYLING:
Dallas Buyers Club (vinnaren) (moraliska vinnaren)
Jackass Presents: Bad Grandpa
The Lone Ranger

BEST PRODUCTION DESIGN:
American Hustle
Gravity
The Great Gatsby (vinnaren) (moraliska vinnaren)
Her
12 Years a Slave

BEST SOUND EDITING:
cpbraAll Is Lost
Captain Phillips
Gravity (vinnaren) (moraliska vinnaren)
The Hobbit: The Desolation of Smaug
Lone Survivor

BEST SOUND MIXING:
Captain Phillips (vinnaren) (moraliska vinnaren)
Gravity
The Hobbit: The Desolation of Smaug
Inside Llewyn Davis
Lone Survivor


Gravity-1200-800BEST VISUAL EFFECTS:

Gravity (vinnaren) (moraliska vinnaren)
The Hobbit: The Desolation of Smaug
Iron Man 3
The Lone Ranger
Star Trek Into Darkness

BEST COSTUME DESIGN:
American Hustle
The Grandmaster
The Great Gatsby
The Invisible Woman (vinnaren) (moraliska vinnaren)
12 Years a Slave

Film Review NebraskaBEST CINEMATOGRAPHY:
The Grandmaster
Gravity (vinnaren) 
Inside Llewyn Davis (moraliska vinnaren) 
Nebraska
Prisoners

BEST FILM EDITING:
American Hustle
Captain Phillips
Dallas Buyers Club
Gravity (vinnaren) 
12 Years a Slave (moraliska vinnaren)

dallas-buyers-club-jared-leto.BEST SUPPORTING ACTOR:
Bradley Cooper – American Hustle
Barkhad Abdi – Captain Phillips
Michael Fassbender – 12 Years a Slave (moraliska vinnaren)
Jonah Hill – The Wolf of Wall Street
Jared Leto – Dallas Buyers Club (vinnaren) 

BEST SUPPORTING ACTRESS:
Jennifer Lawrence – American Hustle
Lupita Nyong’o – 12 Years a Slave (vinnaren) (moraliska vinnaren)
Sally Hawkins – Blue Jasmine
Julia Roberts – August Osage County
June Squibb – Nebraska

mmc-dallasBEST ACTOR IN A LEADING ROLE:
Christian Bale – American Hustle
Bruce Dern – Nebraska (moraliska vinnaren)
Leonardo DiCaprio – The Wolf of Wall Street
Chiwetel Ejiofor – 12 Years a Slave
Matthew McConaughey – Dallas Buyers Club (vinnaren) 

BEST ACTRESS IN A LEADING ROLE:
Cate Blanchett – Blue Jasmine (vinnaren) (moraliska vinnaren)
Amy Adams – American Hustle
Sandra Bullock – Gravity
Judi Dench – Philomena
Meryl Streep – August Osage County

12-years1BEST ADAPTED SCREENPLAY:
Richard Linklater, Julie Delpy, Ethan Hawke – Before Midnight
Billy Ray – Captain Phillips
Steve Coogan and Jeff Pope – Philomena
John Ridley – 12 Years a Slave (vinnaren)  (moraliska vinnaren)
Terence Winter – The Wolf of Wall Street

BEST ORIGINAL SCREENPLAY:
Eric Warren Singer and David O Russell – American Hustle
Woody Allen – Blue Jasmine
Craig Borten & Melisa Wallack – Dallas Buyers Club
Spike Jonze – Her
Bob Nelson – Nebraska (vinnaren) (moraliska vinnaren)

americanhustle1301

BEST DIRECTOR:
David O Russell – American Hustle
Alfonso Cuaron – Gravity
Alexander Payne – Nebraska
Steve McQueen – 12 Years a Slave (vinnaren) (moraliska vinnaren)
Martin Scorsese – The Wolf of Wall Street

BEST PICTURE:
12 Years a Slave (vinnaren) (moraliska vinnaren)
Captain Phillips
Gravity
Philomena
The Wolf of Wall Street
Nebraska
American Hustle
Dallas Buyers Club
Her

Blir det som jag tror (eller till och med som jag i nuläget hoppas) så kommer 12 Years a Slave rycka ifrån och bli galans tydliga vinnare mot slutet, medan Gravity ligger därefter utan någon av dom tunga priserna. American Hustle kommer däremot gå ifrån galan utan en enda oscarsstatyett.

