Twin Peaks – avsnitt 4 (recension)

Twin-Peaks-Episode-header4 7519821.3

Manus: Robert Engels
Regi: Tim Hunter
Episodtitel: The One-Armed Man
Säsong: 1
Sändningsdatum (USA): Torsdag 3 maj, 1990
Tittare (USA): 17, 4 miljoner
Tidigare: Avsnitt 3

Sarah Palmer beskriver den långhårige mannen hon såg i sin syn så detaljerat hon kan för poliserna Harry Truman och Andy Brennan, som tecknar en fantombild för att om möjligt använda i utredningen. Leland Palmer kommer in i vardagsrummet och påminner hånfullt Sarah att berätta om den andra synen hon upplevde – en hand som lyfte en sten och plockade upp halsbandet som tillhörde Laura. Donna som tillsammans med Dr Hayward sitter bredvid som stöd, reagerar utan att säga något. Hur kan Sarah veta om halsbandet som James och hon gömde i skogen? Och utifrån Sarahs beskrivning av hennes vision, skulle någon ha plockat upp halsbandet ur marken.

Dale Cooper förhör Dr Jacoby vid polisstationen. Jacoby berättar att Laura hade många hemligheter som inte ens han fick veta, även om han försökte. Han berättar att han inte var en av dom män som Laura hade sex med natten hon dog. Han följde efter en röd corvette den natten, men mer än så kan han inte säga.

Dr. Lawrence Jacoby: Laura had secrets and around those secrets she built the fortress that, well that in my six months with her, I was not able to penetrate and for which I consider myself an abject failure.

Cooper pratar med Gordon Cole – hans chef från FBI:s högkvarter, via kommunikationsradio. Gordon berättar att märkena på Lauras hals var åsamkade av en fågel. Gordon förmedlar sedan FBI-kollegan Albert Rosenfields envisa vilja att straffa Truman för knytnäven, men Cooper markerar beslutsamt vilken olämplig idé det skulle vara och fortsätter försvara Harry. Andy kommer med fantombilden han tecknat på mannen i Sarahs vision och Cooper påstår att det är samme man som han såg i sin dröm.

007

Samtidigt som Josie Packard försöker smygfota Catherine Martells och Ben Hornes möte med varandra vid Timber Falls Motel, smider dom planer tillsammans i ett av hyrrummen. Dom vill att sågverket brinner ner till grunden och att Josie får skulden, så att hela skogsmarken kommer i deras maskopida händer. När Ben lämnar motellrummet tappar han ovetandes en pokerbricka från One Eyed Jacks, som Catherine plockar upp i hemlighet.

Cooper, Truman, Andy och Hawk anländer utanför samma motell för att gripa den incheckade Philip Gerard som ska vara den enarmade mannen dom eftersöker. Andy klantar sig och tappar sin osäkrade revolver, som skjuter av ett skott. Dom agerar snabbt och stormar Gerards rum. Där inne står mycket riktigt den enarmade mannen från Coopers dröm. Dom visar honom fantombilden, men han känner inte igen den gråhårige mannen. Cooper frågar om han känner någon med namnet ”Bob”. Gerard berättar att Bob Lydecker är hans bäste vän – en framstående veterinär, men som råkar befinna sig i koma. Hawk bekräftar efter ett telefonsamtal att Gerards brottsregister är rent. Cooper frågar hur han förlorade sin arm och Gerrard berättar att det var i en bilolycka. Det kommer fram att Gerard är skoförsäljare och att han faktiskt hade en tatuering på sin förlorade arm, men i form av ordet ”Mom” och han bryter ut i gråt.

018

På skoltoaletterna möts Audrey och Donna upp för att snacka. Audrey berättar om hennes planer att hjälpa Cooper lösa mordfallet och öppnar upp sig om hennes fantasier med honom. Hon berättar om sina ledtrådar; Lauras smak för kokain och hennes relation till James Hurley, samt att hon regelbundet träffade Dr Jacoby och kan ha jobbat på bordellen One Eyed Jacks. Donna kommer överens med henne om att hjälpas åt för att ta reda på om hon verkligen jobbade där. Audrey berättar att både Laura och Ronette Pulaski jobbade vid Hornes parfymbutik, som drivs av Audreys far, Ben Horne.

