Twin Peaks – avsnitt 7 (recension)

Twin-Peaks-Episode-header7Twin_Peaks_-_Stagione_1 - Kopia

Manus: Mark Frost
Regi: Mark Frost
Episodtitel: The Last Evening
Säsong: 1
Sändningsdatum (USA): Onsdag 23 maj, 1990
Tittare (USA): 18, 7 miljoner
Tidigare: Avsnitt 6

James Hurley (James Marshall) och Donna Hayward (Lara Flynn Boyle) smiter in på kontoret tillhörande psykoterapeuten Laurence Jacoby (Russ Tamblyn) i hopp om att finna ledtrådar rörande Laura, som var hans patient. Dom hittar ett kassettband som kommer från henne, tillsammans med det andra hjärthalsbandet. Samtidigt på annan plats är Jacoby bortlurad för att försöka möta upp Lauras kusin, Madeline Ferguson (Sheryl Lee), som har maskerat sig för att efterlikna hennes döda släkting. Innan han hinner möta henne blir han dock skuggad och slutligen våldsamt attackerad av en maskerad person som slår honom medvetslös.

013

Cooper och Ed Hurley (Everett McGill) är förklädda inne i One Eyed Jacks – ett kanadensiskt svartklubbcasino och bordell. Cooper pratar med casinodealern tillika drogdealern Jacques Renault (Walter Olkewicz) efter att ha imponerat på Jacques med sin korträknartalang, Cooper misstänker att Jacques är inblandad i Lauras död och lägger korten på bordet. Han försöker genom att låtsas vara Jacques drogkälla att bestämma ett varumöte med Renault inom USA:s gränser, men vill veta om han behöver oroa sig över mordincidenten. Jacques avslöjar att han var med Ronette och Laura tillsammans med Leo Johnson det sena dygnet då hon dog.

Nadine Hurley befinner sig ensam hemma medan Ed är borta vid casinot. I ett melankoliskt tillstånd tömmer hon två pillerburkar för att ta sitt liv. Senare den natten anländer Renault på överenskommen plats för att möta upp Cooper angående drogaffären och en polisstyrka rycker in för att gripa Jacques, för mordet på Laura Palmer. Renault gör motstånd och blir skjuten av poliskonstapel Andy Brennan. Han tas bevakad av polis till sjukhuset, där han anklagar Leo Johnson för att ha attackerat honom natten då Laura mördades – att han slogs medvetslös innan mordet skedde. Lauras far, Leland (Ray Wise), får reda på att en av dom huvudmisstänkta för mordet har gripits. Han tar sig till sjukhuset där han kväver Jacques till döds.

020

Leos hustru, Shelly (Mädchen Amick), befinner sig ensam hemma när Leo kommer för att kidnappa henne. Han kör henne till sågverket, binder fast henne där inne och installerar en tidsinställd detonator som ska tända eld på byggnaden. Samtidigt möter Josie Packard (Joan Chen) upp Hank Jennings (Chris Mulkey) för att ge honom 90 000 dollar. Det avslöjas att Josie betalat Jennings för att sitta av 18 månader i fängelse. Detta säkerställde att ingen av dem skulle vara medvetet inblandade i olyckan som dödade Josies man, vilken hon ärvde sågverket av. Jennings ringer sedan Catherine Martell för att locka in henne i hans fälla. När Catherine anländer exploderar detonatorn och lindar in byggnaden i eldsvåda. Parallellt försöker Leo att döda Shellys älskare, Bobby Briggs (Dana Ashbrook), men hinner inte fullfölja sin aktion eftersom Hank Jennings skjuter honom.

Kvällen börjar gå mot sitt slut och Cooper återvänder till sitt hotellrum där han ringer efter room service. Innan han hinner läsa brevet som Audrey lämnat honom, ringer poliskonstapel Brennan för att informera om att Leo Johnson har blivit skjuten. En knackning på dörren avbryter dock Cooper. När han öppnar möts han av en maskerad person med revolver i handen och träffas av tre skott.

