Idag har den crowdfundade independentdokumentären David Lynch – The Art Life premiär på utvalda svenska biografer tack vare smalfilmsdistributören Njuta Films. På mindre orter visas den vid enstaka tillfällen direkt efter helgen (kolla närmaste smultronställe). I januari reste jag till Stockholm på förhandsvisning enbart för att få chansen att se denna. Jag såg den två dagar i rad och kan uppriktigt rekommendera den. Lynchintresserad, konstintresserad eller ointresserad – du finner ett värde i den oavsett. Hemvideoreleasen sker först någon gång i slutet av augusti, så se den nu för sjutton. En optimal lynchinjektion inför återkomsten av Twin Peaks i maj.
David Lynch tar oss med på en förtrolig resa genom de år som format hans liv. Från den idylliska uppväxten i en amerikansk småstad till de mörka gatorna i Philadelphia, får vi följa Lynch när han går tillbaka till de händelser som hjälpte till att skapa en av filmens mest mystiska och egendomliga regissörer. DAVID LYNCH THE ART LIFE visar oss Lynchs konst, musik och tidiga filmverk, och sätter ljus på de mörka delarna av hans unika värld för att ge oss en inblick i både människan och konstnären David Lynch.
Husguden David Lynch berättar själv om hans barndom, hans ungdomsperiod och hans förhållande till konstnärslivet – som här får en välförtjänt presentation. Hans målningar, foton och skulpturer är minst lika laddade som hans filmer och det är från stillbilden han har sitt ursprung. Han öppnar upp sig om hans målningar och hans tidiga kortfilmer – hans ”moving paintings”. Hans långfilmskarriär skippas helt och hållet till förmån för allt det andra. Dokumentären visar uppfriskande mycket av Lynchs gamla familjefoton och hemmafilmer från tiden innan han blev ett känt namn i den alternativa konst- och filmkulturen. Han berättar med egen röst om hans familj och hur han blev den person han är idag. Detta titthål rätt in i hans tidiga liv är mysigt intimt. Det dokumentära presenteras med en subtilt surrealistisk stämning av ”avant garde”, vilket gör att David Lynch – The Art Life inte bara triumferar i rikedomen på innehåll utan även i det atmosfärshöjande utförandet. Tempot är tyst och tålmodigt, i takt med Lynchs ord. Ingen annan än Lynch.
Det Lynch berättar är sedan djupt kittlande för älskare av Lynch men kanske ännu mer för intressenter av kreativt skapande. Roliga och twistade anekdoter. Några är klassiska för myten om den egendomlige örnscouten Lynch, men uppfriskande många får jag ta del av för första gången och detta trots att jag läst ett flertal biografiska dokument om honom. Hur obekväm han är med främmande människor runt sig; Hans barnsliga intresse för att dissekera döda djur: Hur weirdos på Philadelphias gator satte en ny standard för hans uppfattning av personlighet; Och en absurd bakgrundshistoria till fixeringen vid vägstreck i hans filmer. Vem har inte funderat hur David Lynchs huvud skulle fungera om han hade rökt på?
Jag skulle vilja uppmuntra även individer ännu ej bekanta med Lynch att se denna (dom existerar faktiskt), för att se vad det bestående intrycket av honom blir efter dokumentären. Det råder inga tvivel om att han har en originell syn på livet – vissa skulle kalla det smått stört medan andra skulle kalla det ett lekfullt sinne som trots 70 år på nacken fortfarande brinner… och ryker. Lynchs skugga lär vara så passivt rökskadad att den checkat ut på grund av lungcancer vid det här laget.
Men det är en livsbejakande bild, där ständig kreativitet råder. Ett inspirerande konstnärsdokument, presenterat i den andan. Inga patetiska klyschor om ”den plågade konstnären” syns till. Ska du endast se en dokumentär om David Lynch är det denna du ska se. Det är inte bara ett komplement eller en fortsättning på långfilmsdokumentären Lynch (2007 – om vardagslivet runt inspelningen av Inland Empire) utan en direkt tjusig dokumentär inramandes hela Lynchs liv, som står på egna ben i skildrandet av en unik levande ikon såväl som konstlivet i sig själv.
Du lär känna människan David Lynch bättre oavsett kännedom och samtidigt gör dokumentären honom ännu mer komplex. En extra eloge till den förtjusande ljuddesignen, värdig ett porträtt av filmhistoriens kanske främsta ljudmästares inre liv.
Betyg:
4 – Atmosfär
4 – Dramaturgi
4 – Intervjumaterial
4 – Medverkande
4 – Produktionsdesign (mise-en-scène – scenografi, yta, tempo)
4 – Foto
5 – Musik/ljudläggning
4 – X-faktor (det där obeskrivbara som håller genom tid och rum)
4 – Lekfullhet (experimentiell lust)
4 – Omtittningsvärde
————
41/50 – Totalt
Absurd Cinema 