Norma besöker hennes man, Hank Jennings, i fängelset. Hans straffutvärdering kan göra honom till en fri man och Norma stödjer honom motvilligt inför juryn genom att erbjuda honom en tjänst i hennes diner om han släpps fri.

Cooper och Truman besöker Dr Lydeckers veterinärklinik belägen vid en närbutik och Cooper återkopplar till sin dröm, där Bob sade att han bodde ovanpå ”en form av närbutik”. Dom visar veterinärreceptionisten fantombilden och hon bekräftar skrattandes att det inte är Dr Bob Lydecker. Cooper misstänker starkt att fågeln som attackerade Lauras hals finns registrerad i veterinärklinikens register och begär att få konfiskera hela arkivet i utredningssyfte.

036

Bobby berättar för Shelly att Laura träffade James bakom hans rygg och att han vill hämnas. Shelly berättar att Leo samarbetar med kanadensaren Jacques Renault och Bobby berättar för henne att dom smugglar droger över gränsen och gav förmodligen till Laura. Shelly visar den blodiga skjortan med Leos initialer som hon hittat och Bobby får en idé som kommer bli ”svaret på deras böner”.

Andy har problem att få kemin att fungera med Lucy Moran, hans kärleksintresse på polisstationen. Poliserna tar med Andy på vapenhantering och skjutövning. Samtidigt arbetar Lucy med att gå igenom filerna från veterinärkliniken, som är sorterade efter namn och inte efter typ av djur. Cooper inser att gallringen kommer ta tid.

På RR Diner pratar Shelly och Norma om deras bägge problematiska män och planerna för dem. Shelly undrar hur Norma ska få Hank att acceptera Normas relation till Ed. Norma får därefter reda på att Hank bekräftats fri från fängelset och kommer bege sig till Twin Peaks redan imorgon. I bakgrunden av dinern pratar James med Donna i telefon om en träff, men avbryter samtalet när han ser den anländande Madeleine Ferguson. Dom hälsar på varann och James är stum över hennes likheter med Laura.

Vid The Great Northern försöker Audrey göra ett känslomässigt försök att börja samarbeta med sin far i familjeföretaget och hon lyckas nå en slags försoning med honom. Bakom hans rygg, på Ben Hornes kontorsbord, ser hon ett fotografi av henne och Laura tillsammans.

053

Vid polisstationen går Lucy, Cooper och gänget igenom filerna och Cooper får ett samtal från FBI-överordnaden Gordon, som rapporterar att märkena visar att fågeln bör vara en papegoja eller en slags beostare. Hawk kommer inrusande och berättar att plastbiten som hittades i Lauras mage med bokstaven ”J” tryckt på, är ett pokerchip. Harry drar genast slutsatsen att det kommer från One Eyed Jacks. I samma ögonblick hittar Andy en fil med en undulat som ägs av Jacques Renault och Cooper reagerar på det med största fokus.

Cooper: Gentlemen. When two separate events occur simultaneously pertaining to the same object in inquiry we must always pay strict attention.

Polisstyrkan beger sig genast till Jacques tomma lägenhet, där Bobby precis hinner plantera den blodiga jackan och smita ut genom fönstret innan poliserna stormar in. Dom hittar jackan märkt med Leo Johnsons initialer och ser kopplingen. I skogen möter Leo Johnson upp Ben Horne för att göra affärer, då Leo är i stort behov av pengar efter dom 10 000 som tidigare gått honom förlorade. Leo har anlänt i en röd corvette och Ben kritiserar hans oambitiösa småbusefasoner och tvivelaktiga samarbeten när det nalkas större affärer. Leo visar honom Bernard Renaults döda kropp – Jaqcues bror, för att visa att han är beredd att gå långt för att inte hans samarbetspartners ska klanta sig. Ben Horne ger Leo pengar för att bränna ner Packards sågverk.