035

[om Jacques Renault]
Harry S. Truman: Do you believe him?
Dale Cooper: He’s too stupid to lie.

Finalavsnittet på Twin Peaks första säsong sändes inte som tidigare, då detta visades en timme senare på kvällen (en timme efter ”prime time”) och på onsdag istället för torsdag, som annars varit Twin Peaks plats i tablån. Jag är inte påläst kring vad som orsakade denna ändring, men kanske ville ABC göra en ändring på försök för att se om publiken kunde öka till säsongsfinalen och på så vis ge lite optimism inför den greenlightade andra säsongen som skulle tablåläggas på hösten, efter sommaruppehållet. Det gav i vilket fall en marginell ökning på 3 miljoner i publik gentemot avsnittet innan. 18, 7 miljoner såg säsongsavslutningen vilket är den högsta siffran sedan avsnitt 2 (senaste avsnittet Lynch regisserade) samt det fjärde bästa resultatet på säsong 1:s totalt åtta avsnitt.

Twin Peaks skapare (tillsammans med David Lynch) Mark Frost är tillbaka som avsnittsmanusförfattare, men denna gång tar han även plats i registolen – något han endast gjorde en enda gång. Med det välkorrigerade drivet och täta stämningen som det här minst sagt händelserika avsnittet har är det dock inte konstigt att dom flesta fansen hade önskat fler episoder regisserade av Frost. Jag vill inte gå så långt som att säga att en stor styrka i avsnittet ligger i regin, då det drivs fram av Frosts finkalibrerade manusskrivande. Däremot lägger Frost upp bollen metodiskt för sig själv på pappret för att sedan kunna leverera regin behagligt och utan hinder.

039 038 040

Ett av favoritögonblicken i Frosts avsnitt som är riktigt kul är hur han väver ihop beskjutningen av Leo Johnson med beskjutningen av antagonisten i såpan-i-såpan Invitation to Love. Just samspelet mellan Leos blick på TV:n och antagonisten när bägge blivit skjutna har nästan existentiell tyngd.Ett av dom starkaste enskilda ögonblicken för mig på denna säsong.

Något som verkligen hjälper till att plocka fram en stark känsla genomgående, som en röd tråd, är att försätta hela avsnittet under på den sena kvällen, näst intill i realtid. Det är ett gyllene berättargrepp att skapa en utpräglad inramning som isolation med hjälp av regn, storm, värme, kyla, rörelse, tidspress, en och samma miljö – eller mörker. Inte just för berättarrörelsen i sig, men för atmosfären och för att fängsla åskådaren i världen den bevittnar.

022

Just i denna episod får vi uppleva allt under Twin Peaks allra mest kritiska tidsperiod, som förstås är nattetiden och kvällen som föregår den. Varje avsnitt hittills har skildrat ett knappt dygn i Twin Peaks, där upplösningen möts i mörker. I denna säsongsavslutning är vi oavbrutet fast i dygnets sista skälvande timmar, där allt tycks hända samtidigt likt en dramaturgiskt fyrverkeripjäs. Både dramamässigt och atmosfärsmässigt högvarv med andra ord.

Som om inte detta vore nog cirkulerar en stor del av berättandet kring den skogsbeskyddade casinobordellen One Eyed Jacks, som tillsammans med skogshotellet Great Northern maximerar skogsatmosfären med sina timmerväggar, hjorthorn, dunkla varande och inte minst frånvaron av fönster och perspektivgivande utsikter. Tätheten går inte helt enkelt inte att undvika.

Frost omsätter underutvecklad potential till efterlängtat innehåll, när flera av den överhängande berättelsens karaktärsskildringar faller på plats och får tid att berättas istället för att strös över avsnittet enbart för teknisk omställnings skull.

036

Karaktärerna Andy Brennan och Nadine Hurley exempelvis, säreget spelade av Harry Goaz (överhängande meriter inom teater) och Wendy Robie (även hon mestadels verksam inom teater men också bärande roller i The People Under The Stairs, Were The World Mine och The Dentist 2). Konstant överdrivna persontyper som hämtade ur ett farsartat lustspel, men med Frost vid rodret får dom mer mänsklighet – mer liv. Dom har inte funkat så bra för vad dom är sedan piloten, som dom gör i detta avsnitt.

