Etikettarkiv: Film Festival

Kortfilmtips: Naomi och Hjärtekrossarna (2013)

Naomi poster

Jonathan Persson är en 21-årig filmskapare från Dalarna som har gjort filmer sedan han var 14 år. Han har tidigare blivit belönad av Svenska Filminstitutet för sin animerade kortfilm Broken Wings (2011), som han gjorde på Sydney Film School.

När han kom hem till Sverige igen efter ett års studier i Australien tog han kontakt med Film i Dalarna och blev utvald i deras kortfilmsstödprojekt för unga filmskapare – ”Upcoming”, och tack vare detta kunde han förverkliga sin kortfilm Naomi och Hjärtekrossarna!

Filmen är nu aktuell på Youtube (med premiär igår) för allas beskådan! Filmen är 28 minuter lång så det är en kortfilm som förtjänar lyxen att upplevas tillsammans med en bunke popcorn.

Beskrivning (hämtad från youtube-infon):

Naomi är blåhårig, arbetslös och meningslös. När hon på sin 20-årsdag blir dumpad av sitt livs kärlek får hon nog. Hon bestämmer sig för att bli en maskerad hämnare som bekämpar ”hjärtekrossare”, men hon inser snart att kärlek inte är så enkelt som hon först trodde.

I huvudrollen ser vi den guldbaggenominerade skådistalangen Linda Molin – känd från guldbaggevinnande filmerna Apflickorna (2011) och Bitchkram (2012). Hon fick nys om kortfilmprojektet på filmskaparsidan Filmcafé.se när hon letade nya utmaningar efter inspelningen av Bitchkram. När hon såg att det fanns en kortfilm som sökte en kvinnlig huvudroll som var en slags superhjälte nappade nörden inom henne för idén direkt.

Jonathan Persson visste inte vem hon var när hon hörde av sig och sade att hon måste vara med på hans kortfilm, men resultatet blev fantastiskt underhållande tillsammans med birollsskådisar som bland annat Johannes Sjöblom, Alice Young, Andreas Lundin Olsson, Simon Andersson och David Billström. Jag själv syns faktiskt i en liten roll också som en av alla douchebags. Jag blir nedslagen och ställs mot väggen skulle man kunna säga.

I efterhand tycker Linda Molin att en av de bästa sakerna genom att vara med i projektet var just storleken på produktionen och inspelningteamet. Inspelad med DSLR-kameran Canon EOS 5D Mark III (med strålande resultat!) var dom inte mer än några stycken på inspelningen samtidigt – ibland så få som endast regissör med kamera samt skådespelare. Samhörigheten var en helt annan än på de långfilmsproduktioner hon tidigare varit delaktig i.

Tidigare i år vann den pris som ”Bästa Film” på Sveriges Kortfilmfestival dessutom. När Jonathan skrev manuset inspirerades han framför allt av Kick-Ass (2010) och den fantastiska Edgar Wright-filmen Scott Pilgrim vs. The World (2010)!

I samband med Peace & Love Film Festival hölls också den årliga endagsfestivalen Dalarnas Filmfestival, där filmskapare från Dalarna får tävla med sina kortfilmer och visa upp dem inför publik, för att kunna kvalificera sig för den riktstäckande Novemberfestivalen som hålls i just november. På denna festival talade filmskaparen Jonathan Persson och Linda Molin inför publiken om deras erfarenheter av filmskapande, skådespelande och om projektet Naomi och Hjärtekrossarna.

Naomi 467735_109028502622583_1634747837_o

Jag ställde ”fem snabba” filmfrågor till titelskådespelaren Linda Molin (Apflickorna, Bitchkram) efter tillställningen;

Vilken är din favoritskådis?
– Marion Cotillard. Hon är fantastisk i Midnight in Paris bland annat.

Vilken typ av roll vill du helst spela som du ännu inte har spelat?
– Åh… en roll i Game of Thrones. Som en prinsessa eller lady som får rida på hästar. Över kullar på Irland, med drakar och sånt. Det skulle jag vilja spela.

Har du någon favoritfilm du vill rekommendera?
– Alla Wes Andersons filmer! Han är en sån som utnyttjar allt han kan när han gör film. Och Vicky Christina Barcelona, men den gillar jag mest för skådespelarna.

