Etikettarkiv: 2017

Twin Peaks (2017) Analys & Tolkning: I’m old school, Denise (Pre Part 5)

Twin-Peaks-Analys-Tolkning

Jag analyserar och tolkar detaljer i nya Twin Peaks (2017). Skrivet efter Part 1-4. Händelser i dessa delar spoilas. Tillika är analysen i högsta grad daterad när väl fler delar av Twin Peaks (2017) släppts. 

Övriga delar i serien


Texas-födda Chrysta Bell spelar FBI-karaktären Tammy Preston i Twin Peaks (2017). Chrysta Bell är en excentrisk, uttrycksfull sångerska till vardags och fick sitt genombrott när hon samarbetade med David Lynch musikaliskt. Dom träffades redan 1999 genom en bekant och skrev deras första låt tillsammans samma vecka. Hon sjunger inte minst lynchproducerade låten ”Polish poem” i Lynchs film Inland Empire (2006), skriven tillsammans med Lynch. Hon har sedan dess släppt flera album. Hennes debutalbum är This Train (2011), som skrevs tillsammans med Lynch och producerades av Lynch. Innan samarbetena med Lynch var hon sessionsångerska och sjöng i Texas-bandet  8½ Souvenirs. Namnet givetvis hämtat från Federico Fellinis surrealistiska film (1963). En favorit hos Lynch. Även hos mig. Hon är liksom Lynch en utövare av transcedental meditation.

Som karaktären Tammy Preston är hon så där bitchigt ”allt jag säger sägs med en översittarattityd”. Jag störde mig genomgående på den rationellt drivna, cyniska karaktären i boken Secret History of Twin Peaks (2016) mer på grund av hennes lättsamma, quirky ton som hela tiden flikade in ”tongue in cheek”-saker när hon var med. I Twin Peaks har hon en fasad av stiff ”bombshell”-attityd. För mig blir den kontrasten intressant, att hon inom sig är så där barnaktig som i boken, men bär den ”no nonsense”-fasaden utåt, socialt, bland männen i kostym. Poserande tydligt. Liksom Chrysta Bell har hon en poserande utstrålning. Ej att blanda ihop med ”posör”.

Det rationella och det cyniska delar hon i högsta grad med en annan utredare på kontoret – Albert Rosenfield. Hon är något av en yngre Albert i personligheten. Intressant dynamik till sådana som Gordon och om möjligt, en Cooper mer lik honom vi känner från gamla serien. En annan personlighet hon delar likheter med, men i sitt inre. Den lekfulla, barnaktige lilla detektiven.

Hennes attityd utåt sett utstrålar en klassisk femme fatale från film-noir, vilket är en filmstil Mark Frost och Lynch gemensamt älskar (källa; allt i gamla och nya Twin Peaks och allt Lynch någonsin tryckt på film). Jag ser henne inte alls som korkad. Färsk, men inga som helst korkade drag. Låt dig inte luras av hennes yttre femme fatale. Hon utstrålar en påklistrad attityd som ger henne ett mindre genuint intryck. Och hon vet liksom alla femme fatales att hon kan dra vissa exklusiva fördelar genom hennes kvinnliga utseende. Inte politiskt korrekt idag, men därmed inte sagt att det är rätt eller fel. Gordon Cole säger uppriktigt till FBI-transkvinnan Denise Bryson (David Duchovny) att han är ”old school”. Han agerar inte efter dagens mer politiskt korrekta, kollektivt överenskomna moral, där det är olämpligt när män uttrycker att vackra kvinnors utseenden är vackra. Han ser kvinnors skönhet eftersom han är man med en dragning till kvinnor. Han ser rimligtvis även individers förmåga, eftersom hon som sagt inte verkar korkad utifrån min (manliga, men enligt mig väldigt opartiska) syn.

Min åsikt i frågan delar jag med min tolkning av Gordon Cole. Vad vore världen om inte män fick uppskatta vackra kvinnors vackra utseende? Det är en del av evolutionen. Problemet är snarast inte där. Problemet är när individen inte kan se innanför ytan och bedöma – i det här fallet kvinnan – i det här fallet Tammy Preston – som en individ, med en individuell förmåga. Det problemet ser jag inte hos Gordon Cole gentemot Preston. Ej heller hos Denise Bryson. Faktiskt ej heller hos den buttre Albert Rosenfield, även om han ser ironin i att ge ett visst sådant sken utåt, bara för att gå dom mer känsliga moralisterna på nerverna en aning. Min tolkning.

