Etikettarkiv: David Bowie

The Man Who Fell to Earth (1976) eller: När klippning uppnår drömska nivåer

David Bowie stjäl showen som utomjording i ett oerhört intressant sci-fi-drama där Candy Clark ändå visar mest framfötter som Mary-Lou. Filmen är allra, allra främst ett klippningsmässigt, fotomässigt och stämningsmässigt praktverk om vi studerar sekvensernas uppbyggnad.

Thomas Jerome Newton är en humanoid alien som kommer till jorden för att skaffa vatten. Han startar ett högteknologiskt företag för att skaffa de miljarder som krävs för att bygga ett rymdskepp för hemresan. Så träffar han Mary-Lou, en flicka som blir kär i honom.

Oerhört, oerhört, oerhört, OERHÖRT kreativ klippning på denna! Av Graeme Clifford, som senare regisserade lite Twin Peaks. Klippningen uppnår drömska nivåer. Clifford klippte dessförinnan praktverk som Robert Altmans Images (1972), Rocky Horror Picture Show (1975) och Don’t Look Now (1973 – läs recensionen).

Den sistnämnda regisserades av Nicolas Roeg, som är regissör även för detta ”drama möter science-fiction”. Att klippningen är så mästerligt finstämd i dess udda bildflöden beror sannolikt mycket på att Roeg hade många år bakom sig som filmfotograf innan han axlade regirollen. Filmernas stämning gick att sätta snurr på tack vare ett mycket känsligt bildfångande i på ytan ordinära situationer.

Nicolas Roeg och Robert Altman sedan – där har vi två 70-talsstarka filmskapare med ibland snarlik förmåga att nå under huden med oerhört suggestiv bildstämning. Tänk denna film och 3 Women (1977) – något av tvillingfilmer utan att för den delen ha många uppenbara likheter. Men dom skriker subtila tvillingsjälar.

Sjukt intressant narrativ på det. David Bowie i huvudrollen är perfekt castad som udda/freak/alien och även han dök upp i Twin Peaks-filmen Fire Walk With Me, i en roll som känns inspirerad av just denna film. Candy Clark som spelar mot Bowie i denna och övertygar allra mest i en prestation värdig priser – också hon har en koppling till Twin Peaks. Hon har nämligen en roll i nya säsongen. Men nog om detta, lalalala…

The Man Who Fell to Earth är definitivt en både själslig och fysisk influens till nutida hyllade Sci-Fi-mysterier som Under the Skin (2013), Midnight Special (2016) och Arrival (2016). Samma känsla, subtila visionskildringar och i mångt och mycket inte minst miljöer.

Betyg:
5 – Atmosfär
3– Dramaturgi
3 – Dialog
4 – Skådespelare
5 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
5 – Foto
3 – Musik
4 – X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
4 – Lekfullhet (experimentiell lust)
3 – Omtittningsvärde
————
39/50 – Totalt

Labyrinth (1986) – Posters & Graphic Art: Top 26-50

labyrinth-53a8a1ba2954f

Tidigare bidrag i serien:

Labyrinth (1986) – Posters & Graphic Art: Top 51-75
Labyrinth (1986) – Posters & Graphic Art: Top 76-100

I fyra inlägg kastar jag ur mig dom enligt mig själv 100 snyggaste posters, ”graphic art” och ”fan art” som gjorts till den kultförklarade äventyrsfilmen Labyrinth (1986) av Jim Henson (Mupparna, Fragglarna, The Dark Crystal) och med Jennifer Connelly och David Bowie i några av huvudrollerna. Jag har tidigare skrivit om själva filmen och den recensionen kan du läsa här.

