Andrew Birkin | Absurd Cinema

Genre: Thriller, Rysare
Produktionsland: Storbritannien
Manus: Andrew Birkin
Regi: Graham Baker
Längd: 108 min
Budget: 5 000 000 dollar
Skådespelare: Sam Neill, Rossano Brazzi, Don Gordon, Lisa Harrow, Barnaby Holm, Mason Adams, Robert Arden, Leueen Willoughby, Marc Boyle, Milos Kirek, Tommy Duggan, Louis Mahoney, Richard Oldfield, Tony Vogel

The power of evil is no longer in the hands of a child.

Damien är en framgångsrik ung man som har styrt de multinationella Thorn-industrierna i sju år. Men framgången är inte nog för honom, han är Satans son och har kommit till jorden för att nå världsherravälde.

Den här recensionen skrev jag redan 2008 och kände att det var läge att gräva fram den nu.

Temacheck: En film som blåser näst intill tom på kvinnor, så varken ”witches” eller ”bitches” i den traditionella meningen får särskilt mycket utrymme alls. Djävulska krafter dock, så häxeri i någon mån går att tolka in så det räcker och blir över. Desto mer utrymme för ”dicks” mellan både helvete och jord bjuds det däremot på så det räcker och blir över.

Det sista officiella kapitlet i Omen-sagan är för mig överraskande bra och håller stilen in i det sista. Jag gillade första filmen bitvis och uppföljaren kändes lite dryg, men hade några minnesvärda scener, men ”Omen III” håller mig i ett stadigt grepp av djävulskhet genom hela filmen. Den känns stundtals till och med nästan bättre än ettan, förutom att det var mer fängslande att se djävulen i ett barns kropp än vad det var att se honom som vuxen man. Men Sam Neill (Jurassic Park, In the Mouth of Madness, The Piano) är övertygande bra som Damien Thorn och känns så passivt överlägsen att jag kapitulerar i min soffa.

Det finns flera minnesvärda scener även i detta kapitel och filmen är förvånansvärt makaber. Dock känns det ibland som att händelserna går lite väl mycket på räls – vilket även är de andra Omen-filmernas svagheter. Att följa en inkarnation av Djävulen är lite som att följa Stålmannen utan inslag av kryptonit.

Betyg:
3 – Atmosfär
2 – Dramaturgi
3 – Dialog
3 – Skådespelare
3 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
3 – Foto
4 – Musik
2 – X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
2 – Lekfullhet (experimentiell lust)
2 – Omtittningsvärde
————
27/50 – Totalt

Jane Birkin föddes 1946 i Marylebone, London och är idag 66 år gammal. Hennes mamma var den brittiska skådespelaren Judy Campbell och hennes pappa var brittisk kommendör och spion under andra världskriget. Hennes bror, Andrew Birkin, är dessutom känd för sitt skådespeleri och som filmskapare (skrev bland annat manusen till Omen III: The Final Conflict, The Messenger: The Story of Joan of Arc och Perfume: The Story of a Murderer).

Jane själv är kanske mest känd som en ikon och ambassadör mellan Storbritannien och Frankrike då hon är en mångsysslare som gjort både musik, modejobb, regisserat och skådespelat. Hon har en lång och bra relation till landet Frankrike som hon bott och arbetat i länge. Hennes humanitära inblandning med Amnesty och AIDS-frågor ska icke förglömmas när man talar om henne och hon är mycket omtyckt just för hennes humanitära ansvar.

Hon räknas trots allt först och främst som skådespelare och syns framför allt till i Michelangelo Antonionis klassiker Blowup (1966). Hon blev även prisbelönad för hennes prestation i Marion Hänsels belgiska film Dust (1985). Birkin blev tidigt i sin karriär ett av namnen som förknippades med Londons ”Swinging Sixties” och hennes modestämpel har gått hand i hand med hennes övriga karriär.

Jane Birkin hamnar på listan för att hon har ett väldigt genuint, naturligt utseende som nästan är som vackrast i de mest vardagliga sammanhangen. Inga konstigheter och konstgjordheter. Det märks att hon är en förgrundsfigur för den typiska looken bland modeller av idag, men det modellerna oftast misslyckas med är att äga naturalismen Jane Birkin har. Hon känns inte på något vis ”formad” som dom flesta utseenden annars är.

Trivia 1: Jane Birkin är förmodligen mest känd för hennes sång tillsammans med dåvarande maken och provokatören Serge Gainsbourg på låten ”Je T’Aime… Moi Non Plus”, 1969. Den franska låten blev ökänd och förbjuden av många radiokanaler och länder (bland annat i hemlandet Storbritannien) på grund av låtens stönande sexanspelningar, men det blev trots – eller snarare tack vare det, en stor hit i Europa som kan höras i flera sammanhang än idag.

Sången förekom 1976 i en kontroversiell film med samma namn av Serge Gainsbourg, som Jane Birkin spelade huvudrollen i. Låten i sig spelades först in tillsammans med franska ikonen Brigitte Bardot, men hon ville inte släppa den som singel och den versionen utkom först 1986.

Trivia 2: Hon har barn med före detta maken och legendariske filmkompositören John Barry och även med franske filmskaparen Jacques Doillon, men hennes mest välkända barn är dottern hon fick tillsammans med Serge Gainsbourg, nämligen musikern och skådespelaren Charlotte Gainsbourg – känd för hennes sånger med och utan farsan samt för hennes prisbelönade rollprestationer i bland annat Lars Von Triers Antichrist (2009) och Melancholia (2011), samt kommande Nymphomaniac (2013).

Trivia 3: Jane Birkin är förmodligen näst mest känd för den så kallade ”Birkin”-väskan, som designades tillsammans med henne av designhuset Hermès år 1984. Det är numera en av de mest populära och dyraste väskorna att äga, med ett pris på i runda slängar 6000 dollar.