Kategoriarkiv: David Lynch

Twin Peaks (2017) | Part 3: Call for help

Jag skriver om dom 18 nya timmarna av Twin Peaks. Reflektion och spekulation – timme för timme.  Givetvis kryllar texterna av livsfarliga spoilers.

Manus av David Lynch och Mark Frost. Regi av David Lynch.


Alla tidigare reflektioner av säsong 3 hittas (snart) här.

Vidare analys & tolkning av säsong 3 hittas här.


Part 3: Call for help

Dale Cooper gör en resa genom nya rum för att ta sig ur den 25 år långa limbon mellan två världar, men någonting tappas på vägen. FBI-agenterna Tammy Preston, Albert Rosenfield och Gordon Cole utreder glasboxmorden när ett oväntat samtal meddelar att en sedan länge försvunnen person återfunnits.

Utflykt i det okända
Timmen inleds med runda halvtimmen av ren lynchisk surrealism. Dale Cooper irrar omkring från rum till rum av dom mest besynnerliga karaktär och karaktärer. Industriella ekon och avant garde. Jag älskar det. Det för tankarna direkt till hans tidigaste filmdagar med The Grandmother (1970) och Eraserhead (1977). Jag tänker mycket på klassisk surrealism från stumfilmens dagar. Inte minst dom vackra Jean Cocteaus Le Sang d’un Poète / En Poets Blod (1930) och Germaine Dulacs La Coquille et le Clergyman / The Seashell and the Clergyman (1928). En kvinna utan ögon sitter i ett av rummen. Hon är oroad. Hon låter enligt mig som ljudet i Jättens grammofontratt. ”It’s in our house now”, som han sade. Någon/något dunkar på dörren utifrån och vill in. Dom klättrar upp och kommer ut ur en spis, trumma eller industriell farkost som svävar ute i rymden, men med ett varmt ljus. En varm rymd. Avant garde och lo-fi effekter. Kvinnan ramlar ut i rymden. Falling in space, som Ronette en gång frågade Laura Palmer om hur det skulle vara. Vad symboliserar hon. Oro? Offer? Rädsla? Säkerhet? Josie Packard?

Blue rose
Cooper ser Major Garland Briggs huvud flyga förbi. Vad betyder hans meddelande? ”Blue rose”. Vi vet ju givetvis inte vad ”blue rose” står för, men om jag utgår från att ”red rose” står för äkthet och ”blue rose” kan stå för dubbelgångare, tänker jag att Major Briggs meddelar Cooper något som han känner till; att det finns dubbelgångare i hans värld. Coopers dubbelgångare, Major Briggs – eller Phillip Jeffries? Jag tolkar det som att Major Briggs varnar Cooper. Att det endast är huvudet stärker teorin om att det faktiskt ÄR Major Briggs kropp som hittades i Buckhorn, South Dakota, tillsammans med Ruths huvud. Tillhör kroppen alltså den riktige Major Briggs, som gått under jorden sedan Coopers försvinnande och inträdet av Coopers dubbelgångare? Major Briggs är en av ytterst få tillsamans med Cooper som kan veta vad ett ”blue rose case” faktiskt innebär. Dubbelgångare, tror jag.

My mother’s coming
Cooper kryper ner i rummet igen – som är ett annat nu. Där sitter en ny kvinna, spelad av Phoebe Augustine som spelade Ronette Pulaski i säsong 1, 2 och Fire Walk With Me. Hon krediteras i eftertexten som ”American Girl”. Samband till Ronette? Hon förklarar att Cooper ska skynda sig ut till hans värld, för ”my mother’s coming”. Vad eller vem är ”Mother”? En ny symbol för ondskan? Laura Palmers mörker? Vad? Vad?

When you get there, you will already be there
Cooper försvinner ut genom ett litet hål när klockan slår 2.53 och Coopers dubbelgångare upplever elektriska störningar i hans bil. Vibbar av Lost Highway. En kluven man på väg. Coopers dubbelgångare skulle in i Black Lodge igen, men verkar ha lurat ”systemet” genom att plantera en ytterligare dubbelgångare till världen. Dougie Jones. En hustrubedragande affärsman med uggleringen på fingret – och en bortdomnad arm. Fantastisk scen när han kryper ut till rumsmattan och spyr ut smutsig garmonbozia (Pain & Sorrow) som en ynklig hund med en hårboll i magen. Coopers dubbelgångare fullkomligen sprutkräks ut garmonbozia. Ironiskt nog åt han ju stuvad majs dagen innan, i Part 2. Den riktige Cooper tycks skifta plats med Dougie Jones istället för Coopers ”riktiga” dubbelgångare (som har BOB med sig). Hur detta sker med hjälp av eluttaget är underbar surrealistisk anda. Kopplingen till elektricitet är ständigt återkommande. ”The Lodge Spirits” färdas och skickar signaler genom energierna. Främst elektricitet. Cooper har dock blivit snudd på blank i minnet och har absurt svårt att orientera sig i det vanliga samhället. Medvetandet har gått förlorat.

Someone manufactured you for a purpose, but I think now that’s been fulfilled
The Arm / Trädets dubbelgångare i The Lodge förvirrade Cooper inuti The Waiting Room, men har han någon del i Coopers förlorade medvetande? Helt klart är att Dougie Jones var skapad för ett syfte – att ta Coopers dubbelgångares returbiljett till Black Lodge. Detta har nu skett. Den riktige Cooper tog i sin tur Dougies plats istället för Mr. C:s (Coopers ”riktiga” dubbelgångare).  BOB är kvar ute i världen, med en kropp. Omhändertagen av polisen. Kritiskt för utvecklingen förstås, men vi vet att Mr. C har scannat av den hemlighetsstämplade infon om det närliggande fängelset och ligger steget före. Dougie i sin tur har uggelringen i The Waiting Room och has arm försvinner. MIKE fick nog inte sin garmonbozia trots allt, med denna odugling framför sig. Istället förvandlas Dougies huvud till ett svar moln som blir någon form av guldkula. Coopers medvetande, koncentrerad?

Tur i kontroll
Riktige Cooper anländer genom absurda tillfälligheter till Las Vegas och Silver Mustang Casino. Där tycks vad jag tolkar som MIKE leda Cooper till multivinster på casinots enarmade banditer. Ganska ironiskt eftersom MIKE:s fysiska kropp är enarmad. Är det MIKE eller The Arm som leder Cooper till rikedom genom att kontrollera det som för oss definieras som tur? Jag uppskattar verkligen, verkligen, verkligen den absurda energin nya Twin Peaks plötsligt får i och med inträdet av Cooper utan medvetande till vår värld. En ny färg till det pågående narrativets palett.