Lynch har genom hela karriären kritiserats av moralister för sitt porträtterande av kvinnor. Mark Frost är en mycket intelligent analytiker och en aktiv samhällsdebattör. Är det här en subtil kommentar från Mark Frost och David Lynch? Eller faller sig detta naturligt för Frost och Lynch, men skapar debatt hos dom mer moraliserande, kritiska eller debattsugna? Det är helt upp till dig att tolka.

Twin Peaks (2017) Analys & Tolkning: A male John Doe (Pre Part 5)

Twin-Peaks-Analys-Tolkning

Jag analyserar och tolkar detaljer i nya Twin Peaks (2017). Skrivet efter Part 1-4. Händelser i dessa delar spoilas. Tillika är analysen i högsta grad daterad när väl fler delar av Twin Peaks (2017) släppts. 

Övriga delar i serien


Har funderat lite mer kring kroppen i hotellrummet. Det väldigt lynchiska konstverket i sängen.

Huvudet var bibliotekarien Ruth Davenports. Kroppen såg underlig ut. Inte riktigt normal (liksvullnad till trots) och identifieringen stoppades av FBI:s säkerhetssystem. Fingeravtrycken i rummet ledde till rektorn Bill Hastings. Bill Hastings fru hade en koppling till Mr. C (”You followed human nature perfectly”).

Skuggvarelsen i glasboxen hade en potentiell kvinnokropp och ett underligt huvud. En uppenbar skarv syntes därimellan. Kanske framkallades skuggvarelsen genom någon slags ritual utförd av BOB/Bad Coop/Mr. C? Kroppen på hotellrummet kändes lite som en ”Frankensteins monster”-ritual. Kan tänka mig att något med sammanförandet av Ruths huvud med den huvudlösa kroppen framkallade skuggvarelsen i glasboxen. Varför kroppen var hemligstämplad kan bero just på att den inte är från denna planet, så att säga, utan från där BOB och MIKE kommer. Mysteriet med kroppen lär nog inte lösas helt, men det är en rimlig ”förklaring”.

Mr. C var bekant med Bill Hastings fru. Bill verkade vänsterprassla med Ruth Davenport (och flera andra på skolan). Kanske hjälpte hans fru Mr. C att koppla Bill till mordet som hämnd. Men egentligen placerade Mr. C dit kropparna. Eller så var faktiskt Bill där och hjälpte Mr. C, men i trans. Lånade sin kropp för att gå BOB:s ärenden, som Leland. Något som hans fru fick honom till, för att även hon gå BOB:s ärenden? Känns oavsett som att Mr. C (alltså BOB) styrde dem bägge till dom tveksamma saker dom gjorde. Helt enligt BOB:s högre förmåga. Otrohet, lögner, hämnd, brott, mord.

Jag gissar att anledningen till varför Mr. C (BOB) ville utföra detta dåd (som åtminstone tillfälligt framkallade skuggvarelsen i glasboxen) har att göra med hans knep för att undslippa att gå tillbaka in i ”The Lodge” när porten öppnades. Han skapade kanske rentav Dougie Jones i och med hans frankensteinformation med kroppen, med hela Dougies backstory etablerad i samma gest. Och Dougie Jones är givetvis en dubbelgångare skapad för att sugas in i ”The Lodge” istället för Mr. C, vilket lyckades. I samma gest lyckades den riktige Cooper i sin tur ta sig ut som en skugga av sig själv. Det är hans kropp, men han beter sig lite som att han saknar Coopers huvud.

Kanske är rentav kroppen Dougie Jones? Ifall DNA:t inte hemligstämplades på grund av kopplingar till oidentifierade varelser, föremål och ”Project Bluebook” (något Dougie Jones kropp skulle kunna klassas som i och med hans bakgrund och senare öde) kanske DNA:t leder direkt till den sedan länge försvunne FBI-agenten Dale Cooper? Parallellt sitter Dale Cooper i en fängelsecell i South Dakota – och i ett familjehem i Rancho Rosa, Nevada. Och Dougie Jones är en liten guldkula.

Twin Peaks (2017) | Part 1: My log has a message for you

Jag skriver om dom 18 nya timmarna av Twin Peaks. Reflektion och spekulation – timme för timme.  Givetvis kryllar texterna av livsfarliga spoilers.

Manus av David Lynch och Mark Frost. Regi av David Lynch.


