Kategoriarkiv: Halloween 2013

Behind The Mask: The Rise of Leslie Vernon (2006)

Halloween-banner

behind_the_mask poster
Genre: Mockumentär, Slasher, Komedi, Skräck
Regi: Scott Glosserman
Manus: Scott Glosserman, David J Stieve
Längd: 92 min
Skådespelare: Angela Goethals, Nathan Baesel, Robert Englund, Scott Wilson, Krissy Carlson, Kate Lang Johnson, Zelda Rubinstein, Ben Pace, Britain Spellings, Hart Turner

Leslie Vernon – inspirerad av mördare som Michael Myers, Jason Vorhees och Freddy Krueger, hoppas bli nästa stora massmördare och låter ett team dokumentärfilmare följa honom medan han skapar sin legend i den lilla staden Glen Echo.

Jag har sedan filmen om Leslie Vernon släpptes varit medveten om dess existens och att den uppskattats mycket i skymundan av de mer påkostade skräckfilmerna. I alla år har jag dock missat vad som var det alternativa med just denna film.

I och med att jag själv är i tagen med att skriva manuset till en kommande skräckfilmsbaserad kortfilm kom dock Behind The Mask på tal, då det dels är en fin kärleksförklaring till slashergenren (Halloween, Friday the 13th, A Nightmare on Elm Street, Scream, m.m, m.m.) och dels en alternativ variant på en slasherfilm.

Behind the mask 4

Behind The Mask börjar nämligen som en mockumentär – en fejk-dokumentär, där vi följer en ung man som vigt sitt liv åt att bli en minst lika effektiv mördare som filmlegenderna Jason, Freddy Krueger, Michael Myers och co.

I denna films universum antyds det till och med att dessa mördare inte är filmkaraktärer utan att dom faktiskt existerat och utfört sina respektive massakrer i hålor som Haddonfield, Elm Street och Crystal Lake.

Ännu roligare är att Robert Englund som spelade Freddy Krueger dyker upp i en liten biroll som Dr. Loomis/Donald Pleasence-inkarnation och Kane Hodder som är den mest populära Jason-skådespelaren dyker upp i en grannskaplig cameo just utanför huset som syntes i A Nightmare on Elm Street. Och ni vet den där läskiga lilla spåkärringen i Poltergeist? Hon dyker också upp i en biroll som bibliotekarie. Inte illa alls.

Behind the mask 8

Det bästa med filmen tillsammans med det ganska fräscha upplägget är titelskådespelaren, Nathan Baesel, som imponerar med sitt frispelande agerande som den maniskt sprallige och samtidigt påträngande obehaglige Leslie Vernon. Han påminner verkligen om en nedtonad, mörkare Jim Carrey eller varför inte American Pie-filmernas Sean William Scott? Fast i mörkare, mer fokuserad form då förstås.

Jag skulle till och med kunna dra till med att han påminner om Heath Ledgers Joker-inkarnation emellanåt. Passionen och glädjen i rollen Nathan Baesel spelar lyser sannerligen igenom på ett charmerande sätt och det är tråkigt att se hur pass lite roller han gjort efter denna film. I samma veva som den här filmen gjordes hade han dock en fast biroll i den nedlagda sci-fi/rysar-tv-serien Invasion (2005-2006) som en polisutredare.

Regissören/manusförfattaren Scott Glosserman då? Han har i övrigt gjort en dokumentär om Wikipedia kallad Truth in Numbers? Everything, According to Wikipedia (2010) och en psykologisk thriller – The Truth Below (2011) utspelandes i alpin miljö och som jag av en händelse sett utdrag av och lika delar tyckt varit en frisk fläkt samt ännu en rysare med många logiska luckor.

Behind the mask 5

Så är även fallet med Behind the Mask, som trots sin vilja att skildra storyn som en fejk-dokumentär trots det går över en hel del väl fantastiska gränser och dessutom struntar i ologiken att ett filmteam utan någon egentlig eftertanke tycker att det känns okej att följa en mördares förberedelser inför sina mord, eller att dom trots frånvaron av dem själva alltid lyckas ha en kameraman distansplacerad för att ge bästa klippningsflöde i bilderna.

Jag får därför ta allt med en nypa salt och distans, men det förtar inte så jättemycket då jag i första hand leds in i att filmen är en mörk, mörk komedi som granskar slasher-genren, liksom Kevin Williamson och Wes Craven gjorde med Scream på 90-talet.

Dom rent filmiska inslagen i Behind The Mask känns glättiga och oäkta då filmskaparna går efter en typiskt filmisk look som lågbudetfilmare ofta gör men som paradoxalt nog sänker produktionsvärdet då inte förutsättningarna för ett högre produktionvärde än det dom har helt enkelt inte finns där.

Behind the mask 6

Det tillsammans med klyschigt billig skräckfilmsmusik och ganska lamt och naivt skådespeleri från både den kvinnliga huvudrollen (Angela Goethals) och övriga biroller av mer okänd karaktär gör att filmen blir en mixad upplevelse, men med goda intentioner som jag tar med mig.

