Etikettarkiv: 1979

Alien (1979)

ladda-ned-4Genre: Skräck, Science Fiction
Produktionsland: Storbritannien, USA
Manus:  Dan O’Bannon
Regi:  Ridley Scott
Längd:  117 min
Skådespelare: Tom Skerritt, Sigourney Weaver, Veronica Cartwright, Harry Dean Stanton, John Hurt, Ian Holm, Yaphet Kotto, Helen Horton (röst)

Det första kapitlet i den stora och skräckinjagande science-fictionhistorien om Alien. Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens.

alien_10alien_14

Jag håller faktiskt inte Alien så nära mitt hjärta som majoriteten av filmälskare gör. Den har däremot en hög dos intellektuellt värde; monumentalt stilbildande scenografi och fantastiskt effektiv isolerande inramning, en okonventionell kvinnokaraktär och bra birollsskrivande samt filmhistoriens bästa monster. H.R. Gigers filmdesign är odödlig. Mitt gillande av filmen är dock ganska distanserat och jag behöver fundera vidare på varför. Det känns som att något saknas men det är bara en känsla, för på pappret är Alien komplett.

Vad gäller Ridley Scotts senare bidrag till universumet han här var med och skapade har jag lustigt nog ett större engagemang – både intellektuellt och känslomässigt. Prometheus (2012 – läs massor av tankar kring den från biobesöken här och här) är en film det hackas på jämt och ständigt och den har till skillnad från Alien desto mer konkreta svagheter, men den får mig att tänka både existentiellt och mytologiskt. Den känslolöse karaktären David (Michael Fassbender) är en briljant skapelse och paradoxalt nog den som får mig att bli berörd av alla i universumet. Kommande Alien: Covenant ser tråkigt upprepande ut, men det vete sjutton om inte även den kommer träffa mig mer än vad Alien gör.

alien-1979-face-huggeralien5

Utfyllnaden av James Camerons succésequel Aliens (1986) och det expanderade universumet kan vara förklaringen till tomrummet jag känner i Alien. Första filmen får mig att vilja ha mer. Jag processar den liksom Star Wars (1977) som en epilog, som får mig att drömma om saker jag inte upplever just nu men som  frestar runt hörnet. En teaser för kommande beståndsdelar jag uppskattar ännu bättre. Längtan och begär efter det du saknar slår tillbaka på ditt välbefinnande i nuet. Det kan vara förklaringen till det där tomrummet jag upplever.

Betyg:
4 – Atmosfär
4 – Dramaturgi
4 – Dialog
4 – Skådespelare
5 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
4 – Foto
3 – Musik
4 – X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
3 – Lekfullhet (experimentiell lust)
3 – Omtittningsvärde
————
39/50 – Totalt

Popcorn-betyg-8

Annonser

La Drôlesse (1979)

la-drolesse-755x1024Genre: Drama, Kammarspel
Produktionsland: Frankrike
Manus: Jacques Doillon
Regi: Jacques Doillon
Längd: 90 min
Skådespelare: Claude Hébert, Madeleine Desdevises, Paulette Lahaye, Juliette Le Cauchoix, Fernand Decaean, Dominique Besnehard, Odette Maestrini, Ginette Mazure, Denise Garnier, Norbert Delozier, Janine Huet, Marie Sanson

De två huvudpersonerna i filmen är en 20-årig pojke som bor på vinden hos sin mor och sin styvfar, vilka han inte kommer så bra överens med och en 11-årig ficka som bor hos sin mor som inte älskar henne. De är båda ensamma. En dag kidnappar pojken flickan och håller henne fången på vinden. Hon gör minimalt med motstånd och finner sig i situationen och huvuduppgiften blir att dölja situationen för omgivningen.

f2ukxgzbwrvikhbecfrivp5khe

En 11-årig flicka vid namn Mado blir kidnappad av en äldre pojke – François, på den franska landsbygden. Mado och François får en komplex relation till varann vilket skildras oerhört intressant i denna film av franske Jacques Doillon. Den beter sig som en realistisk saga med klassiska kvaliteter. Ett kammarspel med missanpassade. Madeleine Desdevises som spelade flickan i filmen dog tragiskt nog i leukemi bara några år senare blott 15 år och detta blev hennes enda filmroll. Hon briljerar och det med väldigt djupt material, hisnande för vilken erfaren aktör som helst.