Gå nu in och se kortfilmen Naomi och Hjärtekrossarna och dela med er av den till alla ni känner! Gilla gärna filmens facebooksida om ni vill. Kortfilmen skyltar på ett jättefint sätt för ett ”guerillafilmskapande” som ska uppmuntras då det visar att alla kan göra bra film utan att behöva ingå i någon jätteproduktion med miljonbudget och 30 stycken på inspelningsplatsen. Allt som behövs är passion och fantasi för det man gör!

På Spotify finns även filmens soundtrack för den som vill lyssna:

Annonser

Jag samarbetar med Peace & Love Film Festival!

Peace-Love-Film-Festival-header

Idag är det två månader kvar till 2:a årgången av den internationella Peace & Love Film Festival, som i samband med musikfestivalen Peace & Love som vanligt hålls i Borlänge.

Förra året var ett jungfruår med flera nordiska biopremiärer och spännande filmer – stora som små, från hela världen. I år är filmfestivalen självständig från musikfestivalen och satsar på att överträffa debutåret på alla plan för att visa att Peace & Love Film Festival är en stor händelse för alla bioälskare som vill uppleva internationell toppfilm i en svensk sommar fylld av fred och kärlek.

Jag och min blogg har från och med nu glädjen att kunna bevaka Peace & Love Film Festival, vilket kommer innebära flera roliga saker de närmaste två månaderna.

PeaceLoveFilmFestival-banner

Dels kommer jag att ge rapporter och utlåtanden om flera av filmerna som visas under själva festivalen. Dessutom kommer jag vaka in festivalen genom att framför allt recensera filmer med ”musik” som gemensam nämnare.

Det finns jättemånga intressanta musikfilmer och dokumentärer som jag vill dela med mig av och du kan räkna med allt ifrån nostalgi från ”summer of ’69”, rebelliska punkskildringar och gripande berättelser om underskattade genier.

Borlänge har givetvis musiken att tacka för mycket. Att den nu även kan bjuda filmnördar som mig från hela Sverige, Skandinavien och till och med världen på något speciellt i filmväg är därför nästan för bra för att vara sant och då kan jag inte annat än glädjas över att få vara med på ett hörn!

Kanske ses vi i en biosalong i Borlänge dagarna efter midsommar…

I spåkulan: Spring Breakers (2012)

Brit, Candy, Cotty och Faith är bästa vänner sedan den tidiga skoltiden. Nu går de på ett trist college, hungriga på äventyr. De triggar varandra att spara ihop pengar till årets ”spring break” (vårlov) – tiden då festsäsongen tar ordentlig avstamp. De får oväntad hjälp av en rappare som går under namnet ”Alien”, som lovar dem att göra årets spring break till något utöver det vanliga… Frågan är dock hur långt de vågar gå för att fixa pengarna som ska ge dem deras livs upplevelse?

Den uppseendeväckande independentfilmkungen Harmony Korine är tillbaka. Mannen som skrivit filmer som Kids (1995) och Ken Park (2002) samt skrivit och regisserat filmer som Gummo (1997), Mister Lonely (2007) och senast i långfilmsväg, Trash Humpers (2009), skapar nya rubriker när han regisserar Disneys före detta tonårselit som ett gäng ungdomsligister som bara vill sätta lite snurr på tillvaron – Vanessa Hudgens (High School Musical, Sucker Punch), Ashley Benson (Våra bästa år, Pretty Little Liars), Selena Gomez (Magi på Waverly Place, Monte Carlo, Justin Biebers flickvän) samt sin fru Rachel Korine (Mister Lonely, Trash Humpers, The Fourth Dimension).

Till sin hjälp har de den ”mäktiga”, skruvade wiggern ”Alien”, spelad av oscarsnominerade mångsysslaren och numera kameleonten James Franco (Spider-man, Pineapple Express, 127 Hours). Killen har nog med råge valt sin karriärs mest intressanta roll, då han verkar gå all-in i förvandlingen att efterlikna vad som vid första tanken ser ut att vara Kevin ”K-Fed” Federline, men som i själva verket är en tolkning av rapparen/skandalfenomenet Riff Raff, som var den person som först tillfrågades för rollen men som tackade nej. Franco ser dock ut att fylla hans skor galant.

