Femme Fatale | Absurd Cinema

Jag analyserar och tolkar detaljer i nya Twin Peaks (2017). Skrivet efter Part 1-4. Händelser i dessa delar spoilas. Tillika är analysen i högsta grad daterad när väl fler delar av Twin Peaks (2017) släppts.

Övriga delar i serien

Texas-födda Chrysta Bell spelar FBI-karaktären Tammy Preston i Twin Peaks (2017). Chrysta Bell är en excentrisk, uttrycksfull sångerska till vardags och fick sitt genombrott när hon samarbetade med David Lynch musikaliskt. Dom träffades redan 1999 genom en bekant och skrev deras första låt tillsammans samma vecka. Hon sjunger inte minst lynchproducerade låten ”Polish poem” i Lynchs film Inland Empire (2006), skriven tillsammans med Lynch. Hon har sedan dess släppt flera album. Hennes debutalbum är This Train (2011), som skrevs tillsammans med Lynch och producerades av Lynch. Innan samarbetena med Lynch var hon sessionsångerska och sjöng i Texas-bandet 8½ Souvenirs. Namnet givetvis hämtat från Federico Fellinis surrealistiska film 8½ (1963). En favorit hos Lynch. Även hos mig. Hon är liksom Lynch en utövare av transcedental meditation.

Som karaktären Tammy Preston är hon så där bitchigt ”allt jag säger sägs med en översittarattityd”. Jag störde mig genomgående på den rationellt drivna, cyniska karaktären i boken Secret History of Twin Peaks (2016) mer på grund av hennes lättsamma, quirky ton som hela tiden flikade in ”tongue in cheek”-saker när hon var med. I Twin Peaks har hon en fasad av stiff ”bombshell”-attityd. För mig blir den kontrasten intressant, att hon inom sig är så där barnaktig som i boken, men bär den ”no nonsense”-fasaden utåt, socialt, bland männen i kostym. Poserande tydligt. Liksom Chrysta Bell har hon en poserande utstrålning. Ej att blanda ihop med ”posör”.

Det rationella och det cyniska delar hon i högsta grad med en annan utredare på kontoret – Albert Rosenfield. Hon är något av en yngre Albert i personligheten. Intressant dynamik till sådana som Gordon och om möjligt, en Cooper mer lik honom vi känner från gamla serien. En annan personlighet hon delar likheter med, men i sitt inre. Den lekfulla, barnaktige lilla detektiven.

Hennes attityd utåt sett utstrålar en klassisk femme fatale från film-noir, vilket är en filmstil Mark Frost och Lynch gemensamt älskar (källa; allt i gamla och nya Twin Peaks och allt Lynch någonsin tryckt på film). Jag ser henne inte alls som korkad. Färsk, men inga som helst korkade drag. Låt dig inte luras av hennes yttre femme fatale. Hon utstrålar en påklistrad attityd som ger henne ett mindre genuint intryck. Och hon vet liksom alla femme fatales att hon kan dra vissa exklusiva fördelar genom hennes kvinnliga utseende. Inte politiskt korrekt idag, men därmed inte sagt att det är rätt eller fel. Gordon Cole säger uppriktigt till FBI-transkvinnan Denise Bryson (David Duchovny) att han är ”old school”. Han agerar inte efter dagens mer politiskt korrekta, kollektivt överenskomna moral, där det är olämpligt när män uttrycker att vackra kvinnors utseenden är vackra. Han ser kvinnors skönhet eftersom han är man med en dragning till kvinnor. Han ser rimligtvis även individers förmåga, eftersom hon som sagt inte verkar korkad utifrån min (manliga, men enligt mig väldigt opartiska) syn.

Min åsikt i frågan delar jag med min tolkning av Gordon Cole. Vad vore världen om inte män fick uppskatta vackra kvinnors vackra utseende? Det är en del av evolutionen. Problemet är snarast inte där. Problemet är när individen inte kan se innanför ytan och bedöma – i det här fallet kvinnan – i det här fallet Tammy Preston – som en individ, med en individuell förmåga. Det problemet ser jag inte hos Gordon Cole gentemot Preston. Ej heller hos Denise Bryson. Faktiskt ej heller hos den buttre Albert Rosenfield, även om han ser ironin i att ge ett visst sådant sken utåt, bara för att gå dom mer känsliga moralisterna på nerverna en aning. Min tolkning.

Lynch har genom hela karriären kritiserats av moralister för sitt porträtterande av kvinnor. Mark Frost är en mycket intelligent analytiker och en aktiv samhällsdebattör. Är det här en subtil kommentar från Mark Frost och David Lynch? Eller faller sig detta naturligt för Frost och Lynch, men skapar debatt hos dom mer moraliserande, kritiska eller debattsugna? Det är helt upp till dig att tolka.