Hennes medspelare Claude Hébert är även han högst närvarande – vilsen i hela sitt sätt. Mest intressant är François undergivenhet gentemot sin mycket yngre fånge Mado. Bägge är svikna av sin omgivning som i sin tur är besvikna på dem. Dom har vänt samhället ryggen av ensamhet och tillsammans finns det ingen självklar riktning för vem som ska utnyttja det vapen vi kallar ”auktoritet”. Pojken vill vara barn och flickan vill vara vuxen. Dom liksom letar efter vilka roller dom ska spela för att fylla varandras saknad efter något. Saknaden efter föräldrar, saknaden efter en andra halva, saknaden efter en vän.

la-drolesse_09

Tydliga paralleller går att dra till William Wylers film The Collector från 1965 (efter romanen av John Fowles), men även Luc Bessons förhållandedrama i Léon (1994 – läs min recension från 2016).

Jacques Doillon har vigt sin filmkarriär åt att skildra barnens komplicerade förhållande till vuxenvärlden och samhället och jag ser framför allt fram emot att se hans bortglömda Ponette (1996) härnäst, med en – hör och häpna, 4-årig flicka i huvudrollen! Detta fokus delar han inte minst med Louis Malle (Au Revoir Les Enfants / Vi Ses Igen Barn, Zazie, Black Moon läs min recension från 2016). Vad är det som gör den franska kulturen så skicklig på att föda starka draman från barnens perspektiv?

4dqjxlhpy0pkhecvoe42krraux6

Betyg:
3 – Atmosfär
4 – Dramaturgi
3 – Dialog
4 – Skådespelare
2 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
3 – Foto
3 – Musik
4 – X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
3 – Lekfullhet (experimentiell lust)
4 – Omtittningsvärde
————
33/50 – Totalt

Popcorn-betyg-8

Årets bästa filmer 1979

1979_c1876_i_heart_image1

Jag tyckte filmåret 1980 var ett riktigt starkt år när jag sammanställde det för en månad sedan. Jag beskrev det som ett år med en stark hint av 70-talets anda. När jag nu listar filmåret 1979 råder det däremot inga tvivel om att vi på allvar landat i mitt gyllene filmdecennium, 70-talet. Bredden detta filmår är absurt bra.

Majoriteten av filmerna på dom tio första placeringarna hade konkurrerat i den absoluta toppen av filmåren på 80-talet och framåt och sex av dem är europeiska filmer, medan USA får nöja sig med fyra. Flera riktigt starka filmer får vackert sätta sig på avbytarbänken; första Mad Max, min barndomsfavorit Escape from Alcatraz, den bättre uppföljaren Rocky II, firma Paul Schrader/George C. Scotts neo-noir Hardcore och Monty Python-klassikern Life of Brian – ni duger helt enkelt inte på planen detta år!

BROOD, THE

Bland dom osedda finns det några kvar som jag tror kan slåss med dom tio bästa även om det blir svårt. Jag har bland annat David Cronenbergs högintressanta sci-fi-rysarspektakel The Brood kvar att se, men jag började kolla på den för cirka tio år sedan och ärligt talat sövde den mig från att se klart den. Förmodligen skulle den bita bättre på mig idag, för The Broods estetik är ju oerhört vacker.

Die Blechtrommel / Blecktrumman har en handling så flippig att jag lätt får intresse för den, men så läste jag Roger Eberts recension av filmen och fick mig en tankeställare. Känns inte den filmen lite väl ofrivilligt tillrättalagd för vår högst aktuella samtid? Som att den fiskar efter sympatier och viktighetspoäng mitt i allt det kontrakulturella den skildrar? Är den rätt eller fel i tiden? Finns bara ett sätt att veta, men jag väntar lite med att se den.

visitor1

Den osedda film från året som på pappret – eller snarare i bilder, lockar mig mest (möjligen näst efter Les Héroïnes du Mal / Immoral Women) är dock italiensk-amerikanska samproduktionen Stridulum aka The Visitor aka Satans Lilla Flicka, med John Huston och Lance Henriksen i några av rollerna. Den kan lika gärna vara pannkaka, men visuellt och premissmässigt verkar den vara något riktigt häftigt. 4,8 i betyg på IMDB är dock åtminstone ett varningens finger.

En hedersomnämning också till årets sämsta, men samtidigt coolaste film – exploitationdramat och tonårsrevolten Malibu High (läs recensionen för all del), som med andra betygspremisser lätt hade befunnit sig i 1979 års absoluta topp. Fantastiskt (dålig) underhållning! Den går även under det alternativa men oerhört pampiga namnet Death in Denim. En underbar skönhetsfläck.