Hjärtat finns trots allt verkligen där och det är nyckeln till efterliv inom skräckgenren.

En uppföljare är dessutom på gång med arbetsnamnet ”B4TM” (Before The Mask), tack vare efterfrågningar från engagerade fans och i sin tur till stor del tack vare ett uppenbart passionerat filmskaparteam.

HalloweenAliveHalloweenAliveHalloweenAliveHalloweenAliveHalloweenAliveHalloweenDeadHalloweenDeadHalloweenDeadHalloweenDeadHalloweenDead

Hysteriska trailers: Pieces (1982)

Halloween-banner

Jag fortsätter tipsa om gamla sköna, hysteriska skräckfilmtrailers som verkligen sätter dagens trailerarbete på skam – beroende på vad intentionen med hur åskådaren ska reagera, förstås.

Jag personligen blir mest glad och varm i kroppen av att se trailern till Pieces (1982) exempelvis och jag vet inte om det är exakt RÄTT reaktion, men det är åtminstone en reaktion och vi ska ju inte ignorera underhållning, eller hur? Slasher/terror-skräckisen Pieces (1982) är definitivt en film värd sin titel. Trailern är dock några snäpp vassare än själva filmen och framför allt rappare med att komma till saken!

”You don’t have to go to Texas for a chain saw massacre!”

Klockrent! Sedan är den väldigt teasande och övertydlig i en effektiv symbios då den knappt visar någonting, men vi vet att det kommer sågas kroppsdelar i filmen. Det är liksom inte något snack…

”Pieces. It’s exactly what you think it is. Peces.”

Allvar omvandlat till komik på hög nivå! Det karaktäristiska ”drive-in-trailer-tjatet” där man måste banka in filmens namn hundra gånger spär på charmen och gör både trailern och filmen till en given kultklassiker oavsett om man sett filmen i sig eller inte. Här känns det värt att citera shhmost:s youtube-kommentar för trailern; ”This is the best trailer I’ve ever seen. Brilliant sleaze.”

Bakom manuset står pulpskräck(anti)mästaren (aka gore- och sexploitationkungen) Joe D’Amato, som fram till sin död 1999 regisserade 200 (!) ganska kassa filmer såsom Anthropophagus (1980) ett antal Emanuelle-rullar och den beryktade Porno Holocaust (1981). Den sistnämnda eventuellt en film att återkomma till…

pieces_1982_poster_02

Men Pieces skrev han som sagt ”bara” manuset till och istället regisserade spanske Juan Piquer Simón (också kallad J.P. Simon). Skräckregissören Eli Roth (Cabin Fever, Hostel 1 & 2, kommande The Green Inferno och allmänt überskön filmnörd) håller givetvis Pieces som en av sina absoluta favoriter och inspirationskällor.

Jag har – bortsett från viss panik i studentikosa miljöer samt den beryktade vattenssängsdöden, inte så jättestarka minnen från filmen, men den får mig alltid att bli sugen på att se Ti Wests Cabin Fever 2: Spring Fever (2009) av någon – möjligen skolmiljörelaterad, anledning.

Bägge utspelas nämligen i dessa inte helt ovanliga skolmiljöer stundtals, varför nu det ska spela för roll i deras relation till varandra?

En till indirekt koppling är ju dock att Eli Roth älskar Pieces, han regisserade Cabin Fever (2004) som är den relativt fristående föregångaren till just Cabin Fever 2.

DÄR har vi kopplingen!! Eller jag vet inte ärligt talat…

UTVÄRDERING:
Trailerröst: 4/5
Bildval: 3/5
Tempo: 5/5
Oneliners: 4/5
Löftesgrad: 4/5
B-känsla: 5/5

Totalt: 25 av 31 dagar av Halloween!

Filmpoddtips: Vacancy Podcast – en genrefilmpodcast som tar skräck på allvar!

Halloween-banner

Jag har haft mycket att stå i under oktoberhösten hittills och det är ju trevligt, även om det resulterat i mer filmskrivande än skräckfilmtittande – något som MAN BARA INTE FÅÅÅÅR prioriteras ner under halloweenmånaden.

Däremot har jag som alltid hunnit med timtals av filmpodcastlyssnande och den trevligaste podcasten för mig att lyssna på just nu är svenska genrefilmpodcasten Vacancy Podcast!

Varför då då? Jo, för att i den pratar dom två norrlänningarna (källa?) Erik och Magnus om skräckfilm och andra kultförklarad genrefilm som i stort sett alla andra podcasts i hela världen ignorerar till förmån för aktuella filmer.

terrorvisionmonster

Inget ont om aktuella filmer, men jag är en sån som ryser av välbehag när det snackas om filmer som high school-kadavret Blood Sisters (1987), slimeklumpfilmen The Blob (1958), ”nunsploitationvärstingen” Killer Nun (1979), Mario Bava-slashern Hatchet for the Honeymoon (1970) och mardrömsvisionen Begotten (1990).

