Batman & Robin (1997)

Genre: Action, Komedi, Parodi, Barnunderhållning
Regi: Joel Schumacher
Manus: Akiva Goldsman
Längd: 125 min
Skådespelare: George Clooney, Arnold Schwarzenegger, Uma Thurman, Chris O’Donnell, Alicia Silverstone, Michael Gough, Pat Hingle, John Glover, Jeep Swenson, Elle Macpherson, Vivica A Fox, Elizabeth Sanders, Vendela Kirsebom Thomessen, Eric Lloyd, Nicky Katt

Två nya brottslingar terroriserar Gotham city. Mr Freeze som tänker frysa ner hela staden och den förföriska Poison Ivy, som är till hälften kvinna och till hälften växt. Batman och Robin kämpar hårt för att försöka stoppa dem.

Två år efter den kommersiellt lyckade, tredje batman-filmen Batman Forever (1995) producerades en ny film och Joel Schumacher (The Lost Boys, Falling Down, Phone Booth) satt återigen i den angenäma registolen.

Val Kilmer hade bytts ut mot den hete hollywoodstjärnan George Clooney (O Brother Were Art Thou?, Ocean’s Eleven, Michael Clayton) i rollen som Bruce Wayne/Batman.  Han skådespelade dessutom samtidigt i den mycket populära tv-serien Cityakuten, där han hade blivit hett stoff för den kvinnliga publiken.

Kilmer var inte särskilt intresserad av att reprisera sin roll och samtidigt ville produktionsteamet komma igång snabbt så han blev aldrig aktuell för ännu en film, enligt Joel Schumacher.

Vid sin sida hade Batman sin Robin, återigen spelad av ungtuppen Chris O’Donnell (Scent of a Woman, The Three Musketeers, Batman Forever) som väl inte tackade nej till sin största stjärnroll i karriären.

En bra beskrivning på det här ”toy fest”-spektaklet till film är att det helt enkelt är en homoerotisk parodi på Batman. Den tar ingenting seriöst och tar vara på alla chanser att förlöjliga allt som sker i innehållet – detta inkluderar de kreativa bröstvårtorna på batman-dräkten och de sexanspelande rumpbilderna på hjältarna.

Hade det varit skaparna bakom filmer som Scary Movie, Superhero Movie, Epic Movie eller liknande så hade jag inte blivit en millimeter förvånad men snubbarna bakom filmen har ju ändå gjort en del bra både före och efter.

Joel Schumacher får extremt mycket skit för denna avslutande kalkonfilm i Burtons/Schumachers batman-universum. Jag kan dock inte riktigt klandra honom utan känner bara att det är tur att filmens inblandade åtminstone kunde ta pengarna och sticka för annars hade självmord legat nära till hands efter den här dynggraven till film.

Joel Schumacher har med lite distans till filmen (som om distansen inte redan var avlägsen under inspelningen) berättat att han inte hade någon makt över filmens innehåll och utseende då filmens ägare bestämde hur dräkter, bilar, vapen och karaktärer skulle se ut redan innan de var inskrivna i filmen. Allt för att hinna producera actionleksaker som kunde säljas i affärerna lagom före filmens premiär.

”If there’s anybody watching this… that… let’s say loved Batman Forever… and went in to Batman & Robin with great anticipation… if I, if I dissapointed them in any way… then I really wanna to apologize, cause it wasn’t my attention. My attention was just ‘entertainment’.” – Joel Schumacher (regissör)

Jag kommer själv ihåg hur jag samlade idolkort på filmens karaktärer genom corn flakes-kartongerna eller något liknande, men till och med lilla jag (9 år) började vid det här laget att ställa mig tveksam inför alla makapärer som filmen hade. Varför skulle batmobilen till exempel ha en stor, lysande grej under huven? Och varför surfade Batman och Robin på små surfingbrädor uppe i luften? Och varför hade de inbyggda skridskor i deras stövlar för?

Det är inte bara regissör Schumacher som har beklagat sig över kritiken de inblandade och filmen fick. George Clooney och Chris O’Donnell har båda ”erkänt” att deras inställning till filmen är ganska sval.

”I just thought the last one had been successful, so I thought I was just going to be in a big, successful franchise movie. [And] in a weird way I was. Batman is still the biggest break I ever had and it completely changed my career, even if it was weak and I was weak in it. It was a difficult film to be good in. I don’t know what I could have done differently. But if I am going to be Batman in the film Batman & Robin, I can’t say it didn’t work and then not take some of the blame for that.” – George Clooney (Bruce Wayne/Batman)

”The first one things felt much sharper, and focused, and it felt like everything got a little softer on the second one. The first one I thought that I was making a movie. The second one I felt that I was making a toy commercial.” – Chris O’Donnell (Dick Grayson/Robin)

Mr. Freeze – pinsamt spelad av en ”soon to be” politisk guvernör i form av Arnold Schwarzenegger (Terminator, Predator, Commando). ”Victor Fries” var en vetenskapsman som i ett försök att återuppliva sin döda och nedfrusna hustru råkade ramla i sitt egen isbad och för att överleva måste han hålla sin kropp i iskyla konstant. Det är inte någon av mina favoritskurkar i batman-universumet även om jag gillade karaktären som liten. I denna film är han dock pinsam å det grövsta.

