Dessa vinner på Oscarsgalan 2016 – del 2 av 2

Här är andra halvan av dom 24 kategorierna på Oscarsgalan 2016 och vilka jag tror vinner, samt mina funderingar (första halvan hittar du här).

Bästa långa och korta animerade, långa och korta dokumentär, kortfilm, bästa skådespelare, bästa regi och bästa film ska koras. Vad gäller dessa kategorier känner jag mig faktiskt ganska säker.

Dom nominerade som är markerade med kursiv text är dem jag skulle överväga att prisa om jag själv satt i slutjuryn.

Inatt smäller det!

---

Best Animated Feature
“Anomalisa”
”Boy And The World”
“Inside Out” VINNER
“Shaun The Sheep Movie”
”When Marnie Was There”

Kommentar: Roligt att en alternativ film som Anomalisa finns med i mixen, som trevligt nog inte enbart består av cirka tre stycken blockbusters. Rätt nöjd med denna blandning. Det hade varit roligt om svårmodiga smalfilmen Anomalisa vann framför gulliga – men ändå svårmodiga, Inside Out, men vinner gör den sistnämnda garanterat. Efter att ha sett den har jag insett att jag gillar den desto mer dessutom, då blandningen mellan psykologi och fantasiland passar mig som handen i handsken.

---

 

Best Animated Short Film
”Bear Story”
”Prologue”
”Sanjay’s Super Team”
”We Can’t Live Without Cosmos”
”World Of Tomorrow” VINNER

Kommentar: Det kan gå lite hursom i dom mindre priskategorierna, men jag tycker mig ha sett att smått abstrakta World of Tomorrow har uppskattats lite mer när folk fått säga sitt om dom animerade kortfilmerna. 8,2 på IMDB säger också en del.

---

 

Best Documentary Feature
“Amy” VINNER
“Cartel Land”
”The Look Of Silence”
”What Happened Miss Simone”
”Winter On Fire: Ukraine’s Fight For Freedom”

Kommentar: Amy har haft mest ”buzz” kring sig och är den dokumentär med mest utrymme för empati, vilket den vinner på jämfört med The Look of Silence. Det är också den enda av dokumentärerna jag sett. Tråkigt att inte den andra ”club 27”-skildringen Cobain: Montage of Heck fick vara med, då den var mer komplex både i form och innehåll men också mest gripande för mig personligen.

---

 

Best Documentary Short Film
”Body Team 12”
”Chau, Beyond The Lines”
”Claude Lanzmann: Spectres Of The Shoah” VINNER
”A Girl In The River”
”Last Day Of Freedom”

Kommentar: Body Team 12 kanske träffar juryn, men eftersom Spectres of the Shoah är en dokumentär om skapandet av tidernas mest episka dokumentärfilm, om förintelsen av judarna under andra världskriget, så tror jag att den ligger ännu bättre till. Judar och dokumentärfilmskapande bör inge intresse.

---

 

Best Live-Action Short Film
”Ave Maria”
”Day One”
”Everything Will Be Okay”
”Shok” VINNER
”Stutterer”

Kommentar: Shok handlar om två pojkar vars vänskap testas under kriget i Kosovo och Stutterer handlar om en stammande typograf (om det är så det kallas) som ställs inför en svår utmaning. Tyngden i den förstnämnda väger mest och har högst betyg på IMDB, så det får bli den.

---

 

Best Foreign Language Feature
”Embrace Of The Serpent”
“Mustang”
“Son Of Saul” VINNER
“Theeb”
“A War”

Kommentar: Kryptiskt berättade Son of Saul från Ungern har varit favoriten hela tiden och ämnet med koncentrationsläger brukar fungera på juryn. Men, detta är en kategori som kan överraska, så inget är helt hugget i varken guld eller sten ännu.