Bägge får verkligen material att jobba med och blir mer än endast två lustiga ”freaks”, om jag törs använda sådana uttryck. Dessa figurer med häftigt dragna konturer har icke att förglömma även kvaliteter som verklighetstrogen slätstrukenhet inte klarar av att nudda vid och dom är förstås skrivna av originalskaparna Lynch och Frost. Med Lynchs episoder och framför allt denna av Frost märks det att det också är originalskaparna som besitter förmågan att hantera dom galna ansiktena på ett grundat, dynamiskt vis istället för att hantera dem som ickehumana spektakel.

034

Piper Laurie (Carrie, The Hustler, Return to Oz) och lynchveteranen Jack Nance (Eraserhead, You Don’t Know Jack, Blue Velvet) som Catherine och Peter Martell får också dom utrymme att göra lite ordentliga dramascener, efter att mest ha skymtats i förbifarten majoriteten av avsnitten. Särskilt Nance är en fröjd att se mer av. Scenen dem emellan på sågverkets kontor och när dom sållar i biblioteket är lika mycket karaktärsuppvisning som framåtrörelse av handling. Sedan får bägge karaktärerna en avslutning som tagen direkt ifrån en riktigt glansig såpa – men dom är inte ensamma om det…

Det är en rekordartad mängd saker som dras till sin spets inför säsong 2. Väldigt många trådar når spektakulära ”cliffhangers”, som för att förlösa uppdragen som påbörjats kring varje sidostory och samtidigt bräcka alla såpoperors finaler sammanlagt i ett svep. Hade inte Twin Peaks haft något engagerat att bottna i hade detta sannolikt känts billigt och sökt, men det är här jag tycker att dramaserien bevisar en gång för alla varför den är så mycket mer än en TV-mässig följetong.

044

Den spelar över dom etablerade mönstrena och där uppifrån kan Twin Peaks leka med klichéer som små postmoderna smycken, som bara sväller djupet och höjer topparna som annat på TV knappt lyckas göra åt varken det ena eller andra hållet. Avslutet med en oidentifierad person som skjuter Dale Cooper med tre skott är en uppenbar såpablinkning till alla TV-seriers största cliffhanger – beskjutningen i Dallas (1978-1991, 2012-2014) och frågan ”Who shot JR?” Denna gränslöshet som idag kan kännas lite mer etablerad tack vare allt Twin Peaks influerade, var i 90-talets början verkligen ingen enkel match att genomföra.

Förhållandet mellan Twin Peaks skapare och TV-bolaget liknades emellanåt ”rena rama kalla kriget”. Något som även kan förklara mer än vad många känner till om varför Lynch var väldigt ultimatiskt mot Showtimes inflytande över det kreativa, när stundande säsong 3 skulle produceras.

Hank Jennings: You know there’s a saying in the joint. It’s not Oriental philosophy, but it has a similar kind of logic that appeals to my spiritual nature. Once you’re in business with somebody… you’re in business with them for life. Like a marriage. Til death do you part.

023

Manusen till säsong 1 av Twin Peaks var väldigt hemliga och under inspelningen fick inte ens skådespelarna se vad som hände i den större historien, utan tjuvläste varandras individuellt karaktärsanpassade manus för att lista ut saker. Producenterna och Mark Frost hemlighöll till och med upplösningen för TV-bolaget ABC genom att skicka falska manus till dem, för att dölja för dem att inga förklaringar eller avslut skulle ske i finalavsnittet på säsong 1 och att frågan vem som mördade Laura Palmer inte skulle besvaras denna säsong. Genom att låta allt vara vidöppet med i princip allt hängande i luften inför en fortsättning, skulle publiken och kanalen inte kunna motstå att se fortsättningen, men det var inget dom skulle få reda på innan sändningsdatumen var satta. Ett oerhört djärvt men riskfyllt speldrag av skaparna bakom serien, inklusive kreatörerna Frost och Lynch.