Part 1: My log has a message for you

En man bevakar en mystisk glasbox. Polisen i South Dakota upptäcker ett bisarrt brott. Hawk tar emot ett kryptiskt meddelande rörande FBI-agenten Dale Cooper.

Meanwhile
Twin Peaks öppnas med en återblick in i röda rummet, där Laura berättar för Cooper att dom kommer ses igen om 25 år. Jag har inte tänkt tidigare att hennes gest med händerna faktiskt snarast föreställer ett träd. Har sett det som att hon håller en flaska vin likt en servitris, konstigt nog. Fränt att en av bilderna från det stämningsfulla montaget i låååååångsamt tempo som sakta leder oss in i nutiden visar den skrikande flickan på skolgården, när nyheten att Laura Plamer dött. Jag har alltid gillat just den detaljen i pilotavsnittet väldigt, väldigt mycket.

It is in our house now. You are far away…
The Giant sitter i en fotölj mitt emot Cooper i ett svartvitt rum, i svartvitt. Det verkar inte vara samma jätte som förr. Han är i samma storlek som Cooper nu. Ger Cooper tre ”ledtrådar” återigen, tillsammans med flera kryptiska antydanden. Underbart otydliga. Lyssna till ljuden. Ljudet är svårt att förstå. Vad är i deras hus? Vilkas hus? Vilket hus? Vad kan inte sägas högt? Vad, vilkas, vilket, kanske. Cooper är långt borta från svaren. ”I understand”. På något fantastiskt sätt förstår Cooper vad jätten säger. Jag tror åtminstone att Cooper förstår vinken. Ledtrådar som kan leda honom rätt om han är uppmärksam på dom mystiska vägarna. Tre gåtor var det. 430. Richard and Linda. Two birds with one stone. Richard och Linda Thompson är i amerikansk kultur en gammal musikduo från 70-talet. Richard spelade gitarr och Linda sjöng. Mycket rimlig koppling. ”Two birds with one stone” är tydligen en amerikansk motsvarighet till uttrycket ”två flugor i en smäll”.

Vignetteformen
David Lynchs filmfortsättning av Twin Peaks – Fire Walk With Me (1992), blev kritiserad för sin vignettebetonade struktur – denna ljuvliga berättarform. Många händelser och karaktärer vi lärde känna från TV-serien fick inte mer än en scen eller två och mycket av detta klipptes sedan bort för att återuppstå i The Missing Pieces (2014). Denna vignettestruktur är något Lynch håller varmt om hjärtat och har använt sig av både förr och nu i sin karriär. I nya Twin Peaks syns detta i full form. Tålmodiga nedkast i tålmodiga ögonblick, ibland utan uppenbar payoff. Sällan mer tydlig än just i samhället Twin Peaks. Dr Jacoby får en leverans spadar till sin trailer ute i skogen. Lucy BRENNAN samtalar med vissa kommunikativa svårigheter med en kostymklädd man som söker ”sheriff Truman”. Bröderna Ben och Jerry Horne träffas på kontoret efter vad som verkar vara en lång tid ifrån varann. Jerry har blivit fullfjädrad hippie och investerat i Washingtons legaliserade drogindustri, medan Ben harvar med gnagare och den underskattade lilla hotellvardagen. Det mesta som händer i Twin Peaks verkar vara småstadslivets högst vanliga egenheter. Tiden rullar fortfarande på i sin egen takt i det lilla, amerikanska samhället. Utanför händer det saker.

The Glass Box
I vad som upplevs som ”katakomber ovan jord” tittar vi till i en brutalistisk skyskrapa mitt i New York. Här går allt i rostens nyanser. Dova ljud. Dov tystnad. Riktigt slick möbelanordning helt i Lynchs modernistiska smak. En ung man – Sam, bevakar meditativt och diciplinerat vad som verkar vara ett mystiskt experiment. En glasbox omringad av ett multum kameror. Så oerhört mycket David Lynch över miljön och tålamodet. En ung kvinna – Tracy, är nyfiken och charmar sig in efter att vakten mystiskt försvunnit. ”Mystiskt” är ordet för vardagen. Visst var det något mystiskt med kvinnan? Visst var det något mer än bara nyfikenhet? Jag tror hon var anlitad av någon eller några för att ta sig in där. Frågan är varför. Hon beter sig som att hon har dolda avsikter men döljer det med charm. ”You’re a bad girl, Tracy”. Det unga paret andas klassisk, lynchisk ”unga voujerister/detektiver snokandes bakom gränden i något mycket större än deras lilla värld. Plötsligt fylls lådan av en svärta och en minst sagt skum varelse uppenbarar sig. Kroppen är androgyn och huvudet liknar bebisen från Eraserhead (1977). Helheten är klassiskt lynchillustrativ. Så mycket Lynch. Ungdomarna har sex och saker börjar hända. Förvånade, skrämda, köttade. Ingen fattar någonting. Är den ryckiga figuren något likt BOB? Är det rädslans form?

