Terrence Malicks (Badlands, The Thin Red Line, The Tree of Life) nästa fiktionsfilm(er) beräknas komma 2013 och det är dels en film med arbetsnamnet Lawless och dels en med arbetsnamnet Knight of Cups. Det vi vet om filmen får mig att hoppa i taket, som om det inte räckte med att Malick själv är mannen bakom allt.
Båda innehar oscarsvinnaren Christian Bale (American Psycho, Batman Begins, The Fighter) i huvudrollen men den förstnämnda har även oscarsvinnaren Cate Blanchett (Babel, The Lord Of The Rings, I’m Not There), oscarsvinnaren Natalie Portman (Léon, Garden State, Black Swan), oscarsnominerade Rooney Mara (The Girl With The Dragon Tattoo) och oscarsnominerade Ryan Gosling (Half Nelson, Blue Valentine, Drive) i övriga nämnvärda roller.
Den andra filmen har… precis samma, bortsett från Gosling och Mara.
Kan det rent utav vara samma film, bara att den hemlighetsfulle Malick försöker vilseleda media då inspelningen sker under två olika inspelningsperioder?
Lawless handlar om två stycken triangeldraman, sexuell besatthet och förrädelse utspelandes kring musikscenen i Austin, Texas.
Knight of Cups handlar om en man sökandes efter kärlek och sanning.
Kanske är det två olika filmer, men jag gissar på att de hör ihop och egentligen är en och samma, för det har aldrig skett tidigare att den selektive Terrence Malick spelat in två filmer under samma år – knappt ens under samma decennium.
Amatörvideos från inspelningen av filmen har florerat på nätsidor, där Christian Bale vandrar majestätiskt med den skygge Malick i bakhasorna, bland så kallade ”vanliga människor” framför konserter under pågående Austin City Limits Music Festival. Dessutom har liknande bilder förekommit med Ryan Gosling och Rooney Mara.
Bilderna är extra laddade, eftersom Malick är en man med extrem integritet och innan dessa bilder fanns det knappt ett enda bildbevis från hans karriär på hur han såg ut (bortsett från hans lilla roll i Badlands), men här ser vi honom följa inspelningen noggrannt, med grått skägg och den karaktäristiska, stora skugghatten på huvudet.
Terrence Malicks tidigare filmer har ju alla varit relativt stora projekt – speciellt sedan hans återkomst till filmmediet på 90-talet. Först en 2:a världskrigsskildring (The Thin Red Line), sedan en Pocahontas-filmatisering (The New World) och nu senast hans självbiografiska livsprojekt och magnum opus (The Tree of Life).
Jag tycker att det är en väldigt trevlig inramning att se Terrence Malick skildra nutiden i en hel film för första gången, framför allt i Austins musikmiljö (som har blivit någon av en världsmetropol för musikfestivaler och livemusik). Det verkar som att han efter så pass många stora projekt verkar vilja jobba i en mindre, jordnära skala (som om inte Malicks stil varit jordnära redan som den är).
Före Lawless och Knight of Cups kommer hans snart färdiga film To The Wonder (2012), med bland annat Ben Affleck, Rachel McAdams, Rachel Weisz och Javier Bardem i huvudrollerna.
Han är ju en sann poetsjäl, med stort litterärt men också musikaliskt intresse. Klyschan av honom är väl att han endast lyssnar på stora, klassiska orkestralverk hemma i sin Hemingway-boning, men han verkar vara väldigt intresserad av kontemporär musik och hans filmer har ju tidigare visat hur pass rotad han är i sin hemmamiljö Texas, vilket uppenbarligen även innefattar musikkulturen i Austin.
Under klippningen av The Thin Red Line (1998) lyssnade han enligt medarbetare väldigt intensivt på Green Day och under inspelningen av The New World (2004) spelade han mycket heavy metal-musik under inspelningarna. Filmkompositören Hans Zimmer har även intygat om Malicks stora passion och kännedom om musik.