The absurd mystery of the strange forces of existence
Vi är tillbaka i FBI:s högkvarter efter 25 år (minus boken Secret History of Twin Peaks). Underbart att se Albert Rosenfield och Gordon Cole igen. Miguel Ferrer och David Lynch spelar sina roller så oerhört bra. Intressant med färskingen Tammy Preston, som var en viktig del av Secret History of Twin Peaks. Henne har jag skrivit betydligt mer om här. Den lynchiska absurdismen med brottsledtrådarna på bordet är briljant. ”A congressman’s dilemma!” Allvaret som uppkommer i och med samtalet angående Cooper är briljant. Allt med FBI är briljant. Det Albert säger; ”The absurd mystery of the strange forces of existence”, är undertitleln på David Lynchs nedlagda långfilmsprojekt Ronnie Rocket. Han ville göra den som sin andra långfilm efter Eraserhead, men stödet för projektet har aldrig varit tillräckligt. Istället har många av idéerna från denna film varit frön i hans senare projekt och främst i Twin Peaks. Elektriciteten, dvärgen, noirmysteriet med en detektiv vilse i surrealistiska rum… Denna undertitel passar också in på allt Lynch skildrat någonsin. Det absurda mysteriet gällande existensens märkliga krafter.

Twin Peaks (2017) | Part 2: The stars turn and a time presents itself

Jag skriver om dom 18 nya timmarna av Twin Peaks. Reflektion och spekulation – timme för timme.  Givetvis kryllar texterna av livsfarliga spoilers.

Manus av David Lynch och Mark Frost. Regi av David Lynch.


Alla tidigare reflektioner av säsong 3 hittas (snart) här.

Vidare analys & tolkning av säsong 3 hittas här.


20 - Twin Peaks Part 2

Part 2: The stars turn and a time presents itself

Hawk söker efter något i skogarna. Cooper upptäcker efter 25 år att hans öde i ”The Lodge” möjligen inte är låst i slutändan. 

It was a dream, I swear!
Bill Hastings sitter ordentligt i klistret inne i cellen. Hans fru Phyllis får en pratstund med honom. Skådespelarna Matthew Lillard och Cornelia Guest ger situationen underbart smutsig laddning med intensiv energi. Frun insinuerar att hon känner till mannens otrohetsaffärer och han vet i sin tur att hon vänsterprasslar med deras gemensamma familjeadvokat. Det verkar som att hon velat sätta dit honom och Ruths huvud i Ruths lägenhet verkar inte enbart vara Bills verk utan även frun kan vara inblandad, utan Bills vetskap. Hon och advokaten George försökte kanske sätta dit Bill då han redan hade en koppling till Ruth. Bill i sin tur hade en dröm att han var inblandad i mordet på något vis. Kan han ha deltagit i mordritualen? Men under BOB/Mr. C:s våld, med hjälp av frun Phyllis – och advokaten? Och om det är Major Garland Briggs huvudlösa kropp snos allt åt ett varv ytterligare. Skitiga händer på alla inblandade. Såpopera möter kriminalmysterium på en betydligt mer makaber och organisk nivå än det mesta i originalserien – gamla Twin Peaks i all ära. Mark Frost är i sitt esse.

You followed human nature perfectly
Mr. C dödar i all enkelhet Phyllis Hastings när hon satt punkt för makens möjligheter att snåra sig ur denna mordhistoria skuldfri. Mr C är hjärnan bakom allt. Herr och fru Hastings var bönder. George? Förmodligen har han ingen koppling alls till Mr. C.  Det Mr. C sade till Phyllis – ”You followed human nature perfectly”… Det visar dels att han haft kontakt med Phyllis innan morden, samt BOB/Mr. C:s cyniska syn på människodjurets mer kallsinta sidor för att röja undan bihang i deras egoistiska planer för inflytande i naturen. Kan BOB ha besuttit Bill Hastings likt Leland? Med tanke på drömmen han haft om någon slags mystisk inblandning.  Är den påverkan vi sett av BOB i nya Twin Peaks skildrad mer som en parallell- och multibesättande kraft? En fysisk person som likt en mäktig djävul styr flera människor – utnyttjelsebara ”bönder” med tillräckligt sviktande mod/godhet, till handlingar som gynnar hans större plan? En demon som inte besätter en person i taget utan så många han behagar, samtidigt. Vad är hans större plan? Det är i högsta grad en fråga att fundera på. En fråga som lär bjuda på ett svar någonstans i andra änden av Coopers dubbelgångares onda ark.

The Woodsman?
Vi ser en svart man med långt hår och skägg. En hobo – eller förkolnad skogshuggare? Är det Log Ladyns skogshuggare till man som dog i en skogsbrand för massor av decennier sedan? Vars själ befinner sig i hennes vedträ? Karaktären ”The Woodsman” skymtar förbi i rummet ”above the convenience” i Phillip Jeffries förvirrande återberättanden i Fire Walk With Me, tillsammans med bland annat BOB, Man From Another Place, The Jumping Man samt tanten och pojken Tremonds/Chalfonts. Om ”The Woodsman” är Log Ladyns man är svårt att säga, men vad hans ”lodge spirit” skulle göra i en cell nära Bill Hastings är ännu svårare att säga. Var Bill Hastings besutten av denna nattmara i sin dröm? Han löses upp och hans ansikte flyger ut genom gallret. Jag ser en koppling till Bill Hastings i vart fall. En vild gissning är att han är en symbol för det mörker som påverkat Bill och som nu utfört sin uppgift och flugit sin kos. Möjligen dyker han upp igen i framtiden. Kanske inte.

Never get involved with people like ”him”
Patrick Fischler – ihågkommen främst för den ikoniska scenen i Mulholland Drive (2001), befinner sig nu mitt i en annan mardröm. Han heter Duncan Todd och verkar vara en  mycket rik affärsman. Kopplingar till rummet med glasboxen? Han säger åt sin assistent Roger att säga åt ”henne” att hon fått jobbet. När Roger tar upp en man kallad ”him” känns det plötsligt som att dom talar om Satan själv. Duncan Todd blir väldigt ansträngd och hopplös i sin närvaro. Intressant skådespeleri. Todd rekommenderar Roger att ”never get involved with people like ‘him'”. Vem är ”han”? Instinkten att det är någon av Satans proportion får mig förstås att tänka på BOB eller Mr. C. Vem är ”hon”? Tracey som snokade sig in i rummet med glasboxen och detta möte sker innan Traceys död? Eller syftar han på en kvinna som ska döda Mr. C? Har Mr. C en hållhake på Duncan Todd  – eller verkar til hans nackdel, och Todd tar nu till en lönnmördare för att få ryggen fri från denna hotfulla vålnad? Menar han Darya – som ju faktiskt skulle få pengar för att hjälpa till att döda Mr. C? Eller någon annan?