It’s a world of truck drivers
My god. Presentationen av Dale Coopers dubbelgångare… jag menar Mr. C… Musik i form av Muddy Magnolias ”American Woman”, i remix av David Lynch, spelas. Gåshud av hänförelse och rysningar av rädsla turas om att få min kropp i totalt intrigerad. Mr. C. ger intrycket av djävulen själv. Som Linogue i Storm of the Century, fast med ett tyngre mörker som mantel och redo att hugga som en orm – rappt. Senast han sågs slog han huvudet i en spegel och var uppenbart desillusionerad… och nu… hur han övermannar vaktaren av redneckhålan, bägge gångerna. Wow BOB, wow. En håla bebodd av en minnesvärd radda ansikten med karaktär, minst sagt. Djävulsk ambiens hönskackel i bakgrunden. Lynchs kärleksbrev till redneck country! Tänk att vistas här. Familjen Motorsågsmassaker eller familjen Devils Rejects är åtminstone socialt kvicka. Dessa urholkade ögon och munnar är bara så obehagligt tysta och avvaktande. Beulla. Brrrrrr… Jag behöver en varm filt. Ray och Darya följer med Mr. C., men inte innan dom tagit farväl av den besynnerliga krymplingen och den pinnige järkan intill väggen. Den förstnämnde ges två vita kort. Sjukt.

My log has a message for you
Hawk får ett samtal av Margaret Lanterman. The Log Lady. Känslan av att se en tunn och svag Catherine E. Coulson i denna roll, någon vecka innan hon avled i cancer. Mycket berörande. Log Ladyns vedträd har ett meddelande till Twin Peaks-polisen Hawk och utan att ifrågasätta det minsta lyssnar han och försöker verkställa det Log Ladyns vedträd sätter i rullning. Något saknas och Hak måste hitta det. Det har att göra med Dale Cooper och det har också något att göra med Hawks ursprung. Han är en amerikansk urinvånare och om du sett runorna i Owl Cave samt läst The Secret History of Twin Peaks (2016) känner du till att Twin Peaks urinvånarrötter har kännedom om allt från små dvärgar till stora jättar, ugglor och gudalika krfter från naturen. Bilder av gamla indianmönster visar mer än sällan zickzackmönster – något som interiörerna både i Twin Peaks och ett visst rött rum visat förr.

”Hawk, if I ever get lost, I hope you’re the man they send to find me.”

(från Twin Peaks, avsnitt 16, 1990)

The Davenport Case
Jag älskar verkligen den utdragna soppan som utspelas utanför Ruths hotellrum i Buckhorn, South Dakota. En fet kvinna med en chihuahua känner en unken doft utanför rummet och polisen kopplas in. Den feta kvinnan har minne som en guldfisk och en absurd sekvens uppstår när hon ska hjälpa dem in i det låsta rummet och en lurigt paranoid vaktmästare vid namn Hank Fillmore bjuder poliserna på påfrestande missförstånd. Frost och Lynch är i absolut högform! Så oerhört amerikanskt iscensatt absurd humor! Poliserna lyckas till slut beträda lägenheten och ledande utredaren/detektiven Dave McKay tar hand om utredningen, spelad av karaktärsskådisen Brent Briscoe (som Lynch castade i Mulholland Drive). Brent Briscoe är bara för underbar. Så glad att han får briljera med Lynch på riktigt nu. Hans skådespel sitter i detaljerna – hur han för sin lugna figur, klassiska profil, som skapt för en trygg noirdetektiv. Hans svårtydda hundögon. Gesten med plasthandskarna. Jag smälter. Han lyckas se bufflig, ondsint och hemtrevligt småstadsgemytlig ut i en och samma manöver.

