Paranormal Activity (2007/2009)

Genre: Psykologisk rysare, ”Found footage”-film
Regi: Oren Peli
Manus: Oren Peli
Längd: 98 min
Skådespelare: Katie Featherston, Micah Sloat, Mark Fredrichs, Ashley Palmer, Amber Armstrong, Randy McDowell

Ett ungt par misstänker att deras hus är hemsökt och för att skaffa bevis installerar de en övervakningskamera som ska registrera allt som händer när de sover. Det dröjer inte länge innan tecknen de befarade visar sig.

Denna upphausade lilla stjärna på rysarhimlen gjordes faktiskt redan 2007, men fick efter två år av kämpande att ta sig in på biomarknaden ett stort uppsving hösten 2009 tack vare att Steven Spielberg stöttade filmens lansering och den blev en snabb biosuccé i USA när den hade premiär på riktigt.

Paranormal Activity är ju för övrigt en slags modern version av Spielberg-producerade 80-talsrysaren Poltergeist (1982), kan man säga.

Filmens budget ligger på den minimala summan $15 000 och är filmad som en autentisk amatördokumentation med budgetkamera och endast i huvudpersonernas hem (regissörens eget), vilket ökar realismen i sann Cannibal Holocaust– och Blair Witch Project-stil.

Detta förklarar varför filmens budget lyckats blivit så låg och filmen är en mycket lyckad independent-produktion.

Parets (Katie Featherston och Randy McDowells) skådespeleri är imponerande verklighetstroget och trots att de ”bara” spelar sig själva så finns det egentligen inget att klaga på där. Det ska sägas att endast Katie Featherson har medverkat i en riktig film tidigare och inte mer än en gång.

Filmen är en lyckad psykologisk rysare utan blodtortyr, nakenfrestelser och ”hoppa till”-tricks som de flesta filmerna i skräckgenren förlitat sig på genom åren – speciellt under 00-decenniet, och realismen är konstant hög.

Det är något speciellt med ljud som hörs på nätterna och sömngång är bland det läskigaste jag vet, vilket skaparna av filmen har tagit fasta på.

Det är mycket uppfriskande att se skräck som skickligt bygger upp en kuslig känsla och som bekräftar att receptet för en bra skräckfilm inte ligger i hur mycket pengar som pumpats in i filmen och hur ”flashig” ytan är, utan att det ligger i att använda fantasin med små medel. Ju mindre pengar, ju större potential har en skräckfilm.

Filmen får mig att tänka på stämningspackade höjdare som Polanskis psykbrytare Repulsion (1965) och – självklart, The Exorcist (1973). Filmen är inte den första att använda ”amatörkamera”-greppet (genren som kallas ”found footage”).

I takt med att den här filmen blivit en så framgångsrik lågbudgetfilm har bevakningskameragreppet blivit ett föremål för en hel del rip-offs och klichéartade, liknande filmer inom rysargenren – inklusive två lyckade uppföljare som jag ännu ej sett.

Hårdare än så kan jag dock inte döma Paranormal Activity, även om jag på förhand var lite pessimistisk på grund av filmens snabba popularitet runt om i världen, vilket när det gäller skräckfilmer ofta brukar vara överskattning hos en mindre van skräckfilmspublik snarare än att filmen är så värst läskig.

Paranormal Activity är ingen lång film och det funkar utmärkt så. Jag känner aldrig att den är för utdragen eller att den behövt mer tid på sig, utan skrämmer stundtals skiten ur mig ändå och spårade inte ut på det sätt jag fruktade att den skulle göra.

Jag har sällan ”mysryst” så mycket av en skräckis från 2000-talet som av denna film och även om den inte är ett inferno av skräck (för vilken film är det?) så sitter jag dödstyst och iakttar parets oro.

Jag känner hur pass otäckt nära det ligger saker som jag själv tänker på när jag ligger ensam i min säng och allting är alldeles tyst – tills man hör ett knarr i ett skåp eller steg av någon, trots att man är helt ensam… tror man…

 Att amatörkameragreppet fungerar så pass bra och väcker en så krypande spänning hos mig, trots att det egentligen händer väldigt lite med moderna skräckfilmsmått mätt. Dessutom välspelad, autentisk känsla hos skådespelarna!
Filmens upplösning är inte riktigt lika fräsch och överraskande som resten av filmen.

Annonser

10 thoughts on “Paranormal Activity (2007/2009)”

  1. Jag blev också väldigt positivt överraskad av Paranormal, inte minst eftersom jag fortfarande kan känna mig lite tveksam inför found footagegenren. Tajt, välberättade och med ett par smaskiga jump scares. Vad mer kan man begära?

    1. Ja, precis. Fast plockar vi mer selektivt bland guldkornen i found fottage-genren så hittar vi iaf för mig personligen några av de bästa rysarna som gjorts – särskilt de senaste 15 åren. Dock finns det mycket repetivt skit i lagret under topparna också.

  2. Gillade första filmen en positiv överraskning. Uppföljarna är inte sämre egentligen men iom att de är snarlika blir känslan lite ”been there done that”.

    1. Ja, precis. Jag har inte tagit mig ann någon av uppföljarna ännu, men med samma inställning till dem som dig så har de ju trots det fått sina hyllningar. Kanske gör jag en Paranormal Activity-vecka i framtiden för att beta av resterande. 🙂

  3. Har själv bara sett denna den första och det räcker så. Inte för att den var dålig, men för att jag också känner att det blir upprepande med uppföljare. Brukar sällan bli lika bra, men vissa gånger kan det lyckas.

    Passade på att se den på bio flera veckor efter premiären när den blev så omtalad. Och det funkade bra. Däremot fick jag sen höra av en kompis att han hade sett ett annat slut (originalslutet) när han såg filmen. Slutet som var i bioversionen var ändrad av Spielberg (har jag för mig) och vad jag vet är det sämre slutet. Vilket såg du?

    Gav Paranormal Activity 3/5, men nästan med ett plus i kanten. Kan mycket väl tänka mig att se om den någon gång i framtiden också så det är alltid ett gott betyg till en skräckfilm.

    1. Jag måste ha sett bioversionens slut, men jag minns inte det exakta händelseförloppet så kan inte avgöra helt säkert. När jag nu läser hur ”the original ending” är så tycker jag dock att det låter som ett bra slut, men minns inte vad skillnaden var gentemot det slut jag såg.

      Komiskt dock att när Dreamworks köpte rättigheterna till den färdiga filmen så ville de ju spela in filmen på nytt med samma regissör men med nya skådespelare och större budget. Jag gissar att de inte trodde på att publiken skulle vilja se en ren ”found footage”-film, men tji fick dom. 🙂 Idén är ju inte särskilt unik om den skulle göras som en konventionell hollywoodrulle direkt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s