Etikettarkiv: 1980

Visuella mästerverk: Heaven’s Gate (1980) – 3 av 3

Visuella-Masterverk-header-COLOR

Tredje delen i ett tredelat galleri av den fotografiska briljansen i Michael Ciminos pinsamt underskattade Heaven’s Gate (1980), fotad av mästaren Vilmos Zsigmond. Filmhistoriens sannolikt mest talangfulla fotograf.

Övriga texter i månadstemat 30 dagar av Western hittas här.


Originaltitel: Heaven’s Gate
Produktionsland: USA
Regi: Michael Cimino
År: 1980

Foto: Vilmos Zsigmond
Production Design: Tambi Larsen
Art Direction: Spencer Deverell (som Deverill), Maurice Fowler
Set Decoration: James L. Berkey, Josie MacAvin
Costume Design: J. Allen Highfill

Kamera: Panavision (kameror & linser)
Framkallning: Technicolor, USA
Filmlängd: 4 095 m (Sverige) , 5 994 m (original cut) (Sverige)
Kinematografisk process: Panavision (anamorphic)
Färg: Färgfilm (olika)
Aspect Ratio: 2.20 : 1 (70 mm prints), 2.35 : 1
Negativformat: 35 mm
Slutprint: 35 mm, 70 mm (blow-up)

Notering: Stillbilderna i denna tredelade fotoserie är av varierande upplösning och kvalitet. Vissa är hämtade från originalversionen med den stundtals kraftig sepiatonade färgkorrigeringen och vissa är hämtade från Michael Ciminos personligen restaurerade version, nu utgiven genom Criterion Collection.

Visuella mästerverk: Heaven’s Gate (1980) – 1 av 3
Visuella mästerverk: Heaven’s Gate (1980) – 2 av 3


 

Annonser

Visuella mästerverk: Heaven’s Gate (1980) – 2 av 3

Visuella-Masterverk-header-COLOR

Andra delen i ett tredelat galleri av den fotografiska briljansen i Michael Ciminos pinsamt underskattade Heaven’s Gate (1980), fotad av mästaren Vilmos Zsigmond. Filmhistoriens sannolikt mest talangfulla fotograf.

Övriga texter i månadstemat 30 dagar av Western hittas här.


Originaltitel: Heaven’s Gate
Produktionsland: USA
Regi: Michael Cimino
År: 1980

Foto: Vilmos Zsigmond
Production Design: Tambi Larsen
Art Direction: Spencer Deverell (som Deverill), Maurice Fowler
Set Decoration: James L. Berkey, Josie MacAvin
Costume Design: J. Allen Highfill

Kamera: Panavision (kameror & linser)
Framkallning: Technicolor, USA
Filmlängd: 4 095 m (Sverige) , 5 994 m (original cut) (Sverige)
Kinematografisk process: Panavision (anamorphic)
Färg: Färgfilm (olika)
Aspect Ratio: 2.20 : 1 (70 mm prints), 2.35 : 1
Negativformat: 35 mm
Slutprint: 35 mm, 70 mm (blow-up)

Notering: Stillbilderna i denna tredelade fotoserie är av varierande upplösning och kvalitet. Vissa är hämtade från originalversionen med den stundtals kraftig sepiatonade färgkorrigeringen och vissa är hämtade från Michael Ciminos personligen restaurerade version, nu utgiven genom Criterion Collection.

Visuella mästerverk: Heaven’s Gate (1980) – 1 av 3


 

Visuella mästerverk: Heaven’s Gate (1980) – 1 av 3

Visuella-Masterverk-header-COLOR

Första delen i ett tredelat galleri av den fotografiska briljansen i Michael Ciminos pinsamt underskattade Heaven’s Gate (1980), fotad av mästaren Vilmos Zsigmond. Filmhistoriens sannolikt mest talangfulla fotograf.

Övriga texter i månadstemat 30 dagar av Western hittas här.