Kroppen dom hittar på sängen har varit med om ett och annat. Någon har byggt ett Frankensteins monster och jag kan bara ana vem, vilket gett mig en teori. Men var sak har sin tid. Ett kvinnligt huvud med ett hål genom ansiktet, som tillhör Ruth Davenport. Kroppen är oidentifierad, men enligt mig ser den inte ordinär ut, svullen i hettan eller ej. Kroppen i glassboxen – den hade en skarv mellan kropp och huvud, inte sant? Skulle kroppen kunna tillhöra Ruth Davenport – men framför allt – skulle eraserheadbebishuvudet kunna tillhöra den mysko kroppen i sängen? Kan det vara ett ”frankensteinmord” avsett att framkalla en ondskefull kraft på något sätt? Som vi kanske såg tecken på i glasboxen? ÄR hjärnan bakom detta Mr. C., snarare än skolrektorn Bill Hastings, som häktas för mordet? Jo, jag vet, brottsplatsen kryllar av hans fingeravtryck, men om vi tänker bort logik för en stund? Det här är ändå en lynchproduktion.

Bill Hastings (formidabelt spelad av Matthew Lillard från Scream och… Scooby Doo) verkar vara en reko kille i övre medelklass med fru, villa, respektabelt jobb och glad uppsyn. Det ringer Leland-varningstecken här. Varghuvudet på dörrknackaren var mörk humor. Visst har han något lurt i bagaget, men frågan är vad. Lillard är briljant i förhöret. Han spelar ansträngd, darrigt nervös och flackigt paranoid. Skärrad. Svårt att avgöra hur på för vis han är skyldig. Han verkar ju ha vänsterprasslat med Betty i skolpersonalen tycker jag. Underbar scen på underbar scen. Starka vibbar av Mulholland Drive allt som allt. Det är så vackert att Briscoes utredare Detective Dave Mackley är en vän till familjen och allt. Och att det identifierade avhuggna huvudet tillhör bibliotekarien på Bill Hastings skola. Det är så skevt trevligt ”Small town, America” det kan bli. Morden i Midsomer filterat genom Lynchs absurdland och Frosts utsökta känsla för att sno om dramat flera varv runt sig själv och för säkerhets skull ge det dubbelrosetter. Men värre blir det. En liten bit kött i bakluckan på rektorns bil…?

Nya rum i ny rymd
Allt hittills har präglats av det tålmodiga tempot som får oss att dels sjunka in i upplevelsen och dels vässa sinnena. Så mycket bisarrt händer i scen för scen och samtidigt… så lugnt och stilla. Frånvaro av musik och närvaro av just sådan experimentiell ljudläggning som jag älskar med Lynch. Det är definitivt film framför TV. Det är inte filmisk TV. Det ÄR filmiskt i hela utförandet, men utvidgat till 18 timmar eftersom det är en del som ska vecklas ut. Den vidgade scenen med nya rum bortom Red Room, nya landskap bortom Twin Peaks. Nu – New York, South Dakota och Texas eller vem vet vad. Det är en metakosmisk roadmovie som sträcker sig över hela USA och in i konstiga, abstrakta skrymslen på samma gång. Det är surrealistisk krim (alla karaktärer som för handlingen framåt är kriminalare). Det är absurd humor. Det är skräck. Det är Mark Frost 2.0. Det är Lynchs hela filmiska katalog och visuella konst nerhackat i samma sallad. Det är underbart.

Twin Peaks Uppsnack #28: Publikens reaktion blir starkt polariserad

Twin-Peaks-Nyheter-header

Previously on Twin Peaks:
Gissa inför nya Twin Peaks | 21 enkla frågor

I detta uppsnack:

Publikens reaktion blir starkt polariserad

 

Övriga texter i Twin Peaks Uppsnack Säsong 3-serien hittas här.


Är du rädd för att bli besviken på Mark Frosts och David Lynchs återkomst till den inflytelserika myten Twin Peaks? Jag personligen är inte orolig. Lynch är Lynch, inte bra eller dåligt. Den breda publiken kommer dock inte vara lika öppen. Men vartåt kommer vågen att luta?

Kritiken var massivt negativ när David Lynchs långfilmsuppföljning Fire Walk With Me (1992) kom. Den togs som ett skämt. En plump i registret. Ett svek mot publiken. Den är inte gjord för den breda publiken som har förväntningar, men när den växte in i en större massa över tid kunde även en bredare publik se briljans i den. Det tog mer än ett decennium, men idag är denna film det missuppfattade mästerverket enligt många (inklusive mig).

