PPPPPP #10: Reflektioner kring nuet och allt existerande

Jag har skrivit en lång, djupt reflekterande text om nuet och allt existerande, som kan vara intressant att läsa för varje persons existentiella intresse och i längden allas vår positiva utveckling och därför delar jag med mig den. Jag tycker att den ger ganska bra inblick i ett konstruktivt tänkande i teorin för att lättare släppa egots bojor, hitta meditationen och harmonin i livet och därigenom hitta nuet i allt som görs.

När detta teoretiska tänkande känns av i varandet, uppstår harmonin – ”the void”, ”the unified field”, ”the flow”, ”rörelsen” och allt som den brukar kallas, allt oftare.

…

”The High Calling: Do you view your work as an astronomer as a high calling from God? If so, how?

Jennifer Wiseman: Yes, I view the study of nature as a high calling, because we believe God is responsible for all of creation and that creation itself glorifies God. To learn more about it is in some way learning more about God and being appreciative of his wonderful work.”

Se naturen som Gud och allt i den. Se dig själv som en del av Gud och i förlängningen är du lika mycket gud som naturen. Därför är allt och alla Gud inklusive dig själv. Du är inte ens en del när du förstår det, för Du upphör då att vara Du och Då är inte Då utan det är Nu. Och det du levt i är Då. Och Gud är inte längre det du ser som Gud. Varför?

För det är inte ens monoteism. I monoteismen står Gud över allt annat vilket etablerar att det finns något annat, men Nuet, Existensen är inte exkluderande för Det Gudomliga här är allt existerande. Panteism. Det sista som inte existerar är det som inbillas – allt utöver Nuet. Allt utöver Existensen. Allt utöver Det Gudomliga. Allt utöver Alltet. Och det existerar – och existerar utöver, endast när tanken separeras från Nuet – det som existerar.

”The High Calling: Do you view your work as an astronomer as a high calling from God (from yourself, the God, the Nature, All Existing)? If so, how?

Jennifer Wiseman: Yes, I view the study of nature as a high calling, because we believe God (, Yourself, the Nature, All Existing) is responsible for all of creation and that creation itself glorifies (You, the holy part of) God (, which is the Nature, All Existing). To learn more about it is in some way learning more about God and being appreciative of his (- which is your) wonderful work (which is the Nature, All Existing).”

Jag, du och varje individ är den heliga delen av Gud, vilket är Naturen. Gud är Naturen – Existensen. Och existensen är helig – allt som existerar, vilket gör varje separerad del och individ en del av existensen (alltet, Gud, naturen eller vad du än väljer att kalla allt existerande). Men så länge du ser dig som en separerad del i helheten, snarare än helheten självt, är du oförmögen att känna den verkliga harmonin. För är du separerad från allt annat, är du du en del av det som inte existerar. Du separerar dig från resten av existensen och blir något ickeexisterande. Det som bryter det hela och definierar det ena och det andra. Det som inte existerar är det som inte är. Det som separerar är det som inte existerar.

Du är inte ”du”. ”Du” är existensen. Existensen är Nuet. ”Du” är någon annanstans. Du är en ickeexisterande illusion, med tro på att ”Du” existerar, ensam.

Och först när ”Du” blir Gud och Gud blir Existensen och Existensen är allt, utan separationer – gränser – begränsningar, är ”Du” verkligen i nuet och ”Du” är inte något annat än alltet. Att kalla alltet gudomligt är att begränsa sig till det mänskliga språkets definitioner. ”Gud” är inte tillräckligt i sammanhanget, för ”Gud” är endast stöpt i en annan form av ”Du”.

För människans sätt att se och tolka går genom separationsseende – att se tingen i helheten – dra gränser. Däri ligger alla människans bekymmer, då människan begränsar sig själv från ”allt det andra”. Ur det skapas allt som inte existerar. Ur ”Den Första Illusionen” – den som separerar Helheten och gör den till ”Den Andra Illusionen”, föds det första problemet. Allt som grumlar ut bilden av Nuet, det hela, allt som existerar.

