Etikettarkiv: Citat

I backspegeln #11: Till minne av Margaret Thatcher (1925-2013)

I-Backspegeln2

Ännu en betydande person – denna gång utanför filmsammanhanget, har gått bort och jag vill passa på att minnas en andra gång denna vecka.

thatcher-12

Jag pratade med min mormor och morfar över en fika om ”Järnladyn” för bara drygt en vecka sedan. En av dem frågade ifall Margaret Thatcher fortfarande levde och det gjorde hon ju, trots åldersdemens och en undanskymd tillvaro tidigt efter avgången som Storbritanniens premiärminister. Därför blev jag särskilt överraskad när jag sprang in i löpsedlarna som skyltade hennes död.

Jag har ingen djup relation till henne då hon var före min tid och det djupaste minnet av henne är intervjun med Stina Lundberg Dabrowski från 90-talets dagar (den då hon vägrade hoppa), samt nu senast den biografiska filmen med Meryl Streep i rollen som henne – Iron Lady (2011). En film jag gillade mer än många andra.

På något sätt har jag dock en beundran för hennes envisa och uppriktiga personlighet. Det finns få personligheter som i så hög grad som henne varit lika delar hatad som älskad. Hennes person och handlingar var av det kraftfulla slaget och det finns mycket hon kan kritiseras både för och emot.

BIO THATCHER-USSR

Även om hon är en av historiens starkaste kvinnopersonligheter så råder det verkligen skiftande meningar i hur pass stor förebild hon är för Kvinnan, då hon inte stöttade den självständiga karriärkvinnan av moderna mått. Samtidigt inspirerade hon med hennes egna aktioner och framgångar som kvinna i en mansdominerad politisk värld.

Hon var – och är, en vattendelare. En komplex, flerdimensionell människa och är det någon typ av personlighet jag fascineras av så är det den tudelat komplexa. Det är dessa som verkligen lär oss något av betydelse.

Till minne av Margaret Thatcher tänker jag lyfta fram den sidan hon inspirerat mig med. Den knivskarpa, skoningslösa tungan som fällde många viktiga ord och citat med potential att forma människor, men även knäcka människor. Hon hade en mantrakvalitet i hennes uttalanden som få besuttit genom tiderna och här följer några minnesvärda repliker…

10. ”People think that at the top there isn’t much room. They tend to think of it as an Everest. My message is that there is tons of room at the top.”

09. ”I’ve got a woman’s ability to stick to a job and get on with it when everyone else walks off and leaves it.”

08. ”Disciplining yourself to do what you know is right and important, although difficult, is the highroad to pride, self-esteem, and personal satisfaction.”

07. ”It pays to know the enemy – not least because at some time you may have the opportunity to turn him into a friend.”

06. ”Being powerful is like being a lady. If you have to tell people you are, you aren’t.”

05. ”I love argument, I love debate. I don’t expect anyone just to sit there and agree with me, that’s not their job.”

04. ”You may have to fight a battle more than once to win it.”

03. ”If my critics saw me walking over the Thames they would say it was because I couldn’t swim.”

02. ”I always cheer up immensely if an attack is particularly wounding because I think, well, if they attack one personally, it means they have not a single political argument left.”

01. ”If you just set out to be liked, you would be prepared to compromise on anything at any time, and you would achieve nothing.”

Jag tycker att filmen The Iron Lady (2011) har några av de starkaste och klokaste orden från Margaret Thatcher och även om hon möjligen inte sade dem i det offentliga rummet så  säger dessa citat mycket om hennes ideologi och är enormt inspirerande. En stor anledning till att se filmen om henne…

05. ”I will never be one of those women who stay silent on the arm of her husband. One’s life must matter, Dennis.”

04. ”With all due respect, sir, I have done battle every single day of my life and many men have underestimated me before. This lot seem bound to do the same, but they will rue the day.”

03. ”If you take the tough decisions, people will hate you today, but they will love you in generations.”

02. ”It used to be about trying to do something. Now it is about trying to be someone.”

01. ”Watch your thoughts, for they become words. Watch your words, for they become actions. Watch your actions, for they become…habits. Watch your habits, for they become your character. And watch your character, for it becomes your destiny. What we think, we become. My father always said that, and I think I am fine.”

I backspegeln #10: Till minne av Roger Ebert (1942-2013)

I-Backspegeln2

”I backspegeln” är tillbaka efter ett lite längre avbrott och denna vecka kommer jag ägna några rader åt att minnas ett antal personligheter som gått ur tiden den senaste… tiden. Först ut är den mest självklare.

1365170529-obit_roger_ebert_37193187

Väldigt plötsligt var mannen med hjärtat gjort av film borta. Roger Ebert var – är, världens mest kända och poulära filmkritiker – pulitzerprisbelönad till råga på det, och även om vi i Sverige och Europa inte har samma relation till honom som USA har han ändå satt stora avtryck.

TV-programmet Siskel and Ebert – där det underbart omaka radarparet (och Chicago-tidningskonkurrenterna) Gene Siskel och Roger Ebert recenserade film, har blivit en mall för hur filmkritik ska presenteras i TV-rutan. Betygsystemet med ”two thumbs up” är klassiskt.