Nya säsongen kommer få ungefär samma reaktion siar jag, men inte riktigt så kraftfullt negativ. Motpolen kommer vara något större redan från början. Den breda publiken idag är om möjligt ännu mer känslig för magstarka grejer emotionellt och intellektuellt. Det brukar heta att dagens publik klarar av kontroversiella eller okonventionella saker med dagens TV-klimat, men jag skulle säga att det bara är mer polariserat idag. Dom känsliga har blivit känsligare och dom öppna har blivit mer öppna. Gränsen däremellan är tydligare idag än för 25 år sedan – både brett och inom den inre kretsen. Vågen bär jämnare vikt och publiken har blivit mer delad men enligt paradox även i tydligare balans. Kanske skulle det rentav kunna sägas vara tyngre balans. Vågen vilar likt Justitias våg på en balanspunkt istället för att lika lätt som förr skölja över massan. Kulturell, sociologisk segregation.

Men av dagens publik kan dom insatta sin Lynch bättre och det är den publikmässiga fördelen inför nya säsongen. Det mest provocerande med Twin Peaks anno 2017 kommer (förutom den tyngre tonen och ett mer abstrakt berättande som en gång gjorde Fire Walk With Me), vara dess lååångsamma tempo. Lynch i sitt esse. Förbered dig på att växa in i stämningen som torkande färg och var inte så ivrig att vända sida i Mark Frosts och David Lynchs återkomst till Twin Peaks.

Att se det som en fortsättning av Twin Peaks verkar så linjärt. Det bygger vidare på det föregående. Nya Twin Peaks kommer med en nyare David Lynch som utvecklats mycket på 27 år. Mark Frost har även han genomgått tidens förändringar – och enligt egen utsago har han inte sett det filmade resultatet av hans och Lynchs manus ännu, ens själv – sekretessens vikt trogen. Allt som allt är fortsättningar sällan annat än repetition lutandes tillbaka på sin egen takt. Fabrikat utformad att passa konsumentens mun likt ett småbarns klossar och hål. Utveckling ligger närmare konsten. Ut i det okända.

Du gör nog gott i att se nya Twin Peaks som en utveckling, mer än en fortsättning. Är du redo? Har du fulländat mod? För att se vad som väntar bakom dom röda draperierna?


Det här är av logiska skäl det sista uppsnacket inför nya Twin Peaks, eftersom premiären väntar om endast ett fåtal timmar.

Sedan beskedet den där hösten 2014 om återkomsten har tiden gått långsamt under lång tid och i rusande takt under en kortare, Tiden har visat sig från sina mest realativa sidor för oss som väntat och längtat. Nu är det äntligen dags. Slut på uppsnack. Möjligen dags för något slags eftersnack. Jag ska se vilken form jag kommer skriva kring dom nya timmarna, men något lär det bli. Det brukar bli så.

Twin Peaks Uppsnack #27: Gissa inför nya Twin Peaks | 21 enkla frågor

Twin-Peaks-Nyheter-header

Previously on Twin Peaks:
Some Familiar Faces 25 Years Later (analys)

I detta uppsnack:

Gissa inför nya Twin Peaks | 21 enkla frågor

 

Övriga texter i Twin Peaks Uppsnack Säsong 3-serien hittas här.


Imorgon natt smäller det! Ikväll radar jag upp en simpel gissningslek kring saker och ting inför nya Twin Peaks. Du får gärna tippa själv också. Oavsett kommer det bli kul att följa upp detta – hur fel jag (eller du) kan ha när vi väl fått svaren på alla frågor.

1. Kommer vi se Dale Cooper under första timmen?

2. Kommer vi se en ond Dale Cooper i nya Twin Peaks?

3. Kommer Dale Cooper vara någorlunda sig själv igen redan under dom första två timmarna?

4. Kommer vi se Donna i nya Twin Peaks?

5. Kommer en kvinna dö?

6. Kommer en man dö?

7. Kommer det ske ett nytt mord likt det på Laura Palmer?

8. Kommer ”The Owl Ring” medverka på något vis i nya Twin Peaks?

9. Kommer nya Twin Peaks utspelas mer utanför än i Twin Peaks?

10. Kommer Michael Cera spela Andy och Lucys son?

11. Kommer vi få reda på mer om mysteriet kring ”Judy”?

12. Kommer vi få se Diane?

13. Kommer Laura Dern spela Diane?

14. Kommer karaktären Annie Blackburn omnämnas i nya Twin Peaks?

15. Kommer en eller flera betydande skådespelare medverka som inte redan nämnts på den publicerade castlistan?

16. Kommer Michael J. Anderson (dvärgen) medverka?

17. Kommer vi få se en ny BOB?

18. Kommer en ny seriemördare härja?

19. Kommer vi se Red Room under första två timmarna?

20. Kommer avslutningen vara väldigt öppen för tolkning och lämna många frågor?

21. Vem är den första vi ser i premiäravsnittet?


Mina gissningar: 

1. Kommer vi se Dale Cooper under första timmen?

Ja.