Rapparen Gucci Mane har också en stor skådespelarroll i filmen. En brottsbetyngd man som för övrigt har en av de mer kreativa wikipedia-beskrivningarna på sitt konto; ”While eating some delicous human flesh, Gucci was sentenced to -12 days of jailtime. He soon escaped, using only his newest album ”JailTime Chicken” to dig his way out. Gucci Mane’s current whereabouts are currently unknown”.

Dubstep-stjärnan Skrillex och den hyllade, ”electrosynthade” filmkompositören Cliff Martinez (Lincoln Lawyer, Contagion, Drive) gör filmmusiken tillsammans och Randall Poster – känd för sina musiksamarbeten med Wes Anderson, Martin Scorsese och en hel del musiktyngda filmer av både independent- och storbudgetkaraktär, är Spring Breakers musikanordnare. En av filmbranschens mest inflytelserika personer och nyckeln till att Wes Andersons filmer låter som de låter, bland annat.

Miljardärsarvtagerskan Megan Ellisons (kvinnan som räddade Paul Thomas Andersons kommande The Master, bland annat) Annapurna Pictures har köpt rättigheterna för amerikansk distribution i och med visningen nyligen på Venedigs filmfestival. Där hade filmen världspremiär och förbryllade majoriteten av besökarna. Tongångarna var både att Spring Breakers var provokativ samhällssatir med flera budskap, överdriven exploatering och snäppet värre än förra årets partyöverdos, Project X (2011). Mer går att läsa här.

Med Harmony Korines experimentiella filmstil som mått är Spring Breakers definitivt hans mest kommersiella film hittills. Det säger dock mer om honom än om filmen.

Filmens stärnor – Selena Gomez och Vanessa Hudgens framför allt, har väckt stora rubriker då de går från oskyldiga, barnanpassade filmer till att göra lättklädd provokationsfilm med naket, sex, droger och festande som spårar ur. Föräldrar har anledning att vara oroliga för att deras barn ska uppmuntras av karaktärernas agerande och Selena Gomez har riktat blickarna mot sina yngre fans för att avråda dem att se filmen.

För High School Musical-Hudgens är det här bara en i raden av filmroller som hon på senaste året tagit med det uppenbara målet att tvätta av sig stämpeln som helylletjej och istället utmana en äldre, mer ”artsy” publik med krävande roller. I Sucker Punch (2011) spelade hon fängslad go-go-dansös, i Frozen Ground (2012) är hon en försvunnen strippa, i Gimme Shelter är hon missbrukande uteliggare och i Machete Kills (2013) är hon med stor sannolikhet någonting uppseendeväckande.

Harmony Korines Spring Breakers jämförs med Oliver Stones/Quentin Tarantinos Natural Born Killers (1996) och Drive (2011) i händerna på mjukporrlegenden Russ Meyer, men min känsla är att filmens största provokation är hur lättsamt den skildrar karaktärernas ställningstagande och hur den snarare uppmuntrar livet som Alien och hans vänner vill leva, snarare än varnar ungdomar för det. Vilken sida jag själv ställer mig på återstår att se, för hittills har inte ens en trailer kommit – dock två korta klipp:

Frågan jag ställer mig är ifall filmen är mörk samt satirisk nog (det verkar råda tydligt delade meningar om det) och om upplägget kan rättfärdigas ur en feministisk synvinkel, eller om det är 2012 års Sucker Punch (där Vanessa Hudgens också medverkade) där lättklädda tonårsbrudar flirtar med publiken och tar till hårdkokt våld och ”larger than life”-beteende som ”ursäkt” för att visst ha ett ”feministiskt motiv” till summan av kardemumman.

En film som lika gärna kan bli topp som flopp för min del, men att det kommer snackas mer om filmen är ett som är säkert – oavsett ifall snacket kommer ifrån samhällskritiska filmälskare eller fjortisar som vill kommentera vem som är vackrast, modigast och mest värdig av Selena, Vanessa eller Ashley.

Förhoppningsvis når den Sverige i och med Stockholm Filmfestival i november, men annars får nog den svenska biopubliken räkna med att se den runt mars nästa år.