Originaltitel: Heaven’s Gate
Produktionsland: USA
Regi: Michael Cimino
År: 1980

Foto: Vilmos Zsigmond
Production Design: Tambi Larsen
Art Direction: Spencer Deverell (som Deverill), Maurice Fowler
Set Decoration: James L. Berkey, Josie MacAvin
Costume Design: J. Allen Highfill

Kamera: Panavision (kameror & linser)
Framkallning: Technicolor, USA
Filmlängd: 4 095 m (Sverige) , 5 994 m (original cut) (Sverige)
Kinematografisk process: Panavision (anamorphic)
Färg: Färgfilm (olika)
Aspect Ratio: 2.20 : 1 (70 mm prints), 2.35 : 1
Negativformat: 35 mm
Slutprint: 35 mm, 70 mm (blow-up)

Notering: Stillbilderna i denna tredelade fotoserie är av varierande upplösning och kvalitet. Vissa är hämtade från originalversionen med den stundtals kraftig sepiatonade färgkorrigeringen och vissa är hämtade från Michael Ciminos personligen restaurerade version, nu utgiven genom Criterion Collection.


 


Altered States (1980)

halloween-banner-2016-nyaltered_states

Genre: Science Fiction, Mysterium, Drama, Skräck
Produktionsland: USA
Manus:  Paddy Chayefsky (baserad på hans egen roman)
Regi:  Ken Russell
Längd:  102 min
Skådespelare: William Hurt, Blair Brown, Bob Balaban, Dori Brenner, Drew Barrymore, Miguel Godreau, Thaao Penghlis, George Gaynes, Charles Haid

I källaren på ett läkaruniversitet har Dr. Jessup gått in i ett totalt mörker. Det mest fruktansvärda experiment i medicinsk historia har spårat ur… och objektet för experimentet är han själv!

Temacheck: Filmen innehåller ytterst lite av häxor, kvinnor eller barn (även om Drew Barrymore pre-E.T. skymtar förbi). Däremot vad som kan sägas vara häxkraft av det mer kraftfulla slaget.

altered-1

Jag diggar britten Ken Russells egensinniga filmskapande passionerat, men just amerikanska produktionen Altered States känns tyvärr alltför mycket som en kompromiss med alltför konventionella idéer om hur en film ska skildras. Dom visuella kryddorna är stundtals häpnadsväckande snygga – rent ut sagt världsklass. Huvudämnet är monumentalt intressant. En läkare som börjar testa en så kallad ”sensory deprivation tank” på sig själv för att få kontakt med något större… det är högtflygande grejer som för tankarna till 2001: A Space Odyssey.

För mig är det ett frågetecken att Paddy Chayefsky, som skrivit det mästerliga, högintellektuella manuset till Network (1976) står huvudansvarig för både manus och bokförlaga här, då potentialen i det existentiellt och fysiskt komplexa materialet slarvas bort totalt i intelligensbefriad hollywoodspänning. Två mästerkockar gör inte alltid tillsammans en bra soppa.

tumblr_mm1j3iglw41r285tzo6_1280

Betyg:
3 – Atmosfär
1 – Dramaturgi
3 – Dialog
3 – Skådespelare
4 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
3 – Foto
3 – Musik
3 – X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
3 – Lekfullhet (experimentiell lust)
3 – Omtittningsvärde
————
29/50 – Totalt

Popcorn-betyg-6


altered-states-1 alteredstates01 altered_states_master_copy__detail_carousel altered-states-3 altered-states-review-13

Övriga recensioner på filmer av Ken Russell:

Gothic (1986)

La Nuit des Traquées / The Night of the Hunted (1980)

halloween-banner-2016-ny

affiche

Genre: Mysterium, Drama, Science-Fiction, Fantastique
Produktionsland: Frankrike
Manus:  Jean Rollin
Regi:  Jean Rollin
Längd:  93 min
Skådespelare: Brigitte Lahaie, Dominique Journet, Vincent Gardère, Bernard Papineau, Rachel Mhas, Cathy Stewart, Natalie Perrey, Élodie Delage, Alain Duclos

I vad som verkar vara en alternativ verklighet eller dystopisk framtid flyr Elysabeth bort från en mystisk klinik, belägen i en stor, svart byggnad. Kliniken isolerar patienter som bär på en märklig störning som orsakar minnesförlust och en slags lobotomiartad brist på personlighet.