---

 

Best Supporting Actress
Jennifer Jason Leigh – “The Hateful Eight”
Rooney Mara – “Carol”
Rachel McAdams – “Spotlight”
Alicia Vikander – “The Danish Girl” VINNER
Kate Winslet – ”Steve Jobs”

Kommentar: Kommer svenska Alicia Vikander att vinna? Både tidigare vinnaren Kate Winslet och Rooney Mara flåsar henne i nacken, men den moraliska vinnaren är ändå Vikander, som visar en nakenhet i sin känsloleverans som nästan ingen annan. Det är verkligen inte bara vi i Sverige som förälskat oss i hennes skådespeleri. Med det sagt är det ett väldigt, väldigt starkt startfält där alla utom inkvoterade Rachel McAdams är fantastiska i sina filmer. Jennifer Jason Leigh är min personliga favorit tillsammans med Vikander.

---

 

Best Supporting Actor
Christian Bale – “The Big Short”
Tom Hardy – ”The Revenant”
Mark Ruffalo – “Spotlight”
Mark Rylance – “Bridge Of Spies”
Sylvester Stallone – “Creed” VINNER

Kommentar: 39 år efter att Rocky (1976) vann en oscar för bästa film och Sylvester Stallone nominerades för sin roll och manuset, kommer Stallone att vinna för samma roll. Jag har svårt att se hur juryn skulle vilja missa det ögonblicket på galan och det är verkligen inte helt oförtjänt. Alla andra vinnare kan få fler chanser, men den här kvällen tillhör ”Rocky”.

---

 

Best Actress
Cate Blanchett – “Carol”
Brie Larson – “Room” VINNER
Jennifer Lawrence – ”Joy”
Charlotte Rampling – “45 Years”
Saoirse Ronan – “Brooklyn”

Kommentar: Jag gillar personligen Ronans insats i Brooklyn mycket då den var annorlunda i det lilla, men Brie Larson är den som gjorde tydligast avtryck i sin roll som mamma instängd i rum med sin 5-årige son. Hon gör en väldigt genuin prestation och förtjänar verkligen en oscar. Hon känns för övrigt som ett givet castingval i rollen som Janis Joplin i en biopic. Hoppas jag får se henne här snart igen, nominerad för den rollen.

---

 

Best Actor
Bryan Cranston – “Trumbo”
Matt Damon – “The Martian”
Leonardo DiCaprio – “The Revenant” VINNER
Michael Fassbender – “Steve Jobs”
Eddie Redmayne – “The Danish Girl”

Kommentar: Ja, Leonardo DiCaprio kommer äntligen få sin första oscarsstatyett och han är värd den. Matt Damon däremot är inte värd sin nominering, eller så är jag blind för hans fantastiska skådespeleri.

---

 

Best Director
Alejandro Gonzalez Inarritu – “The Revenant” VINNER
Adam McKay – “The Big Short”
George Miller – ”Mad Max Fury Road”
Lenny Abrahamson – ”Room”
Tom McCarthy – ”Spotlight”

Kommentar: Det ligger en historisk prestation i potten ifall Alejandro Gonzalez Inarritu vinner här, då han blir den andra regissören någonsin som vunnit i kategorin två år i rad. Även om McKay och publikfavoriten och jokern George Miller kan finnas med där i bakgrunden med sin sandsprutande actionrulle, är det svårt för juryn att bortse från det utmanande arbetet med The Revenant.

---

 

Best Picture
“The Big Short”
“Bridge Of Spies”
“Brooklyn”
“Mad Max: Fury Road”
“The Martian”
“The Revenant” VINNER
”Room”
“Spotlight”

Kommentar: Innan nomineringarna släpptes trodde jag att The Danish Girl, Steve Jobs och The Hateful Eight skulle vara med här och på allvar utmana sedan länge uppsnackade The Revenant om titeln ”Bästa film”. Ingen av dem blev nominerade och även Carol gick bet. Istället har vi en förvånansvärt trevlig skara småskaliga eller på andra sätt annorlunda filmer bland dom nominerade. Under oscarsracet har både Mad Max: Fury Road är något så ovanligt som en mångfaldigt oscarsnominerad blockbusteractionrulle och det kan jag inte annat än älska. The Big Short och Spotlight har tippats som allvarliga utmanare till The Revenant och det tycker jag är positivt.

