I backspegeln drar över till måndagen för att på 2012 års sista dag ta farväl av året med en årsomfattande backspegel istället för att se tillbaka på endast en enda vecka.
Detta tänkte jag göra genom att kompensera för alla gånger jag tänkt fatta mig kort i text på min blogg, men som alltid slutat med långa nätter av skrivande och alldeles för långa och djupdykande texter och recensioner. Mitt nyårslöfte till 2013 blir att utmana mig själv med att skriva mer kortfattat och koncist, utan att rata det viktigaste jag vill få fram.
Så för att sammanfatta 2012 väldigt kortfattat gör jag det med endast två bilder på årets största ögonblick – som lustigt nog skakade om Sverige på exakt samma dag. Två bilder som jag tar med mig i det så kallade bagaget inför framtiden…
…eftersom en bild säger mer än tusen ord.
Absurd Cinema 
Bra val av bilder. Dom båda ger mig rysningar men på VÄLDIGT olika sätt.
Gott Nytt År! 🙂
Detsamma önskar jag dig också!
Bilder är alltid talande — du kanske skulle ge dig på Instagram? Eller Twitter med tanke på din personliga utmaning? Med hopp om ett gott 2013 för dig och bloggen.
Gott nytt år detsamma! Ja, Twitter har jag undvikit just på grund av ordbegränsningen, haha – men för att träna på nyårslöftet är det ju inte en omöjlighet att ta sig in där. 🙂 Instagram är ju trevligt, men jag är mer en gluttare av andras bilder då jag har så svårt att frekvent lägga upp egna bilder känner jag. Dock – för att ge bränsle till min kamera, så är även det en bra idé!
Nog för att det är svårt att vara kortfattad och koncis (i synnerhet om man vill vara både och), men att skriva djupdykande texter är inte heller så enkelt. Så låt inte det ena utesluta det andra, det finns utrymme för båda!
Alltid trevligt att påminnas om Målet.
Åh, det där Målet är ju bara helt underbart. Jag vet inte hur många gånger jag kan se det igen. Jag har inte tröttnat än. Instagram har jag lagt ner nu. Twitter är guld.
Ja, precis. Man sträcker sig på ryggen att man är svensk när man ser Zlatans mål ju. 🙂
Jag känner bara inte riktigt dragningskraften till Twitter (vilket jag inte gjorde till Facebook heller dock). Sedan är jag ju innerst inne helt emot trenden att underhållning och socialt liv ska anpassa till att vara lättsmält, kortfattad snabbmat och göra människor vana vid det, som Twitters ordbegränsningsfilosofi ju är en del av.
Jag förstår ju givetvis både fördelarna och nackdelarna med en sådan filosofi, men jag är ju mer en grubblare som gräver ner mig i saker, snarare än en skumläsare eller en snabbplöjare. Min Twitter-skepticism är odramatisk men djupt rotad. 😉
Just stolthet är inte det jag känner. Mest glad bara.
Well, man har ju t ex en blogg för att kunna skriva längre saker. Twitter använder man till annat. Ser inte att det behöver vara lättsmält för det. Det är mer ett sätt att förmedla information på ett smart sätt.
Ja, det är det. Det är mer en smart länk till de stora sakerna, men jag gillar inte risken att det uppmuntrar till ”lätt”, ”lättsamt”, ”kortfattat” och ”snabba ryck”-principerna. Men ja, det blir ju vad man gör det till och jag känner mig ju fel ute på ett sätt om jag kritiserar Twitter för vad det kan vara och sedan inte ger mig in där och försöker påverka på den kanalen. 🙂
För vad det är värt är Twitter en oslagbar nyhetskälla. Det är egentligen den enda jag använder vid realtidsuppdatering av olika händelser som jag är intresserad av, i synnerhet fotboll och musik. Samt en hel del nöjesskvaller också, givetvis.