Etikettarkiv: Award

Filmåret 2012: Årets Svenska diskbänksrealism award

Årets Svenska diskbänksrealism award – till ”tydligaste svenska filmtrend”, går till…

Den stora kvalitetsbredden inom svensk film år 2012!

sugar_man_image

Svensk film brukar bjuda på en eller ett par riktigt intressanta filmer som förtjänar guld och större uppmärksamhet. Ibland kommer det en Lilja 4-ever, en Darling eller en De Ofrivilliga att bli kär i och stolt över som svensk. 2012 har svensk film malt på med det ena utropstecknet vad gäller intressant nytänk inom ett – rent kommersiellt, grått svenskt film (och TV-drame)-sverige.

Searching for Sugar Man, För Dig Naken, Avalon, The Cubaton Story, 30 Grader i Februari, Snabba Cash II, Palme, Dom Över Död Man, Katinkas Kalas, Våga Minnas, Torka Aldrig Tårar Utan Handskar, Pojktanten, Bitchkram, Äta Sova Dö, Blondie, Bekas, Hassel: Privatspanarna och Call Girl. Smaka på dessa filmer ett tag och väg innehållet på kvalitetsvåg. De har alla den delikata visningsårgången 2012.

AtaSovaDo1

Förra året hade jag PlayApflickorna och Jägarna 2 som riktigt bra, svenska filmer. Hade dom kommit i år hade dom riskerat att försvinna i mängden och det är ett jävligt gott betyg för svensk film och hur pass mycket uppmärksamhet även alla dessa mindre, svenska filmer har fått! Nu kan det förhoppningsvis bara bli ännu bättre vad gäller mindre, utmanande och intressanta svenska filmer.

Filmer bortom Solsidan, Hamilton, En Gång i Phuket, Kvarteret Skatan Reser Till Laholm, Hypnotisören, Nobels Testamente, Cockpit, Mammas Pojkar, Sean Banan inuti Seanafrika och Sune i Grekland. För svensk film är betydligt bättre än så.

Filmåret 2012: Årets Jessica Chastain award

Årets Jessica Chastain award – till ”the hardest working person in acting business”, går till…

Matthew McConaughey!

McConaughey1

eftersom han är med i nästan alla filmer och eftersom han dyker upp i alla filmer som man absolut inte räknat med att han ska dyka upp i.

Redan 2011 bestämde han sig för att ge upp trygghetstänkandet att ”type-casta” sig som inoljad, snygg, surferdude i kassa romantiska komedier. Han insåg att han snart kommer vara för gammal för att få roller i sin beprövade genre-nisch. Så vad göra?

I ett försök att liva upp sin karriär ber han sin agent upplysa hollywood om att han vill ha utmanande roller där han får chans att visa nya sidor av sig själv. Fler borde definitivt pröva. Han mjukstartar genom The Lincoln Lawyer (2011) och Bernie (2011).

McConaughey4

Sedan tar han det ett steg ytterligare med rollen som slemmig yrkesmördare i Killer Joe (2011), tragisk strippare i Magic Mike (2012), trilskande utredare i The Paper Boy (2012) och brottsling allierad med barn i Mud (2012).

Som om inte det räckte tar han ytterligare ett par steg inför nästa år i och med en roll i Martin Scorseses The Wolf of Wall Street och oscarsstoffet som utmärglad HIV-positiv i Dallas Buyer’s Club, bland annat.

Jag var nog inte ensam om att ha honom som ett av få riktiga hatobjekt inom skådespelarvärlden innan denna motivationsförvandling, för innan var min stämpel på honom ”värdelös toyboy-utvikskille med uppkäftigt utseende och noll intresse för kvalitet”. Nu är han plötsligt en man jag börjar beundra.

McConaughey2

Definitivt årets stora utropstecken på skådespelarfronten, på samma sätt som Jessica Chastain var med i alla filmer 2011 (The Tree of Life, Take Shelter, The Help, The Dept, Coriolanus m.fl.) och typ alltid spelade brallan av de kvinnliga konkurrenterna.

Nu är McConaughey inte riktigt bra, men hans uppgång är värd all beröm! Många är dom på senare tid som försöker göra samma förändring som honom – Lindsey Lohan, Zac Efron, Vanessa Hudgens, 50 Cent och Selena Gomez bland annat, men ingen har övertygat i närheten av lika bra som honom.

McConaughey3