Det räcker dock inte hela vägen och Alejandro Gonzalez Inarritu kommer försvara den titel Birdman vann förra året, även här. Brett Ratner (Prison Break, X-Men: The Last Stand, Hercules) var med och producerade filmen exekutivt så grattis på förhand till honom!

P&LFF 2013: Jeunesse (2012)

Genre: Drama, Självbiografi, Ungdomsskildring
Regi: Justine Malle
Manus: Justine Malle, Cécile Vargaftig
Längd: 72 min
Skådespelare: Esther Garrel, Didier Bezace, Émile Bertherat, Johannes Oliver Hamm

Jeunesse är en fransk självbiografi av filmskaparen Justine Malle – dotter till den kände franske regissören Louis Malle (Le Feu Follet, Atlantic City U.S.A, A Revoir les Enfants) som gick bort vid 63 års ålder 1995.

Filmen skildrar Juliette vid 20 års ålder när hon lever ett liv som vilken annan ung tjej som helst. Hon går i skolan och blir kär i en klasskamrat men vill inte ha något seriöst förhållande. Hennes respekterade filmregissör till far blir plötsligt svårt sjuk och förändras snabbt till det sämre, vilket blir väldigt svårt för Juliette att acceptera. Hon tvingas kämpa mellan hennes perfekta liv och vetskapen att hennes älskade far snart ska dö.

Inför visningen på Peace & Love Film Festival av filmen Jeunesse fastnade jag för handlingsbeskrivningen att filmens kvinnliga huvudkaraktär lever ett perfekt liv. Med ”perfekt” tolkar jag det som ett helt vanligt liv utan några särskilda bekymmer eller spektakulära händelser.

Det är inte ofta filmer dramatiseras med den idén då en publik ofta räknar med att film ska bjuda på något utöver det vanliga. En främling dyker upp. En sällsynt chans skymtas. En dröm blir till verklighet.

I den här filmen är det istället en vanlig ung kvinna som verkar vilja vara ensam mycket och inte vill känna sig bunden. Samtidigt vill hon utvecklas och uppleva saker. Hennes far blir sjuk och hennes vardag blir distraherad av en annan, tyngre vardag. Det är nog så intressant enligt mig och får inte underskattas!

Jeunesse är verkligen en självbiografisk historia. Justine Malle sade själv på en Q&A efter filmen att 90 procent av det vi ser i filmen har hänt på det viset. Hon distanserar dock sitt eget liv genom vissa markörer. Dels heter huvukaraktären ”Juliette” och inte Justine. Detsamma gäller även alla andra karaktärer i hennes liv. Fadern i filmen är en älskad, gammal regissör men han ser inte ut som Louis Malle.

Filmen utspelar sig inte ens i mitten av 90-talet utan i modern tid. Det sistnämnda fungerar lika bra ur budgetsynpunkt givetvis, men jag gillar ändå valen sammantaget för att hålla någon slags barriär mellan sitt eget liv och filmens skildring av det.

Filmen är också väldigt välgjord rent detaljmässigt och det märks att det finns hjärta bakom massor av ögonblick som inträffar i den (en scen innehållandes Bob Dylan-musik sitter kvar särskilt starkt). Jag förstår verkligen karaktären Juliette och allt är väldigt äkta.

Juliette är en stark kvinnlig karaktär som inte är intresserad av typmotiven för kvinnor på film. Hon vill inte sträva efter förhållanden, hon stirrar inte beundrande av underlägsenhet på hennes medmänniskor och hon är mest av allt intresserad av filosofi och att utvecklas snarare än kärlek och trygghet.

Justine Malle nämner dessutom på festivalens Q&A hur hon i verkligheten inte tror på begreppet fascination i studerandet av idoler vilket är en hel filosofi i sig. Jag älskar hur hennes personlighet och filmens version så pass tydligt speglar varandras ståndpunkter.

Utöver filmskaparen Justine Malles känsla för att berätta hennes historia så vill jag också särskilt hylla huvudrollsaktören Esther Garrel (Camille Redouble) då hon känns som klippt och skuren för karaktären i precis alla känslolägen.