068

Donna och James beger ut i skogen där dom grävde ner halsbandet med den andra hjärthalvan och Donna berättar oroligt om Sarahs illavarslande syn. Väl på platsen finner dom till sin bestörtning att halsbandet faktiskt är borta. Dom svär på att fortsätta gräva i mysteriet kring Laura men nu måste dom vara ytterst hemlighetsfulla. Donna och James kysser varann och hon uttrycker sin vilja att vara med honom.

Hemma hos Josie Packards och Martells hus öppnar Josie ett brev innehållandes en dominobricka, som gör henne rädd. Rätt var det är ringer telefonen och hon svarar. Hanks röst ljuder på andra sidan och han frågar om hon fått brevet. I hans hand håller han en dominobricka som han demonstrativt suger på och berättar hotfullt att dom snart kommer ses.

079

Trots att jag i genomgången av förra avsnittet intalade mig själv att fortsättningsvis komprimera handlingstexten mer än hälften och hålla omdömet som mest lika kort som senast, har jag denna gång gjort en minst lika lång avsnittsrecension. Note to self; från och med nästa gång hoppas jag det blir av, så kanske recensionen slipper vänta på sig. Förhoppningen är trots allt att jag ska ha skrivit om alla avsnitt när vi befinner oss någon månad in i 2017.

ABC-sända Twin Peaks lyckades öka tittarantalet för första gången (om än endast från 16,7 till 17,4 miljoner) sedan pilotavsnittet. Tidigare har publiken droppat av stadigt avsnitt för avsnitt, men nu kanske serien landade på en i längden mer stabil och realistisk tittarnivå. Med det sagt konkurrerade den alltjämt fortfarande med en av USA:s allra mest populära och långlivade sitcoms Cheers (NBC) under samma tablåtid (21.00), som dominerar med en stabil 30 miljonerspublik. Falcon Crest (CBS) utvisar inget allvarligt hot än så länge, med runt 10 miljoner tittare på sin kanal.

Även om intrigerna knappast svalnar så här fyra avsnitt in i serien, känns ändå detta som ett stabilt avsnitt som mer följer upp och späder ut tidigare ”hooks” samt tillför mer av såpaintrigvarorna och dom små spåren än att gasa på huvudleden. Sedan avsnitt 1 har vi fortfarande inte hört ett knyst kring vissa spår medan dom mänskliga, emotionella intrigerna däremot eskalerar.

Shelly Johnson: I’ve got one man too many in my life and I’m married to him. Sound familiar?
Norma Jennings: Maybe you should have a little talk with Leo.
Shelly Johnson: Leo doesn’t talk, he hits. He was so great at first, you know. This flashy guy in his hot car. Then we get married and I find out all he was looking for was a maid he didn’t have to pay. I feel so stupid.
Norma Jennings: Look at us. Two men apiece and we don’t know what to do with any of the four of them.

Eller jag kan egentligen inte klandra det här avsnittet för att inte gasa på. Cooper och hans poliskompanjoner hinner faktiskt med att skaffa en något okonventionell fantombild, storma hela två stycken tillhåll för misstänkta och samtidigt söka sig igenom det analoga arkivet från ett djursjukhus.

058

Just polispatrullens kamratliga vibbar och klassiska teamaktioner är något som framhävts i flera övriga reflektioner kring detta avsnitt. Bland annat Twin Peaks-nörden Lost In The Movies nämner att det påminner om berättarstämningen i Howard Hawks gamla filmer. Närmast auteuriske Hawks är känd för sin förmåga att skaka igång fin, kamratlig kemi och överlappande dialog mellan sina skådespelare och dess karaktärer, oavsett genre och jag får hålla med om att det är något som till viss del kännetecknar detta avsnitt. Huvudfokuset ligger på polisarbetet, men med en distans och trevlig stämning, snarare än på det mörka mysteriet. Mer CSI än Arkiv X, kanske är en till mer sentida jämförelse värd att dra.