Nu har jag kommit fram till plats 26-50.


labyrinth_ver2 7e884a3373f76f9cbca75d6f0584f1af 41cd591ab54f651823627288be7bedf1 1a8bc1aa6e7d340d1a10fc16d7ad0853tumblr_n93fw80h9z1tflwrzo1_500tumblr_matspuwlkx1qzdglao1_1280tumblr_m5q4kpxc6j1qkfvkzo8_500tumblr_m5q4kpxc6j1qkfvkzo4_500tumblr_m5q4kpxc6j1qkfvkzo3_500sailor_labyrinth_poster_by_artistmeli-d58qd1srtl_4_2nr000771-47_1labyrinthbg-1labyrinth-by-maddithongb3ae71f8af00b9b0be1e96da36cfcc21ab8b78d508ce227c024e89448a740f5aa3f98c073c1887c7dcbfb17488e912a99140b1c53ed8fe37ec4d726bd83fb4a6483e3886076d2686386120653ee263f281ed637679d33dc3e4225c33d169a9c218ybdpcfy0rksjpg9cf466940d8bbf99641fafac3839672f4ce59e8713f5d2f6b7c4e78bf1f95abb-d46iy9r3f385c276a6556e70c34dc44a4821eb6 57a0e0542d670

Labyrinth (1986) – Posters & Graphic Art: Top 51-75

labyrinth-53a8a1ba2954f

Tidigare bidrag i serien:

Labyrinth (1986) – Posters & Graphic Art: Top 76-100

Under ett antal dagar fram till oktober kastar jag ur mig fyra inlägg med dom enligt mig 100 snyggaste posters, ”graphic art” och ”fan art” som gjorts till den kultförklarade äventyrsfilmen Labyrinth (1986) av Jim Henson (Mupparna, Fragglarna, The Dark Crystal) och med Jennifer Connelly och David Bowie i några av huvudrollerna. Jag skrev om filmen för en månad sedan och den recensionen kan du läsa här.

Nu har jag kommit fram till plats 51-75. Där hittar du – bland mycket annat, två omslag till mangaserien Return to Labyrinth som är en fritt tolkad fortsättning på filmen av Jake T. Forbes och Chris Lie. Den kom i fyra volymer mellan åren 2006-2010.  Själva omslagen tecknades dock av Kouyu Shurei.


 

e72822b4c46e09fac007dc2df2a6ee7d 25accad68e51836daba3d58dd1fa41e4 239d0414050339ba2e312d595f19ee3d 451a518c2d2f4a20ed65a5f4f16694fb-d5eq1dq 672full-labyrinth-poster-1

5b8fb6b7772f1a4f8ae6e40db6c00fb3

900 965f92a8ced29b63e40207fb7dfc0101 969ca5a10d7ed86b8fedefc57baaf10c 2524ee895e29fc454759f1666be562fe 4784e24535aa5bad5996ef2133a41967 1243077d84f7452d7cdc37675721e16b b319c7d27558a85b39dbef245f62a604 christiawan-lie die-reise-ins-labyrinth ea79e346f8b44ed8d5a980fb151a3e8b labyrinth-1986-spain labyrinth_by_cold_blooded_angel

8eb9230b33da2c38ef80d57451ec4e87

return_to_labyrinth_ii tumblr_m5q4kpxc6j1qkfvkzo5_500 tumblr_m5q4kpxc6j1qkfvkzo6_500 tumblr_m5q4kpxc6j1qkfvkzo7_500 tumblr_m5q4kpxc6j1qkfvkzo9_500 tumblr_mai3g70zqs1qg8i80o1_1280

Labyrinth (1986) – Posters & Graphic Art: Top 76-100

labyrinth-53a8a1ba2954f

Under ett antal dagar fram till oktober kastar jag ur mig fyra inlägg med dom enligt mig 100 snyggaste posters, ”graphic art” och ”fan art” som gjorts till den kultförklarade äventyrsfilmen Labyrinth (1986) av Jim Henson (Mupparna, Fragglarna, The Dark Crystal) och med Jennifer Connelly och David Bowie i några av huvudrollerna. Jag skrev om filmen för en månad sedan och den recensionen kan du läsa här.

Varför denna oerhörda mängd graphic art? Jag kan inte säga att majoriteten är särskilt hisnande snygg, även om det finns många bilder som har sin charm, helt klart. Jo, när jag sätter igång och samlar på mig den här formen av digital data och sållar genom hela internet tycker jag att det är skönt om mödan ger någon utdelning. Det kanske finns en eller annan beundrare eller nybliven labyrinthnörd där ute i världen, som blir tillfredställd av att få allt samlat och sållat på detta representativa sätt, istället för att behöva göra allt sökarbete själv i sin jakt på ”labyrinthgodis”.