Jag fastnar särskilt för hennes sätt att agera ut och gestikulera med hennes händer och armar, vilket jag verkligen kan koppla till en kreativ personlighet och särskilt förståeligt ifall denne har en regissör till förälder. Hon förstår verkligen sin karaktär, tänker jag gång på gång.

Regissören och förlagan Justine Malle ger en klockren förklaring till varför Garrel var klockren för rollen på filmens Q&A. Malle berättar att hon prövade flera skådisar för rollen men fastnade för Esther Garrel just för att hon visste hur Justine Malles skrivna repliker skulle sägas för att låta naturliga.

En självklarhet givetvis, men den underliggande förklaringen tror hon dock ligger i att Esther Garrels pappa också är en meriterad regissör så deras liv påminner om varandra. Pappan heter Philippe Garrel och har bland annat regisserat Velvet Underground-sångerskan Nico många gånger, så Esthers utåtagerande konstnärsrörelser får en högst nanturlig förklaring.

Scenerna i filmen då karaktären Juliette umgås med sin borttynande far är dessutom enormt rörande och fina, med en tragik som är närvarande för många av oss som förr eller senare kommer i kontakt med samma situation i våra liv. Det tär på känslorna att se hur far och dotter bägge är införstådda med faderns försämrade tillstånd.

Vill du se en välberättad och välagerad film om bördan av att se en närstående sakta försvinna, men minst lika mycket se en film om en kvinna på väg att bli vuxen och som visar det utan någon som helst överspelad filmdramatik, då är Jeunesse – internationellt kallad Youth, en film att kolla upp framöver! Justine Malle har skapat en suverän ungdomsskildring.

Fotnot: Prisutdelningen på Peace & Love Film Festival har precis avslutats och Jeunesse vann priset som ”Best Film”! Dessutom vann huvudrollsinnehavaren Esther Garrel priset som ”Best Talent” tack vare hennes skådespeleri, så jag kan inte säga annat än att juryn röstade helt rätt i dessa fall!

Filmen har just precis nu haft sin premiär i Frankrike – precis efter visningen på Peace & Love Film Festival, och jag är övertygad om att tongångarna kring Louis Malles dotter Justine Malle kommer vara mycket goda för med den här filmen kan hon stå helt på sina egna meriter.

Jimmy tippar Oscarsgalan! (del 5)

Bästa manus baserad på förlaga:

The Descendants (2011): Alexander Payne, Nat Faxon, Jim Rash
Hugo (2011/II): John Logan
The Ides of March (2011): George Clooney, Grant Heslov, Beau Willimon
Moneyball (2011): Steven Zaillian, Aaron Sorkin, Stan Chervin
Tinker Tailor Soldier Spy (2011): Bridget O’Connor, Peter Straughan

Kommentar: Jag förstår inte varför The Ides of March fått en nominering här, men har de som nominerat filmen kanske en förkärlek till historien sedan pjäsen? Handlingen har verkligen alla förutsättningar att vara en favoritfilm för min del, då jag älskar nervigt maktspel och konspirationer med verklighetskoppling i de politiska salarna. I praktiken puttrar filmen på med bra skådespelare, men alldeles för få känsloögonblick och genombrott. Den lyfter aldrig riktigt efter att första vändpunkten presenterats och man kan säga att den är bra på pappret, men det ligger faktiskt i manusförfattarnas händer att få dramatisk nerv efter en bra öppning.

Moneyball är här min överlägsna favorit, då bearbetet som Steven Zallian och slutligen Aaron Sorkin gjorde med originalmanuset och bakgrundsboken är en praktlektion i hur man får något informationsdrivet och osexigt att bli högintressant, både dialogmässigt och i ett större filmförlopp. Dock vann Sorkin förra året och med det varma mottagandet som The Descendants tragikomiska men framför allt vardagsdramatiska utförande har fått på tidigare galor så är vinsten här redan satt. Alexander Payne har dessutom varit frånvarande sedan hyllade Sideways och oscarn kommer vara ett bevis på att publik och kritiker vill se mer av honom.