Temacheck: Filmen innehåller vad som kan sägas vara besatta kvinnor, som hålls instängda av samhällets vetenskapsmän. Vissa likheter med häxprocessen där. Inga barn dock.

night-hunted-1

Franske auteuren Jean Rollin (The Nude Vampire, Fascination, Living Dead Girl) är en av mitt livs största romanser kreativt. Med som alltid minimal budget och noll inspelningstid lyckas han göra en film vars visuella resultat är helt fantastiskt. Han är känd för sitt ständigt återkommande vampyrtema och försmak för nakna kvinnokroppar inlindade i surrealism, men här lämnar han både vampyrerna och surrealismen hemma.

The Night of the Hunted förmedlar fuktgrå östblockskänsla och Europa i efterkrigstid. A Clockwork Orange och Krzysztof Kieślowski. Dess atmosfär är av sällan skådat slag och sitter kvar starkt på min näthinna. Jag kan inte släppa den, likt en underlig dröm…

night-of-the-hunted-1980

Betyg:
4 – Atmosfär
2 – Dramaturgi
3 – Dialog
2 – Skådespelare
4 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
4 – Foto
4 – Musik
5 – X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
4 – Lekfullhet (experimentiell lust)
3 – Omtittningsvärde
————
35/50 – Totalt

Popcorn-betyg-7


Tidigare recensioner av Jean Rollins filmer:

La Rose de Fer / The Iron Rose (1973)
Lèvres de Sang / Lips of Blood (1975)

Årets bästa filmer 1980

maxresdefault

Jag ska fatta mig kort om filmåret 1980. Det är i allra högsta grad det starkaste året för rysare jag sett. Att stabila filmer som Raging Bull och Blues Brothers inte ens får plats på någon av dom 15 första placeringarna på topplistan säger också något om årets bredd på kvaliteten. Många av mina favoritregissörer var i farten detta år, vilket gjorde listandet extra trevligt. Rollin, Lynch, Russell, De Palma, Kubrick, Carpenter. Och då har jag ännu inte sett Kurosawas färgbomb Kagemusha, Argentos Inferno eller Schraders American Gigolo, som väntat på mig alldeles för länge.


ju

Filmer som kan platsa när jag sett dem: Kagemusha, Inferno, American Gigolo, The Watcher in the Woods, Ordinary People, Ur Marionetternas Liv, Stardust Memories, Cruising, Motel Hell, Airplane!, The Big Red One, Caddyshack, The Blue Lagoon, Coal Miner’s Daughter, Private Benjamin, Little Darlings, The Stunt Man, Terror Train, Xanadu, Cheech and Chong’s Next Movie, He Knows You’re Alone, Somewhere in Time, Urban Cowboy


raging-bull

Inte riktigt där: Raging Bull, Vi Hade i alla fall Tur med Vädret, Madicken på Junibacken, Blues Brothers, The Long Riders, Cannibal Holocaust, Superman II, Popeye


Topplistan:

15. Altered States

tumblr_mm1j3iglw41r285tzo6_1280

Jag diggar britten Ken Russells egensinniga filmskapande passionerat, men just amerikanska produktionen Altered States känns tyvärr alltför mycket som en kompromiss med alltför konventionella idéer om hur en film ska skildras.

Recensionen från 2017 hittar du här.

SYD-Betyg-06


14. Friday the 13th

maxresdefault-12

Mitt hjärta klappar inte lika starkt för Fredagen den 13:e som för flera andra slashers, men som ren exploitationunderhållning är den klart färgstark och det går inte att komma ifrån influensvärdet.

SYD-Betyg-06


13. The Fog

the-fog-1980-11

Behöver återse The Fog, men utöver John Carpenters förmåga att skapa atmosfär genom vacker miljöåtergivning är det framför allt hans suveräna filmmusik som ringer kvar från denna i övrigt mer grumliga… dimmiga, upplevelse.