Är inte det skäl nog? Då får jag ursäkta mig med att det här är en del i min sorgeprocess av David Bowies bortgång tidigare i år. Mannen måste hyllas. Även Jim Hensons arv måste lyftas upp till nya generationers medvetande! Herregud…

Här är plats 76-100 utan inbördes ordning, därefter kommer 51-75, 26-50 och slutligen en numrerad topplista med dom 25 allra snyggaste jag kunnat hitta, ur denna hundring till mängd. Mycket nöje, får jag väl lov att säga…


1b5c43f569b40887aa8d34c35a3a8226 tumblr_mrjw5mknop1r00z27o1_400 labyrinthbg labyrinth_web_by_chrisables-d9g8cya labyrinth_poster_by_hiddengems labyrinth-by-todd-slater fayewest_labyrinth700 f1314121ceb67ff6dbcd0646837e56a4 e331efaa80c2a001e9ddabd776a0d0ce dreaming_of_the_goblin_king_by_the_labyrinth_club danielnorris_labryinth700 ca18667251d9658dd174e0af50c21065 c8d59dad7ea31ae7ddfc2b6ec2be120c b11cf2dca0f33354a22719662380141f b7f26ec844a281b6623f5aa284b337c2 af3842efe5064fdd0f7fcebc927fa304 aefb1811ead91e686b7e097a662b380d ad3a3d465fabb54a9cd444ee7229a672 3754976-03 121325-63096354_1000x1000 4260d44c85dcc0d745eb4b8fdce68458 956e8295295e34b8586c26161d694c5c 369b3b767f6d7fdc89be1e23f2e89376 240e801c6b60fbae2427a4d93359eb2f 2fba0d84a6755c92a18bc0ca382a29fc

Labyrinth (1986)

Mkrorecensioner-header57a0e0542d670

Genre: Äventyr, Fantasy, Saga, Musikal, Familjefilm
Produktionsland: Storbritannien, USA
Manus: Terry Jones, Elaine May, Jim Henson, Dennis Lee
Regi: Jim Henson
Längd: 101 min
Budget: 25 000 000 dollar (fick tillbaka endast hälften)
Skådespelare: Jennifer Connelly, David Bowie, Shari Weiser, Brian Henson (röst), David Alan Barclay, Dave Goelz (röst), David Shaughnessy (röst), Rob Mills, Ron Mueck (röst), Frank Oz, Michael Hordern (röst), Karen Prell, Timothy Bateson (röst), Toby Froud

Jim Henson, George Lucas and David Bowie take you into a dazzling world of fantasy and adventure.

Sarah är en tonårstjej med livlig fantasi som är trött på att sitta barnvakt ännu en helg. Hon kallar därför på goblinerna i sin favoritbok ”Labyrinth” och ber dem föra bort hennes lille styvbror. Då lille Toby försvinner på riktigt måste Sarah följa med honom in i sagovärlden för att rädda honom undan från den ondskefulle goblinkungen. Som ett skydd mot inkräktare i hans slott finns själva labyrinten – ett svårgenomträngligt nystan av snirkliga gångar, bebodd av besynnerliga varelser och okända faror.

tt0091369-large-screenshot3

Jag älskar sagor och fantasier likt Alice i Underlandet, som får sina världar att kännas främmande vår, mer likt drömmar eller dammiga gamla bilder som fått liv. Labyrinth – med tonårslöftet Jennifer Connelly (Phenomena – läs min recension) i den turbulenta huvudrollen och en minst sagt minnesvärd biroll i form av brittiske konstpopstjärnan David Bowie som stilbrottslingen ”The Goblin King”, gör tyvärr sin värld lite för linjär och bokstavligt utförd med sitt labyrintkoncept.