Ännu är det drygt ett år kvar innan arbetsnamnen Lawless och Knight of Cups blir verklighet, men den officiella inspelningen börjar nu i juni samt september och sedan återstår det att se hur pass lång tid Malick spenderar i klippningsrummet, som är något av nyckelfasen i hans ovanligt fria filmskaparprocess och den som av tidigare erfarenheter drar ut på tiden (The Tree of Life klipptes under cirka två års tid).
Om de börjar inspelningen nu i juni – vad var det då som Malick och skådespelarna gjorde på förra årets musikfestivaler? Spekulativt var det dels en testfilmning för att arbeta fram deras fotografiska stil i så pass folktrånga miljöer samt för att ta kompletterande c-foto, men uppenbarligen även en förberedelse för framför allt Christian Bale, för att bli bekväm med karaktären. Han är känd för sin seriösa inställning till ”method acting” och denna film är inget undantag.
Så oavsett om det blir två filmer där den ena centreras kring Bale och den andra kring Gosling, eller om allt egentligen är ett och samma projekt, så ser framtiden för Terrence Malicks projekt mycket spännande ut…
Absurd Cinema 
Värst vad Malick var igång då! Två nya filmer alltså + To the Wonder? Förväntade mig att nästa film skulle komma 2017! Har inte några större förväntningar faktiskt, The Tree of Life var ju en besvikelse utan dess like. 😉
Han har inte bar tre nya filmer på gång. Jag struntade till och med i att nämna hans ”dokumentär” som släpps nästa år dessutom – The Voyage Of Time, som grundad sig i en förlängd version av universums och jordens utvecklingsprocess som vi såg i The Tree of Life.
Filmen berättas av två röster varav den ena är Brad Pitts. Med tanke på den fantastiska visualiteten i det materialet vi såg i The Tree of Life så ska det bli kul att se hela materialet. Det är ju så sjukt snyggt och textur-baserat, till skillnad från CGI och anledningen är just att Malick anlitade specialeffektspolaren från 2001: Ap Space Odyssey, med ett villkor om att skapelseprocessen inte skulle vara dataanimerad utan göras med samma verkliga metoder som i A Space Odyssey, där de ju använde modeller, fototeknik och kemiska blandningar i olika lager för att skapa allt. 🙂
Hittade ingen recension av The Tree of Life från dig, men antar att du var en av de många (i bloggosfären vill säga) som ogillade den? 🙂 Själv ser jag den ju som förra årets näst bästa film och en av de mest imponerande jag sett någonsin, men det är så roligt att riktigt, riktigt bra filmer kan vara såna vattendelare. 😉
Just jordens utvecklingsprocess var ju riktigt snyggt men ganska tråkigt efter ett tag. Men det skulle säkert vara bättre med en berättarröst… Tyckte inte alls att det passade in i filmen särskilt bra och den tappade verkligen tempo p.g.a. det. Var dock lite roligt att halva salongen gick efter c:a 10 min av jordens skapelse, haha.
Har inte skrivit något om The Tree of Life, såg den på premiären (alltså typ maj för ett år sedan) och då hade jag ingen blogg, och det känns inte som en film jag riktigt kan skriva om från minne bara sådär. Men jag skulle väl ge den ungefär 2,5/5.
Ja, här kommer en del människor och vill gotta sig lite i Brad Pitt och Sean Penn och så får de se hela universum skapas framför deras ögon. Det blev nog lite för mastigt för dem, haha. Några av dem var säkert också lite väl insyltat religiösa och kunde inte stå ut med att se universum skapas på det ”fantasilösa” sättet.
Var du också en av dem som tyckte att Sean Penns karaktär var med för lite? För jag älskar Sean Penn som skådespelare, men jag känner att ytterligare tio minuter eller mer av den vuxna karaktären inte hade lyft filmen faktiskt.
Här är min recension av The Tree of Life: https://exceptfear.wordpress.com/2012/03/12/the-tree-of-life-2011/
Såhär var det: jag hade tidigare bara sett ”Badlands” av Malick som jag tyckte var en stark trea ungefär. När jag gick in i biosalongen visste jag ingenting om filmen förutom att det var Malick som regisserade och att Sean Penn (en favorit) var med. Därför blev jag snarare besviken på att han var med så lite än att jag tyckte att han borde varit med mer (lite rörigt, hehe). Vad jag menar är att karaktären användes lagom, som den skulle, men att man lika gärna kunde haft någon annan skådis i rollen än att skylta med Sean Penn. Men det är ju bara min åsikt… Visste ju som sagt inte var det var för typ av film heller, men den tilltalade inte mig alls. Ett alldeles för religiöst tema för min smak trots att det snarare var en anti-Gud-film om man nu kan kalla den för det.
