Efter att ha sett trailern för den färska remaken av skräckfilmen Cabin Fever (2002) bekräftas allas skepticism om att remaken är totalt onödig.
Eli Roth (Hostel 1 & 2, Green Inferno, Knock Knock – läs min recension av Hostel 2 här) som stod för originalet sade sig gå igång på vad manusförfattare Randy Pearlstein och regissör Travis Z ville göra med en remake av hans film och godkände därför deras idé, men resultatet verkar såklart ha handlat om att tjäna lättförtjänta pengar på en lättgenomförd filmproduktion med gratisskjuts på den etablerade ”franchisen”, om det går att kalla Cabin Fever det.
Trailern bevisar att filmen är en scen-för-scen-remake så när som på ytliga förändringar hos en och annan karaktär. Bland annat är polisen Winston här en tjej istället för kille – kreativt. Dom är till och med klädda som att den var inspelad i början av 2000-talet. Är det alltså till och med en periodfilm för att undvika mobiltillgänglighetsproblemet skräckfilmer som utspelas i ”modern tid” får utstå? Så här sammanfattas förändringarna genom Wikipedia, baserat på en artikel från Entertainment Weekly;
The film is unique in that it uses the same script as Roth’s original, although director Zariwny trimmed the page count from 134 to only 92. Zariwny also discussed and incorporated aspects that Roth wanted to include in the original but wasn’t able to. One notable change is that Deputy Winston, a male in the first film, is now played by a female. Zariwny claimed he made this choice because ”There was no way for me to emulate Giuseppe’s performance.”
Trailern känns ju precis som originalet och ger mig ganska uteslutande nostalgiska känslor inför filmen från 2002 och marginellt mer sugen att se den filmen. Originalet är enligt mig en – för sin genre, ganska så bra film med sina kvaliteter och även om den inte charmade mig alls när jag först såg den, har den vuxit dom cirka tre gångerna jag därefter sett om den till att bli en liten favorit. Nej, jag skojar inte. Det är en rätt stämningsfylld film med vissa, absurda höjdpunkter. Uppföljaren Cabin Fever 2: Spring Fever (2009) däremot, där har vi ett absurt mästerverk.
Samtidigt; Jag blir faktiskt lite full i skratt över att remaken är så karbonkopierad att jag har en paradoxalt positiv känsla över den. Det taskigt småslantkåta i att Roth höjer upp detta remakeprojekt som något engagerande och att det visar sig vara samma film igen gör att det känns som ett absurt skämt.
Klart jag inte vill missa det. Klart jag kommer se den. Men jag kommer inte betala för att göra det.
Absurd Cinema 
Har sett delar av filmen och likt Psycho remaken känns den helt onödig. Lite mer pengar, lite snyggare men som sagt helt onödig. remakes har jag inget emot men känner att man vill ha något nytt att bita i.
Ja, den placerar sig i den där omotiverade lådan med remaken av Psycho. Tror dock denna remake av Cabin Fever är billigare budgetmässigt än originalet. Har inte dubbelkollat, men det är vad jag fått för mig.