Alla dessa snackar dom om i alldeles lagom långa avsnitt och även mycket annat, som exempelvis specialserier där dom går igenom samtliga Fredagen den 13:e-filmerna, typ alla Charles Bronsons filmer och min skräckfavorit Ti Wests (The House of the Devil, Cabin Fever 2: Spring Fever, The Innkeepers) filmografi – bland annat!

Just nu är dom i full gång med en Terrorn på Elm Street-special i tre delar där dom plöjer igenom dessa filmer i podcasten lagom till halloween.

blob58_03

Som alltid kan jag inte hålla med dem om allt (exempelvis är dom lite väl hårda mot just Ti West – Cabin Fever 2 är ju grym bland annat!) men deras genuina nördaura och enorma passion för det dom talar om är hög och då får man säga vad fan man vill och det är ändå lyssningsvärt tycker jag.

Så vill du ha lite podcastlyssning som matchar skräckfilmsperioden och det lövtäckta klimatet vi just går igenom så föreslår jag att du lyssnar på Vacancy Podcast nu med detsamma!

Hysteriska trailers: Beyond the Darkness (1974)

Halloween-banner

Den här trailern för västtyska demonfilmen Beyond the Darkness (1974) är värd att se om och om igen bara för den där tjejen på steroider som kickar sönder dörren totalt med en distinkt liten spark istället för att bara öppna den! Varför ta sig tiden att dra i handtaget när man kan pulvrisera hela dörren till pinnved, liksom?

För övrigt verkar ju alla gå på steroider i den här trailern och inte undra på det. Magdalena är ju totalt ”beyond the darkness”…

Hon får katter att fräsa, husgeråd att lppa amok, knivar att flyga och präster att överväga ifall det inte vore lämpligt med en exorcism ändå. Som grädden på moset lyckas hon få den pryda kvinnan i sista scenen att dansa någon riktigt festlig form utav ”slow motion-breakdance”. Jag har aldrig begripit mig på tyskarna och deras danskultur.

Regissören till filmen (med originaltiteln Magdalena, vom Teufel besessen) heter Walter Boos och han har varit ganska produktiv.

z_magdalena

Bland annat är några höjdpunkter att han assisterade på filmerna Flickan från Storstaden (Lilli – ein Mädchen aus der Großstadt, 1958) och Schoolgirl Report: Volume #1 och #2 (1970,1971) och gick sedan över till att själv regissera Schoolgirl Report: Volume #3#5 (1972, 1973) och sedan även #9, #10, #12 och #13 (1975, 1976, 1978, 1980).

Där emellan hann han med att göra den något mer välkända gladporrfilmen En Glad Fyr i Skinnbyxan (Der Ostfriesen-Report, 1974), inspelad i västtyska Osfriesland. Uppföljaren Die Rache der Ostfriesen (1974) – också den av Boos, är tydligen ännu lite vassare!

Men nu lämnar vi den tyska filmhistorielektionen.

Passa er för Magdalena (fantastiskt spelad av gamla löftet Dagmar Hedrich) för hon är verkligen inte att leka med!

UTVÄRDERING:
Trailerröst: 3/5
Bildval: 4/5
Tempo: 5/5
Oneliners: 1/5
Löftesgrad: 3/5
B-känsla: 5/5

Totalt: 21 av 31 dagar av Halloween!

Hysteriska trailers: Dead & Buried (1981)

Halloween-banner

Den här trailern levererar verkligen tändvätska åt mitt kultskräckhjärta och sätter eld på det med ett himmelskt leende på läpparna – om nu en trailer hade haft en mun att le med, vill säga. Trailerrösten är perfektion, miljöerna är fantastiskt urblekta…

”This is the road to Potter’s Bluff. Maybe you been there…”

Klart jag har varit i det fluffigt idylliska Potter’s Bluff! Åtminstone i mina drömmar. Oavsett vill man ju bara dit med den där insäljande rösten som guide alltså.

”…Full of old-fashioned friendliness…”

Whatever you say, Lloyd. Den här filmen andas verkligen drive-in-visning och det är för tragiskt att den kom först när VHS-filmerna slagit igenom och mötte ett anonymt öde på videohyllorna.

”Welcome to Potter’s Bluff.”

Jo men visst, dom där härliga människorna som skymtar förbi i den pittoreska byn är ju för mysiga! En jättevänlig sjuksyster också. Bårhus installerat i vardagsrummet på det!

dead_and_buried_poster_01

Potter’s Bluffs invånare beter sig precis lika hemtrevligt som invånarna i mina personliga favoritsamhällen – skogsidyllen i Twin Peaks och det brittiska ösamhället i The Wicker Man. Camp Crystal Lake har inte mycket att komma med i valet om var man ska avtjäna sin semester.

”It will take your breath away… All of it!”

Woooooooowww! Jag dör. Var är bilnycklarna?

UTVÄRDERING:
Trailerröst: 5/5
Bildval: 4/5
Tempo: 4/5
Oneliners: 5/5
Löftesgrad: 4/5
B-känsla: 4/5

Totalt: 27 av 31 dagar av Halloween!