När första säsongen av Twin Peaks väl sändes hade ABC å sin sida en TV-serie som sjönk stadigt publikmässigt och fick en mängd tittarbrev om begär efter att veta vem mördaren var. Deras önskan inför finalavsnittet när serien väl sändes för fullt, var att få svar som kunde tillfredsställa publikens påtryckningar. Därför gav producenterna av serien svar på tal inför finalavsnittet av säsong 1; ”Mördaren kommer avslöjas innan säsongen är slut”.

028

På våren 1990 i samma veva som denna säsongsavslutning skulle sändas, bekräftade ABC att dom gjort klart med en andra säsong av Twin Peaks som skulle spelas in under sommaruppehållet och sändas till hösten 1990. Bakom kulisserna började dock upprördhet ske, eftersom ABC insett att inspelningsmanusen dom fått inte stämmer med produkten dom nu sänder. Förtroendet för producenterna, Frost och Lynch svalnade och när detta avsnitt var slut hade mördaren fortfarande inte avslöjats, trots att ABC desperat gått ut med uppgifter om att detta skulle ske.

Ganska absurda intriger bakom kulisserna som känns svåra att upprepa idag, men som sagt skedde vissa meningsskiljaktigheter, missuppfattningar och tydliga ultimatum kring utformningen av kommande säsong 3 just för att Showtimes producentunderhuggare höll på att gå i ABC:s fotspår. Så här drygt 25 år senare och med facit i hand vet vi att serien lades ner efter sin andra säsong, återupplivades först i nutid och med en stadigt växande publik som nu omspänner flera yngre generationer än dem som såg serien i 90-talets begynnelse.

037

Jag har nu skrivit oerhört utförligt om samtliga avsnitt från den första säsongen, men det är ytterst lite jag skriver som är direkt kritik. Det är inte för att jag undviker detta eller för att jag är blint förälskad. Åtminstone inte just *blint* förälskad. Det är dock så mycket som är bra att seriens haltande bitar är lätta att acceptera och kritiken hoppas jag kommer fram ändå, indirekt genom seriens styrkor. Mer styrka, mindre distraktion och desto lättare att uppleva serien onyanserat, i positiv mening.

Catherine Martell: Who are you?
Shelly Johnson: Shelly Johnson.
Catherine Martell: Do you know who called me here?
Shelly Johnson: No! I don’t know anything, just please help me!
Catherine Martell: Be quiet… I’m thinking…

Jag älskar dock att nysta i detaljer – bra som dåliga, och i det här avsnittet finns en liten detalj jag dock tycker känns förvånansvärt malplacerad. Det är ögonblicket med den lilla kostymörgumman på One Eyed Jacks. En puckelryggad tant med kläder och form som hämtad ur en klyschig filmatisering av någon folksaga. Hon väser med darrande tillgjord och ljus röst. Och går tydligt som någon som gör sig till. Det känns inte ens riktigt bekvämt i ett flackigt serietidningsavsnitt av pulpserien Tales from the Crypt och där hade Frost kunnat ta ner det eller format om inslaget lite. Jag slår vad om (utan att ha korrekturkollat) att personen bakom den förklädda gumman spelas av någon bakom produktionen som ett litet insideskämt, men det ursäktar inte det parodiska ögonblickets sunkighet.

042

Nu står vi dock här med hela första säsongen avklarad och recenserad, med ett medley cliffhangers att hänga upp oss på inför säsong 2. Dale Cooper är skjuten. Leo Johnson är skjuten. Dr Jacoby verkar totalt utslagen av en maskerad person. Jacques Renault är kvävd – av Laura Palmers egen pappa. Nadine har försökt begå självmord. Catherine och Pete syntes senast i ett brinnande sågverk. Shelly likaså. Josie har är pressad under blodspakt. Lucy är gravid. Och Audrey är snopet insyltad i sin fars bordellverksamhet. Glömde jag något? Säkerligen. Lika stor som frågan är kring vem som mördade Laura eller hur det kommer gå med den skjutne Cooper, lika stor är frågan kring vem som egentligen sköt honom?