Underlandet som Alice ramlar ner i fungerar mer som en metaforiskt mental labyrint som inte demonstreras rent fysiskt, utan genom ifrågasättanden av miljöns gränser för var den verkliga existensen går. Något som studsar tillbaka på upplevarens – själva huvudkaraktärens, egna sinnen. Jag som publik får lika mycket som berättelsens upplevare ifrågasätta hur jag definierar min verklighet, genom att se den lösas upp för berättelseoffret.

lab16

Även min alla tiders favoritfilm The Shining (1980) följer detta sätt att berätta. Torrancefamiljens definition av labyrintkonceptet finns praktfullt demonstrerad i den trädgård som The Overlook Hotel är knuten till, men labyrinten slingrar sig in i själva hotellet och familjens psyken,  likt en gränslös LSD-upplevelse som inverteras in i sig själv. Som Alice i Underlandet. Inte lika konkret och – tråkigt nog, fantasilöst som Laybrinth. Även om labyrintens väggar kan bryta sin form gör inte riktigt filmen det.

lab19

Detta är dock inte Labyrinths akilleshäl. Jag kan inte påstå att en film måste vara komplex och intellektuellt flerdimensionell för att berättiga ett labyrintkoncept – så fyrkantig är jag inte. Jag kan högakta det enkla och okomplicerade. Det som gör att jag inte riktigt faller in i Labyrinth, utan ur den, är att karaktärerna beter sig som marionettdockor. Dom agerar utifrån och in. Dom läser en aktion på ett papper och agerar den genom tom mimik. Som om någon drar i deras kroppar istället för att dom ska få känna det dom uttrycker. Jag ser aktioner utan kärnor. Ironiskt att filmen när den kom hyllades för sin avancerade effektkonst med dockkaraktärer och människor utklädda till dockor. Just det är fortfarande fint utfört, men inte det som får mig att falla.

labyrinth

Humorn är också lite ”off”. Den finns där utskrivet i manuset, lite för mycket, men den levereras som agerandet i stort, utan känsla. Monty Pythons excentriske Terry Jones står för manuset baserat på en idé av docksagoregissören Jim Henson (Fragglarna, The Dark Crystal, The Great Muppet Caper) och kompositören Dennis Lee, som stått för musikalnumren till Jim Hensons Fragglarna.

Första sekvensen är dock en av filmens mer lysande exempel. Där lyckas filmen skildra övergången från sagolik magi och grå verklighet på ett sätt som får mig att känna det så där klassiskt som det gjorde i The Wizard of Oz / Trollkarlen från Oz (1939) – det som ristat in den i historien, men än mer känner jag där hur alldeles, alldeles underbart det är att uppleva barnets fantasi. Ser jag stillbilder från filmen minns jag den dessutom som bättre än när jag såg den, som att magin plötsligt funkar när den ”fryser”. Labyrinth har sina ögonblick av barnsaga, fint inspirerad av både klassiska klassiker (Alice, Skönheten och Odjuret, Snövit) och moderna klassiker som nämnda Oz, The NeverEnding Story (1984) och inte minst Till Vildingarnas Land (vilket Henson påpekar tydligt i eftertexterna), men inramningen sitter tyvärr ganska dåligt ihop och innehållet låter ihåligt.

lab50

Jim Henson – Labyrinths kreative eldsjäl och regissör, fick genomgå en svår period efter filmens premiär då den floppade totalt på biograferna och presterade långt under filmens mastiga budget. Fyra år senare avled Henson, endast 53 år gammal. Filmen har dock idag fått en renässans bland nostalgiälskare och i Japan är den givetvis särskilt dyrkad, så pass att den under 00-talet fick en maffig fortsättning i mangaform, översatt kallad ”Return to the Labyrinth”.

Det har nyligen rapporterats att filmen kommer få en uppföljare/reboot även i filmform om några år, under kontroll av originalskaparen Jim Hensons legacybolag. Det ser jag ändå fram emot. Jag vill givetvis se mer av den här typen av film, med den smått förlorade effektestetiken som dockkostymer och ”riktiga” kulisser har blivit. På den punkten är Labyrinth närmast ett stilmässigt mästerverk.

Målgruppschecklist (mängdvärdet):
2 – Hjärna (komplext värde)
3 – Hjärta (emotionellt värde)
4 – Sentimentalitet/Romantik
2 – Barnförbjudet
2 – Feelgood
4 – Budskap
2 – Obehag
4 – Humor
2 – Action
2 – Prat

lab11

Betyg:
3 – Atmosfär
2 – Dramaturgi
2 – Dialog
2 – Skådespelare
5 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
3 – Foto
3 – Musik
3 – X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
3 – Lekfullhet (experimentiell lust)
3 – Omtittningsvärde
————
29/50 – Totalt

SYD-Betyg-05


tumblr_matspuwlkx1qzdglao1_1280