Filmer som kan platsa när jag sett dem: The Visitor, The Brood, Anti-Clock, Les Héroïnes du Mal / Immoral Women, The Amityville Horror, Die Blechtrommel / Blecktrumman, 10, The China Syndrome, The Onion Field, Victoria, …And Justice for All, Wise Blood, Hair, The Muppet Movie, Tarka the Otter, Tourist Trap, Kramer vs. Kramer, The Black Hole, Dip Bin, The Wanderers, The Warriors, A Little Romance, When a Stranger Calls, 1941, Time After Time, The Bugs Bunny/Road-Runner Movie, Star Trek: The Motion Picture, Bear Island, Rupan sansei: Kariosutoro No Shiro / Slottet i Cagliostro, Norma Rae, Home Movies, All That Jazz, A Force of One, The Great Train Robbery

muppets1
hhfliy2n3di2far3qhw2ui6ajdd
filing_images_12cf690fc34c
immoralwomen2-1600x900-c-default the-warriors-kopia
star-trek-the-motion-picture-05 0b0136eccc8ac19e68405b72f0551158 5d2e4f5109cdcff6e631301867577597cde32b07


Inte riktigt där: Escape from Alcatraz, Hardcore, Town Bloody Hall, Rocky II, Zombi 2 / Zombie Flesh Eaters, Du Är Inte Klok Madicken, Mad Max, Phantasm, Repmånad, Life of Brian, Moonraker, Rock ‘n’ Roll High School, Malibu High

zombie-fulci-1979
phantasm-pic-5
rocky-ii-1979-movie-hd-free-download
Mad Max (1979) Directed by George Miller Shown: Mel Gibson
1dgyebhugtddpogdzckyq8z2akf maxresdefault-17 moonraker-jaws


Topplistan:

10. Alien

alien5 alien-1979-face-hugger

Det första kapitlet i den stora och skräckinjagande science-fictionhistorien om Alien. Skräcken börjar när besättningen på rymdskeppet Nostromo undersöker en nödsignal från en avlägsen planet, och gör den fasansfulla upptäckten att där finns en livsform som uppstår och förökar sig inuti människokroppar. Nu måste besättningen inte bara slåss för sin egen överlevnad, utan även för hela mänsklighetens.

Amerikansk sci-fi-skräck av Ridley Scott. Recension kommer denna vecka.

SYD-Betyg-08


9. La Drôlesse

74857329

De två huvudpersonerna i filmen är en 20-årig pojke som bor på vinden hos sin mor och sin styvfar, vilka han inte kommer så bra överens med och en 11-årig ficka som bor hos sin mor som inte älskar henne. De är båda ensamma. En dag kidnappar pojken flickan och håller henne fången på vinden. Hon gör minimalt med motstånd och finner sig i situationen och huvuduppgiften blir att dölja situationen för omgivningen.

Franskt drama av Jacques Doillon. Recensionen från 2017 hittar du här.

SYD-Betyg-08


8. Tess

tess_nastassja tess2

Den vackra Teresa d’Urberville växer upp under svåra förhållanden i England på 1800-talet. Hon blir förförd av sin förmögna släkting Alec d’Urberville som gör henne med barn. Barnet dör som liten och Tess får arbete på en gård.

Brittiskt perioddrama av Roman Polanski med Nastassja Kinski i titelrollen. Baserad på romanen Tess of the d’Urbervilles av Thomas Hardy från år 1891. Recension kommer denna vecka.

SYD-Betyg-08


7. Fascination

03-1-kopia

År 1905. En tjuv på flykt söker skydd i ett gammalt slott bebott av två mystiska kvinnor. Kvinnorna verkar flörtiga och lockande, men visar sig vara en del av en aristokratisk vampyrsekt.

Surrealistisk fantastique av franske lågbudgetauteuren Jean Rollin

SYD-Betyg-08


6. Nosferatu: Phantom der Nacht

nosferatu3

Jonathan Harker ger sig av på en resa till Transsylvanien i hopp om att sälja en fastighet i sin hemstad Weimar till en udda spekulant som sannerligen bör vara mycket rik då han bor ensam i ett stort slott.

Egensinnige Werner Herzogs tyska sagofilm med ännu mer egensinnige Klaus Kinski som vampyr, baserad på romanen Dracula av Bram Stoker från år 1897 och F.W. Murnaus klassiska stumfilmatisering Nosferatu från 1922 (och min recension av denna från 2016 finnes här). Recension av Herzogs version kommer… denna vecka, förmodligen.

