Welcome to The Grindhouse-serien av dvd-filmer är ett försök att tjäna pengar på intresset efter Quentin Tarantinos och Robert Rodriguez ”double feature” Grindhouse (2007) – en hyllning till 60/70-talets gamla grindhousefilmer.
I den här “double feature”-utgåvan med filmer av just denna typ, utlovas tonårsbekymmer, motorcyklar, svängiga disco-scener, dryga moralmammor – och självklart de obligatoriska nakenscenerna och våldet. Dessutom visas trailers för ”coming attractions” mellan filmerna för att få den ultimata grindhouse-upplevelsen. A+ för utformning!
Jag tänkte därför recensera en av dessa utgåvoruppdelat på två recensioner; en för film ”A” (Malibu High) och en för film ”B” (Trip with the Teacher). Det finns flera utgåvor av detta slag som står i min hylla så fler recensioner av denna typ lär komma. Kanske kommer jag även snickra ihop egna ”double feature presentations” framöver då det är ett underbart recept på filmunderhållning i min stil.
SCHOOLS IN SESSION!
…two tales of revenge!
Film ”A”: Malibu High (1979)
Film ”B”: Trip with the teacher (1975)
Prevues of Coming Attractions:
Virgin Witch
The Babysitter
Genre: Exploitation, Teensploitation, Terror, Rysare
Produktionsland: USA
Alternativ titel: Deadly Field Trip, Kiss the Teacher… Goodbye
Manus: Earl Barton
Regi: Earl Barton
Längd: 91 min
Budget: Cirka 56 000 dollar (USA)
Skådespelare: Brenda Fogarty, Robert Gribbin, Dina Ousley, Zalman King, Robert Porter
How Far Should a Teacher Go to Protect Her Students?
En lärarinna och hennes skolklass med sockersöta tonårstjejer färdas på en klassresa längs de amerikanska landsvägarna, fram tills dess att dom får motorstopp. Som tur är stöter dom på ett motorcykelgäng. De tre hjälpsamma knuttarna bogserar bussen efter sig och för dem till en stuga i ödemarken. Men två av dem har en ondskefull plan i sikte och efter att de gjort sig av med busschauffören och den tredje mc-killen tillfångatar de skolklassen…
Jag gillade faktiskt musiken skapligt i den här filmen, som i övrigt inte hade mycket att komma med. Händelserna känns orealistiska och karaktärerna agerar gång på gång som om våldtäkt och mord är vardagsmat och de påverkas ingenting.
I slutet till exempel (SPOILER om du verkligen inte vill veta…) när saker ordnat upp sig för dem. Lärarinnan omfamnar sina elever i en jättekram och alla är lyckliga i all sina dagar, typ. Dom visar absolut INGA tecken på att dom sekunderna innan varit med om en helt fruktansvärd kidnappningsterror.
Bobbie: Well gang, here we are. Right smack dab in the middle of nowhere. At least a whole day’s walk to the nearest boy.
Julie: If that’s all you can think of, Bobbie, then why did you come on this trip?
Bobbie: My mother insisted. Hey listen – don’t tell me you never think about boys.
Julie: Don’t be absurd, Bobbie, of course I do.
Bobbie: Then you know there is a difference between the boys and the girls!
Pam: Just what are you getting at, Bobbie?
Bobbie: The truth! Just tell it like it is – truth.
Julie: Nothing wrong with that.
Tina: My, my. Sounds like regular group therapy.
Bobbie: Aw, not at all. At least I’m honest about what I do.
Julie: You’re hopeless, Bobbie, absolutely hopeless.
Pam: I think there’s another word for it.
Bobbie: What do you mean?
Pam: Well, if I have to explain it, it wouldn’t be worthwhile.
Bobbie: Come on. We’ve all had it – and loved it.
Pam: Not all, Bobbie. Regardless of how square, how unnatural – how hypocritical – not all of us have had it.
Bobbie: Do you mean to tell me that we actually have a virgin among us?
Pam: There are probably more than you’d care to know about. You see, some of us were raised by parents who stressed the teachings of the Bible.
Bobbie: Please, I can’t take it! Would you get off that crap? Either you like it or you don’t. It was meant to be used, not to just sit on.
Pam: That’s all very understandable if you’re talking about dogs.
Bobbie: Are you calling me a bitch?
Pam: That’s right, you’re just a horny little bitch!
Själva handlingen i filmen låter som om det kunde ha varit en tonårssrysare från 2000-talet i stil med Wrong turn och Hostel, men så allvarligt är det inte. Trip with the teacher är i alla fall stundtals ganska obehaglig, på grund av att den går ganska långt i övergreppscenerna, men filmen känns lite seg och för lång för att jag ska bli engagerad – och då är den ändå bara en och en halv timme kort. Huvudantagonisten är en fattig variant av Krug i The Last House on the Left (1972 – läs min recension!).
They forced her to commit the ultimate sacrifice!
Det är för lite charm och lite för mycket seriositet för att jag verkligen ska kunna gilla den distanserat, enligt principen ”so bad it’s good”. Det finns tyvärr inga slapstickpoliskonstaplar i stil med just ”Last House…” eller The Town that Dreaded Sundown (1976 – läs min recension!) för att trycka på dom nödtangenterna. Trevligt dock med high school-rulle/såpoperaeftertexterna, med foton på vardera skådespelare tillsammans med deras namn. Sånt förgyller.
1 – Manus
1 – Skådespelare
1 – Atmosfär
2 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
2 – Foto
2 – Musik
————
9/30 – Totalt
(2 av 10 i kultvärde)
DVD-utgåvan: Jag gillar verkligen att någon har tagit initiativet och dammat av några hederliga B-filmer från 70-talet och förpackat dem i tjusiga double feature-utgåvor med två filmer ”back-to-back”, till priset av en. Och priset är generöst lågt också. På Amazon kostade dom bara 10-13 dollar per double feature och nu kan du få ett ex ännu billigare.
Kronan på verket med utgåvan är ju ändå inramningen med dom trailers som visas före och mellan filmerna tillsammans med de klassiska ”prevues of coming attractions”– och ”intermission”-texterna med melodisnutt och allt. Det är mer sann bioupplevelse över detta än 95 procent av det som visas på dagens biografer. Det uppmanas till och med om att rensa bioplatserna från popcorn och skräp när man lämnar salongen. Då är jag som filmnörd helsåld.
Absurd Cinema 