Sedan är förstås ”film-noir”-känslan hög, sprungen ur detta. Även om det går att hitta en känsla av Hawks filmer har regissör Tim Hunter själv nämnt Otto Preminger och speciellt regitekniken i hans noirfilm Fallen Angel (1945) som en tydlig inspirationskälla, just i hur Preminger lyckades få ut så mycket som möjligt ur trånga inspelningsplatser genom smarta kameralösningar. Sekvensen med polisernas kvällsbeslag vid Jacques Renaults lägenhet och Bobby i krokarna osar i varje fall av fin detektivstämning tempomässigt. Shellys och Bobbys konversation med en blank pistol som förföriskt föremål dem emellan är också tydliga blinkningar till den klassiska detektivgenren. Vi har här ett avsnitt som framgångsrikt lyfter fram Twin Peaks tydligaste inspirationsbäckar – såpoperan och den klassiska detektivgenren framför allt kallad film-noir.

015

Såpoperan är ett tungt element som vi som åskådare mår bra av att vara medvetna om som just medvetet, så att det inte tas som ”usch vad gammal och unken serien är jämfört med dagens TV-dramer!” för det är tydligt att Lynch och Frost ville leka med såpaformatet som en rolig, underlig inramning när dom väl skapar just en TV-serie. Amerikansk, oskyldig nostalgi är något bägge skapare är kända för att arbeta med kreativt i deras övriga produktioner. Normas fängslade man Hanks trixande med dominobrickan och Andy Brennans kärlekssvårigheter med Lucy Moran går inte att ta som så kallad seriös dramatik, utan är typiska såpaintriger som även återspeglas i Lucys besatthet av såpan-i-såpan, Invitation to Love.

[Lucy is watching ”Invitation To Love”]
Sheriff Truman: Morning Lucy, what’s going on?
Lucy Moran: Er… thanks to Jade, Jared decided not to kill himself, and he’s changed his will leaving the Towers to Jade instead of Emerald, but Emerald found out about it, and now she’s trying to seduce Chet to give her the new will so that she can destroy it; Montana’s planning to kill Jared at midnight so the Towers will belong to Emerald and Montana, but I think she’s going to double-cross him and he doesn’t know it yet. Poor Chet.
Sheriff Truman: What’s going on *here*?

027

Regissör Tim Hunter (då hela fyrfaldigt långfilmsmeriterad, främst med River’s Edge från 1986) presenterar sig här för första gången av flera och visar en del av den kompetens som gjort honom till den förmodligen mest populäre återkommande regissören av TV-serien näst efter David Lynch, enligt fansen. Kanske är det dock manuset av Robert Engels som bär på dom största kvaliteterna just här, då avsnittet är händelserikt på ett utfördelat sätt och utan att kännas för mastigt eller pressat. Robert Engels fick sedermera uppgiften att ersätta Mark Frost när Lynch skulle skriva manuset till den efterföljande långfilmen och han skrev återigen flera avsnitt för Lynch och Frost på deras ratade sitcom On the Air (1992).

Jag tycker att händelserna här är lite ”basic” – inte riktigt lika grundat i Lynchs och Frosts karaktäristiska berättande och originalitet vi hunnit sett en majoritet timmar av vid det här laget, men ändå är det klart intressant och inte på något sätt dåligt. Jag får nog kreditera kollaborationen mellan initierat manusskrivande (Engels – förstås med hjälp av framför allt Frosts grundstolpar får jag förmoda) och regisserande (Hunter) för att jag inte skriker efter Lynchs atmosfär mer än vad jag faktiskt gör. Ett säreget ögonblick av lynchiska mått är dock Coopers och Trumans möte med en vis lama på veterinärkliniken och hela den missanpassade känslan där.

023

Min favoritscen i avsnittet måste vara den mellan Audrey Horne och Donna Hayward på skolans toaletter. Karaktärerna är som gjorda för att kollaborera i samma rum. Audreys manipulativa femme fatale-mystik funkar oerhört väl gentemot Donnas ”girl next door”-bräcklighet och lättrelaterade samvete.

Audrey Horne: Ever heard of One Eyed Jack’s?
Donna Hayward: Isn’t that a western with Marlon Brando?