SYD-Betyg-09


5. Being There

being-there

Mr Chance kan varken läsa eller skriva, och har aldrig varit utanför huset där han arbetar som trädgårdsmästare. När husägarna dör slängs han ut i en för honom okänd omvärld. Genom en mindre trafikolycka träffar han de rika och inflytelserika Ben och Eve, som tar Mr Chance för ett geni. Han blir god vän med Ben och plötsligt är hans namn på allas läppar.

Hal Ashbys originella USA-drama med Peter Sellers i den oscarsbelönade huvudrollen.

SYD-Betyg-09


4. Stalker

vlcsnap-2012-03-05-21h35m59s131

Tre män, en vägvisare, en professor och en författare, ger sig in i en förbjuden zon för att söka det mystiska rum där deras innersta önskningar går i uppfyllelse.

Sovjetiske auteurlegenden Andrej Tarkovskijs magnum opus.

SYD-Betyg-09


3. Manhattan

large_manhattan_blu-ray_3 1919_manhattan

Isaac Davies hoppar av sitt jobb som manusförfattare till TV-shower. Samtidigt är hans f.d. hustru (som lämnat honom för en annan kvinna) på väg att ge ut en bok om deras gemensamma liv. Isaac själv har ett förhållande med en 17-årig skolelev som är besatt av honom, men som han själv helst ser hittar någon bättre lämpad för hennes eget liv.

Woody Allens stilbildande romcom (som faktiskt biter på mig) med mästerligt foto av konstnären Gordon Willis.

SYD-Betyg-09


2. Apocalypse Now

apocalypsenowbdcap1_original
large_523306

Saigon under det pågående Vietnamkriget. På ett hotellrum i staden befinner sig den unge kapten Willard. Han är närmast medvetslös efter en spritdränkt natt, när två amerikanska soldater knackar på dörren. De medför ett extremt hemligt budskap. Willard hämtas till den amerikanska arméns högkvarter i staden, där han av en general får i uppdrag att bege sig uppför floden till gränsen mellan Vietnam och Kambodja. Här härskar sedan en tid en galen amerikansk överste vid namn Kurtz. Willard måste till varje pris döda denne Kurtz.

Francis Ford Coppolas otursförföljda filmpoesi, fritt baserad på romanen Heart of Darkness av Joseph Conrad från 1899. Min recension från 2016 finner du här

SYD-Betyg-10


1. Ett Anständigt Liv

anstandigt_liv_5

Den andra delen i Stefan Jarls klassiska trilogi om de svenska modsen Kenta och Stoffe , där första delen utgörs av Dom Kallar Oss Mods (1968) och den tredje delen Det Sociala Arvet (1993). Trilogin avrundades 2006 med kortfilmen Epilog.

Ett Anständigt Liv är en skakande svensk dokumentärfilm som i en blandning av intervjuer, rekonstruktioner och bildmontage låter oss möta en verklighet i Stockholms undre värld som många valde att blunda för. Det har flutit mycket vatten under broarna sen vi för 10 år sedan fick möta Kenta och Stoffe i ”Dom kallar oss mods”, och väldigt dramatiska saker skulle visa sig ske under inspelningen av den här filmen. Festen som påbörjades under 60-talet har förvandlats till en mörk och dödlig bakfylla, ett uppvaknande. Längtan till en evig frihet har ersatts av tvång, spyor och blod.

Skälet till att Stefan Jarl ville göra Ett anständigt liv var att han ville rädda livet på Stoffe. Efter inspelningen av Dom kallar oss mods hade han hört att Stoffe varit nära döden flera gånger. Kanske skulle arbetet med filmen kunna ge Stoffe en meningsfull sysselsättning. När Stoffe ändå dog lade Jarl ner inspelningen, han ville inte göra någon film. Men efter några månader ändrade han sig. Ett Anständigt Liv skulle bli Stoffes testamente.

Text mestadels lånad av Sanjin Pejkovic, från SFI:s filmdatabas.

SYD-Betyg-10


Idag har fem filmspanare utöver mig listat deras favoriter från 1979 på var och ens filmbloggar. Dessa spanar du enklast in genom att följa länkarna här under.

