Genre: Psykologisk rysare, Drama, Mysterium
Regi: Craig R. Baxley
Manus: Stephen King
Längd: 249 min
Skådespelare: Tim Daly, Debrah Farentino, Colm Feore, Jeffrey DeMunn, Carson Manning, Casey Siemaszko, Julianne Nicholson
En kraftig storm drar förbi invånarna på ön Little tall island, som isolerar dem från fastlandet. Strax innan har gamle tant Clarendon blivit ihjälslagen av en okänd, lång man som verkar veta allt för mycket om öns invånare. Ingen vet vem han är, men han har ett meddelande till öborna; ”give me what I want, and i’ll go away”…
Detta är bara början på en gastkramande historia med, enligt mig, den perfekta Stephen King-känslan. Stephen King skrev denna miniserie exklusivt för televisionen. Historien påminner en hel del om The Mist, på så sätt att ett gäng vitt skilda människor ställs inför en situation som inte går att vara förberedd på och som kräver att man håller ihop och värderar vänskapen man byggt upp – något som är lättare sagt än gjort när tilliten börjar svikta och döden finns närmare än någonsin. Mitt favorittema för dramatiska förutsättningar!
Det händer sällan att filmatiseringar av King’s böcker blir lyckade, men här har King skrivit speciellt för tv och för mig känns det som om man läser en rejäl och spännande bok som man bara inte kan släppa. King undkommer manusbakslaget som annars brukar infinna sig i hans filmatiseringar då det inte blir en komprimerad adaptation från en bok eller å andra sidan en utfylld novell, samt att handlingen håller sig tillräckligt nära realismen.
Jag vill hela tiden veta hur det går, och även om det här var den sjätte gången jag såg Storm of the century så var det samma känsla som infann sig. Bara Kubrick’s The Shining är bättre av det som Stephen King delat med sig av till tv och film, för Storm of the century är en mäktig saga som berör på ett mycket mer komplext sätt än vad jag är van vid.
Karaktärerna gestaltas suveränt av en ovanligt välcastad församling kvinnor och män, yngre och äldre. Doldisen Colm Feore gör förmodligen sitt livs roll som den mystiska mannen som anländer till ön, och har det perfekta uttrycket för att spela ondskefull utan att det blir det minsta överspelat eller påklistrat. Hans ögon och bleka, beniga ansikte tillför rollen perfekt, precis som det återhållsamma, skumt gentlemannaaktiga bemötandet till allt och alla.
Även den trogne King-skådisen Jeffrey DeMunn (Nyckeln till frihet, Den Gröna Milen och nämnda The Mist) gör en färgstark prestation som öns egocentriske borgmästare och är en mycket kapabel skådis. Carson Manning, i den ganska lilla birollen som öns kyrkmästare och spontankurator, briljerar också på ett mycket äkta sätt. Hon påminner också kusligt mycket om den fantastiska skådespelerskan Kathy Bates (Misery), både till utseende och sätt. Det är inte förens på senaste tid som jag faktiskt insett att det inte är hon, utan den betydligt mer okända Carson Manning.
En miniserie blir sällan så här bra som Storm of the century är. Den ger dig kuslighet, oväder, mysig spänning, öliv och tänkvärd paranoia. Det här är precis den filmen som du ska se när det är en kall kväll och regn, snö eller annat oväder ute. Ett bortglömt – eller snarare aldrig riktigt upptäckt, guldkorn!
9/10
Absurd Cinema 