SYD-Betyg-06


12. Paura Nella Città Dei Morti Viventi / City of the Living Dead

4713-original

Lucio Fulci skapade genomgående särpräglad stämning som få i sina lågbudgetproduktioner. Ett potpurri av fascinerande idéer bjuds det på i staden med dom levande döda.

SYD-Betyg-07


11. Flash Gordon

ymdfwjl8seicb60t454x

Barndomsnostalgi som heter duga. En scenografisk och kostymmässig chockupplevelse med pampigt soundtrack från Queen och Max Von Sydow som du aldrig trodde du skulle få se honom.

SYD-Betyg-07


10. Sällskapsresan

large_3ef83ff27ce961a460dee08b348bfb19-sallskap5

Faktiskt inte min favoritsällskapsresa, men filmens regn av detaljhumor är briljant. En stilbildare.

SYD-Betyg-07


9. La Nuit des Traquées / The Night of the Hunted

night-hunted-1

Skönhetssurrealisten Jean Rollin skapar atmosfär av sällan skådat slag. Den här filmen sitter kvar starkt på min näthinna. Jag kan inte släppa den, likt en underlig dröm…

Recensionen från 2017 hittar du här.

SYD-Betyg-07


8. Making ‘The Shining’

the-shining-kubrick

Stanleys dotter Vivian Kubrick lyckas i knappt vuxen ålder dokumentera essensen av Kubricks filmskapande. Ett dokument om perfektionistisk envishet och dess medhjälpare. Passion är inte alltid häftiga gester.

SYD-Betyg-08


7. Maniac

maniac803big

William Lustigs stadsblöta berättelseskildring är ett föredöme för genren. Jay Chattaways melankoliska neonoirmusik är som godis. Joe Spinell gör en rollprestation som spelar långt, långt över den liga filmen brukar kretsa inom och det gör även manuset, som han också skrev. Maniac är en av dom bästa bloddrypande b-filmerna jag sett. R.I.P. Joe Spinell.

Läs min recension från 2011 här.

SYD-Betyg-08


6. The Changeling

the changeling george-c-scott

En ovanligt kompetent och väldirigerad slowburnerrysare med en suverän George C. Scott som hemsökt änkling. Har åldrats ovanligt bra.

Läs min recension från 2013 här.

SYD-Betyg-08


5. Star Wars: Episode V – The Empire Strikes Back

swbreakinto2

Det bästa kapitlet från Star Wars-sagan hittar vi i mitten.

SYD-Betyg-08


4. Heaven’s Gate

heavensgate

Räknar jag upp dom mest häpnadsväckande vackert fotade filmerna genom tiderna kommer Michael Ciminos och Vilmos Zsigmonds mastodontiska antiwestern tveklöst på någon av dom första fyra fingrarna. Vi lär aldrig se något nytt som slår filmens ljus och miljöer, någonsin. Svindlande!

SYD-Betyg-08


3. Dressed to Kill

dressed-to-kill

Det här var tillsammans med Sisters (1973) filmen som fick mig att inse att Brian De Palma är en mästare inom visuellt berättande. Hitchcock lär fortfarande le av förtjusning i sin grav.

SYD-Betyg-09


2. The Elephant Man

elephant-man-07

Jag tror inte att någon annan film har träffat mina tårkanaler lika säkert som David Lynchs skildring av den vanskapte och utstötte ”elefantmannen”. Inte en vanlig lynchfilm, men någon vanlig lynchfilm existerar väl inte?

SYD-Betyg-10


1. The Shining

The Shining 16

Inga kommentarer kan beskriva detta mästerverk rättvist. Filmen ska liksom Eraserhead och andra unikum upplevas, inte beskrivas.