Movies-Noir
Filmfrommen
Jojjenito
Filmitch
Fripps filmrevyer

Apocalypse Now (1979)

Artsy-Fartsy-headerapocalypse-now-a30

Genre: Drama, Krigsskildring
Produktionsland: USA
Svensk titel: Apocalypse
Manus: John Milius, Francis Ford Coppola, Michael Herr (baserad på en roman av Joseph Conrad)
Regi: Francis Ford Coppola
Längd: 153 min
Budget: 31 500 000 dollar
Skådespelare: Martin Sheen, Marlon Brando, Frederic Forrest, Sam Bottoms, Laurence Fishburne, Robert Duvall, Dennis Hopper, Scott Glenn, Harrison Ford, G D Spradlin, Albert Hall

Saigon under det pågående Vietnamkriget. På ett hotellrum i staden befinner sig den unge kapten Willard. Han är närmast medvetslös efter en spritdränkt natt, när två amerikanska soldater knackar på dörren. De medför ett extremt hemligt budskap. Willard hämtas till den amerikanska arméns högkvarter i staden, där han av en general får i uppdrag att bege sig uppför floden till gränsen mellan Vietnam och Kambodja. Här härskar sedan en tid en galen amerikansk överste vid namn Kurtz. Willard måste till varje pris döda denne Kurtz.

large_523334

Detta cirka femte återseende av Apocalypse Now (givetvis inte reduxversionen) stärker ytterligare filmens förmåga att ge något mer för varje tillfälle. Svenskar har sina fettsvettstänkande thailandsresor och introverta ensamtrippar i backpackerleden att göra någon gång var eller varannat år, men många av oss skulle nog ha stor nytta även av traditionen att trycka på ”play” för en båttur i skuggan av vietnamkriget med kapten Willard (Martin Sheen) i hans väg mot överste Kurtz (Marlon Brando). Även om Joseph Conrads klassiska kortroman Mörkrets Hjärta (Heart of Darkness, 1899) och Orson Welles radiopjäs med samma namn (1939) har sina egna fördelar, tycker jag att Francis Ford Coppolas (The Godfather I-III, The Conversation) tolkning har det som lyfter den över jämförbara poängteringar.

large_523345

Magin i att låta filmen bygga upp oerhörd förväntan inför mannen, myten, legenden Kurtz och sedan casta mannen, myten, legenden Marlon Brando är… briljant. Finns det någon i dagens filmklimat som skulle kunna axla samma förväntan och tyngd som Brando gjorde i Apocalypse Now? Daniel Day-Lewis är inte alls där, men han skulle verkligen försöka. Det krävs en personlighet och ett bagage som får Jared Letos dildoskämt och busringningar mellan inspelningen av sommarens Suicide Squad (2016) att motsvara ett dagisbesök från en ABF-utbildad clownpraktikant.

large_523340

Den här gången tänkte jag oerhört mycket på Kurtz övertygelse om naturen och existensen. Hur han vänt mörka hot som ondska, lidande, skräck och död till ett slags svar på naturens urkraft. Hur han hittat svaret på varför människan begår dom oerhörda övergrepp på varandra som vi gör. Med influenser från gammal buddhistisk filosofi, verkar allt mörker omvärderas som vägen till förening med alltet. Jag tror jag förstår desto mer av Kurtz insikt och hur han genom den insikten får andra övertygade om sin länk till den stora gudakraften. Och hur den nås. Hur Willard närmar sig Kurtz harmonier för att närma sig honom kroppsligen, likt hur Kurtz närmar sig alltets harmonier för att lyckas förkroppsliga alltet – eller?

large_523328

Det kan verka som en destruktiv kraft, men själva hemligheten Kurtz tror sig ha sett, är förmodligen hur människans närmande vid död misstolkas och hur den ska tydas för att människan – han själv, ska nå vägen till den fullständiga urkraften. När filmen når sin avslutning blinkar min tes tillbaka mot mig, i formen av en sammansmältning mellan människa och en uråldrig gud, flera gånger än en. Enheten skymtas i förloppen mellan flera. Svaren finns i cyklernas rytm. I den eviga ritualen. Naturen har sin gång, mörk eller ej. The horror… The horror…

large_523306

Målgruppschecklist (mängdvärdet):
4 – Hjärna (komplext värde)
1 – Hjärta (emotionellt värde)
1 – Sentimentalitet/Romantik
3 – Barnförbjudet
1 – Feelgood
3 – Budskap
3 – Obehag
1 – Humor
3 – Action
4 – Prat

apocalypsenowbdcap1_original

Betyg:
5 – Atmosfär
4 – Dramaturgi
5 – Dialog
5 – Skådespelare
5 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
5 – Foto
5 – Musik
5 – X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
3 – Lekfullhet (experimentiell lust)
5 – Omtittningsvärde
————
47/50 – Totalt