Utöver det är deras klädval snyggare än det mesta på modefronten genom tiderna och hela rummet i sig är utsökt med den röda ”tråden” som skär genom över dom vita väggarna. Och privat detektivarbete utspelas träffsäkert i privat toalettmiljö. Det är en scen stöpt i flera lager av smak för kemi, enligt mig. En Heathers-wibe för att dra en referens till den fina kultskolfilmen från 1989. Eller Häxor, Läxor och Dödliga Lektioner, som den döptes till i Sverige  (rekommenderas å det varmaste).

Hade jag gissat vad jag skulle önskat mer av vid det här laget ifall jag inte redan sett serien innan, är det nog fortsatt fler scener mellan Donna och Audrey, samt ännu mer fokus på offren Laura och Ronette, särskilt då den sistnämnda lär sitta på en hel del nyckelinformation alla vill ha svar på. Det är verkligen en följetong med intressanta kvinnokaraktärer jag bevittnar.

071

Trivia:

  • Hank Jennings fängelsenummer var 24601 – samma nummer som Jean Valjean hade i Les Miserables av Victor Hugo.
  • Den enarmade mannens namn – Gerard, är samma namn som detektiven i TV-serien The Fugitive (1963), som letar efter Richard Kimble, som i sin tur letar efter just en enarmad man. The Fugitive är en uppenbar inspirationskälla för Lynch, Frost och manusförfattaren Robert Engels. Detta följer firma Lynch/Frosts mönster att använda sig av karaktärsnamn hämtade från klassiska detektivfilmer och TV-serier från förr, i namnsättandet av Twin Peaks karaktärer.

Betyg – intrig:
Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Twin-Peaks-Agent-Dale-Cooper-s-Tape-Recorder-2-1Recorder-Betyg-GhostRecorder-Betyg-GhostRecorder-Betyg-Ghost
(7/10)
-2

Betyg – atmosfär:
Owl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-BetygOwl-Betyg-GhostOwl-Betyg-GhostOwl-Betyg-GhostOwl-Betyg-Ghost
(6/10) 
-1

Helhetsbetyg – avsnitt 4:
coffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-iconcoffee-cup-icon-GHOSTcoffee-cup-icon-GHOSTcoffee-cup-icon-GHOST
(7/10)
-1

Vad pressen skrev om Twin Peaks i samband med detta avsnitt:

  • A TV Turnoff (The Boston Globe, 2 maj 1990): Channel Clicker sparade inte på negativen när hela TV-mediet i sig dömdes ut som förgånget, i och med nyheten om dom generellt sjunkande tittarsiffrorna amerikansk TV råkade ut för i begynnelsen av 90-talet. Twin Peaks nedgraderades till en simpel TV-såpa utan något nytt som amerikansk såpoperas moder Peyton Place (1964-1969) inte redan gett TV-publiken. Kängorna fördelades dock vidare. Roseanne (1988-1997) sades vara en dålig kopia på Lucile Ball-sitcomen I Love Lucy (1951-1957) och The Simpsons (1989-idag) kreativa luft spåddes blåsa ut redan inom två säsonger (en spådom vissa faktiskt håller med om med facit i hand). Hyfsat konservativa, buttra tongångar av denna Boston Globe-källa från tiden då det begav sig alltså och intressant att TV-mediet redan då befarades sjunga sin sista vals;

The news that television viewing has declined precipitately was no surprise to our friend Channel Clicker.

”I’ve seen it coming for years (click, click). Those fools who run the networks should get into something lucrative, like making sneakers.

”Americans have finally given up their love affair with their TV set. How many situation comedies could you watch in a lifetime? ‘Roseanne’ is just an inferior remake of ‘I Love Lucy.’ ”

”Now, C.C., don’t be cynical. What about new shows like ‘Twin Peaks,’ ‘The Simpsons’ or ‘America’s Funniest Home Videos’?”

”If you want adult serials, ‘Peyton Place’ beat ‘Twin Peaks’ to the air by 26 years. ‘The Simpsons’ won’t last a second season before it runs out of gas — it’s just too hard to produce.

Bonusögonblick:

045
031
039
078
006
004

Annonser

One thought on “Twin Peaks – avsnitt 4 (recension)”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s