Kortfilmtips: Naomi och Hjärtekrossarna (2013)

Jonathan Persson är en 21-årig filmskapare från Dalarna som har gjort filmer sedan han var 14 år. Han har tidigare blivit belönad av Svenska Filminstitutet för sin animerade kortfilm Broken Wings (2011), som han gjorde på Sydney Film School.

När han kom hem till Sverige igen efter ett års studier i Australien tog han kontakt med Film i Dalarna och blev utvald i deras kortfilmsstödprojekt för unga filmskapare – ”Upcoming”, och tack vare detta kunde han förverkliga sin kortfilm Naomi och Hjärtekrossarna!

Filmen är nu aktuell på Youtube (med premiär igår) för allas beskådan! Filmen är 28 minuter lång så det är en kortfilm som förtjänar lyxen att upplevas tillsammans med en bunke popcorn.

Beskrivning (hämtad från youtube-infon):

Naomi är blåhårig, arbetslös och meningslös. När hon på sin 20-årsdag blir dumpad av sitt livs kärlek får hon nog. Hon bestämmer sig för att bli en maskerad hämnare som bekämpar ”hjärtekrossare”, men hon inser snart att kärlek inte är så enkelt som hon först trodde.

I huvudrollen ser vi den guldbaggenominerade skådistalangen Linda Molin – känd från guldbaggevinnande filmerna Apflickorna (2011) och Bitchkram (2012). Hon fick nys om kortfilmprojektet på filmskaparsidan Filmcafé.se när hon letade nya utmaningar efter inspelningen av Bitchkram. När hon såg att det fanns en kortfilm som sökte en kvinnlig huvudroll som var en slags superhjälte nappade nörden inom henne för idén direkt.

Jonathan Persson visste inte vem hon var när hon hörde av sig och sade att hon måste vara med på hans kortfilm, men resultatet blev fantastiskt underhållande tillsammans med birollsskådisar som bland annat Johannes Sjöblom, Alice Young, Andreas Lundin Olsson, Simon Andersson och David Billström. Jag själv syns faktiskt i en liten roll också som en av alla douchebags. Jag blir nedslagen och ställs mot väggen skulle man kunna säga.

I efterhand tycker Linda Molin att en av de bästa sakerna genom att vara med i projektet var just storleken på produktionen och inspelningteamet. Inspelad med DSLR-kameran Canon EOS 5D Mark III (med strålande resultat!) var dom inte mer än några stycken på inspelningen samtidigt – ibland så få som endast regissör med kamera samt skådespelare. Samhörigheten var en helt annan än på de långfilmsproduktioner hon tidigare varit delaktig i.

Tidigare i år vann den pris som ”Bästa Film” på Sveriges Kortfilmfestival dessutom. När Jonathan skrev manuset inspirerades han framför allt av Kick-Ass (2010) och den fantastiska Edgar Wright-filmen Scott Pilgrim vs. The World (2010)!

I samband med Peace & Love Film Festival hölls också den årliga endagsfestivalen Dalarnas Filmfestival, där filmskapare från Dalarna får tävla med sina kortfilmer och visa upp dem inför publik, för att kunna kvalificera sig för den riktstäckande Novemberfestivalen som hålls i just november. På denna festival talade filmskaparen Jonathan Persson och Linda Molin inför publiken om deras erfarenheter av filmskapande, skådespelande och om projektet Naomi och Hjärtekrossarna.

Jag ställde ”fem snabba” filmfrågor till titelskådespelaren Linda Molin (Apflickorna, Bitchkram) efter tillställningen;

Vilken är din favoritskådis?
– Marion Cotillard. Hon är fantastisk i Midnight in Paris bland annat.

Vilken typ av roll vill du helst spela som du ännu inte har spelat?
– Åh… en roll i Game of Thrones. Som en prinsessa eller lady som får rida på hästar. Över kullar på Irland, med drakar och sånt. Det skulle jag vilja spela.

Har du någon favoritfilm du vill rekommendera?
– Alla Wes Andersons filmer! Han är en sån som utnyttjar allt han kan när han gör film. Och Vicky Christina Barcelona, men den gillar jag mest för skådespelarna.

…

Gå nu in och se kortfilmen Naomi och Hjärtekrossarna och dela med er av den till alla ni känner! Gilla gärna filmens facebooksida om ni vill. Kortfilmen skyltar på ett jättefint sätt för ett ”guerillafilmskapande” som ska uppmuntras då det visar att alla kan göra bra film utan att behöva ingå i någon jätteproduktion med miljonbudget och 30 stycken på inspelningsplatsen. Allt som behövs är passion och fantasi för det man gör!

På Spotify finns även filmens soundtrack för den som vill lyssna:

SUPER (2010)

Genre: Absurd drama, Mörk komedi, Action, Grafiskt våld
Regi: James Gunn
Manus: James Gunn
Längd: 92 min
Skådespelare: Rainn Wilson, Ellen Page, Liv Tyler, Kevin Bacon, Gregg Henry, Michael Rooker, Andre Royo, Sean Gunn, Stephen Blackehart, Linda Cardellini, Nathan Fillion, Edrick Browne, William Katt

Frank D’Arbo är inte nöjd med vad hans liv har blivit. Efter att hans fru hakar på en förförisk knarklangare förvandlar sig Frank till ”Crimson Bolt”. En superhjälte med goda avsikter men med brister på hjältemodiga färdigheter. Kan han rädda tillbaka sin fru i säkerhet, eller är han fast i livet som den ointressante hackkycklingen som aldrig kan uträtta bra saker?