Möjligen kan American Hustle vinna för bästa originalmanus eller kostym, men i dom andra kategorierna finns det uppenbarligen mer givna vinnare (detta sagt utan att ha sett filmen ännu). Vi får se om detta faktiskt blir utgången, den 2-3 mars i år!

12-years-a-slave-steve-mcqueen-lupita-nyongo

The Wolf of Wall Street (2013)

Wolf posterGenre: Biografi, Drama, Komedi
Produktionsland: USA
Regi: Martin Scorsese
Manus: Terence Winter
Längd: 180 min
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Jonah Hill, Matthew McConaughey, Margot Robbie, Ethan Suplee, Kyle Chandler, Cristin Milioti, Jean Dujardin, Shea Whigham, Rob Reiner, PJ Byrne, Jon Favreau, Joanna Lumley, Henry Zebrowski, Brian Sacca, Kenneth Choi, Barry Rothbart

filmspanarna

The Wolf of Wall Street är baserad på Jordan Belforts biografi, med samma namn, över sina år som skum aktiemäklare. Vi får följa hans resa upp i Wall Streets pengatorn med pengar, lyx, jetsetliv, sex och hårt partajande, men också förfallet med droger, värdepappersbedrägerier, banksektorkorruption, maffiainfiltration och fängelse.

Det här är en historia om missbruk. Inte vilket missbruk som helst, utan missbruket av den mäktigaste, lömska och farligaste drogen som går att få tag på; PENGAR.

Vi är alla beroende av den. Vi ifrågasätter inte det. Så har vi format världen. Många suktar efter den. Flera gör allt för den. Nästan alla vi känner offrar sina liv för denna drog. Oavsett hur mycket vi tuggar i oss den här drogen – låter den pumpa genom våra vener, så blir vi aldrig riktigt lyckliga. Det är drogens triumf.

Därifrån kan vi antingen trappa ner, eller trappa upp – på längden och höjden och bredden och mängden och blanda och experimentera tills vi prövat alla nya alternativ. Trappan ner måste vi ändå ta till slut, om det så är med missbruket eller med farväl till ovanjorden.

THE WOLF OF WALL STREET

Det jag gillade med filmen är hur Jordan Belforts och hans pengabrorsors pengamissbruk skildras under ytan av en massa andra begär, som det mer klassiska drogmissbruket. Det börjar som medicinering för att klara jobbet, för att fixa det andra missbruket, som är pengarna.

Ett annat begär är sexlusten, som även den introduceras som medicinering för att klara jobbet och fixa pengarna. När pengarna finns är det dags att mixa alla begär. Money, pussy and drugs får karusellerna att snurra och ju mer Jordan och hans vänner snurrar ju svårare blir det att kliva ut ur karusellen utan att känna att världen är väldigt långsam och ointressant.

Plötsligt är Karusellen av begär världen dom hör hemma i och har dom lärt sig något tillsammans så är det att man inte släpps in i karusellen om man inte är skoningslös mot alla lägre ställda varelser. Lägre klass, underordnade kollegor, konkurrenter, kvinnor. Till och med ens vänner hänger löst ifall man ska ha en chans att nå paradiset.

Det är djungelns lag och starkast vinner. Martin Scorsese (Raging Bull, King of Comedy, Shutter Island) demonstrerar detta träffsäkert ett flertal gånger genom att skicka blinkningar åt det djuriska beteendet likt det vi kan se på dokumentära bilder från djungeln, trots att det vi ser är människor som slåss om pengar. Vi har sett liknande grepp i Mean Girls (2004).

Wolf 17

Leonardo DiCaprio (What’s Eating Gilbert Grape, The Aviator) går loss ordentligt i den här filmen så pass att jag kan känna lukten av hans mjölksyra flera gånger och Jonah Hill (Superbad, Moneyball) gör liksom Matthew McConaughey (Surfer Dude, Mud) sitt bästa för att vara precis lika galna och okontrollerade. Dom spelar på toppen av deras förmågor i roller som ingen av dem direkt har spelat i förut och allt känns som ett hejdundrande kalas i takt med filmens hysteriska händelser.

