Crazy Clown Time (2011)

1. Pinky’s Dream
2. Good Day Today
3. So Glad
4. Noah’s Ark
5. Football Game
6. I Know
7. Strange and Unproductive Thinking
8. The Night Bell With Lightning
9. Stone’s Gone Up
10. Crazy Clown Time
11. These Are My Friends
12. Speed Roadster
13. Movin’ On
14. She Rise Up

En av förra årets mest överraskande album var David Lynchs egenproducerade soloalbum, ”Crazy Clown Time”. David Lynch (Twin Peaks, Eraserhead, Mulholland Drive) har uppenbarligen haft en stor passion för musik, ljuduppbyggnad och atmosfär och tillsammans med hans aldrig sinande intresse för konst och att upptäcka nya saker så är ett soloalbum endast ytterligare ett delsteg i hans personliga karriär.

Låtarna varierar något i stil och är allmänt experimentiella och lekfulla, precis som Lynch brukar vilja ha det. Den starkaste låten är ändå singeln ”Good Day Today”, som med sin pulserande melodi fångar mig i en simpel, emotionell hypnos och på ett lustigt sätt får mig att tänka på den som David Lynchs mörka tolkning på Black Eyed Peas ”I Gotta Feeling”. Den Lynch-inspirerade musikvideon är sevärd i sig och jag rekommenderar alla som på något sätt har tappat kreativiteten att se den. ”Good Day Today” är en stämningsfull, catchy låt att ha i lurarna på bussen hem en mörk natt, ensam och övergiven. Eller på dagen…

Albumet har några ytterligare riktigt lynchiska atmosfärbeats som skulle vara ett perfekt soundtrack till våra mardrömmar. ”Noah’s Ark” är en sådan, där känslan från Lynchs filmer och hans tidigare, fantastiska singel ”Ghost of love”, finns med. Och vill du ha en mer bokstavlig dos av lynchisk mardröm är titelspåret ”Crazy Clown Time” vad du letar efter, men den får du hitta själv då jag vill upprätthålla bloggen barntillåten (vilket nog är en taktisk lögn).

Texten börjar som en simpel, liten berättelse som övergår till något ungefär lika perverst som låtens (och albumets) titel.

Föredrar man något mer balladiskt är ”Pinky’s Dream” en passande låt som var den som satte sig bäst rent melodiskt när jag hörde albumet första gången. Karen O från Yeah Yeah Yeahs sjunger. En röst vi även har kunnat höra i låtarna till Spike Jonzes Where the Wild Things Are och i covern av ”Immigrant Song” i nya The Girl With The Dragon Tattoo. Passande och trevligt samarbete att koppla henne till Lynch.

Att höra Lynchs skiftande, gälla röst viska, prata och sjunga de orden han sjunger är vid första mötet ganska lustigt, men blir mer och mer olustigt ju mer orden sjunker in och övergår ganska snart till något hotfullt och påträngande, på ett sätt som en hysteriskt growlande aktivist sällan uppnår. Ofta är det som lättsamheten skrämmer mer än det mer direkta skrämmande budskapet.

Sammantaget är Crazy Clown Time ett album som inte är rakt igenom lättlyssnat då vissa spår är skapligt okonventionella, men när David Lynch berättat för lyssnaren att du lyssnar av eget intresse och inte för att det är din skyldighet så sitter du där och nickar, för att stunden senare känna att du på något vis njuter av sorg, ångest och känslan av att vara vilse och förlorad i något mycket mörkt – men intressant. Vilket i min värld alltid är ett bra betyg.

4/5

6 reaktioner till “Crazy Clown Time (2011)”

  1. Jag har hållit mig från att lyssna på den här på Spotify även om suget varit stort. Fick nämligen en vink från en kompis i USA om att den här skivan var på väg till mig i fysisk form, men det var ett tag sen och inget har dykt upp. Snart ger jag nog vika för det inre trycket… ;D

    1. Ja, ta på dig ett par bra lurar och lyssna på Spotify. Eller beställ den själv i nedladdnings- eller CD-form. Bra skiva är det iaf.

      Eller så dyker skivan upp i lådan en vacker dag. 🙂

      1. Haha, ja jag orkar nog inte vänta länge till så snart blir det nog en lyssning på Spotify, eller nedladdning i väntan på mer Twin Peaks-musik!

        1. Ja, bra det. 🙂

          Off topic nu; Har du lyssnat nåt på The Twin Peaks Podcast, på iTunes eller deras hemsida? Jag har inte kollat om du skrivit om dem tidigare men annars är det ett roligt projekt och de har en hel del ”extragodis” nu efter att de blivit klara med själva serien. Ett flertal intervjuer med Nick Frost och andra ”Peaks”-namn.

  2. Fick ju den här på LP av min syster och den blir bara bättre och bättre ju mer jag lyssnar på den. Men favoritspåret var från början och är än idag Pinky’s Dream – fantastiskt fin. Älskar den.

    Skrev lite kort om skivinförskaffandet här: http://www.plox.se/?p=2172

    1. Ja, en bra skiva rakt igenom som man kan låta spelas i bakgrunden eller lyssna på riktigt på. Pinky’s Dream är ocdkså en av mina favoriter. Ibland min största favorit – ibland en av de fem bästa.

      Jag har faktiskt inte köpt den på LP ännu men nu när du påminde mig om den så ska jag göra en beställning. Skivan är en av dem som både visuellt och ljudmässigt känns väldigt skön att ha i vinylformatet. Det frestar ju att köpa deluxe-versionen med bok och allt, men priset gör att jag håller mig till endast vinylen.

      Är dock extremt inne på att slänga ut mina förhoppningsvis inkommande tjänade pengar på att stödja ”LYNCH 3”-dokumentärinspelningen, som söker stödjare på nätet. Man får trevliga gåvor beroende på hur mycket man vill skänka och jag är ju ute efter en Lynch-autograf så vem vet. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s