2. Kommer vi se en ond Dale Cooper i nya Twin Peaks?

Nej, jag tror Cooper kommer vara ”hel”, men tvingas ta ansvar för vad hans dubbelgångare – styrd av BOB eller en destruktiv kraft, gjort medan han själv befunnit sig i The Waiting Room.

3. Kommer Dale Cooper vara någorlunda sig själv igen redan under dom första två timmarna?

Ja.

4. Kommer vi se Donna i nya Twin Peaks?

Nej. Möjligen död i så fall. Jag tror Donna är död i nya Twin Peaks.

5. Kommer en kvinna dö?

Ja.

6. Kommer en man dö?

Ja.

7. Kommer det ske ett nytt mord likt det på Laura Palmer?

Ja. Kanske till och med flera.

8. Kommer ”The Owl Ring” medverka på något vis i nya Twin Peaks?

Nej.

9. Kommer nya Twin Peaks utspelas mer utanför än i Twin Peaks?

Ja.

10. Kommer Michael Cera spela Andy och Lucys son?

Jag har varit tveksam genom intuition, som sagt att han kommer dyka upp i korridorer (möjligen i hotell) klädd i någon form av kostym.

11. Kommer vi få reda på mer om mysteriet kring ”Judy”?

Ja. Jag tror det kommer spela stor roll.

12. Kommer vi få se Diane?

Ja, faktiskt.

13. Kommer Laura Dern spela Diane?

Jag har blivit mer osäker, men hon skulle vara utmärkt. Vem än Dern spelar hoppas jag hon interagerar med Kyle MacLachlan (Cooper).

14. Kommer karaktären Annie Blackburn omnämnas i nya Twin Peaks?

Ja. Jag tror hon kommer vara död, men återkomma på något vis.

15. Kommer en eller flera betydande skådespelare medverka som inte redan nämnts på den publicerade castlistan?

Ja.

16. Kommer Michael J. Anderson (dvärgen) medverka?

Nej, men MIKE.

17. Kommer vi få se en ny BOB?

Jag tror inte den roll BOB spelat kommer spelas ut på samma vis. Ser vi en ny BOB är det ännu mer som MIKE:s konkurrent.

18. Kommer en ny seriemördare härja?

Ja.

19. Kommer vi se Red Room under första två timmarna?

Ja.

20. Kommer avslutningen vara väldigt öppen för tolkning och lämna många frågor?

Ja. Jag kan inte tänka mig att avslutningen tillfredsställer dem som vill ha totalt ”closure”.

21. Vem är den första vi ser i premiäravsnittet?

Log Lady, i någon slags introduktion. Annars blir det nog någon helt ny karaktär som öppnar nya serien.

Twin Peaks Uppsnack #26: Some Familiar Faces 25 Years Later (analys)

Twin-Peaks-Nyheter-header

Previously on Twin Peaks:
The Town of Twin Peaks (analys)

I detta uppsnack:

Some Familiar Faces 25 Years Later (analys)

 

Övriga texter i Twin Peaks Uppsnack Säsong 3-serien hittas här.


Jag bryter ned Twin Peaks senaste teasers, bild för bild. Teasern ‘Some Familiar Faces 25 Years Later’ släpptes torsdagen 4 maj 2017 och visar gåtfulla fragment av gamla ansikten från nya säsongen. Temat är uppenbarligen – förutom just gamla människor, en viss tragisk ton, tidens sår och mörker – både metaforiskt och bokstavligen. Var inte publiken förberedd på en sådan ton tidigare bör det stå desto mer klart nu. Twin Peaks 25 år senare känns kallare och mer tragisk.


Den mörka vägen in i nya Twin Peaks? Klassiskt återkommande atmosfärsbild vad gäller Lynchs verk. Men vem är det som kör egentligen? Cooper? Vilken Cooper?