Vet du inte när du läser det här uppmuntrar jag dig att kommentera om du har någon eller några gissningar vad som kan komma härnäst – eller ännu längre fram. Det skulle vara väldigt intressant att höra hur andra än jag har tänkt i den här fasen av Twin Peaks – om du så läser det här i år, 2017 eller 2023. Fortsättning följer, i nästa säsong!

047

Trivia:

  • Den excentriske terapeutkaraktären Dr. Jacoby (spelad av West Side Story-veteranen Russ Tamblyn) är baserad på den avlidne ethnobotanisten och psychonauten Terrence McKenna. Dom bär oerhört lika utseende både till ansiktsdrag och klädstil och bägge är verksamma inom alternativa, fria metoder inom deras yrkesfält. Dr. Jacoby har en stark förkärlek till Hawaii och McKenna bodde själv i Hawaii. Dr. Jacoby har en originell lampa formad som en svamp och McKenna forskade och skrev initierat under hela sin karriär om psykedeliska svampar och den psykedeliska kulturen i stort.
  • Everett McGill och Wendy Robie porträtterar äkta makarna Ed och Nadine Hurley i Twin Peaks . Ett knappt år senare spelade dom bror och syster i Stephen King-adaptionen People Under The Stairs (1991).

Betyg – intrig:
Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Recorder-Betyg-Ghost
(9/10)
+1

Betyg – atmosfär:
Owl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-Betyg-GhostOwl-Betyg-Ghost
(8/10) 
+/- 0

Helhetsbetyg – avsnitt 7:
coffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-icon-GHOSTcoffee-cup-icon-GHOST
(8/10)
+/- 0

Vad pressen skrev om Twin Peaks i samband med detta avsnitt:

”Diane:

10:58 p.m. After a long and exhausting two months of ”Twin Peaks” we now have a whole summer to wonder who shot Agent Cooper. I don’t think I can take it.

Leo was apparently the ringleader in the death of Laura Palmer. But we don’t know. We still don’t know if Laura is dead.

So what do we know? Call Kyle MacLachlan’s agent and find out what he’s under contract for. There is the possibility of the bulletproof vest. Would David Lynch and Mark Frost dare kill him off?

We don’t know that either. The question is whether we care.

I have to admit this ”Twin Peaks” stuff has me stumped, Diane. Every time I think it’s a work of art, Lynch and Frost just get goofy on me.”

”It may be small comfort to those of us who watched the season’s last episode of ”Twin Peaks” last night, hoping for all the loose ends to be tied up, and all the Gordian knots to be unraveled, but there are good, logical reasons that we’re still shaking our heads about it this morning-good reasons that we’re facing a summer of not only wondering how and why exactly Laura Palmer got killed, but wondering about basic stuff like:

Why the foghorn, in this mountain town?

Why the eye patch on Nadine?

Why the double-three domino, and why is Hank Jennings sucking on it when he talks on the phone to Josie, who holds a drawing of it?

Why did Agent Cooper look so confident when he dug for the ”R” that he found under the fingernail of Laura’s corpse?”

”Folks are worried about FBI special agent Dale Cooper. As a policy ABC won’t discuss how many phone calls it got Thursday in response to the unsettling unending of its mini-series ”Twin Peaks.”

But a spokeswoman said a few people are concerned that the straight-laced, slicked back, upright investigator might have gone the way of Waldo.

And who did kill Laura Palmer?

That was the initial question seven weeks ago when America tuned in to watch the opening show of the much touted David Lynch/Mark Frost series.

Since then, however, we’ve had to sit (trying very hard not to squirm) and watch as everyone in the town became connected in some fashion to the grisly undoing of the good girl with the bad ways.”

Bonusögonblick:

005 002009 004 021014

Annonser

One thought on “Twin Peaks – avsnitt 7 (recension)”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s