Etikettarkiv: 2010

Förväntningar (2010)

Genre: Drama, Kortfilm
Regi: Linnéa Roxeheim
Manus: Liselotte Starck, Linnéa Roxeheim
Längd: 30 min
Skådespelare: Josefin Ljungman, Sascha Zacharias, Kumar Chavhan

Moa och Natta är gymnasiekompisarna som tillsammans ska göra den nästintill obligatoriska “hitta-dig-själv-resan”. Deras mål är att backpacka genom hela Indien under 4 månaders tid men det blir inte riktigt som de har tänkt sig. Istället för att färdas från äventyr till äventyr så fastnar de på en och samma plats och relationen dem emellan tvingas för första gången på allvar att prövas. “Förväntningar” handlar om beroende, ansvar och självbedrägeri.

Jag såg denna novellfilm (ett examensarbete från Dramatiska institutet) oförberett på SVT härom kvällen, men den sög tag i mig tack vare den indiska backpackermiljön och det fina skådespeleriet från de två unga tjejerna som kortfilmen kretsar kring. Filmen har en klart intressant story och behandlar känslor som inte känns uttjatade eller klyschiga på film. Resesituationen för (medvetet eller omedvetet) tankarna till Sofia Coppolas Lost in Translation, fast en omvänd sådan då relationen mellan tjejerna går åt motsatt håll jämfört med nämnda film, men ändå snuddar den vid liknande känslolägen. Två personer i ett främmande land långt hemifrån.

En exotisk miljö ger givetvis per automatik ett intressantare foto än vad svensk filmmiljö vanligtvis gör, men bildvalen känns rakt igenom harmoniska och genomtänkta men samtidigt väldigt spontana på så sätt att den turistfyllda kringmiljön inte känns medveten av filminspelningen – riggad eller ej. Beröm ska också ges till den drömmande filmmusiken som bidrar mycket till att förstärka känsloläget och passar handlingens tysta partier.

Sascha Zacharias är mer än stabil i sin roll som den svårbegripliga ”Natta” och Josefin Ljungman (senast i Himlen är oskyldigt blå) i rollen som den mer ansvarstagande ”Moa” visar ett för mig väldigt genuint levererande av replikerna och är definitivt en av de mest talangfyllda unga skådisarna som har kommit fram de senaste åren, av denna film att döma. Bli inte förvånad om hon tar ytterligare ett steg inom kommande år.

Det fåtalet övriga roller som filmen bjuder på är tyvärr inte minnesvärda av positiva orsaker. Den indiska killen (Kumar Chavhan) som tjejerna träffar känns trovärdig, men ett västerländskt turistpar agerar inte särskilt bra och framför allt brister deras situation i manusväg som mindre trovärdig. Ett annat problem uppkom speciellt i andra halvan av filmen hos de två blonda huvudaktörerna. När båda släppte ut håret och fick snarlika frisyrer kunde jag knappt hålla isär vilken av dem som var vilken, vilket ställde till en oreda som fick mig att tappa tråden en aning.

Trots detta är det en klart minnesvärd svensk kortfilm av regissör Linnéa Roxeheim, som fungerar utmärkt inom sin halvtimmeslängd och lyckas undanvara svackor. Slutet lämnar ett och annat frågetecken som jag gärna hade velat se mer utarbetat, men aldrig under filmen sviktade mitt intresse för vad som hände mellan dessa två tjejer.

”Förväntningar” är en psykologisk inre och yttre resa som uppmanar till eftertanke.

6/10

I rymden finns inga känslor (2010)

Genre: Relationskomedi
Regi: Andreas Öhman
Manus: Andreas Öhman, Jonathan Sjöberg
Längd: 85 min

Simon har Aspergers syndrom och tycker inte om förändringar. Han bor tillsammans med sin storebror Sam och hans flickvän Frida, men hon tröttnar på att deras liv ständigt måste anpassas till Simons behov av bergfasta rutiner och lämnar dem. Simon vill att allt ska vara som förut och när han inser att Frida inte kommer tillbaka bestämmer han sig för att själv hitta en ny flickvän till Sam.

Filmen baseras på kortfilmen med samma namn, som tack vare sin popularitet förlängts och blivit denna långfilm.

I Rymden Finns Inga Känslor är en film som behandlar en seriös relationshistoria, men gör det på ett ganska allvarslöst sätt genom sin lättsamma ton. Det bästa med denna långfilmsversion är att den blivit bättre av långfilmsformatet och tillför mer känslor än vad kortfilmen hade. Filmen berör i sina bästa stunder på ett relativt okonstlat sätt, även om den medvetet mest vill gå på spåret att vara en lättsam komedi utan speciellt mycket tyngd.

Karaktären Simon (spelad av senaste Skarsgårdtillskottet, Bill Skarsgård) har Aspergers syndrom vilket i hans fall visar sig genom en strikt punktlighet, noll känsloliv och en dragningskraft till allt som är runt och oföränderligt. Bilden av en person med Asperger blir väl inte helt sanningsenlig i och med Bill Skarsgårds porträtt av Simon, men han är flera gånger lite småkul med sitt dumgulliga uttryck.

Bill visar dock inte någon naturbegåvning och Guldbaggenomineringen var överdriven. Jag hoppas få se honom i en mer utmanande roll och annan genre inom det kommande året, så att han verkligen får visa vad han går för och inte fastnar i komedifacket.

Cecilia Forss i rollen som den spontana och glada ”kompisen” är egentligen filmens starkaste kort på skådespelarfronten. Hon känns inte så spelad och scenerna med Bill bjuder på kemi och en större spontanitet än resten av filmen. Paret som spelar Simons bror och dennes flickvän – Martin Wallström och Sofie Hamilton, är stundtals bra och ofta lite teatralt överdrivna, men det fungerar okej ändå.

Framförallt är det en färgglad film med en visuell tanke som hintar om serietidningsestetik och med finurliga små grafikeffekter som livar upp vissa händelser. Filmen har ett flertal små, lustiga scener som egentligen inte tillför till handlingen men till filmens komiska sida. Definitivt hyfsad underhållning för stunden med en värme som sitter kvar även ett tag efteråt, tack vare ett snyggt slut.

6/10

Fotnot: Svensk dvd- samt bluray-release imorgon (26 januari).

Filmåret 2010 på 6 minuter

Här är en sådan där intressant och välklippt ”compilation” med filmklipp från massvis av förra årets filmer, sammansatt med mycket stämningsfull musik. Så ifall du börjar fundera ”vad var det för filmer jag såg förra året nu igen??” så har du kanske ett urval att återse här. Åtminstone är det 6 välfyllda minuter ihop med sprängfyllt innehåll och bra musik och det väl allt vi behöver egentligen?

Jag släpper min kompletta lista över alla filmer jag sett från filmåret 2010 inom kort – och hoppas att filmåret 2011 blir lika brett!