Ingenting är ingenting annat än en ”del” av allt som existerar – alltså existerar även ingenting i formen av allting, det hela, men när tron på något annat kommer in, föds problem efter problem. Så för att leva i Nuet – i Existensen (eller vad ”Du” än kallar det) gäller det att sluta tvivla men också att sluta tro. Det gäller att vara.

Döm inte individen när du kritiserar ett koncept (eller; mina tankar om oscarsstudion i SVT Flow)

Idag surrar det svenska eftersnacket kring nattens oscarsgala delvis runt SVT Flow:s studioupplägg i samband med galasändningen, där Hanna Persson (HannaPee) var en av programledarna. Idag skriver hon om hatet som kommit.

Filmsverige hatar mig nu, sorry (från Hannas blogg på Nöjesguiden)

SVT-profilen ångrar Oscarssändningen (från Aftonbladet)

Hanna Persson (citerat från hennes blogg);

”Fick alltså läsa följande saker i sändning:

”Jävla slyna som inte kan något om film”
”Vad äre för fula kärringar som inte kan ngt om film???”
”LÄS PÅ INNAN DU SÄTTER DIG DÄR!!!!”
”Sämsta jag sett”
”Dö” (!)

Etc etc etc.”

Det är viktigt att lägga domen på rätt ställe när vi delar ut kritik. Till alla som tyckte att SVT Flows studioupplägg var dåligt igår under oscarsgalan måste vi ställa oss frågan vad som kunde gjorts bättre innan vi delar ut domar om hur bra eller dåligt något är.

Det finns människor på andra sidan ett koncept och att döma ut konceptet genom att anklaga människorna – individerna, är fel.

SVT kunde ha gjort ett bättre arbete i hur dom grundlade oscarsstudion som koncept. Människorna i konceptet ska däremot inte bespottas och fördömas – särskilt inte beroende på att dom var kvinnor och inte män. Kritiken ska kunna hållas på en högre nivå än så för det finns ingen konstruktiv poäng med att döma så ytligt. Se bristerna i dom större koncepten istället för att smutskasta individer.

Och alla som kritiserar på ren känsla; tänk på hur något kan göras bättre och ansträng dig där för att framföra tillförande, istället för att lägga fokus på det du känner är dåligt – det du önskar bort, och nöja dig med det. Ingen utveckling sker genom fokus på det negativa.

Kanske avsaknaden av en man orsakade reaktioner mot kvinnor. Kanske avsaknaden av en überfilmnörd orsakade reaktioner mot dem som inte var det. Kanske var det besvikelsen av blotta närvaron av en studio mitt i oscarssändningen som orsakade reaktioner mot dem i studion.  För många var bristerna i ett koncept en negativ känsla som sedan stämplades på några kvinnor som i sin tur är individer. Riktningen i kritiken som studiovärdarna fått utstå är inte positiv och därför blir kritiken i sig inte givande för fem öre.

Jag hoppas Hanna Persson och co i längden inte dömer sig själva lika hårt som den mänskliga flocken så lätt gör mot individerna i den.

Jag är inte heller oskyldig i det här. Jag deltog själv i en oscarschatt under SVT Flow:s nätsändning där jag påstod att jag skulle göra ett bättre jobb i oscarsstudion. Min underliggande kritik var inte riktad mot individerna i oscarsstudion, utan på mitt personliga värde i oscarsstudion som koncept. Jag såg möjligheten till en förbättring men min subtila kritik är så indirekt och vag att den lätt kan tas som en dom mot individerna i konceptet jag önskade utveckla, där hemma i den trygga soffan.

Alla kan vi bli bättre på hur vi konstruerar vår kritik, vilka vi riktar den mot och hur mottagaren kommer tolka den. Lite mindre passivitet i vårt mänskliga tänkande skulle sitta fint. Du kommer långt på att tänka längre. Du kommer ingenstans genom att undvika.