The stars turn and a time presents itself
Log Ladyn lämnar ett meddelande via telefon till Hawk, samtidigt som Hawk äntrar den ödesfyllda platsen kallad Glastonbury Grove. Platsen där Cooper försvann in i The Lodge och sedan återfanns för 25 år sedan. ”The stars turn and a time presents itself”. Är detta det sista vi får höra från Margaret ”The Log Lady” Lanterman? Är detta det sista vi får höra från hennes vedträ? Hon/det antyder helt klart att timmen snart är slagen för porten till The Lodge att återigen öppnas. Hawk ser till och med dom tolv sykamorträden, den frostiga oljepölen och slutligen dom röda draperierna. Han verkar av nästa scen med honom inte ha nämnt något om detta till dom andra på polisstationen. Han verkar hålla det för sig själv. Har han någon aning om vad han såg? Berättade Harry S. Truman något om dom röda draperierna för honom 25 år tidigare? Jag hoppas verkligen att Hawk kommer förbi och äter paj och dricker kaffe med henne. Hon får inte sitta där och vänta in i döden.

Laura Palmer
Cooper får se Laura Palmer igen, 25 år senare. Hon meddelar att han kan gå ut nu. Jag får rysningar av dom orden från Laura. Eller ÄR det Laura Palmer? Scenen är dels en återkoppling till hans dröm 25 år tidigare, men Laura delger även nya saker. Hon är både död och levande. Hon har ett bländande ljus bakom hennes ansikte. Hon kysser Cooper och viskar något till honom. Han hajar till. Det verkar obehagligt. Är det svaret på vem som mördade henne återigen? Cooper är överraskad, så förmodligen inte. Sedan får Laura panik och försvinner upp i luften. Sugs ut ur The Lodge. Cooper ser rummets väggar skälva. Dom röda draperierna försvinner och visar mörker och den vita hästen. En galen teori jag ser som högst rimlig är att Laura skulle kunna leva någonstans. Hon byttes symboliskt ut mot sin mörka dubbelgångare i samband med hennes dröm (i Fire Walk With Me) dagarna innan hon mördades. Den riktiga Laura förpassades till The Waiting Room, medan dubbelgångaren mördades. The Blue Rose Case syftar enligt mig på det återkommande mönstret med dubbelgångare i världen.  Kommer BOB besätta den riktiga Laura? Kommer Coopers dubbelgångare mörda henne? Vad viskade Laura i Coopers öra. Jag blir inte klokare av att spekulera, det är ett som är säkert. Innan och efter Laura får Cooper träffa The One-Armed Man – Philip Gerrard. Is it future, or is it past? Är mötet med Laura en flashback 25 år tidigare? En resumé på vad som redan hänt?

The Evolution of The Arm
Utvecklingen av ”The Arm” – dvärgen, visar sig. Ett elektriskt träd med en talgbollsliknande, köttaktig klump till huvud. Som pratar. Helt rimligt enligt Lynchs fantasi, förstås. The Arm känns ettrigare och mer mörkertyngd nu, tycker du inte? 25 år av evolution – har det fått The Arm mer beslutsam och kanske mer samarbetsvillig med BOB? Om vi ska tolka The Arm som både The One-Armed Man/Philip Gerrard och The Arm som en del av MIKE – demonen som samarbetat med BOB, är The Arm en rebellisk del av MIKE i verkande maskopi med BOB och Philip Gerrard den del av MIKE som försöker hindra honom? Försöker The Arm/MIKE hjälpa Coopers dubbelgångare/BOB, medan Philip Gerrard/MIKE försöker hjälpa Cooper själv?

You’re going back in tomorrow and I will be with BOB again
Och när vi talar om trollen… BOB/Mr. C läser uppenbarligen av bilgubben Franks inre hemligheter – genom att massera hans ansikte. Han får reda på att Ray och Darya försöker mörda honom för 250 000 dollar vardera. Han mördar då förrädaren Darya på ett motellrum med ett BOB-mässigt rovdjursslag mot huvudet och ett säkerhetsskott genom hjärnan. Innan detta avslöjar han för henne att han förväntas återvända till en viss plats kallad ”Black Lodge”, men att han har en plan för detta. Han besöker ett annat motellrum där Chantall (Jennifer Jason Leigh) befinner sig. Hon och hennes man ska tydligen hjälpa honom om två dagar vid vad som verkar vara fängelset han kollade upp i FBI-systemet på datorn. Innan detta tar han kontakt med en röst som han nämner ”Phillip Jeffries”. Är detta den riktige Phillip Jeffries? Mr. C är själv misstänksam. Rösten som är eller inte är Phillip Jeffries är minst på samma nivå som BOB eller i vart fall Coopers dubbelgångare – om inte till och med i auktoritet över honom. Rösten har träffat Major Garland Briggs från Twin Peaks. Windom Earle? Någon ”på andra sidan” som träffade Major Briggs under hans tillfälliga försvinnande till ”White Lodge” 25 år tidigare? Min teori; i samma veva som den riktige FBI-agenten Phillip Jeffries försvann för drygt 25 år sedan fastnade den riktige Phillip Jeffries likt Cooper i ett ”Waiting Room”, medan Jeffries dubbelgångare tog hans plats. Denna dubbelgångare till Jeffries har sedan begått handlingar för något ändamål i vår värld.

Alternativ 1 – denna dubbelgångare styrs av MIKE (likt Coopers dubbelgångare styrs av BOB). Mr. C hör MIKE:s egna röst (trädet i The Lodge?). BOB och MIKE var partners en gång, men detta förhindrades när Philip Gerrard befriade sig själv från MIKE genom att skära av sig ena armen. Sedan dess har MIKE eventuellt sökt efter en ny kropp i vår värld och fann en kropp genom dubbelgångaren till Phillip Jeffries, när han likt Cooper gick vilse i en motsvarighet till The Black Lodge. Alternativ 2 – eller så har Phillip Jeffries dubbelgångare varit BOB och inte MIKE, men när BOB skiftade till Coopers dubbelgångare (som hade ännu högre potential) blev Phillip Jeffries dubbelgångare förpassad till MIKE eller endast i BOB:s tjänst mer självmant. Den påstådde Phillip Jeffries säger nämligen detta; ”You’re going in and I will be with BOB again”. Coopers dubbelgångare skulle in i The Black Lodge. Skulle BOB då TILLBAKA till Phillip Jeffries dubbelgångares kropp? Eller kan vi glömma en dubbelgångare i fallet Jeffries? Är det den riktige Phillip Jeffries som ville träffa BOB i en annan form? En annan teori är att rösten tillhör Laura Palmer – eller den mörka sidan av Laura Palmer, som skulle kunna vara ännu mer ond än BOB. ”I will be with BOB again” kan syfta till att Laura eller Lauras dubbelgångare ”var med BOB” för 25 år sedan innan han vandrade över till Coopers dubbelgångare. Ytterligare en teori är att rösten rentav tillhör Leland Palmers dubbelgångare. Den gode Leland befann sig i The Lodge och yttrade orden ”Find Laura” till Cooper. Lelands dubbelgångare sågs senast i The Black Lodge i avsnitt 29, för 25 år sedan. Kan Lelands dubbelgångare befinna sig ute i världen  någonstans och samverka med BOB/Coopers dubbelgångare?