SYD-Betyg-GULD


Och här i slutet av listan hittar du som vanligt länkarna till övriga filmspanares topplistor över filmåret 1980. Är det någon som INTE har The Shining som förstaplats? Se efter så får du svaret…

Filmitch
Fripps filmrevyer
Rörliga bilder och tryckta ord

Movies-Noir
Jojjenito

Fiffis filmtajm 
Filmfrommen
Flmr

Friday the 13th (1980)

Halloween-banner-2014Friday the 13th 1980 PosterGenre: Skräck, Slasher
Produktionsland: USA
Manus: Sean S. Cunningham, Ron Kurz, Victor Miller
Regi: Sean S. Cunningham
Längd: 95 min
Skådespelare: Adrienne King, Betsy Palmer, Jeannine Taylor, Robbi Morgan, Kevin Bacon, Harry Crosby, Laurie Bartram, Mark Nelson, Peter Brouwer, Rex Everheart, Ronn Carroll, Walt Gorney

Fredagen den 13:e skulle visa sig bli den första delen i en nästintill ändlös serie av filmer. Filmen kom ut 1980, regisserades av Sean S. Cunningham och skrevs av Victor Miller. Medverkade i filmen gjorde bland andra Adrienne King, Betsy Palmer och en ung Kevin Bacon i en av sina tidigaste roller.

friday1

Ett par lägerledare på sommarkollot Camp Crystal Lake mördas av en okänd gärningsman. Under årens lopp har kollot även drabbats av bränder och förgiftat vatten. Kollot stängs ned. Flera år senare bestämmer sig Steve Christy för att öppna kollot på nytt. Tillsammans med ett gäng inhyrda ungdomar påbörjar Christy restaureringen av de nedgångna stugorna, men någon iakttar dem inifrån skogen. Någon som har mord i sinnet och som till varje pris tänker förhindra att Camp Crystal Lake öppnas på nytt.

friday28

Fredagen den 13:e är en mysig film och en sann kultrulle. Det är visserligen sant att den mest gjordes för att åka snålskjuts på vågen av popularitet som Halloween förde med sig ett par år tidigare (detta har till och med filmens manusförfattare erkänt), men den är ändå en klassisk slasher i sin egen rätt. Den fina naturmiljön fyller två funktioner: under dagscenerna är den idyllisk och lugnande vacker att se på och under nattscenerna för det isolerade området med sig en nagelbitande panikkänsla som aldrig riktigt försvinner.

friday15x

En del av karaktärerna är riktigt minnesvärda. Bland dessa finner vi lastbilschauffören Enos som är en bitter och skeptisk man som förser tittarna med information om Camp Crystal Lakes historia, den tokige gamle mannen Crazy Ralph som bygger upp stämningen, Ned som (enligt min åsikt) är den bästa comic relief-karaktären i hela serien och sist men inte minst poliskonstapel Dorf, vars enda scen är den absolut roligaste i filmen.

friday18

Skådespeleriet är överlag helt okej, men samtliga ovannämnda plus Kevin Bacon, Peter Brouwer och Betsy Palmer gör toppenbra insatser. Betsy Palmer är oerhört skrämmande som den rubbade Mrs. Voorhees. Miljön och musiken är vad som gör filmen (och större delen av serien) så mysig, och om ni liksom jag tycker om stugor, sjöar och skogar så är chansen stor att ni också faller för filmens charm.

Jag tänker inte spoila slutet, men jag kan ärligt talat säga att jag aldrig har blivit så skrämd av en film som när jag såg det första gången.

friday17

Visste du att:

  • Detta är den ena av två filmer i serien i vilka Jason Voorhees inte är mördaren.
  • Betsy Palmer gick bara med på att medverka i filmen för att hon behövde en ny bil.
  • Manusets arbetstitel var ”Long Night at Camp Blood”.

HLLWN-Betyg-1HLLWN-Betyg-1HLLWN-Betyg-1HLLWN-Betyg-1HLLWN-Betyg-1HLLWN-Betyg-1HLLWN-Betyg-1HLLWN-Betyg-1HLLWN-Betyg-1HLLWN-Betyg-2

/Gästrecension av Christer Hedström