Den Internationella Kvinnodagen går mot sitt slut. En dag som är till för att uppmärksamma kvinnorna och flickorna i världen, eftersom deras ställning sällan varit och – fortfarande sällan är, på samma villkor som för männen och pojkarna i samma värld.
Visst är det synd att det ska behöva inrättas en dag på året för att vissa ska ta steg framåt för en mer jämlik värld, men hellre en dag då alla kan enas för kvinnors rätt och vissa reagerar, än 365 dagar på året då många fler reagerar men få förändringar sker.
Jag kände att jag ville ta denna dag till mitt förfogande för att dela med mig av några mycket intressanta och tänkvärda artiklar om kvinnliga karaktärer på film.
Artiklarna är hämtade från olika källor och årtal, men jag har i flera år reflekterat kring vad dom tar upp och velat dela med mig till alla som liksom jag känner att kvinnans roll på film alltför ofta är underanvänd, åsidosatt, endimensionell och skriven efter ”den manliga manualen”.
De manliga karaktärerna prioriteras och skildras betydligt mer färgrikt, just eftersom traditionen inom film varit att filmerna skrivits av män och för männens skull.
Det har därför – särskilt eftersom kvinnans roll ”i verkligheten” har normkritiserats från generation till generation, funnits olika tillvägagångsätt att skildra starka kvinnokaraktärer på film.
Det intressanta är dock att det givetvis inte finns någon enkel formel för vad som är en ”stark, kvinnlig karaktär”. Är hon stark fysiskt? Eller är hon mentalt stark? Hon kanske är både och? Eller är en stark fru, en stark mamma eller en ”manlig kvinna” också en stark kvinna?
Kan en stark, kvinnlig filmkaraktär undvika att vara manlig, mamma, fru, älskarinna, fysiskt stark och mentalt stark men ändå vara en stark, kvinnlig karaktär? Handlar allt om offerrollens vara eller icke vara?
Om vi reflekterar kring saken – med de tre artikellänkarna som komplement och reflektivt bränsle, är jag övertygad om att alla kommer att ha lärt sig något de inte redan visste om kvinnans roll på film och dessutom ha ett enkelt svar, ett komplicerat svar eller inget svar alls på mitt eget inläggs frågeställning.
Sträva inte alltid efter svar utan tillåt dig att sväva iväg i reflektion och du kommer utveckla din syn på allt du ser och inte ser. Till alla som ser män och kvinnor på ett sätt och är nöjd med det; Bra, du har tänkt! Men sluta inte där som om du har hittat det slutliga svaret.
Med allt detta Coelho-aktiga raljerande avklarat för alla trångsynta, inskränkta, tveksamma, osäkra, förlikade, bittra, självsäkra, revolterande, arga och glada människor (och även alla ni andra) så hoppas jag att ni orkar gräva er ner i de desto imer intressanta artiklarna, fundera och förhoppningsvis se kvinnliga karaktärer på film på ett mer reflektivt och i slutändan konstruktivt sätt!
Och saknar ni det som ni anser är en stark, kvinnlig filmkaraktär så uppmuntrar jag verkligen till att skapa den själva, oavsett hur svag den är.
Jag uppmanar också till diskussion kring det som artiklarna tar upp!
Är exempelvis Megan Foxs karaktär i Transformers en stark, kvinnlig karaktär på något sätt? Är Ripley i Alien-filmerna den ultimata, starka kvinnokaraktären på film? Är den kanske största svagheten med starka kvinnokaraktärer på film just faktumet att de inte tillåts vara svaga? Vilken är den bästa, kvinnliga karaktären som inte skildras utifrån en offerroll?
Skriv! Eller tänk åtminstone. Det är det minsta jag kan begära…
Why Strong Female Characters are Bad for Women (från http://www.overthinkingit.com)
Female Character Flowchart (från http://www.overthinkingit.com)
Common Issues with Strong Female Characters (från gruppen Female Ass-Kickers på http://www.fanpop.com)
En stark kvinnlig karaktär är nog för mig en stark karaktär period. En karaktär där jag oavsett kön _inte_ under filmens gång behöver tänka ”Så typiskt, varför blir alltid kvinnor/män porträtterade så?”. Välskrivna karaktärer vinner alltid över stereotyper.
Ja, ett bra sätt att se på det. En karaktär som känns levande (verklig, genuin) och inte konceptuell är alltid en bra karaktär, enligt mig.
Du tar upp viktiga saker här, sånt som jag tror att alla tänker på mer eller mindre medvetet.
Starka kvinnor, är det Ripley, Lisbeth Salander och Lara Croft, kvinnor som är fysiskt starkare än vad ytan säger? För mig kan en stark kvinna se ut precis hur som helst så länge hon löser sina problem utan hjälp av en man 😉
Ja, det är också ett sätt att se det. Jag tycker nog att en kvinna kan vara stark även fast hon tar hjälp av en eller flera män, men det är givetvis en tydlig och bra merit om den kvinnliga karaktären kan hävda sin självständighet på det viset. 🙂
Jag tar mig nog av frågan på så sätt att jag tänker nog mer på hur trovärdig karaktären är i sammanhanget. Dvs tror jag på personen. Styrka i detta fall har inget med det mentala, fysiska eller förmågan att lösa uppgifter det har med trovärdighet att göra.
Ja äktheten/trovärdigheten är det man ska sträva åt i karaktärsväg, absolut. Då kommer ju det andra naturligt helt naturligt.