Bästa originalmanus:

The Artist (2011): Michel Hazanavicius
Bridesmaids (2011): Kristen Wiig, Annie Mumolo
Margin Call (2011): J.C. Chandor
Midnight in Paris (2011): Woody Allen
A Separation (2011): Asghar Farhadi

Kommentar: Den här vinsten ska vara vigd åt Woody Allen, även fast han inte kommer. Bridesmaids tycker jag som sagt är lite väl överskattad för att få nomineras, men samtidigt ska man inte undervärdera den omtalade styrkan i filmen, att få en kvinnlig ensemble att gå hem humormässigt hos även en manlig publik. Den är dock varken en riktigt rolig komedi eller en tillräckligt klockrent ärlig dramaskildring för min del, men det är så subjektivt att jag lämnar det så. Woody Allen har ändå gjort en bagatellartad men extremt mysig historia och för mig är han en värdig vinnare.

Bästa regi:

Woody Allen for Midnight in Paris (2011)
Michel Hazanavicius for The Artist (2011)
Terrence Malick for The Tree of Life (2011)
Alexander Payne for The Descendants (2011)
Martin Scorsese for Hugo (2011/II)

Kommentar:  På drygt 50 år har det hänt endast sex gånger att Bästa film och Bästa regi gått till olika filmer, därför är den naturliga vinnaren The Artists Hazanavicius. Jag tycker inte det är fel heller, då han varit flitigt involverad i filmen genom både regi, klippning och manus, bland annat. Scorsese vann för The Departed för sexå r sen och kanske är han förtjänt nu, men juryn tar nog hellre ett fräscht kort, precis som förra årets oväntade Tom Hooper. Malick hade ju varit ett drömscenario som vinnare även för mig och inte omöjlig som vinnare, men som sagt, en färsking går nog före hos juryn.

Bästa film:

The Artist (2011): Thomas Langmann
The Descendants (2011): Jim Burke, Alexander Payne, Jim Taylor
Extremely Loud and Incredibly Close (2011): Scott Rudin
The Help (2011): Brunson Green, Chris Columbus, Michael Barnathan
Hugo (2011/II): Graham King, Martin Scorsese
Midnight in Paris (2011): Letty Aronson, Stephen Tenenbaum
Moneyball (2011): Michael De Luca, Rachael Horovitz, Brad Pitt
The Tree of Life (2011): Nominees to be determined
War Horse (2011): Steven Spielberg, Kathleen Kennedy

Kommentar: Intressant att det blev nio nominerade och inte ett mer jämnare antal. Möjligen var det för många som kom på delad tiondeplats i poängräkningen för att det skulle vara värt att nominera även en tionde film, vilket i så fall återtyder att 2011 har varit ett väldigt jämnt filmår vad gäller toppfilmer. Framför allt är det ytterligare tre ”outsiders” jag hoppades kunde ta en plats i denna kategori, nämligen Tinker, Tailor, Soldier, Spy, The Girl With The Dragon Tattoo och Drive.

Den sistnämnda har blivit inaktuell i oscarsracet redan på förhand så där är det inte oväntat. David Finchers re-adaptation av Stieg Larssons bok kändes nog inte tillräckligt originell och även förlagorna har ju ratats så även den ratades nog mycket därför. Dessutom är det fortfarande kontroversiellt material och känsligt för en väldigt gammal akademi (typ 40 procent är över 60 år har jag för mig). Tinker, Tailor… är dock både en bättre film och bättre adaptation än majoritetetn av de nominerade och kändes som en allvarlig kandidat, men icke.

Anledningen till att den ratades tror jag beror på att innehållet inte var lika sentimentalt och känslofyllt som de andra filmerna, vilket är en grundsten för att gå hem hos Oscarsakademin. Vinsten står mellan Hugo, The Descendants och The Artist, men den sistnämnda är den naturliga vinnaren då den sticker ut mest med sitt innehåll och kärleken till det klassiska Hollywood.