Genre: Skräck, Slasher
Produktionsland: USA
Manus: Sean Hood, Larry Brand
Regi: Rick Rosenthal
Längd: 94 min
Skådespelare: Jamie Lee Curtis, Busta Rhymes, Bianca Kajlich, Tyra Banks, Brad Loree, Sean Patrick Thomas, Daisy McCrackin, Katee Sackhoff, Luke Kirby, Thomas Ian NIcholas, Ryan Merriman
Den åttonde Halloweenfilmen visade sig bli den sista i originalserien. Filmen försökte rikta sig till ungdomar med en handling som till stor del kretsade runt internetkulturen och genom att casta modellen/pratshowvärden Tyra Banks och rapparen Busta Rhymes. Filmen regisserades av Rick Rosenthal (som långt tidigare även regisserade Halloween 2 – läs recensionen) och är mycket illa omtyckt av de flesta, av goda skäl.
Laurie Strode har under de senaste tre åren suttit på ett mentalsjukhus. Hon verkar apatisk och neddrogad, men det är bara ett skådespel för personalen. I själva verket är hon mer alert än någonsin och väntar på att hennes bror, Michael Myers, återigen ska söka upp henne. Michael dyker som väntat upp, och efter tjugotre år lyckas han åstadkomma vad han så länge har försökt: han dödar Laurie. En reality-show ska spelas in i Michael Myers barndomshem. Alla deltagarna kommer att ha kameror på sig och showen sänds live på internet. Föga anar producenterna och deltagarna att Michael är på väg hem.
Halloween: Resurrection är utan tvekan den sämsta Halloweenfilmen av dem alla. Även om början är ganska bra så är den inte ett tillräckligt värdigt avslut för Laurie Strode, och den är dessutom den enda bra delen av filmen. Om Halloween 3 (läs recensionen här) och Halloween 6 (och den recensionen här) är de filmer som handlar mest om Halloween (högtiden) så är detta den som gör det minst. Ett par korta scener med pumpor och utklädda barn finns, men de känns nästan som att de slängdes in i sista sekunden som en eftertanke. En av filmens karaktärer går på en Halloweenfest med sin kompis, men ytterst få av ungdomarna där är utklädda till något läskigt (karaktären i fråga och hans kompis är utklädda till John Travolta och Samuel L. Jacksons karaktärer från Pulp Fiction), så det känns som att det lika gärna skulle kunna vara en helt vanlig maskerad.
Många av karaktärerna är enormt irriterande. Värst av dessa är Donna (spelad av Daisy McCrackin) som ska föreställa ”den smarta tjejen” men som bara säger antingen dumma eller uppenbara saker som bara låter smarta för folk med otillräckliga ordförråd. Dessutom vill hon helt plötsligt ha sex med en av de andra karaktärerna trots att hon helt iskallt har nobbat honom fram till dess.
Hela handlingen med reality-showen och livesändningen på internet hade kunnat fungera i en Screamfilm eller i en helt egen skräckfilm, men det är verkligen inte något de borde ha gjort med en sådan anrik och omtyckt serie som Halloween. Halloween behöver inte förlita sig på billiga gimmickar. Mot slutet av filmen havererar den totalt, mest på grund av Busta Rhymes karaktär och hanterandet av Michael Myers. Övriga karaktärer i filmen är det inte ens värt att ta upp, men jag kan iallafall säga att skådespeleriet varierar från hemskt till okej, vilket är ett rejält steg ned i kvalitet från den föregående filmen.
Visste ni att:
- Jamie Lee Curtis gick bara med på att medverka i filmen för att försäkra sig om att hennes karaktär inte skulle komma tillbaka i fler potentiella uppföljare.
- Från början lekte studion med tanken på att göra en Halloweenfilm med en helt ny och egen handling (i stil med Halloween 3), men omröstningar på webbsidor visade att majoriteten av fansen vill ha tillbaka Michael Myers.
- Påtänkta titlar för filmen inkluderade Halloween: MichaelMyers.com och Halloween: The Homecoming.
/Gästrecension av Christer Hedström
Jimmys fotnot: Även jag recenserade denna film 2010 och håller med om precis allting – till och med betyget, kort sagt. Om detta kan du läsa här.
Absurd Cinema 