Big Ed ser fortfarande olyckligt förälskad ut. Muggar från RR Diner. Tänker han fortfarande på Norma? Är han på hans verkstads kontor? Björnhuvudet på bordet där – bisarr detalj.


Magnifike, nu drygt 90-årige Harry Dean Stanton som Carl Rodd! Han ser helt uppgiven ut. Vem eller vad är det han ser komma? Den som läst The Secret History of Twin Peaks vet aningen mer om Rodd än det vi fick se i Fire Walk With Me. ”I’ve already gone places. I just want to stay where I am…” Denna karaktär är en av dom jag längtar mest efter att få se igen.


Sarah Palmer! Men det ser inte riktigt ut som att hon nått en direkt trygg tillvaro. Tragiskt. Deprimerande. Hon verkar ha bytt kedjerökande mot alkohol? Ginger screwdriver perhaps?


Andy verkar ha stannat efter vägen för att kolla av något. Något utöver det vanliga. Något suspekt. Ett mord? En död kropp? Kommer han gråta, som förra gången? Det skulle inte förvåna mig om det här är någon slags inledning. Jag tippar att Andy är den första som träffar den Dale Cooper vi känner till, återkommen från Glastonbury Grove, vandrandes genom skogen. Och dom höga lövskogsväggarna på vägens sidor är för mig kraftfullt stämningsfulla. Moody.


”Really?” Vem talar Hawk med? Han ser misstänksam ut, helt klart. Min instinkt sade mig från första början att han talar med Cooper, men försöker se igenom honom som att det saknas tillit.


Cooper ser i sin tur paranoid ut. Någon står bredvid honom. Vad eller vem är han rädd för? Är svårt att avgöra vilken Cooper vi ser, men känns som en Cooper med samvete, med mörka erfarenheter som han möjligen försöker ställa till rätta.


Denna bild återigen. Chanserna ökar för att det kan vara en del av ett möjligt intro. Om en 18 timmar lång film har ett återkommande intro står dock oklart. Alla dessa små frågor som uppkommit senaste tiden…


 

Twin Peaks Uppsnack #25: The Town of Twin Peaks (analys)

Twin-Peaks-Nyheter-header

Previously on Twin Peaks:
Kapitelnamnen till Part 5-8 officiellt släppta

I detta uppsnack:

The Town of Twin Peaks (analys)

 

Övriga texter i Twin Peaks Uppsnack Säsong 3-serien hittas här.


Jag bryter ned Twin Peaks senaste teasers, bild för bild. Teasern ‘The Town of Twin Peaks’ släpptes fredagen 28 april 2017 och visar fragmentariska nedslag i några platser som får klockor att ringa. 


Första officiella ögonblicket av Red Room från nya Twin Peaks. Det var inte en högoddsare att denna ikoniska plats på något sätt skulle synas i fortsättningen och här är den. Vissa reaktioner har varit frågetecken kring om det är CGI inblandat, då det visuella ser något ”off” ut. Min samlade bedömning utifrån även ett par pressfoton på platsen säger mig att det är en synvilla på grund av repetitiva mönster i kombination med ljus och sammetsdraperier snarare än vanligt bomullstyg.


Kvällsaktiviteter på Twin Peaks Sheriff’s Department. Regn på marken, polisstationens vana trogen. Jag ryser av tanken på att beträda stationen igen efter så många år. Se innanför dom där upplysta fönstren.


En fot trampar i en pöl utanför The Bang Bang Bar aka The Roadhouse. Vems är foten? James Hurleys? Bobby Briggs? Någon ynglings?


Denna vy har synt förut. En kraftigt färgkorrigerad bild, där övriga varit ganska nedtonade och med mörk grundton.


Granar inlindade i dimma. Jag är såld.


Har Carl Rodds Fat Trout Trailer Park i Dear Meadow (från Fire Walk With Me) förändrats något eller rentav flyttats närmare Twin Peaks? Eller är det vinkeln som får mig att tänka i dom banorna? Undrar hur Carl Rodd lyckats gå runt med denna kundbefriade företagsamhet i alla dessa decennier?


Palmers hus… på natten. Det hus som förekom i Fire Walk With Me. Laddningen är oerhört tryckt. Amityvillehuset har god konkurrens. Och visst är det en point-of-view inifrån en bil på vägen nedanför? Bor Sarah Palmer kvar där inne, ensam? Hela huset är upplyst.


En dimmig vy över skogen. En del av dom nya förtexterna?