Non-exist-ent
Plötsligt får The Arms uppenbart ondskefulla dubbelgångare Cooper att gå vilse inuti The Lodge, likt hur BOB:s dubbelgångare fick honom att göra 25 år tidigare.  The Lodge skälvar återigen och Cooper susar iväg. Jag kan inte förklara det tydligare än så. Det är ganska förvirrande allting. Dubbelgångaren utbrister; ”Non-exist-ent”. Jag utgår från att han syftar på Coopers öde/utsikter. Cooper förpassas till ett ickeexisterande tillstånd, som om inte hans plats i The Lodge / The Waiting Room redan var det. Jag utgår ännu mer från att det dubbelgångarträdet säger är surrealistiskt och saknar bestämd betydelse. Det kan lika gärna vara en förklaring av negativitet – det vi fruktar. Ickeexisterande. Antitesen till energi.

Sarah Palmer
Jag nämner för sällan hur mycket jag älskar scenerna som utspelas framför mina ögon. Mest eftersom det radas upp så många i nya Twin Peaks att det vore att handplocka mellan en flock av ens egna barn. Scenen med Sarah Palmer är så extreeeemt laddad i all sin vardaglighet. Att få se Sarah Palmer igen – Lauras mor och Lelands förblindade maka. Emotionellt. Hur hon sitter ensam i det stora skräckhuset och bevittnar bestialiska rovdjur – lejon, äta upp en oxe – bytet. Hennes nuvarande underhållning, i sällskap med ett besvärande tragiskt bord alkohol tillsammans med hennes nikotin. Hur den blodiga akten i mörkersyn reflekteras – likt BOB:s ondska, i speglarna bakom henne. Hur hon ser ut att gå igång på det. Ett djupt sorgligt post-trauma i full aktion, fortfarande, 25 år senare. Intressant trivia; Det här är inte första gången en karaktär under regi av David Lynch sitter ensam och ser rovdjur på ett naturprogram. Harry Dean Stantons karaktär Johnnie Faragut sysslade med detta i Wild at Heart (min recension från tidigare i år).

James has always been cool
Sedan leds vi över till Twin Peaks ”Roadhouse” – The Bang Bang Bar. En perfekt emotionell peak utspelas här. Något som The Roadhouse har en speciell förmåga till. Chromatics spelar på scenen. Shadow. Musik som gifter sig. Shelly sitter med ett gäng väninnor och shottar. James Hurley kommer in. Han ser Shelly. Allt är så perfekt. Jag svämmar över av känslor. Återseenden blir plötsligt så känslomässiga. Flera har analyserat den här scenen som en metakommentar på fansens ogillande av James som karaktär. Tagit upp hur Jacques Renault syns till  vid bardisken trots att han är död (hans kusin). Låt oss lägga analyspennan lite åt sidan för en stund. Ögonblicket är rent känslomässigt det mest träffande för mig hittills från den nya säsongen. James Marshall tar fram essensen av James – en missuppfattad, snäll kille med mycket känslor, som försökte fly från sitt emotionella bagage som han placerade i olika saker i samhället. Det går inte att fly från sånt på det viset. Allt finns i hans ansikte när han ser Shelly och minnen från det förflutna väcks till liv. Shelly i sin tur berättar att hon har en dotter – Becky, som går i mammas fotspår. Har ihop det med en kille som är trubbel. Och Shelly – har hon ihop det med Bobby fortfarande? Visst känns det inte riktigt så alls? Hon verkar intresserad av mannen vid baren. Spelad av Balthazar Getty – pojken från Lost Highway.  Ett potentiellt problem ytterligare. En ny Leo. En ny Bobby. Likt Normas Hank. Gamla mönster går inte ur, på flera sätt.

Twin Peaks (2017) Analys & Tolkning: I’m old school, Denise (Pre Part 5)

Twin-Peaks-Analys-Tolkning

Jag analyserar och tolkar detaljer i nya Twin Peaks (2017). Skrivet efter Part 1-4. Händelser i dessa delar spoilas. Tillika är analysen i högsta grad daterad när väl fler delar av Twin Peaks (2017) släppts. 

Övriga delar i serien


Texas-födda Chrysta Bell spelar FBI-karaktären Tammy Preston i Twin Peaks (2017). Chrysta Bell är en excentrisk, uttrycksfull sångerska till vardags och fick sitt genombrott när hon samarbetade med David Lynch musikaliskt. Dom träffades redan 1999 genom en bekant och skrev deras första låt tillsammans samma vecka. Hon sjunger inte minst lynchproducerade låten ”Polish poem” i Lynchs film Inland Empire (2006), skriven tillsammans med Lynch. Hon har sedan dess släppt flera album. Hennes debutalbum är This Train (2011), som skrevs tillsammans med Lynch och producerades av Lynch. Innan samarbetena med Lynch var hon sessionsångerska och sjöng i Texas-bandet  8½ Souvenirs. Namnet givetvis hämtat från Federico Fellinis surrealistiska film (1963). En favorit hos Lynch. Även hos mig. Hon är liksom Lynch en utövare av transcedental meditation.

Som karaktären Tammy Preston är hon så där bitchigt ”allt jag säger sägs med en översittarattityd”. Jag störde mig genomgående på den rationellt drivna, cyniska karaktären i boken Secret History of Twin Peaks (2016) mer på grund av hennes lättsamma, quirky ton som hela tiden flikade in ”tongue in cheek”-saker när hon var med. I Twin Peaks har hon en fasad av stiff ”bombshell”-attityd. För mig blir den kontrasten intressant, att hon inom sig är så där barnaktig som i boken, men bär den ”no nonsense”-fasaden utåt, socialt, bland männen i kostym. Poserande tydligt. Liksom Chrysta Bell har hon en poserande utstrålning. Ej att blanda ihop med ”posör”.

Det rationella och det cyniska delar hon i högsta grad med en annan utredare på kontoret – Albert Rosenfield. Hon är något av en yngre Albert i personligheten. Intressant dynamik till sådana som Gordon och om möjligt, en Cooper mer lik honom vi känner från gamla serien. En annan personlighet hon delar likheter med, men i sitt inre. Den lekfulla, barnaktige lilla detektiven.

Hennes attityd utåt sett utstrålar en klassisk femme fatale från film-noir, vilket är en filmstil Mark Frost och Lynch gemensamt älskar (källa; allt i gamla och nya Twin Peaks och allt Lynch någonsin tryckt på film). Jag ser henne inte alls som korkad. Färsk, men inga som helst korkade drag. Låt dig inte luras av hennes yttre femme fatale. Hon utstrålar en påklistrad attityd som ger henne ett mindre genuint intryck. Och hon vet liksom alla femme fatales att hon kan dra vissa exklusiva fördelar genom hennes kvinnliga utseende. Inte politiskt korrekt idag, men därmed inte sagt att det är rätt eller fel. Gordon Cole säger uppriktigt till FBI-transkvinnan Denise Bryson (David Duchovny) att han är ”old school”. Han agerar inte efter dagens mer politiskt korrekta, kollektivt överenskomna moral, där det är olämpligt när män uttrycker att vackra kvinnors utseenden är vackra. Han ser kvinnors skönhet eftersom han är man med en dragning till kvinnor. Han ser rimligtvis även individers förmåga, eftersom hon som sagt inte verkar korkad utifrån min (manliga, men enligt mig väldigt opartiska) syn.

