SUPER (2010)

Genre: Absurd drama, Mörk komedi, Action, Grafiskt våld
Regi: James Gunn
Manus: James Gunn
Längd: 92 min
Skådespelare: Rainn Wilson, Ellen Page, Liv Tyler, Kevin Bacon, Gregg Henry, Michael Rooker, Andre Royo, Sean Gunn, Stephen Blackehart, Linda Cardellini, Nathan Fillion, Edrick Browne, William Katt

Frank D’Arbo är inte nöjd med vad hans liv har blivit. Efter att hans fru hakar på en förförisk knarklangare förvandlar sig Frank till ”Crimson Bolt”. En superhjälte med goda avsikter men med brister på hjältemodiga färdigheter. Kan han rädda tillbaka sin fru i säkerhet, eller är han fast i livet som den ointressante hackkycklingen som aldrig kan uträtta bra saker?

Det här var en film jag skrattade åt med skräckblandad förtjusning. Upplägget och handlingen för filmen påminner starkt om filmen (och serien) Kick-Ass, som kom samma år. Skillnaden är dock att den här tar en lite mer realistisk ton och allt känns mindre färgglatt, mer bistert och lite allvarligare, på både gott och ont.

Jag minns hur jag tappade hakan av förtjusning över hur långt de gick med våldet i Kick-Ass – som var väldigt stilistisk, grov och hade en liten flicka som mördande anti-hjälte. Super tar dock allt ett steg längre och gav mig samma tappade haka ännu en gång, samt en liten klump i magen. Har du svårt att ta våldsamheter och ganska grovt innehåll på film så passa dig för filmen Super.

Den glorifierar inte våld, men den är våldsam och visar våldet på ett sätt så att du ska känna det och inte tänka ”fan va coolt” när någon blir nerbultad, vilket gör att den nästan blir en motreaktion till våldet i Kick-Ass (trots att de gjordes precis samtidigt), som blir så pass stiliserat men ändå grovt att åskådaren kan se det grova som snyggt. Det händer inte riktigt i Super.

Allt utspelar sig i Kanada (får jag förmoda), i en liten småstad. Rainn Wilson (The Office US, Six Feet Under) spelar den utstötte drömmaren ”Frank” som visserligen har en fru (spelad av Liv Tyler), villa och ett jobb, men saker kunde definitivt varit bättre. Hans fru har halkat in i sitt drogberoende igen och han vet att hon kommer lämna honom, hans jobb som stekare på det lokala grillköket ger inte mycket glädje och hans liv har aldrig varit särskilt kul. Han kan bara räkna upp två saker han kan vara stolt över.

Något måste göras och om det inte blir han själv som kommer göra det, så vem annars? Beväpnad med en skiftnyckel dyker Crimson Bolt upp för att bekämpa alla brott och plötsligt får han en idol, i form av nördtjejen i serietidningsbutiken, klockrent spelad av Ellen Page (Juno, Hard Candy, An American Crime).

Hon ska ha väldigt mycket credd för de rollerna hon tar är ofta i filmer som denna, där de flesta skulle avböja så fort de läst manuset av rädsla för att hamna i dålig dager, men hon prövar allt.

Framför allt är det dock Rainn Wilson som lyfter den här filmen, för hans spelar rollen på ett så pass allvarligt sätt att personen blir tragiskt verklig i scen efter scen och att han är en väldigt talangfylld skådis är det ingen tvivel om alls. Trots karaktärens våldsamma handlingar så finns sympatin för karaktären hela tiden där, på något sjukt sätt – inte enbart tack vare humorn som lättar upp de twistade scenerna.

En till som gör sin roll bra är gamle gode Kevin Bacon (Mystic River, The Woodsman, X-Men: First Class), som alltid. Han vet hur man spelar en självupptagen besserwisser utan och innan och man får som vanligt viljan att slå honom på trynet, samtidigt som man gillar honom just så som han är.

Flera svenskar har bidragit med musik till soundtracket, som Moneybrother och The Ark. Ellen Page sjunger också själv på ett av spåren. Dessutom finns filmmusikern Tyler Bates (Dawn of the Dead, 300, Halloween) med på ett hörn på vissa instrumentala stycken – antagligen tack vare hjälp från regissören James Gunns vän, Rob Zombie (House of 1000 Corspes, The Devil’s Rejects, Halloween). Rob Zombie har också guds röst i filmen – bokstavligt talat då alltså.

Regissören James Gunn gjorde innan denna film den relativt framgångsrika skräckiskomedin Slither (2006) och efter den här filmen är jag mycket glad över att kunna sätta ännu en genuin filmnörd på kartan över spännande regissörer som vet hur man gör underhållande, kreativa genrefilmer med en twist!

Rainn Wilsons prestation, samt att filmen inte blir en fattigare variant av Kick-Ass utan har något eget att komma med och i den bemärkelsen faktiskt överträffar Kick-Ass
Moralen i huvudkaraktärens budskap är klassiskt, men handlingarna är ganska skrämmande och risken finns att människor med skruvad moral inte fattar poängen

Annonser

2 thoughts on “SUPER (2010)”

  1. Hmm, intressant. Den låter ganska annorlunda jämfört med Kick-Ass som ju verkligen är snygg i all sin grova våldsamhet. Jag tror jag kommer att se den så småningom men jag tror jag väntar ett tag speciellt eftersom jag såg den smutsigt våldsamma Kill List precis.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s