Allt vi hör genom filmen över huvud taget är one-liners – i varenda satans mening! Och Mr. Freeze är värst av dem alla. Allt han säger är; ”freeze, coold, ice, aaaargh, winter, coold, freeze, ice, mohohahaha”. Han är den fulaste och störigaste skurken i en superhjältefilm någonsin!

Här har du ett litet smakprov på oneliner-kalaset…

Sedan har han en äventyrslandsdesignad isgrotta, en märklig ispansarbil, givetvis en iskanon och en dräkt (med inbyggda, pyttesmå fågelvingar) som mest av allt gör att han håller sig i fruset tillstånd med hjälp av… diamanter. Diamanter?!? Han har också en egen armé av korkade, hjärntvättade iskrigarluffare som han förbaskat gärna vill ska kunna sjunga körsång. När han tagit en paus från sin plan att förfrysa Gotham alltså.

Han får dock god konkurrens i ”over the top töntighet” av producenternas våldtäkt på karaktären ”Bane”. I serietidningarna är Bane en extremt vältränad fysisk skurk, uppväxt och formad i ett ruttet fängelse och med en intelligens och vinnarinstinkt hög som mount everest. Genom att få preparatet ”venom” inpumpat i sina muskler blir han dessutom ännu starkare.

I Batman & Robin är han en ynklig liten pojke som genom ett experiment blir uppblåst till en mänsklig Belgian blue och får en intelligens på en guldfisks nivå. Han kan inte prata och han gillar att klä ut sig i maskeraddräkter eftersom han är betjänt åt den ondskefulla, kvinnliga superkvinnan Poison Ivy.

Bane spelas av för övrigt av Jeep Swenson – en wrestlingbrottare som har svenskt ursprung och avled strax efter att filmen hade premiär. Är det något man kan säga till hans fördel så är det att han är jävligt pumpad åtminstone.

Han är en slags blandning av Igor och Frankensteins monster och jag skäms de få gånger jag inte kan hålla mig för skratt eftersom alla respektabla gränser har offrats i denna leksaksorgie till film. Jag tyckte han var väldigt tuff när jag var liten, men nu vet jag inte vad jag ska säga. Det är tur att Christopher Nolan har kommit och visat hur en verklig Bane ska porträtteras.

Uma Thurman (Jenifer Eight, Pulp Fiction, Kill Bill) är dock ganska bra som Poison Ivy – hälften kvinna, hälften blomma. Hon lyckas vara förförisk och övertygar med färgstarka ögonblick där hon inte känns särskilt hårt hållen av reigssör eller producenter.

Scenen som visar hur hon får sina märkliga krafter är dock hisnande överdriven, men laboratoriemiljön mitt ute i djungeln och med en galen proffesor mitt i alltihop gör att den får en stark känsla av klassisk 50-tals b-film och därefter kör hon bara på i de spåren så det blir lättare att acceptera henne.

Alicia Silverstone (Clueless) dyker också upp i en biroll. Hon är en skoltjej som är avlägset släkt med Bruce Waynes butler Alfred och hon får bo i Wayne-palatset under en tid. Hon spelar på att hon är en oskuldsfull flicka men egentligen är hon minst lika rebellisk som Dick Grayson/Robin, vilket skapar intresse och ganska förutsedda scener mellan speciellt dessa två.

Dock är den väldigt weirda kemin mellan henne, Chris O’Donnell och George Clooney pinsamt underhållande. Hon skådespelar inte alls särskilt bra och när det dessutom uppdagas att hon kommer bli Batwoman tack vare att Alfred haft en hemlig dröm om det och snickrat ihop en utstrysel till henne så börjar filmen nå sin absoluta bottennivå.

Michael Goughs ”Alfred” får väldigt mycket utrymme i denna fjärde film och jag har nämnt i tidigare recensioner hur mycket jag gillar honom. Dock passar inte en allvarlig intrig som dödliga sjukdomsbesvär in i en så här pass oseriös rulle, men det är åtminstone kul att se mer av honom. De töntiga scenerna med hans dator ställer dock till respekten även för hans karaktär.

Allt som allt är det här den överlägset sämsta batman-filmen och en av de sämsta filmerna som någonsin gjort. Den dödade batman-franshisen ända tills Christopher Nolan åtta år senare fick chansen att omforma Batman från grunden och jag är evigt tacksam för att det hände och att det inte kom fler filmer som denna fasansfulla spyhög.

Den benämningen säger det mesta och så går det när Batman förvandlas till småbarnens leksakssortiment hellre än filmintrig och allt allvar utbyts mot popcornunderhållning. Popcornen smakade dock riktigt bra!

 Det finns inget positivt att nämna, förutom att Alfred får lite utrymme och att Uma Thurman får hålla hov två år efter det stora genombrottet i Pulp Fiction
 Allt! Allt, allt, allt! Det är ett under att Batman fick en ny chans inom otecknad film för den här skräprullen tryckte ner hans rykte i skiten så pass mycket att vissa människor fått för sig att det här är Batmans standard.

Fotnot: Se även dessa roliga sammanfattningar på denna fiaskoskrattfest för bilder säger ärligt talat mer än ord i det här sammanhanget.