Det här var en film jag skrattade åt med skräckblandad förtjusning. Upplägget och handlingen för filmen påminner starkt om filmen (och serien) Kick-Ass, som kom samma år. Skillnaden är dock att den här tar en lite mer realistisk ton och allt känns mindre färgglatt, mer bistert och lite allvarligare, på både gott och ont.

Jag minns hur jag tappade hakan av förtjusning över hur långt de gick med våldet i Kick-Ass – som var väldigt stilistisk, grov och hade en liten flicka som mördande anti-hjälte. Super tar dock allt ett steg längre och gav mig samma tappade haka ännu en gång, samt en liten klump i magen. Har du svårt att ta våldsamheter och ganska grovt innehåll på film så passa dig för filmen Super.

Den glorifierar inte våld, men den är våldsam och visar våldet på ett sätt så att du ska känna det och inte tänka ”fan va coolt” när någon blir nerbultad, vilket gör att den nästan blir en motreaktion till våldet i Kick-Ass (trots att de gjordes precis samtidigt), som blir så pass stiliserat men ändå grovt att åskådaren kan se det grova som snyggt. Det händer inte riktigt i Super.

Allt utspelar sig i Kanada (får jag förmoda), i en liten småstad. Rainn Wilson (The Office US, Six Feet Under) spelar den utstötte drömmaren ”Frank” som visserligen har en fru (spelad av Liv Tyler), villa och ett jobb, men saker kunde definitivt varit bättre. Hans fru har halkat in i sitt drogberoende igen och han vet att hon kommer lämna honom, hans jobb som stekare på det lokala grillköket ger inte mycket glädje och hans liv har aldrig varit särskilt kul. Han kan bara räkna upp två saker han kan vara stolt över.

Något måste göras och om det inte blir han själv som kommer göra det, så vem annars? Beväpnad med en skiftnyckel dyker Crimson Bolt upp för att bekämpa alla brott och plötsligt får han en idol, i form av nördtjejen i serietidningsbutiken, klockrent spelad av Ellen Page (Juno, Hard Candy, An American Crime).

Hon ska ha väldigt mycket credd för de rollerna hon tar är ofta i filmer som denna, där de flesta skulle avböja så fort de läst manuset av rädsla för att hamna i dålig dager, men hon prövar allt.

Framför allt är det dock Rainn Wilson som lyfter den här filmen, för hans spelar rollen på ett så pass allvarligt sätt att personen blir tragiskt verklig i scen efter scen och att han är en väldigt talangfylld skådis är det ingen tvivel om alls. Trots karaktärens våldsamma handlingar så finns sympatin för karaktären hela tiden där, på något sjukt sätt – inte enbart tack vare humorn som lättar upp de twistade scenerna.

En till som gör sin roll bra är gamle gode Kevin Bacon (Mystic River, The Woodsman, X-Men: First Class), som alltid. Han vet hur man spelar en självupptagen besserwisser utan och innan och man får som vanligt viljan att slå honom på trynet, samtidigt som man gillar honom just så som han är.

Flera svenskar har bidragit med musik till soundtracket, som Moneybrother och The Ark. Ellen Page sjunger också själv på ett av spåren. Dessutom finns filmmusikern Tyler Bates (Dawn of the Dead, 300, Halloween) med på ett hörn på vissa instrumentala stycken – antagligen tack vare hjälp från regissören James Gunns vän, Rob Zombie (House of 1000 Corspes, The Devil’s Rejects, Halloween). Rob Zombie har också guds röst i filmen – bokstavligt talat då alltså.

Regissören James Gunn gjorde innan denna film den relativt framgångsrika skräckiskomedin Slither (2006) och efter den här filmen är jag mycket glad över att kunna sätta ännu en genuin filmnörd på kartan över spännande regissörer som vet hur man gör underhållande, kreativa genrefilmer med en twist!

Rainn Wilsons prestation, samt att filmen inte blir en fattigare variant av Kick-Ass utan har något eget att komma med och i den bemärkelsen faktiskt överträffar Kick-Ass
Moralen i huvudkaraktärens budskap är klassiskt, men handlingarna är ganska skrämmande och risken finns att människor med skruvad moral inte fattar poängen

Filmåret 2010 på 6 minuter

Här är en sådan där intressant och välklippt ”compilation” med filmklipp från massvis av förra årets filmer, sammansatt med mycket stämningsfull musik. Så ifall du börjar fundera ”vad var det för filmer jag såg förra året nu igen??” så har du kanske ett urval att återse här. Åtminstone är det 6 välfyllda minuter ihop med sprängfyllt innehåll och bra musik och det väl allt vi behöver egentligen?

Jag släpper min kompletta lista över alla filmer jag sett från filmåret 2010 inom kort – och hoppas att filmåret 2011 blir lika brett!