Sherilyn Fenn föddes 1965 i Detroit, USA. Hon är i princip på den här listan av en enda anledning; Hon trollband/förhäxade mig och de flesta andra i rollen som femme fatale-karaktären ”Audrey Horne” i David Lynchs kultförklarade TV-serie Twin Peaks mellan åren 1990-1991.

Det går ju inte att motstå hennes lömska, mystiska enslingsaura som spelade männen som brickor och av luddiga anledningar kunde börja dansa så att tiden stannade ännu mer än vad den redan gjorde i det underliga, lilla samhället Twin Peaks. När hon dansade gjorde hon det alltid ensam, men på ett sådant sätt att hon fick alla som inte dansade att känna sig utanför.

Faktum är att jag minns hur hon gjorde mig något kärleksblind redan innan jag såg Twin Peaks, nämligen som olycklig bondfru i John Steinbeck-filmatiserinen Of Mice and Men (1992). Hon gjorde dessutom minnesvärda rollprestationer som en förvirrad överlevande efter en olycka i David Lynchs märkliga saga Wild At Heart (1990) och som kusligt, absurt objekt för en galning med amputeringsfetiche i Lynch dotters (Jennifer Shambers Lynch) debutfilm, Boxing Helena (1993).

Hon porträtterade även skådislegendenden Elizabeth Taylor i TV-biografin Liz: The Elizabeth Taylor Story (1995) – en film som sågades av Elizabeth Taylor själv men hon tydliggjorde hur hon gillade Sherilyn Fenns rollprestation. Fenn hade tidigt problem att bli castad i andra roller än den som en vacker kvinna redo för en nakenscen men integriteten växte under hennes karriär.

Dessförinnan hade hon varit anställd som playboy bunny i två månader och ställde även upp som omslagskvinna för Playboy magazine 1990, fotad av hennes fotografpojkvän, Barry Hollywood.

Tillsammans med Twin Peaks-kvinnorna Mädchen Amick och Laura Flynn Boyle prydde hon även ett omtalat omslag på Rolling Stone, i samband med lanseringen av Twin Peaks.

Sherilyn Fenn får plats nummer 10 på min lista över de vackraste kvinnorna inom film eftersom hon har total kontroll över hur hon rör sig och för sig så pass att femme fatale-stämpeln är given.

Med hennes svarta hårfärg, spetsiga ögonbrynsformer och med födelsemärket på det kontrastfyllda, klassiska ansiktet är hon vad jag skulle vilja kalla för ”den svarthåriga Marilyn Monroe” och det är synd att hon inte nått några större kommersiella framgångar sedan hennes roll i Twin Peaks.

Det går dessutom att sjunka in totalt i bilderna här under för att förstå vilken underbar klass hon hade klädmässigt i TV-serien. Klädseln på mittenbilden är så otroligt frän att jag nästan önskar att jag föddes som kvinna, men istället är jag dömd att inspireras av henne på håll.

Trivia 1: Sherilyn Fenn är systerdotter till sångerskan Suzi Qautro. Fenns mamma – Arlene Quatro, var keyboardist i The Suzi Quatro Band och Fenns pappa – Leo Fenn, var bandets manager (med en meritlista som även innehåller The Billion Dollar Babies och Alice Cooper). Sherilyns farfar – Art Quatro, var dessutom jazzmusiker i bandet The Art Quatro Trio. Musikreferenserna slutar inte heller där då norska metalbandet Audrey Horne tog sitt namn efter Sherilyn Fenns karaktär i Twin Peaks!

Trivia 2: Sherilyn Fenn var förlovad med Johnny Depp innan han slog igenom och dom höll ihop i tre och ett halvt år tillsammans efter att ha träffats under inspelningen av studentfilmen Dummies (1985). Fenn gästspelade senare mot Depp i första säsongen av TV-serien 21 Jump Street under 1987. I tidiga storfilmen The Platoon (1986) graverade Johnny Depp in flickvännen Sherilyn Fenns namn på sin militärhjälm.

Trivia 3: När David Lynch skrev bilkraschscenen i Wild At Heart (1990) inspirerades han av Sherilyn Fenns aura, som han beskrev som en ”porslinsdocka”. Han ville att hon i scenen skulle agera som en sönderslagen porslinsdocka, vilket han nämnde gång på gång.

Inför Laura Elena Harrings roll i inledningsscenen av Mulholland Drive (2001) gav han henne precis samma regiintruktioner, att hon skulle vara som en ”broken porcelain doll”. Harrings roll var dessutom i ett tidigt stadium skriven just för Sherilyn Fenn, som en slags fristående, efterfrågad TV-serie-spin-off på Twin Peaks med karaktären Audrey Horne som en skådespelerska i skuggan av Hollywood.