Idag är denna typ av TV-format tyvärr dött och podcasts, filmbloggar och sociala forum har tagit platsen för en mer utbredd filmkritik men Ebert har alltid varit relevant, om det så varit i rutan, i tidningen, på twitter eller på resten av nätet.

Hans genuina och rättframma kärlek till filmen har blivit målet att uppnå som förmedlare av filmkritik och det är ingen underdrift att säga att film var hans liv då han såg 600 nya filmer varje år och recenserade 300 av dem årligen, ända in till sin död. Tappert och imponerande!

Vi får inte heller glömma att han skrev manus till gladporrkungen Russ Meyer närmare bestämt de hysteriska filmerna Beyond the Valley of the Dolls (1970), Up! (1976) och Beneath the Valley of the Ultra-Vixens (1979) – något han ofta fått försvara när han gett ”mer creddiga” filmer dåliga betyg. Enligt mig gör det bara honom till en ännu bättre och mer intressant människa och hellre dessa Meyer-filmer än någon mer pretentiös Bergman-rip-off, säger jag.

Hans cancerproblem och operationer tvingade honom i stort sett bort från TV-rutan, men hans skrivna recensioner är alltid intressanta att läsa – och dom är många. Ta en sväng in på hans hemsida för att klicka er vidare i hans mylla av filmåsikter.

????????????????

När åren summeras brukar jag alltid få intressanta tips på filmer som inte uppmärksammats tack vare hans årsbästalistor och det är sorgligt att vi inte kommer kunna veta vad han tycker om de kommande årens filmer. Inga smarta utlägg om Baz Luhrmans version av The Great Gatsby, inga reflektioner kring Terrence Malicks kommande projekt med Christian Bale och ingen dom från honom på den nya Star Wars-trilogin.

Det känns faktiskt sorgligt, men vad vi har kvar är en massa recensioner på filmer han faktiskt hann se och otaliga bataljer med vapendragaren Gene Siskel som han nu får återförenas med i himlen.

Några minnesvärda recensionsögonblick med Siskel och Ebert vill jag givetvis dela med mig av, tillsammans med Nostalgia Critics hyllningsavsnitt till dem bägge som både är roligt, intressant och rörande samt hans rörande och ärliga avsked till Roger Ebert personligen.

Eberts sista recension blev dessutom på Terrence Malicks To the Wonder – en film han gillade, vilket känns mycket värdigt då han var ett Malick-fan och rankade The Tree of Life (2011) bland de tio bästa filmerna genom tiderna. Roger Ebert är saknad, men det han lämnat efter sig orsakar genuin glädje och intresse och då har man verkligen åstadkommit något stort.

Här under är tre klassiska Siskel & Ebert-ögonblick väl värda att avnjuta flera gånger – ett tydligt tecken på hur underhållande och sevärda duon var tillsammans. Före det delar jag dock med mig av fem mycket fina citat från Ebert själv…

”When I am writing, my problems become invisible, and I am the same person I always was. All is well. I am as I should be.”

Om livet: ”We are put on this planet only once, and to limit ourselves to the familiar is a crime against our minds.”

”I believe that if, at the end of it all, according to our abilities, we have done something to make others a little happier, and something to make ourselves a little happier, that is about the best we can do. To make others less happy is a crime. To make ourselves unhappy is where all crime starts. We must try to contribute joy to the world. That is true no matter what our problems, our health, our circumstances. We must try. I didn’t always know this, and am happy I lived long enough to find it out.”

Om döden: ”I know it is coming, and I do not fear it, because I believe there is nothing on the other side of death to fear. I hope to be spared as much pain as possible on the approach path. I was perfectly content before I was born, and I think of death as the same state.”

”So on this day of reflection I say again, thank you for going on this journey with me. I’ll see you at the movies.”

Roger Ebert och Gene Siskel är både överens och i högform när de plockar fjäder efter fjäder av Jaws: The Revenge (1987) – en av de sämsta filmerna genom tiderna.

Här kommer konflikten som är Roger Eberts känslosamma och mer moraliserande kritik mot Gene Siskels mer analytiska meningskritik fram på det mest underhållande sätt och deras repliker på varandra är suveräna när de passionerat diskuterar David Lynchs kontroversiella publiksuccé, Blue Velvet (1986).

Debatten mellan Siskel och Ebert har sällan varit så het som när de recenserade huruvida Full Metal Jacket (1987) är en bra Kubrick-film eller ej. Efter att ha pratat om två Kubrick-klassiker återvänder Siskel ihärdigt för att försvara Full Metal Jacket och resten är rapp krigsföring och stor underhållning!

Efter Gene Siskels död delade Roger Ebert sida med olika filmprofiler under en längre tid och bästa gästen bör onekligen ha varit Martin Scorsese i egen hög person. Äntligen någon som kunde matcha Roger Eberts passion för film igen och att se dem gå igenom 90-talets filmfavoriter är ren njutning som sveper förbi på vad som känns som sekunder.