Malice in Wonderland (1982)

Genre: Animerat, Surrealism, Trippfilm, Mindfuck, Skräck, Kortfilm
Produktionsland: USA
Manus: Vince Collins
Regi: Vince Collins
Längd:  5 min
Budget: ?
Röster: Nej

Denna bisarra och hallucinogena vuxenvänliga tecknade kortfilm, löst baserad på Alice i Underlandet, tar uttrycket ”Man undrar vad han som gjorde det här gick på” till en ny särdeles hög nivå. Inleds med att en propellerande kanin kastas in i en kvinnas sköte, och saker börjar vända sig ut och in.

Temacheck: Jag har vinklat om mitt tema en aning sedan senast. Jag är omotiverad på att kvotera in mäns möjlighet att ingå i temat genom ”dicks”-delaktighet, även om denna film mer än någon tidigare innehåller ”dicks” så det står härliga till. Istället låter jag barnen få ta plats i temat, då jag gillar skräckrelaterade filmer med barn. Dom har förekommit i några av månadens filmer hittills och dom kommer helt klart förekomma i kommande alster.

Malice in Wonderland innehåller en huvudkaraktär med emellanåt barnsligt tecknat ansikte så pass att det tillsammans med övrigt innehåll blir ganska obehagligt. ”Little children”, check. ”Witches” förekommer inte i direkt mening, men hela filmen skildrar däremot ”bitches” i alla dess färger.

Detta är en tecknad kortis på knappt 5 minuter med grafisk design av Miwako som närmast kan beskrivas som en bokstavlig mindfuck in i en kvinnas kön. Ett freudianskt kaninhål in i den oändliga rymden. Freudiansk Inception. En erotisk snedtripp som är både obehagligt mardrömslik på en extremt surrealistisk nivå, samtidigt som den är fascinerande, händelserik och mycket vackert tecknad.

Jag har sett hisnande drogtrippskildringar som är betydligt – BETYDLIGT, nyktrare än det här. Jag har sett skräckfilmer som är betydligt mindre obehagliga. Sällan har jag sett en mer konstig, konstnärlig eller fantasifull tolkning av Alice i Underlandet (?) eller könen.

Betyg:
4 – Atmosfär
4 – Dramaturgi
3 – Dialog
3 – Röster
4 – Mise-en-scène (främst tempot oberoende av klipp i detta fall)
5 – Animation
4 – Musik
5 – X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
5 – Lekfullhet (experimentiell lust)
4 – Omtittningsvärde
————
41/50 – Totalt

---

 

Malice in Wonderland from Vince Collins on Vimeo.

Filmåret 2010 på 6 minuter

Här är en sådan där intressant och välklippt ”compilation” med filmklipp från massvis av förra årets filmer, sammansatt med mycket stämningsfull musik. Så ifall du börjar fundera ”vad var det för filmer jag såg förra året nu igen??” så har du kanske ett urval att återse här. Åtminstone är det 6 välfyllda minuter ihop med sprängfyllt innehåll och bra musik och det väl allt vi behöver egentligen?

Jag släpper min kompletta lista över alla filmer jag sett från filmåret 2010 inom kort – och hoppas att filmåret 2011 blir lika brett!

Varför ledmotivet till Inception låter som det låter

När jag ”youtubade” den fenomenalt laddade musiken till årets mindfuck-film, Inception, så hittade jag en intressant länk som avslöjade något som åtminstone inte jag hade tänkt på tidigare.

How the ”Inception” score’s main song was constructed.

Filmens ledmotiv är alltså en slowmo-variant på Edith Piafs ”Non, je ne regrette rien”, som ju har en nyckelroll i filmen då det är musikstycket som används av karaktärerna för att räkna ner till uppvaknandet från drömmen de befinner sig i. Det är alltid roligt att veta hur filmskapare och deras kompositörer har tänkt när de gjort musiken till deras filmer, och med tanke på att jag hyllat Inception-musiken som originell och gärna ser att den vinner en Oscar på nästa års Oscarsgala, så var det här extra intressant information.

Musiken i Inception är ju inte bara just det här stycket heller, utan Hans Zimmer har komponerat vitt skilda stycken som alla är mycket, mycket bra. Bäst är ändå den drömska, meditativa ”Time”, som går att höra här nedan.