Beteendena tonas inte ner det minsta och att se Scorsese göra en sån galen film utan några som helst spärrar är underbart, då filmskapare 40 år yngre än honom sällan skulle haft mage att regissera filmen så frisläppt. Att filmen sedan är ett hela tre timmar långt dramaepos märks inte för Scorsese skruvar upp allt så pass att det knappast kan kallas för drama. Det är nästan tal om biografisk actiondramedi vi talar om här!

Greppet att låta Belforts berättarröst löpa genom filmen med honom talandes i bild ger en satirisk ton som friskar upp hela filmen på ett kritiskt sätt. Berättarröst har varit ett grepp Scorsese använt bättre och mer kreativt än dom flesta genom hans karriär (Taxi Driver, Goodfellas) och här gör han återigen sitt allra bästa för att få den att LYFTA berättelsen och inte bara BERÄTTA den.

Ett märkligt favoritögonblick i filmen är (SPOILER, SPOILER!!) när Belfort sitter i räddningsbåten ute på stormigt, europeiskt vatten och glimtar ut genom skeppsfönstret, där han skådar ett stort flygplan som exploderar i luften. Hans räddningsplan, påstår han, som förlorade mot en fågel som flög in i en av motorerna. ”Såg någon det?” frågar han sig. Den drömska symboliken.

Wolf 5

Girigheten och det hänsynslösa beteendet som Scorsese skildrar genom Belforts liv har väckt reaktioner från ett läger som tycker att han romantiserar Jordan Belforts liv. Att han uppmuntrar åskådarna av filmen att hänsynslöshet är en ganska rolig metod för framgång.

Att man väl sällan kommer ha så kul som när man snortar kokain från en modellsnygg blondins bröst, beställer upp horor till arbetskamraterna och kastar sedelbuntar kring sig som om det var fågelfrön. Att Scorsese borde tagit tydligare ställning och att han inte skäms.

Problemet ligger hos betraktaren, för det Scorsese gör – gudskelov, är att berättar multimiljonbedragaren och Wall Streets varg (endast en av många) med neutrala ögon där det är upp till åskådaren att avgöra vad som känns fel och vad som känns rätt. Han döljer aldrig baksidan av NÅGOT mynt men om vi blundar för det sunda förnuftet eller saknar förmågan till självreflektion så ser vi givetvis ensidigt. Vilken sida vi då ser, ja det vet vi bäst själva.

En klok människa bör se moralen själva utan att behöva få den serverad för sig. I en bra historia behöver inte onda människor vara ensamma och olyckliga (Belfort) och besegras av goda människor som lever lyckliga just därför med en skatt som belöning (privatdetektiven). I en bra historia FINNS det inga GODA och ONDA människor för verkligheten är inte uppdelad så.

THE WOLF OF WALL STREET

Idag har Jordan Belfort lämnat fängelsestraffet och är framgångsrik föreläsare om hur man blir skicklig i säljarbranschen och människor av hans sort finns fortfarande i drivor på Wall Street och där uppe i toppen av pengapyramiden.

Är dom lyckligare än mig? Mår dom bättre? Eller snurrar deras karusell endast lite fortare medan dom för varje snurr bryr sig ännu lite mindre?

Vissa faller för det där livet The Wolf of Wall Street skildrar och deras begär är förmodligen mer mottagliga för missbruk. Dom kanske behöver läsa sagor för att tänka om men det kommer inte få dem att tänka längre. Vi andra, som använder vårt sunda förnuft, borde veta att det här är inte en film för dem.

filmspanarna betyg filmspanarna betyg filmspanarna betyg filmspanarna betyg filmspanarna betyg filmspanarna betyg filmspanarna betyg filmspanarna betyg8/10

Bechdel-A-märkt2
Feministisk slutnot: Det här är sannerligen inte en film som handlar om kvinnor. Kvinnornas roll är till största del att stilla männens sexuella begär eller att vara troféer av olika slag.

Filmen utspelas under 80- och 90-talet i flockar där det helt enkelt sällan rör sig starka kvinnor och gör dom det så är dom av samma sort som männen dom rör sig i samma flock som; begärslystna, egoistiska och ytliga. Jordan Belforts kvinnor räknas in där på olika nivåer.

Det finns en relativt överlägsen, äldre kvinna som ser igenom allting totalt med stor känsla och därför konfunderar herr Belfort. Hennes medverkan lyser igenom mycket i en film där i stort sett alla är vidriga – oavsett kön, på ett eller annat sätt. Jag tror nog inte filmen klarar bechdel-testet på riktigt heller, trots några (men ytterst få) kvinnliga karaktärer som möts med kläderna på i bakgrunden.

