Friday the 13th (1980)

Genre: Skräck, Slasher
Produktionsland: USA
Manus: Sean S. Cunningham, Ron Kurz, Victor Miller
Regi: Sean S. Cunningham
Längd: 95 min
Skådespelare: Adrienne King, Betsy Palmer, Jeannine Taylor, Robbi Morgan, Kevin Bacon, Harry Crosby, Laurie Bartram, Mark Nelson, Peter Brouwer, Rex Everheart, Ronn Carroll, Walt Gorney

Fredagen den 13:e skulle visa sig bli den första delen i en nästintill ändlös serie av filmer. Filmen kom ut 1980, regisserades av Sean S. Cunningham och skrevs av Victor Miller. Medverkade i filmen gjorde bland andra Adrienne King, Betsy Palmer och en ung Kevin Bacon i en av sina tidigaste roller.

Ett par lägerledare på sommarkollot Camp Crystal Lake mördas av en okänd gärningsman. Under årens lopp har kollot även drabbats av bränder och förgiftat vatten. Kollot stängs ned. Flera år senare bestämmer sig Steve Christy för att öppna kollot på nytt. Tillsammans med ett gäng inhyrda ungdomar påbörjar Christy restaureringen av de nedgångna stugorna, men någon iakttar dem inifrån skogen. Någon som har mord i sinnet och som till varje pris tänker förhindra att Camp Crystal Lake öppnas på nytt.

Fredagen den 13:e är en mysig film och en sann kultrulle. Det är visserligen sant att den mest gjordes för att åka snålskjuts på vågen av popularitet som Halloween förde med sig ett par år tidigare (detta har till och med filmens manusförfattare erkänt), men den är ändå en klassisk slasher i sin egen rätt. Den fina naturmiljön fyller två funktioner: under dagscenerna är den idyllisk och lugnande vacker att se på och under nattscenerna för det isolerade området med sig en nagelbitande panikkänsla som aldrig riktigt försvinner.

En del av karaktärerna är riktigt minnesvärda. Bland dessa finner vi lastbilschauffören Enos som är en bitter och skeptisk man som förser tittarna med information om Camp Crystal Lakes historia, den tokige gamle mannen Crazy Ralph som bygger upp stämningen, Ned som (enligt min åsikt) är den bästa comic relief-karaktären i hela serien och sist men inte minst poliskonstapel Dorf, vars enda scen är den absolut roligaste i filmen.

Skådespeleriet är överlag helt okej, men samtliga ovannämnda plus Kevin Bacon, Peter Brouwer och Betsy Palmer gör toppenbra insatser. Betsy Palmer är oerhört skrämmande som den rubbade Mrs. Voorhees. Miljön och musiken är vad som gör filmen (och större delen av serien) så mysig, och om ni liksom jag tycker om stugor, sjöar och skogar så är chansen stor att ni också faller för filmens charm.

Jag tänker inte spoila slutet, men jag kan ärligt talat säga att jag aldrig har blivit så skrämd av en film som när jag såg det första gången.

Visste du att:

• Detta är den ena av två filmer i serien i vilka Jason Voorhees inte är mördaren.
• Betsy Palmer gick bara med på att medverka i filmen för att hon behövde en ny bil.
• Manusets arbetstitel var ”Long Night at Camp Blood”.

/Gästrecension av Christer Hedström

Hatchet (2006)

Genre: Slasher, Gore
Regi: Adam Green
Manus: Adam Green
Längd: 85 min
Skådespelare: Joshua Leonard, Tony Todd, Robert Englund, Richard Riehle, Patrika Darbo, Parry Shen, Deon Richmond, Mercedes McNab, Kane Hodder, Joel Moore, Tamara Feldman, Joel Murray, Rileah Vanderbilt, Joleigh Fioravanti

Det deformerade barnet Victor Crowley bor med sin far i ett hus vid träsket. En Halloweenafton kommer elaka ungar dit och sätter eld på huset. Victor Crowley går en fruktansvärd död till mötes, och legenden om pojken vid träsket är född. Men är han bara en legend?

Har varit sugen på att se den här sedan förra året, utan att ha haft ett dugg höga förväntningar på den. Egentligen är det uppföljaren jag varit mest sugen på då den ska slå rekord i utnyttjande av blod i en slasher, men jag måste ju börja med den första först, givetvis.

Handlingen tar dock egentligen vid i en idyllisk stad som fått festfeber, där turisten Ben hellre vill ut på träsksafari istället för att umgås med Marcus och polarna på de lokala pubarna där ölen skvalpar och de klyschiga kvinnorna likaså. Träskturen blir dock av, tillsammans med en falsk guide, ett pensionärspar och en amatörporrfilmsregissör samt hans två fnaskiga skådespelerskor.

Filmen är gjord med en förkärlek till den klassiska tonårsslasher-genren med en obligatoriskt billig handling och producenterna har lyckats locka några klassiska slasherstjärnor, i form av Robert ”Freddy Krueger” Englund i en cameo, Tony ”Candyman” Todd i en annan cameo och framförallt Kane ”Jason Voorhees” Hodder som mördarbesten Victor Crowley.

Dessa två skådisar är det som gör filmen, för Hatchet är en pinsamt dålig skriven film som i övrigt bjuder på pinsamma, klyschiga karaktärer som inte tillåter skådisarna att kunna leverera knappt en droppe kvalitet. Den kvinnliga huvudkaraktären Marybeth (spelad av tv-serieinhopparen Tamara Feldman) kommer knappast undan med hedern i behåll då hennes känsliga scener känns väldigt såsiga och framtvingade.

Den enda jag gillade var långskånke huvudrollen Ben, spelad av Joel David Moore som synts i så skilda filmer som The Hottie and the Nottie, Avatar och Dodgeball. Hans polare Marcus, som spelas av Deon Richmond (Not Another Teen Movie, Van The Man) är också trovärdig och de har en bra kemi tillsammans. Dock känns dom som hämtade från en fjunig tonårssexkomedi i stil med Harold and Kumar, vilket inte ger många plus till en skräckfilm.

Kvinnorollerna och mansrollerna är utan tvekan skrivna ur en sexfixerad tonårskilles synvinkel och inledningen av filmen slår något slags rekord i flest nakna tuttar i bild på kortast tid, då intrigen tar vid i en stad som firar någon slags högtid som går ut på att supa tillsammans med redlösa kvinnor. Det är dock underhållning den här filmen rider på och den funkar nog utmärkt för ett ungt, puckat grabbgäng utan större krav på film en vanlig öldrickarkväll.

När slaktfesten från Mr. Crowleys yxa väl sker så skvätter det blod utan dess like, så pass att till och med när han vrider nacken av ett offer så kastas det köttslamsor mot trädstammarna runtomkring. Överdrivet och givetvis kul på ett bisarrt sätt. Det största misslyckandet med filmen är dock att endast en karaktär tycks bära mobiltelefon, vilket känns högst otroligt i en tid som denna och om de andra karaktärerna hade tagit med sina så hade allas liv och 208 liter blod (japp, så mycket fejkblod spills i denna film) nog sluppit gå till spillo. Regissören Ti West har dock rätt i att mobiltelefonen har förstört mycket spänning i skräckgenren då den underlättar på tok för mycket för filmens jagade offer.

Jag klarar mig dock igenom denna film och ser nu istället fram emot Hatchet 2 som kom förra året, där dagens största ”Scream Queen” – Danielle Harris (skådespelerska i fyra Halloween-filmer), tar över huvudrollen och där blodutgjutelsen mer än fördubblas då den visar 515 liter spillet fejkblod (!!!), vilket är rekord för genren.

2/10