Min åsikt i frågan delar jag med min tolkning av Gordon Cole. Vad vore världen om inte män fick uppskatta vackra kvinnors vackra utseende? Det är en del av evolutionen. Problemet är snarast inte där. Problemet är när individen inte kan se innanför ytan och bedöma – i det här fallet kvinnan – i det här fallet Tammy Preston – som en individ, med en individuell förmåga. Det problemet ser jag inte hos Gordon Cole gentemot Preston. Ej heller hos Denise Bryson. Faktiskt ej heller hos den buttre Albert Rosenfield, även om han ser ironin i att ge ett visst sådant sken utåt, bara för att gå dom mer känsliga moralisterna på nerverna en aning. Min tolkning.

Lynch har genom hela karriären kritiserats av moralister för sitt porträtterande av kvinnor. Mark Frost är en mycket intelligent analytiker och en aktiv samhällsdebattör. Är det här en subtil kommentar från Mark Frost och David Lynch? Eller faller sig detta naturligt för Frost och Lynch, men skapar debatt hos dom mer moraliserande, kritiska eller debattsugna? Det är helt upp till dig att tolka.

Twin Peaks (2017) Analys & Tolkning: A male John Doe (Pre Part 5)

Twin-Peaks-Analys-Tolkning

Jag analyserar och tolkar detaljer i nya Twin Peaks (2017). Skrivet efter Part 1-4. Händelser i dessa delar spoilas. Tillika är analysen i högsta grad daterad när väl fler delar av Twin Peaks (2017) släppts. 

Övriga delar i serien


Har funderat lite mer kring kroppen i hotellrummet. Det väldigt lynchiska konstverket i sängen.

Huvudet var bibliotekarien Ruth Davenports. Kroppen såg underlig ut. Inte riktigt normal (liksvullnad till trots) och identifieringen stoppades av FBI:s säkerhetssystem. Fingeravtrycken i rummet ledde till rektorn Bill Hastings. Bill Hastings fru hade en koppling till Mr. C (”You followed human nature perfectly”).

Skuggvarelsen i glasboxen hade en potentiell kvinnokropp och ett underligt huvud. En uppenbar skarv syntes därimellan. Kanske framkallades skuggvarelsen genom någon slags ritual utförd av BOB/Bad Coop/Mr. C? Kroppen på hotellrummet kändes lite som en ”Frankensteins monster”-ritual. Kan tänka mig att något med sammanförandet av Ruths huvud med den huvudlösa kroppen framkallade skuggvarelsen i glasboxen. Varför kroppen var hemligstämplad kan bero just på att den inte är från denna planet, så att säga, utan från där BOB och MIKE kommer. Mysteriet med kroppen lär nog inte lösas helt, men det är en rimlig ”förklaring”.

Mr. C var bekant med Bill Hastings fru. Bill verkade vänsterprassla med Ruth Davenport (och flera andra på skolan). Kanske hjälpte hans fru Mr. C att koppla Bill till mordet som hämnd. Men egentligen placerade Mr. C dit kropparna. Eller så var faktiskt Bill där och hjälpte Mr. C, men i trans. Lånade sin kropp för att gå BOB:s ärenden, som Leland. Något som hans fru fick honom till, för att även hon gå BOB:s ärenden? Känns oavsett som att Mr. C (alltså BOB) styrde dem bägge till dom tveksamma saker dom gjorde. Helt enligt BOB:s högre förmåga. Otrohet, lögner, hämnd, brott, mord.

Jag gissar att anledningen till varför Mr. C (BOB) ville utföra detta dåd (som åtminstone tillfälligt framkallade skuggvarelsen i glasboxen) har att göra med hans knep för att undslippa att gå tillbaka in i ”The Lodge” när porten öppnades. Han skapade kanske rentav Dougie Jones i och med hans frankensteinformation med kroppen, med hela Dougies backstory etablerad i samma gest. Och Dougie Jones är givetvis en dubbelgångare skapad för att sugas in i ”The Lodge” istället för Mr. C, vilket lyckades. I samma gest lyckades den riktige Cooper i sin tur ta sig ut som en skugga av sig själv. Det är hans kropp, men han beter sig lite som att han saknar Coopers huvud.

Kanske är rentav kroppen Dougie Jones? Ifall DNA:t inte hemligstämplades på grund av kopplingar till oidentifierade varelser, föremål och ”Project Bluebook” (något Dougie Jones kropp skulle kunna klassas som i och med hans bakgrund och senare öde) kanske DNA:t leder direkt till den sedan länge försvunne FBI-agenten Dale Cooper? Parallellt sitter Dale Cooper i en fängelsecell i South Dakota – och i ett familjehem i Rancho Rosa, Nevada. Och Dougie Jones är en liten guldkula.

Twin Peaks (2017) | Part 1: My log has a message for you

Jag skriver om dom 18 nya timmarna av Twin Peaks. Reflektion och spekulation – timme för timme.  Givetvis kryllar texterna av livsfarliga spoilers.

Manus av David Lynch och Mark Frost. Regi av David Lynch.


Part 1: My log has a message for you

En man bevakar en mystisk glasbox. Polisen i South Dakota upptäcker ett bisarrt brott. Hawk tar emot ett kryptiskt meddelande rörande FBI-agenten Dale Cooper.

Meanwhile
Twin Peaks öppnas med en återblick in i röda rummet, där Laura berättar för Cooper att dom kommer ses igen om 25 år. Jag har inte tänkt tidigare att hennes gest med händerna faktiskt snarast föreställer ett träd. Har sett det som att hon håller en flaska vin likt en servitris, konstigt nog. Fränt att en av bilderna från det stämningsfulla montaget i låååååångsamt tempo som sakta leder oss in i nutiden visar den skrikande flickan på skolgården, när nyheten att Laura Plamer dött. Jag har alltid gillat just den detaljen i pilotavsnittet väldigt, väldigt mycket.

It is in our house now. You are far away…
The Giant sitter i en fotölj mitt emot Cooper i ett svartvitt rum, i svartvitt. Det verkar inte vara samma jätte som förr. Han är i samma storlek som Cooper nu. Ger Cooper tre ”ledtrådar” återigen, tillsammans med flera kryptiska antydanden. Underbart otydliga. Lyssna till ljuden. Ljudet är svårt att förstå. Vad är i deras hus? Vilkas hus? Vilket hus? Vad kan inte sägas högt? Vad, vilkas, vilket, kanske. Cooper är långt borta från svaren. ”I understand”. På något fantastiskt sätt förstår Cooper vad jätten säger. Jag tror åtminstone att Cooper förstår vinken. Ledtrådar som kan leda honom rätt om han är uppmärksam på dom mystiska vägarna. Tre gåtor var det. 430. Richard and Linda. Two birds with one stone. Richard och Linda Thompson är i amerikansk kultur en gammal musikduo från 70-talet. Richard spelade gitarr och Linda sjöng. Mycket rimlig koppling. ”Two birds with one stone” är tydligen en amerikansk motsvarighet till uttrycket ”två flugor i en smäll”.

