Queer Top 20 | #12. Pride (2014)

Gästbloggare Christer Hedström listar sina 20 personliga favoriter inom queerfilm.

---

#12. Pride (2014)

”If we were normal, this is where we’d kiss.”

Verklighetsbaserat igen! Pride handlar om ett gäng LGBT-aktivister i England på 80-talet som bildade föreningen LGSM (Lesbians and Gays Support the Miners) för att stötta strejkande gruvarbetare (det låter mycket tråkigare än det är). De åker till en liten by i Wales där de möts av både uppskattning och motstånd. Många av de begåvade skådespelarna kan kännas igen från andra brittiska filmer eller serier som Harry Potter, Sherlock eller Hot Fuzz. Intressant feel-good-rulle. LGBT plus England plus 80-talsmusik är lika med bra grejer.

Christer Hedström

---

Christers kompletta lista och övriga texter även jag bidrar med i månadstemat 31 dagar av Queer hittas här.

Queerfilmstemat representeras av filmer innehållandes karaktärer och/eller beteenden som utmanar heteronormen. Queer-teman som homosexualitet, bisexualitet och könsidentitet eller könsuttryck tas i någon mån upp. 

Queer Top 20 | #13. Beautiful Thing (1996)

Gästbloggare Christer Hedström listar sina 20 personliga favoriter inom queerfilm.

---

#13. Beautiful Thing (1996)

Jag trodde att den här filmen skulle hamna mycket längre ned på listan, för jag hade inte sett den sedan jag var 14 år gammal och jag misstänkte att den troligtvis inte var lika bra som jag mindes den, men jag hade fel. När jag såg om den häromdagen insåg att den faktiskt är mycket bättre än jag mindes den. Filmen handlar kort och gott om två tonårspojkar i en förort till London som blir förälskade i varandra. Beautiful Thing är en hjärtvärmande och rolig film fylld av färgstarka karaktärer och härliga uttryck och dialekter för alla som är lika förtjusta i brittiska filmer och serier som jag är.

Christer Hedström

---

Christers kompletta lista och övriga texter även jag bidrar med i månadstemat 31 dagar av Queer hittas här.

Queerfilmstemat representeras av filmer innehållandes karaktärer och/eller beteenden som utmanar heteronormen. Queer-teman som homosexualitet, bisexualitet och könsidentitet eller könsuttryck tas i någon mån upp. 

Alice in Wonderland (1966)

Genre: Saga, Drama, Mysterium, Surrealism
Alternativ titel: The Wednesday Play: Alice in Wonderland
Produktionsland: Storbritannien
Manus: Jonathan Miller  (efter en roman av Lewis Carroll)
Regi: Jonathan Miller
Längd: 72 min
Skådespelare: Anne-Marie Mallik, Freda Dowie, Jo Maxwell Muller, Peter Cook, Michael Gough, Wilfrid Brambell, John Bird, John Gielgud, Michael Redgrave, Alan Bennett, Peter Sellers, Finlay Currie, Geoffrey Dunn, Mark Allington, Alison Leggatt, Leo McKern

En subversiv och mörkare variant av den klassiska barnsagan om Alice i underlandet. Med typisk viktoriansk och gotisk underton plågar filmen Lewis Carrolls orginalhistoria, samtidigt som den driver med medelklass-england.

Shakespeare-specialiserade TV/regissören Jonathan Miller regisserade på mitten av det omvälvande 60-talet en tolkning av Alices äventyr i Underlandet för brittiska BBC. Denna version har dock en annan prägel än det färgglada och sorglöst, barnvänliga, musikaldrypande och disney-fierade många ser framför sig när Lewis Carrolls historia kommer på tal. Filmen visar inga människor utklädda till djur utan är minimalistisk och lämnar fantasin till publiken.

Svartvit, distanserad och svävande meditativ, med en cynisk Alice som verkligen har skinn på näsan och replikerar den surrealistiska omvärlden som nästan svävar genom henne snarare än tvärtom. Det är den klart mest intressanta tolkningen av karaktären som jag sett hittills, levererad av unga Anne-Marie Mallik (som inte gjort fler roller framför kameran sedan dess). Rent visuellt betraktar hon sin omvärld som ett lager som placeras inne i miljön, men ändå med ett demonstrativt avstånd från den. Filmen visar onekligen på fantastiskt skildrande av surrealistisk stämning som ändå är väldigt avskalad. Återkommande tystnader från karaktärerna leds in i repliker som kommer direkt från Alices resonerande med sig själv.

Fotot tar avstånd, betraktar och formar miljöerna med underbart användande av vidvinkel som för tankarna till David Lynchs förvrängda världar. Den berömde sitarmusikern Ravi Shankar (far till bland annat musikern Norah Jones) står för musiken som tillför den redan sällsamt drömska stämningen med ytterligare atmosfär. Flertalet brittiska skådisgiganter som John Gielgud, Peter Sellers, Michael Redgrave, Peter Cook, Michael Gough och faktiskt Eric Idle även om han är okrediterad. Detta är nog min favoritfilmatisering av Alice!

4 – Manus
4 – Skådespelare
5 – Stämning
4 – Foto
4 – Musik
———-
21 – Totalt

Fotnot: En trevlig bonusbild jag inte kunde motstå att bjuda på!

I backspegeln #3: 2012 års största ögonblick och mitt enda nyårslöfte inför 2013

I backspegeln drar över till måndagen för att på 2012 års sista dag ta farväl av året med en årsomfattande backspegel istället för att se tillbaka på endast en enda vecka.

Detta tänkte jag göra genom att kompensera för alla gånger jag tänkt fatta mig kort i text på min blogg, men som alltid slutat med långa nätter av skrivande och alldeles för långa och djupdykande texter och recensioner. Mitt nyårslöfte till 2013 blir att utmana mig själv med att skriva mer kortfattat och koncist, utan att rata det viktigaste jag vill få fram.

Så för att sammanfatta 2012 väldigt kortfattat gör jag det med endast två bilder på årets största ögonblick – som lustigt nog skakade om Sverige på exakt samma dag. Två bilder som jag tar med mig i det så kallade bagaget inför framtiden…

…eftersom en bild säger mer än tusen ord.