SYD-Betyg-09

Malibu High (1979)

avis-grindhouse-lintegrale-tarantinorodriguez-L-GNM69x

Welcome to The Grindhouse-serien av dvd-filmer är ett försök att tjäna pengar på intresset efter Quentin Tarantinos och Robert Rodriguez ”double feature” Grindhouse (2007) – en hyllning till 60/70-talets gamla grindhousefilmer.

post-5307-1201706410I den här “double feature”-utgåvan med filmer av just denna typ, utlovas tonårsbekymmer, motorcyklar, svängiga disco-scener, dryga moralmammor – och självklart de obligatoriska nakenscenerna och våldet. Dessutom visas trailers för ”coming attractions” mellan filmerna för att få den ultimata grindhouse-upplevelsen. A+ för utformning!

Jag tänkte därför recensera en av dessa utgåvoruppdelat på två recensioner; en för film ”A” (Malibu High) och en för film ”B” (Trip with the Teacher). Det finns flera utgåvor av detta slag som står i min hylla så fler recensioner av denna typ lär komma. Kanske kommer jag även snickra ihop egna ”double feature presentations” framöver då det är ett underbart recept på filmunderhållning i min stil.


Film ”A”: Malibu High (1979)

Film ”B”: Trip with the teacher (1975)

SCHOOLS IN SESSION!

…two tales of revenge!


Grindhouse01

Prevues of Coming Attractions:
The Stepmother
The Teacher


maxresdefault
malibu_high

Genre: Exploitation, Tonårsdrama, High School-film, Kriminalfars
Produktionsland: USA
Alternativ titel: Death in Denim, High School Hit Girl, Lovely But Deadly
Manus: John Buckley, Tom Singer
Regi: Irvin Berwick
Längd: 92 min
Budget: Cirka 56 000 dollar (USA)
Skådespelare: Katie Johnson, Tammy Taylor, Jill Lansing, Stuart Taylor, Phyllis Benson

Every Teacher in School Wanted to Flunk Her … But Nobody Dared!

Kim är inte precis någon plugghäst i skolan och hon har inget intresse att bättra sig under det sista året i High School. Dessutom har hennes pojkvän dumpat henne för en snobbig överklasstjej som Kim definitivt inte gillar. Men Kims ordentliga änkemamma vill se bra betyg från sin dotter och för en gångs skull gör Kim som sin mamma säger – men på sitt eget sätt. Kim förför nämligen sina lärare på kvarsittningarna och betygen stiger rekordsnabbt.

PDVD_023

Dessutom vill Kims mamma att hon skaffar sig ett jobb och Kim känner ju en hallick så varför inte? Steg för steg tar Kim sin revansch på alla som tvivlat på henne och avancerar ända in i gangstervärlden, men inte helt utan bekymmer. Bekymmer är dock Kim orädd att handskas med och det går ju som det går.

Malibu High har med all rätt förtjänat benämningen ”grindhousefilm” eftersom den är så mycket ”B” som en B-film kan vara. Den har ingen vettig intrig som leder någon vart – mer än till sängen. Dialogerna, speciellt från Kim, är så löjligt töntfräna att man kräks och skådisarna kör helt på klichéiga manér. Och så fort det ska till med en nakenscen blir bilden solblek (utslitna partier?) och sentimental musik spelas.

PDVD_021

Filmens höjdpunkter är när Kim ska leverera sina kaxiga kommentarer till sin ömma moder och när hon får till det så spelas någon retsam melodi som för tankarna till jackpot på enarmade banditen eller nåt sånt. Detta händer alltför många gånger.

Jag tänker spoila skiten ur den här filmen för det får man göra med filmer av typen ”så dålig så den är bra!”. Mot slutet får Kim en pistol och som den vårdslöse tonåring hon är börjar hon såklart skjuta alla som hon inte gillar – och det gillar hon något fruktansvärt.

malibu-high

Reaktionen från hennes expojkvän efter att Kim skjutit hans nya överklassflickvän är hysteriskt rolig! Pojkvännen verkar inte bli det minsta berörd utan tar istället upp jakten på sitt ex. Filmen slutar väääldigt abrupt med att poliser skjuter Kim till döds. Och så var sagan slut. Dålig film blir sällan bättre än så här!

1 – Manus
1 – Skådespelare
4 – Atmosfär
1 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
2 – Foto
1 – Musik
————
10/30 – Totalt

SYD-Betyg-01


Popcorn-betyg-10

(5/5 i grindhousevärde)



malibu