Vignetteformen
David Lynchs filmfortsättning av Twin Peaks – Fire Walk With Me (1992), blev kritiserad för sin vignettebetonade struktur – denna ljuvliga berättarform. Många händelser och karaktärer vi lärde känna från TV-serien fick inte mer än en scen eller två och mycket av detta klipptes sedan bort för att återuppstå i The Missing Pieces (2014). Denna vignettestruktur är något Lynch håller varmt om hjärtat och har använt sig av både förr och nu i sin karriär. I nya Twin Peaks syns detta i full form. Tålmodiga nedkast i tålmodiga ögonblick, ibland utan uppenbar payoff. Sällan mer tydlig än just i samhället Twin Peaks. Dr Jacoby får en leverans spadar till sin trailer ute i skogen. Lucy BRENNAN samtalar med vissa kommunikativa svårigheter med en kostymklädd man som söker ”sheriff Truman”. Bröderna Ben och Jerry Horne träffas på kontoret efter vad som verkar vara en lång tid ifrån varann. Jerry har blivit fullfjädrad hippie och investerat i Washingtons legaliserade drogindustri, medan Ben harvar med gnagare och den underskattade lilla hotellvardagen. Det mesta som händer i Twin Peaks verkar vara småstadslivets högst vanliga egenheter. Tiden rullar fortfarande på i sin egen takt i det lilla, amerikanska samhället. Utanför händer det saker.

The Glass Box
I vad som upplevs som ”katakomber ovan jord” tittar vi till i en brutalistisk skyskrapa mitt i New York. Här går allt i rostens nyanser. Dova ljud. Dov tystnad. Riktigt slick möbelanordning helt i Lynchs modernistiska smak. En ung man – Sam, bevakar meditativt och diciplinerat vad som verkar vara ett mystiskt experiment. En glasbox omringad av ett multum kameror. Så oerhört mycket David Lynch över miljön och tålamodet. En ung kvinna – Tracy, är nyfiken och charmar sig in efter att vakten mystiskt försvunnit. ”Mystiskt” är ordet för vardagen. Visst var det något mystiskt med kvinnan? Visst var det något mer än bara nyfikenhet? Jag tror hon var anlitad av någon eller några för att ta sig in där. Frågan är varför. Hon beter sig som att hon har dolda avsikter men döljer det med charm. ”You’re a bad girl, Tracy”. Det unga paret andas klassisk, lynchisk ”unga voujerister/detektiver snokandes bakom gränden i något mycket större än deras lilla värld. Plötsligt fylls lådan av en svärta och en minst sagt skum varelse uppenbarar sig. Kroppen är androgyn och huvudet liknar bebisen från Eraserhead (1977). Helheten är klassiskt lynchillustrativ. Så mycket Lynch. Ungdomarna har sex och saker börjar hända. Förvånade, skrämda, köttade. Ingen fattar någonting. Är den ryckiga figuren något likt BOB? Är det rädslans form?

It’s a world of truck drivers
My god. Presentationen av Dale Coopers dubbelgångare… jag menar Mr. C… Musik i form av Muddy Magnolias ”American Woman”, i remix av David Lynch, spelas. Gåshud av hänförelse och rysningar av rädsla turas om att få min kropp i totalt intrigerad. Mr. C. ger intrycket av djävulen själv. Som Linogue i Storm of the Century, fast med ett tyngre mörker som mantel och redo att hugga som en orm – rappt. Senast han sågs slog han huvudet i en spegel och var uppenbart desillusionerad… och nu… hur han övermannar vaktaren av redneckhålan, bägge gångerna. Wow BOB, wow. En håla bebodd av en minnesvärd radda ansikten med karaktär, minst sagt. Djävulsk ambiens hönskackel i bakgrunden. Lynchs kärleksbrev till redneck country! Tänk att vistas här. Familjen Motorsågsmassaker eller familjen Devils Rejects är åtminstone socialt kvicka. Dessa urholkade ögon och munnar är bara så obehagligt tysta och avvaktande. Beulla. Brrrrrr… Jag behöver en varm filt. Ray och Darya följer med Mr. C., men inte innan dom tagit farväl av den besynnerliga krymplingen och den pinnige järkan intill väggen. Den förstnämnde ges två vita kort. Sjukt.

My log has a message for you
Hawk får ett samtal av Margaret Lanterman. The Log Lady. Känslan av att se en tunn och svag Catherine E. Coulson i denna roll, någon vecka innan hon avled i cancer. Mycket berörande. Log Ladyns vedträd har ett meddelande till Twin Peaks-polisen Hawk och utan att ifrågasätta det minsta lyssnar han och försöker verkställa det Log Ladyns vedträd sätter i rullning. Något saknas och Hak måste hitta det. Det har att göra med Dale Cooper och det har också något att göra med Hawks ursprung. Han är en amerikansk urinvånare och om du sett runorna i Owl Cave samt läst The Secret History of Twin Peaks (2016) känner du till att Twin Peaks urinvånarrötter har kännedom om allt från små dvärgar till stora jättar, ugglor och gudalika krfter från naturen. Bilder av gamla indianmönster visar mer än sällan zickzackmönster – något som interiörerna både i Twin Peaks och ett visst rött rum visat förr.

”Hawk, if I ever get lost, I hope you’re the man they send to find me.”

(från Twin Peaks, avsnitt 16, 1990)

The Davenport Case
Jag älskar verkligen den utdragna soppan som utspelas utanför Ruths hotellrum i Buckhorn, South Dakota. En fet kvinna med en chihuahua känner en unken doft utanför rummet och polisen kopplas in. Den feta kvinnan har minne som en guldfisk och en absurd sekvens uppstår när hon ska hjälpa dem in i det låsta rummet och en lurigt paranoid vaktmästare vid namn Hank Fillmore bjuder poliserna på påfrestande missförstånd. Frost och Lynch är i absolut högform! Så oerhört amerikanskt iscensatt absurd humor! Poliserna lyckas till slut beträda lägenheten och ledande utredaren/detektiven Dave McKay tar hand om utredningen, spelad av karaktärsskådisen Brent Briscoe (som Lynch castade i Mulholland Drive). Brent Briscoe är bara för underbar. Så glad att han får briljera med Lynch på riktigt nu. Hans skådespel sitter i detaljerna – hur han för sin lugna figur, klassiska profil, som skapt för en trygg noirdetektiv. Hans svårtydda hundögon. Gesten med plasthandskarna. Jag smälter. Han lyckas se bufflig, ondsint och hemtrevligt småstadsgemytlig ut i en och samma manöver.