För nakna kvinnor i närbild och på håll flödar det av i ovanliga mängder. Filmen är fylld av strippor och…. ja, bortsett från en och annan fru så är det så många strippor att det blir en nästan jämn könsfördelning i filmen (höhö!).

Wolf 10

Det är lätt att utbrista ”FYFAN FÖR FILMENS FÖRNEDRING AV KVINNOR!!”, men jag tycker det här är helt rätt. Som sagt; varför skildra dessa mäns begär med skygglappar och utan denna form av kvinnoroller när det här är en skildring av egoistiska, giriga män som med glädje drunknar i deras egna begär?

Vill vi polera deras världsbild med lite starka kvinnokaraktärer och mindre lyxfnask så ljuger vi bara för oss själva och blundar för det egentliga budskapet. Vill vi ändra på verkligheten så måste vi LÄSA AV SYFTET med att visa skeva kvinnoporträtt och inte byta ut dem.

Tror du på den senare modellens tänk, tar bort stripptjoken och för in så lite som två hyggliga kvinnor i större roller så kommer denna film plötsligt bli ytterligare (enligt dina värderingar) en skev syn där män är svin och kvinnor är överlägsna, om du värderar det du ser så pass bokstavligt och direkt. Då är det här inte en film för dig heller.

Läs nu vad dom andra ”filmspanarna” runtom i filmbloggosfären har skrivit om The Wolf of Wall Street tillsammans med mig idag! Hur står den sig mot andra Scorsese-filmer? Är tongångarna negativa mot skildrandet av kapitalistiska orgier och nakna kvinnor? Och var det ens någon som tänkte på att denna film faktiskt replikerar ordet ”fuck” med olika böjningar flest gånger i filmhistorien (506 stycken!!)?!

Fredrik on film

Fripps filmrevyer

Har du inte sett den (podcast)

The Velvet Café

Jojjenito

Filmparadiset

Movies-Noir

Rörliga bilder och tryckta ord

Fiffis filmtajm

Avsnitt 4 av podcasten Popkultur Film: The Great Gatsby, Fast & Furious 6 och Mean Girls

mean-girls-cast

“In the regular world, Halloween is when children dress up in costumes and beg for candy. In Girl World, Halloween is the one night a year when a girl can dress like a total slut and no other girls can say anything about it.” – från Mean Girls (2004)

Glöm inte bort att lyssna på avsnitt 4 av podcasten Popkultur Film, som jag medverkar i. Lyssna genom iTunes eller ladda ner avsnittet från feeden.

Jag drack en så kallad Red Bull i samband med detta avsnitt och det är min ursäkt för rekordet i tjatigt… tjatande från mig. Jag har tagit lugnande inför nästa avsnitt och lovar vara bättre då!

I detta avsnitt pratar i vilket fall podcastvärden Jonas Strandberg (som driver populärkultursidan Popkultur.nu) och jag själv om våran upplevelse av Baz Luhrmanns (Romeo + Juliet, Moulin Rouge) senaste post-moderna pompa-och-ståt-spektakel, The Great Gatsby – i 3D. Vi gläds bägge över Leo DiCaprios insats men är tudelade inför Tobey Maguires berättarfunktion.

Vi sveper också förbi motorensemblefilmen Fast & Furious 6 och de eviga turerna kring kommande (?) Ghostbusters 3.

Framför allt snackar vi dock om skolfilmcirkelns fjärde film, som är Lindsey Lohan-klassikern och Tina Fey-pennade kultrullen Mean Girls (2004)! En film som både benämns som typisk tonårs-”guilty pleasure” och som intelligent skoldrama med en kvinnlig synvinkel.  Var ställer vi oss, är frågan?

Själv hade jag i princip glömt bort att halvcreddiga Rachel McAdams (The Notebook, Midnight in Paris, To the Wonder) och solstråleskådisen Amanda Seyfried (Mamma Mia!, Les Miserables, Lovelace) också var före detta ”Mean Girls”.

Skolorna börjar stänga igen runt om i sommarsverige, så i nästa avsnitt avslutar vi skolfilmstemat med den något obskyra, svarta high school-komedin Heathers (1988)!