Det var helt enkelt lite för mycket storslaget filosofiskt trams och larviga monologer för att jag skulle uppskatta det. Det visuella i all ära, men här ser såg jag mer stil än substans. Jag älskar snygga filmer men de blir bara bra som helhet om jag uppskattar handlingen och/eller det filmen vill säga.
Intressant att läsa din recension, en av få positiva (från oss dödliga (;)) det vill säga eller med andra ord – icke-kritiker, som jag har sett).
På så vis, då förstår jag inställningen. 🙂
Terrence Malicks stil är ju en helt klart särpräglad stil man antingen kan älska fullt ut, eller också gilla i små mängder. För mig är han en av få filmskapare som fortfarande kan göra filmer som ger mer än vad man kan ta in på en visning, likt Kubricks filmer.
Jag är absolut inte helsåld på honom då jag inte tyckte The New World gick hem på riktigt alla fronter och The Thin Red Line har jag växt mig in att gilla mer och mer för varje omtittning, även om jag såg att den hade kvalitet redan vid första tittningen – dock inget mästerverk. Badlands är en bra film, men ingen fullpoängare den heller utan ger mer vid mer omtittar och eftertanke.
The Tree of Life var däremot något lite mer än alla övriga filmer jag sett av honom (har sparat Days of Heaven) och den förväntan jag skulle haft på Stanley Kubricks nya filmer om han levt har nu Malick fått ta över med den äran. 🙂
Och att toppskådespelare inte utnyttjas som de är vana – med majoriteten av filmtiden och huvudrollsstämpel, är något som ju blivit lite av Terrence Malicks signum sedan hans comeback på 90-talet. Alla stora skådisar vill vara med i hans filmer men han låter inte alla karaktärerna få lika stort utrymme i slutprodukten, vilket har gjort att han fått viss kritik. Själv ser jag det bara som positivt att han är konsekvent med att följa sin egen vision och inte styrs av förväntningar. 🙂
Ja det har han verkligen!
Är The Tree of Life din favorit med honom hittills? Days of Heaven har jag hört ska vara en av hans bästa så om du gillar Malick kommer du säkert att uppskatta den. 🙂
Varning för Richard Gere såklart…
Det är bra att han inte ändrar på sig för någon annans skull iallafall, ska nog se någon till Malick någon annan gång och se om jag kan uppskatta stilen mer då.
Ja, en regissör som Malick är värd att återupptäcka och återvärdera. Nu när jag behandlat honom och sommaren tar vid utanför fönstret så känner jag att det är dags att se Days of Heaven också – tror faktiskt att jag kan komma att gilla den då den ser ut att ha sånt jag uppskattar. 🙂
Jag har inte sett mycket av Richard Gere, men han har faktiskt fått någon slags respekt av mig efter hans intressanta roller i så pass artsy filmer som Kurosawas Augustirapsodi och Dylan-tolkningen I’m Not There. Days of Heaven ska väl dock vara det bästa han gjort tillsammans med American Gigolo så han är ju en ganska vågad skådespelare – betydligt mer än de flesta av hans kollegor. Synd/tur för honom har hans intressanta roller givetvis stått i skuggan av tjejtjusarrollerna i En Officer och en Gentleman och Pretty Woman. 😀
Låter bra det! 🙂
Hehe, har inte heller sett mycket av Gere men han har ju många fjantiga roller i bagaget! Har faktiskt inte sett Augustirapsodi, de sista Kurosawa-rullarna har jag inte tagit tag i än men det låter intressant med Gere i en japansk film.
Ja, Richard Gere gick ju intensivkurs i japanska inför den filmen, vilket förtjänar lite pluspoäng till honom. 🙂