Kroppen dom hittar på sängen har varit med om ett och annat. Någon har byggt ett Frankensteins monster och jag kan bara ana vem, vilket gett mig en teori. Men var sak har sin tid. Ett kvinnligt huvud med ett hål genom ansiktet, som tillhör Ruth Davenport. Kroppen är oidentifierad, men enligt mig ser den inte ordinär ut, svullen i hettan eller ej. Kroppen i glassboxen – den hade en skarv mellan kropp och huvud, inte sant? Skulle kroppen kunna tillhöra Ruth Davenport – men framför allt – skulle eraserheadbebishuvudet kunna tillhöra den mysko kroppen i sängen? Kan det vara ett ”frankensteinmord” avsett att framkalla en ondskefull kraft på något sätt? Som vi kanske såg tecken på i glasboxen? ÄR hjärnan bakom detta Mr. C., snarare än skolrektorn Bill Hastings, som häktas för mordet? Jo, jag vet, brottsplatsen kryllar av hans fingeravtryck, men om vi tänker bort logik för en stund? Det här är ändå en lynchproduktion.

Bill Hastings (formidabelt spelad av Matthew Lillard från Scream och… Scooby Doo) verkar vara en reko kille i övre medelklass med fru, villa, respektabelt jobb och glad uppsyn. Det ringer Leland-varningstecken här. Varghuvudet på dörrknackaren var mörk humor. Visst har han något lurt i bagaget, men frågan är vad. Lillard är briljant i förhöret. Han spelar ansträngd, darrigt nervös och flackigt paranoid. Skärrad. Svårt att avgöra hur på för vis han är skyldig. Han verkar ju ha vänsterprasslat med Betty i skolpersonalen tycker jag. Underbar scen på underbar scen. Starka vibbar av Mulholland Drive allt som allt. Det är så vackert att Briscoes utredare Detective Dave Mackley är en vän till familjen och allt. Och att det identifierade avhuggna huvudet tillhör bibliotekarien på Bill Hastings skola. Det är så skevt trevligt ”Small town, America” det kan bli. Morden i Midsomer filterat genom Lynchs absurdland och Frosts utsökta känsla för att sno om dramat flera varv runt sig själv och för säkerhets skull ge det dubbelrosetter. Men värre blir det. En liten bit kött i bakluckan på rektorns bil…?

Nya rum i ny rymd
Allt hittills har präglats av det tålmodiga tempot som får oss att dels sjunka in i upplevelsen och dels vässa sinnena. Så mycket bisarrt händer i scen för scen och samtidigt… så lugnt och stilla. Frånvaro av musik och närvaro av just sådan experimentiell ljudläggning som jag älskar med Lynch. Det är definitivt film framför TV. Det är inte filmisk TV. Det ÄR filmiskt i hela utförandet, men utvidgat till 18 timmar eftersom det är en del som ska vecklas ut. Den vidgade scenen med nya rum bortom Red Room, nya landskap bortom Twin Peaks. Nu – New York, South Dakota och Texas eller vem vet vad. Det är en metakosmisk roadmovie som sträcker sig över hela USA och in i konstiga, abstrakta skrymslen på samma gång. Det är surrealistisk krim (alla karaktärer som för handlingen framåt är kriminalare). Det är absurd humor. Det är skräck. Det är Mark Frost 2.0. Det är Lynchs hela filmiska katalog och visuella konst nerhackat i samma sallad. Det är underbart.

Twin Peaks Analys & Tolkning #7: Struck by the mirror

Twin-Peaks-Analys-Tolkning

Jag analyserar och tolkar mönster och symbolik i Twin Peaks och Fire Walk With Me med så få ord som möjligt. Bilder, utdrag ur manus samt andras tolkningar är basis. En serie i obestämt antal inlägg som kommer pågå inför och under nya säsongen och så småningom eventuellt återkoppla till nya säsongens innehåll.

Övriga delar i serien


Del 7:

Struck by the mirror

DISSOLVE TO:

42. INT. GREAT NORTHERN COOPER’S ROOM – NIGHT

Wearing pajamas, Cooper lies in bed. Doc Hayward and Truman attend him. Cooper opens his eyes again.

DOC: Here he is.

TRUMAN: Coop …

COOPER: Where am I?

TRUMAN: Your room at the Great Northern. Annie’s gonna be okay. She’s in the hospital.

Pause.

DOC: You’ve had quite a shock. Everything checks out, though.
You’re going to be fine.

TRUMAN: I can’t tell you how worried we were. I saw you
disappear. God almighty …

COOPER: (pause) I’d like to brush my teeth.

TRUMAN: Okay, sure, good. Let me help you up.

They help him to his feet.

COOPER: Thank you.

Cooper walks slowly to the bathroom and closes the door.

CUT TO:

43. INT. COOPER’S BATHROOM – NIGHT

Cooper looks at the sink, at his personal effects, he picks up the toothbrush, squeezes some toothpaste on it and lifts it to his mouth. He holds it in front of his mouth, looks into the mirror and smiles brightly. Looking into the mirror, staring back at him, is the face of Bob.

CUT TO BLACK:

THE END

 

(från manuset till Twin Peaks, avsnitt 29, 1991)


236. INT. HOTEL ROOM, GREAT NORTHERN – NIGHT

Doc Hayward and Sheriff Truman watch the door of the bathroom
anxiously.

TRUMAN
Coop… Coop…

DOC
Cooper are you alright?

Not getting any response Truman breaks open the door.

237. INSIDE THE BATHROOM

Cooper, in his pajamas, lies on the floor. The mirror above the sink is shattered with blood all over it and the sink. Cooper smiles up at them strangely.

COOPER
(smiling strangely)
I slipped and hit my head on the mirror. The glass broke as it struck my head.
(laughs)
It struck me as funny, Harry. Do you understand me, Harry, it struck me as funny.

DOC
You are going right back to bed.

Doc and Truman help Cooper up.

COOPER
But I haven’t brushed my teeth yet.

Cooper smiles at the uneasy pair.

(från manuset till Fire Walk With Me, 1991)


(transkribering av introduktionen av Twin Peaks, avsnitt 29, 1991)

THE LOG LADY: And now, an ending. Where there was once one, there are now two. Or were there always two?

What is a reflection? A chance to see two? When there are chances for reflections, there can always be two – or more. Only when we are everywhere will there be just one.

It has been a pleasure speaking to you.


  1.  Tidigare (tidigare i Fire Walk With Me – tidigare i denna bloggserie) har jag återgett hur Annie (från sin dödsbädd?) skickade ett meddelande till Laura genom en dröm för att rädda Cooper, likt hur Laura skickade ett meddelande till Cooper genom en dröm för att ta fast hennes mördare. Tror du att Laura skrev ned Annies meddelande? Att detta ”bevis” finns bevarat i någon av Laura Palmers olika dagböcker? En anteckning som kan varna Cooper eller någon annan okonventionell utredare om händelserna som komma skall, innan dom skett?
  2. Är det rentav därför Cooper i Lauras dröm varnar henne att inte ta ringen (som jag gick in på närmare tidigare i denna bloggserie)? För att från framtiden ändra händelsernas gång och – genom att få Laura att inte ta ringen, möjligen få henne att ÖVERLEVA hennes öde och STOPPA Cooper från att beträda The Red Room (”The Waiting Room”) och ”The Black Lodge”?
  3.  Tidigare (tidigare i Fire Walk With Me – tidigare i denna bloggserie) ser vi Annies meddelande nå fram till Laura. I ögonblicket därpå skräms Laura av att ringen hamnat i hennes hand. Två månader senare ser vi alltså sjuksköterskan ta ringen från Annie när hon från sjukbädden sagt meddelandet till Laura. Kan denna sjuksköterska ha saboterat tidsordningen genom att hindra Laura från att se ringen i hennes dröm? Hennes öde genom ringen? Kan detta ha resulterat i att Cooper hunnit med att fastna i The Red Room (”The Waiting Room”) och ”The Black Lodge” i den tid vi känner till – men genom Annie, sjuksköterskan och den nu stulna ringen skapat en PARALLELL VERKLIGHET där Laura aldrig tog på sig ringen och därigenom förändrat skeenden efter Lauras dröm? Kan detta rentav resulterat i att Cooper så att säga är fast i ”the lodge” – och om han kliver ut, kommer ställas inför faktumet att Laura aldrig mördades? En Laura som däremot vet var ”The Good Dale” befunnit sig…
  4. Om ”The Good Dale” Cooper kliver ut i en sådan parallell verklighet – var är då Coopers dubbelgångare? I den ”gamla” verkligheten? Och innebär då inte det att en till ”The Good Dale” redan lever som vanligt i denna parallella verklighet? Kan bägge ”Good Dales” existera i samma verklighet  och kommer då en av dem vara en ond dubbelgångare? Eller kommer en av dem totalt byta plats med den andre?
  5. I Log Ladyns introduktion av säsong 2:s sista avsnitt insinuerar hon enligt mig tydligt att om Cooper återvänder till ”verkligheten” kommer han återta den kropp BOB lånat och för omvärlden lär Coopers senaste 25 år snarast upplevts som en psykos. Är det så nya Twin Peaks kommer skildra Dale Cooper? Som en man som klivit ut ur en 25 år lång psykos? Rent ”officiellt” kanske han inte ens försvann vid Glastonbury Grove. Truman kanske togs som en man som inbillat sig vad han såg? Kanske hittade Truman endast Cooper där, med en blodig Annie, som Cooper själv skadat kritiskt? Windom Earle kanske inte ens existerade, utan allt var Coopers psykos? Teorier till detta går att dra, men lär om möjligt förändras efter nya Twin Peaks haft premiär.

Twin Peaks Uppsnack #28: Publikens reaktion blir starkt polariserad

Twin-Peaks-Nyheter-header

Previously on Twin Peaks:
Gissa inför nya Twin Peaks | 21 enkla frågor

I detta uppsnack:

Publikens reaktion blir starkt polariserad

 

Övriga texter i Twin Peaks Uppsnack Säsong 3-serien hittas här.


Är du rädd för att bli besviken på Mark Frosts och David Lynchs återkomst till den inflytelserika myten Twin Peaks? Jag personligen är inte orolig. Lynch är Lynch, inte bra eller dåligt. Den breda publiken kommer dock inte vara lika öppen. Men vartåt kommer vågen att luta?

Kritiken var massivt negativ när David Lynchs långfilmsuppföljning Fire Walk With Me (1992) kom. Den togs som ett skämt. En plump i registret. Ett svek mot publiken. Den är inte gjord för den breda publiken som har förväntningar, men när den växte in i en större massa över tid kunde även en bredare publik se briljans i den. Det tog mer än ett decennium, men idag är denna film det missuppfattade mästerverket enligt många (inklusive mig).

Nya säsongen kommer få ungefär samma reaktion siar jag, men inte riktigt så kraftfullt negativ. Motpolen kommer vara något större redan från början. Den breda publiken idag är om möjligt ännu mer känslig för magstarka grejer emotionellt och intellektuellt. Det brukar heta att dagens publik klarar av kontroversiella eller okonventionella saker med dagens TV-klimat, men jag skulle säga att det bara är mer polariserat idag. Dom känsliga har blivit känsligare och dom öppna har blivit mer öppna. Gränsen däremellan är tydligare idag än för 25 år sedan – både brett och inom den inre kretsen. Vågen bär jämnare vikt och publiken har blivit mer delad men enligt paradox även i tydligare balans. Kanske skulle det rentav kunna sägas vara tyngre balans. Vågen vilar likt Justitias våg på en balanspunkt istället för att lika lätt som förr skölja över massan. Kulturell, sociologisk segregation.

Men av dagens publik kan dom insatta sin Lynch bättre och det är den publikmässiga fördelen inför nya säsongen. Det mest provocerande med Twin Peaks anno 2017 kommer (förutom den tyngre tonen och ett mer abstrakt berättande som en gång gjorde Fire Walk With Me), vara dess lååångsamma tempo. Lynch i sitt esse. Förbered dig på att växa in i stämningen som torkande färg och var inte så ivrig att vända sida i Mark Frosts och David Lynchs återkomst till Twin Peaks.

Att se det som en fortsättning av Twin Peaks verkar så linjärt. Det bygger vidare på det föregående. Nya Twin Peaks kommer med en nyare David Lynch som utvecklats mycket på 27 år. Mark Frost har även han genomgått tidens förändringar – och enligt egen utsago har han inte sett det filmade resultatet av hans och Lynchs manus ännu, ens själv – sekretessens vikt trogen. Allt som allt är fortsättningar sällan annat än repetition lutandes tillbaka på sin egen takt. Fabrikat utformad att passa konsumentens mun likt ett småbarns klossar och hål. Utveckling ligger närmare konsten. Ut i det okända.

Du gör nog gott i att se nya Twin Peaks som en utveckling, mer än en fortsättning. Är du redo? Har du fulländat mod? För att se vad som väntar bakom dom röda draperierna?


Det här är av logiska skäl det sista uppsnacket inför nya Twin Peaks, eftersom premiären väntar om endast ett fåtal timmar.

Sedan beskedet den där hösten 2014 om återkomsten har tiden gått långsamt under lång tid och i rusande takt under en kortare, Tiden har visat sig från sina mest realativa sidor för oss som väntat och längtat. Nu är det äntligen dags. Slut på uppsnack. Möjligen dags för något slags eftersnack. Jag ska se vilken form jag kommer skriva kring dom nya timmarna, men något lär det bli. Det brukar bli så.